Själv är bäste dräng

Idag är jag inte nöjd med resultatet. Den lilla hunden som är en chinese crested powder puff börjar se rätt luden ut. Jag säger (och det gör övriga familjen också utom maken som är en mycket precis typ) att det är min hund men det är det inte utan vi är fodervärd åt henne. I oktober var vi till lilla hundens hemtrakter och hennes riktiga ägare klippte klorna och rakade henne i ansiktet. Man ska även raka hunden en bit ned på bröstet i en trekant. Busenkelt såg det ut och ägarinnan sa att "Det här fixar du själv nästa gång!" Nu har jag gruvat mig länge och hunden ser mer och mer lurvig ut. Kompis E bistod med en sprillans ny och fin klippmaskin av Rolls royce-modell. Man kan ju undra varför den var oanvänd när hon också har en liten lurvig hund. I dag bestämde jag mig i alla fall för att ha stora hundvårdardagen. Det drar verkligen ut och blir hela dagen. Först klippte jag bort nästan allt hår mellan trampdynorna. Det hade nog varit lite enklare och gått lite fortare om hunde legat stilla. Sen for vi ut på en milatur på skidor. När man gruvar sig infår något så är det ju väldigt lätt att hitta på andra sysslor. Till och med städning är riktigt trevligt. S1 kom till min hjälp och skulle hålla i hunden. Jag startade apparaten men knäppte snabbt av den igen för den lät så högt. Sen ringde jag till kompis E för att få lite stöd. Hon tänker minsann inte klippa sin hund själv.... Nä nä men nu tänker jag klippa min hund. "Be henne komma hit som moraliskt stöd" tyckte S1 men hur mycket stöd får man av någon som köper en dyr maskin för att sedan stoppa den i garderoben för att man inte törs använda den? Jag tog tag i lilla hunden lugnt och fint och skulle börja klippa men vi ryckte till båda två åt olika håll. Var tvungen att ta ytterligare en liten paus för att samla en liten gnutta mod. Men sen.... oj vad hackigt det blev. Jag kämpade på mitt håll och hunden på sitt. Till slut  började hon ta i med tassarna för att få bort den otäcka maskinen från sitt lilla söta huvud. Hon har rätt mycket hår på huvudet lilla hunden som vi samlar till en tofs men jag lovar, nu kommer håret att få hänga ner i ansiktet för att dölja alla hack. I min iver att klippa glömde jag bort att ta av mig mina stretchiga skidbyxor och underställströjan. Tröjan sticker så lagom skönt och jag är helt täckt i vitt hår. Trekanten var det inte ens idé att tänka på. Har ingen aning om vart den skulle vara.



Så här snygg var hon, lilla hunden, i somras när ägarinnen hade klipp henne. Jag kan lova att hon inte alls ser lika glad ut nu. Det skulle nog inte ägarinnan vara heller. När jag var klar sprang hon och gömde sig. Men än är inte min hunddag klar. Nu ska vi ta oss en efterlängtad dusch. Undrar om jag fortfarande är hennes favorit i familjen imorgon.

Kommentarer
Postat av: Kicki Bro

Ja men övning ger färdighet så det är bara att fortsätta träna på att trimma lilla hunden. :)

2011-02-28 @ 23:53:53
Postat av: mamman

Visst är det så! Snart kan jag klippa hela hunden.

2011-03-01 @ 15:23:00
URL: http://middagsblogg.blogg.se/
Postat av: Svensson

Jaså du gjorde det? Bravissimo! Själv skulle jag aldrig klippa Popsy the Poodle. Finns inte en chans. De sitter ju inte stilla en minut de där djuren...Men om du tränat kan du väl komma neråt sjön och köra några tag med maskinen i Popsys lilla lurviga ansikte?

2011-03-09 @ 00:15:24
URL: http://svenssonssanningar.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0