Släken är bäst!

I går samlades vi för att ta ett sista farväl av mamma som gick bort för sex månader sedan. Vi bestämde att de närmsta skulle vara med. Jag räknade och räknade. Sen var jag tvungen att fundera och räkna igen. Mammas barn och barnbarn, bror med barn och vår pappa blev en nätt liten skara på 18 personer.



Jag älskar verkligen de stunder vi samlas. Det är yrt och rörigt. Skratt och flams. Barn i alla olika storlekar. Från 1 år till 20 år. En härlig spridning där man från roliga diskussioner bara får sitta och mysa och snusa på en varm och go babykind.

Det trista i kråksången är avståndet. 80 mil klämmer man inte så ofta. Kanske blir det desto roligare när vi träffas. Jag är glad att bror med familj har ett stort gästrum och ett stort hus så vi kan glida in och inte vara allt för mycket ivägen. Det blir intensivt umgänge och alla är nog lika glada när vi åker som när vi kom. Sen får de längta lite till nästa gång.

S2 lämnade vi av på tågstationen i morse. Hon deltar på vårdunken i Östersund. Första tågresan på egen hand. Återigen fick hon skämmas för sin högljudda familj. S1 hade gått en promenad med hunden när vi övriga handlade på den lokala matvarubutiken. När vi kliver ur bilen ropar jag till S1 "Bajsade hon?". Jättekul tyckte S2 som tyckte att frågan var helt onödig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0