Dagen med stort S
S som i SNÖ. S som i SKIDOR. S som i SLALOM. En av de saker som gör mig lycklig. Visst är jag lättroad! Min man ler ofta åt mig, ruskar på huvudet, och kan absolut inte förstå att jag inte får nog. I slutet av april får jag en lätt känsla av panik. Säsongen är snart slut och jag nöter. Upp och ner. Måste åka. Det är så kul. Snart är snön och säsongen slut.
Att öppna en liten verksamhet på en skidort var ju ett smart drag. Eller inte. Varje morgon går jag med K-ollegan på en promenad med hundarna. Vi passerar skidbacken. Under de senaste veckorna har det varit full aktivitet redan vid åttatiden på morgonen. Vi har suktat och vandrat vidare. Till den lilla lanthandeln för att jobba.
I morse kände jag verkligen ända in i hjärtat en rejäl avundsjuka till alla lyckliga människor som skulle få möjlighet att åka skidor i dag. Det var en behaglig temperatur. I backen skottade man rent runt restaurang och parkering. Jag jobbade på i 10 centimeters nysnö.
Till butiken kom alla skidklädda. En och annan hade till och med pjäxorna på sig. Ski in ski out. Typ. Men jag satt bara inne. Tills K-ollegan kom med sin man och säger i förbifarten att mannen ska åka slalom. Hm... få se.... har jag klarat mig själv hela förmiddagen kanske k-ollegan klarar sig själv i någon timme... Tänk vilken tur att jag tog med mig skidorna hit! Och nu fick jag dessutom tillfälle att inviga den fina lila julklappen. Snabbt var jag i skidkläderna och iväg vi for jag och M-annen.
Lycka! Det är svårt att beskriva i ord denna fantastiska känsla att få glida iväg på skidorna. Att få jobba i nysnön. Att dyka på näsan. Att köra så mjölksyran står nästan upp i magsäcken.
Nu har jag fått mersmak. Måste nog ta en liten tur i morgon också!
Naturen bjöd i vanlig ordning på de mest fantastiska färgerna. Molnen såg på sina ställen ut som små regnbågar. LIte svårfångade med mobiltelefonens kamera...tyvärr.
Att öppna en liten verksamhet på en skidort var ju ett smart drag. Eller inte. Varje morgon går jag med K-ollegan på en promenad med hundarna. Vi passerar skidbacken. Under de senaste veckorna har det varit full aktivitet redan vid åttatiden på morgonen. Vi har suktat och vandrat vidare. Till den lilla lanthandeln för att jobba.
I morse kände jag verkligen ända in i hjärtat en rejäl avundsjuka till alla lyckliga människor som skulle få möjlighet att åka skidor i dag. Det var en behaglig temperatur. I backen skottade man rent runt restaurang och parkering. Jag jobbade på i 10 centimeters nysnö.
Till butiken kom alla skidklädda. En och annan hade till och med pjäxorna på sig. Ski in ski out. Typ. Men jag satt bara inne. Tills K-ollegan kom med sin man och säger i förbifarten att mannen ska åka slalom. Hm... få se.... har jag klarat mig själv hela förmiddagen kanske k-ollegan klarar sig själv i någon timme... Tänk vilken tur att jag tog med mig skidorna hit! Och nu fick jag dessutom tillfälle att inviga den fina lila julklappen. Snabbt var jag i skidkläderna och iväg vi for jag och M-annen.
Lycka! Det är svårt att beskriva i ord denna fantastiska känsla att få glida iväg på skidorna. Att få jobba i nysnön. Att dyka på näsan. Att köra så mjölksyran står nästan upp i magsäcken.
Nu har jag fått mersmak. Måste nog ta en liten tur i morgon också!
Naturen bjöd i vanlig ordning på de mest fantastiska färgerna. Molnen såg på sina ställen ut som små regnbågar. LIte svårfångade med mobiltelefonens kamera...tyvärr.
Kommentarer
Trackback
