Maries munsbitar

Vad är det för en dag? Jo det är S3's födelsedag. Hurra Hurra Hurra!

Men hur gick det här till? Här är man delägare i ett helt bageri som har hållit igång i mer än en vecka. Vi, K-ollegan och jag, har verkligen försökt att bygga upp ett lager inför den kommande marknaden och vårt deltagande i matmarknaden på Kaitumgården. Vi har bakat massor av goda små kakor till Prästens Kök. Fort var det gjort när man hade en stor degblandare till hjälp. Men vad händer? Jo kakorna tar slut redan första dagen. Nu är det bara att kavla upp ärmarna och knåda en deg för lite mer kakor. Vem kan motstå ett solrossnitt bakat på äkta smör och kärlek?

200 g rumsvarmt smör
2,5 dl socker
4 msk sirap
2,5 dl vetemjöl
2 dl grahamsmjöl
1 tsk bakpulver
2 msk vaniljsocker
1,5 dl solroskärnor
Blanda allt till en deg och rulla ut till längder på en plåt. Platta rullarna lite. Grädda i 175°C i cirka 15 minuter. Skär i snittar i önskad storlek, stora eller små.

Utan att egentligen tänka på det så har jag i år, för första gången på flera år, bakat pepparkakor innan lucia. Och tänk - ingen hade naggat av degen.

S3 tog sig glatt an degen, kavlade och tryckte ut kakor. Degen var nog i största laget för hon gav upp. Jag var dock glad över den hjälp jag fick.

Receptet har jag hämtat från min favoritjulkokbok, Vintens goda ting av Anna Bergenström. Det är en lätthanterlig deg och kakorna är försvinnande goda.



Ekstapepparkakor
250 g smör eller margarin
2 dl ljus sirap
4 dl socker
2 dl vatten
2 msk kanel
1 msk kardemumma
1 msk malda kryddnejlikor
1 tsk ingefära
1 msk bikarbonat
13 dl vetemjöl

• Smält margarin tillsammans med sirap i en kastrull.
• mät upp socker och lägg det i en stor bunke tillsammans med alla kryddor.
• Slå över det smälta fettet med sirap och rör om väl. Häll i vatten och rör mer.
• Låt blandningen svalna tills den blir rumsvarm.
• Blanda mjöl med bikarbonat och rör ner detta i smeten, som blir ganska lös. Den sväller sen. Arbeta ihop degen med en trägaffel.
• Låt degen vila i kylskåp i minst ett dygn innan den bakas ut.

Kakorna gräddas i mitten av ugnen i 200-225°C i 4 - 6 minuter

 

I morse var jag till kyrkan. Årskurs 9 hade i vanlig ordning luciatåg i kyrkan. Däribland fanns S2. Det var riktigt stämningsfullt. Du vet, sådär så att det kommer en tår eller två. I dag var jag tvungen att smita iväg på toa för att snyta mig. S2 konstaterade med ett skratt att "Harru grina?". I skolan hade tydligen flera av hennes vänner också sett det. Då undrar jag hur i all världen de kunde se mig som stod gömd längst ner i ett hörn av kyrkan. Dessa duktiga luciafirare drog också slutsatsen att det kan ju inte ha varit så dåligt om en mamma grät i ett hörn. Det bjuder jag på.

Nu har flickorna och jag fikat. Lite extra gott så här på luciadagen med varm choklad och vispad grädde och den stora gyllengula lussekransen. Ljusen tände vi i matrummet och fick en mysig stund tillsammans.

 

 

I kväll har jag fått mig en boost som heter duga. Jag ler forfarande och funderar en del. Byfinnar, lappjävlar och annat pack. En musik- och jojkkabaré med humoristiska glimtar från livet i Sápmi. Vilken föreställning. Det var en känslomässig resa som växlade med tidens hastighet. Du som gjorde ett val att inte gå har verkligen missat något. OM du har möjlighet att gå - tveka inte!

Nu tycker jag att det är dags för ett recept. Det var längesedan det bjöds på något sött. S2 samlar pengar till en resa nästa höst och det blir en hel del bakning till olika försäljningar. Falsk toscakaka är hennes stående favorit och den är god. Receptet kommer från en god vän.

Falsk toscakaka
Läs hela receptet först!
4 ägg
4 dl socker
3 dl mjöl
2 krm salt
2 tsk vaniljsocker
5 msk cacao
150 g smält margarin

Blanda ingredienserna till kakan och bred ut i långpanna. Jag tycker att det är enklast att lägga bakplåtspapper i långpannan. Grädda i 200° i 10 minuter. Ta ut kakan och bred på toscasmet. Grädda i ytterligare 10 minuter. Kakan är rätt kladdig så den blir godast om den får vila.

Toscasmet
4 dl cocosflingor
2 dl socker
1 dl ljus sirap
1,5 dl grädde/imat
50 g margarin

Blanda ingredienserna till toscan och koka i 5 minuter. Bred ut över kakan och grädda kakan i ytterligare 10 minuter.

"Hur många tallrikar ska jag ta fram?" undrade S3 när hon skulle duka till middagen. "Räcker det med tre?" Tänk för att det inte gör det! I går kom mamman hem efter nästan fyra veckors frånvaro och lagom till köttet var stekt gled en glad och sprallig S2 in genom dörren efter 10 dagar i London och Paris. Middagen avslutades vid 20.30 med en banankaka. Släng aldrig en banan! om den inte har möglat. Ju brunare den är desto mer smak blir det på kakan. Nu hällde jag i lite av varje och tycker själv att den blev riktigt god.

Banankaka
3 övermogna bananer
2 dl socker
3 ägg
1 dl havregryn (gärna med fibrer)
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
0,75 dl olja med neutral smak

• Vispa bananer och socker
  
• Tillsätt äggen ett i taget och vispa lite mer
  
• Blanda de torra ingredienserna och blanda ner det tillsammans med oljan
  
• Smörj och ströa (gärna med kokos) en avlång sockerkaksform
• Grädda i 175 °C i cirka 30 - 40 minuter

Ät medans den fortfarande är ljummen tillsammans med ett glas kall mjölk!

Nu är det blåbärstider och jag skulle vilja plocka. Massor. Men tiden tryter. Maken har varit ut och fått några liter. Själv drog jag ut häromdagen och fick ihop nästan två liter innan regnet tvingade mig hemåt. Men jag vill ha mer!

Det finns så mycket gott man kan göra. Oftast använder vi blåbär till flickornas frukostshake. Men jag har också några goda bakrecept. Den här kakan åt jag första gången hos kompis K. Den är galet enkel att göra och kladdigt god. Om du har mjölk/laktosintoleranta vänner så rekommenderar jag denna.



Kompis K's blåbärskaka
2 dl socker
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
2 ägg
1 dl rapsolja
100 g blåbär

Blanda alla ingrediener (utom blåbär) och rör om. Häll i smörad avlång sockerkaksform. Strö över blåbär.
Grädda i 175°C i 20-25 minuter.

Jag har ju tidigare berättat om diverse kakprojekt som pågått under läsåret för att samla pengar till S2's skolresa till Frankrike. Till ett arrangemang bakade alla samma sorts småkaka. En av mammorna hade ett recept som hon tyckte var enkelt. Och det är det!

Då och då vill man ta en kopp kaffe i trädgården. Njuta av stunden och de vackra rabatterna. Då är det ju gott att ha något till kaffet.



På semesterresan på Gotland så hittade jag en riktigt liten bricka. Typ en sådan som man hade förr i tiden och ställde dricksflaskor på. Jag köpte den lilla brickan med tryckta får på. Perfekt för att servera två till tre kakor på. Men sen har det dröjt innan jag har orkat baka dessa små kakor som skulle passa på den lilla fina nyinköpta brickan.
I gårkväll blev det äntligen av så nu är det bara att komma förbi och njuta av en liten kaka i min fina trädgård.



Susannes syltkakor
4,5 dl vetemjöl
0,75 dl socker
200 g rumstempererat smör
1 ägg
sylt
Blanda ihop alla ingredienser (utom sylt!). Rulla degen och låt den ligga i kylen i minst 30 minuter. Ta fram degen och skär den i centimetertjocka skivor. Tryck till med tummen mitt i kakan och fyll hålet med sylt.

Grädda i 175°C i 15-20 minuter.

Gör en dubbel sats på engång.

Häromdagen tog  maken och jag semester för att åka till den stora kuststaden och handla. Vi hade skrivit en lista över vilka ställen vi skulle besöka och vad vi skulle köpa. Barnen lämnades hemma och släpvagnen kopplades på. Sen bar det av. Men tänk att det blev ett (1) oplanerat stopp innan vi ens hunnit fram till staden. Strax innan vi passerade Återvinningen i Boden kom jag helt apropå att de kanske hade trädgårdsstolar. Förvånansvärt nog slog maken på blinkersen och svängde in på parkeringen. Vi blev hänvisade till en annan byggnad, men det var inte säkert att det fanns något kvar. Mycket riktigt. Inte en stol så långt ögat såg. Men det fanns massor av annat användbart material.

Tegelstenar! Det behöver ju jag! Maken såg mycket tveksam ut men av någon konstig anledning köpte han mitt resonemang att använda i mitt framtida trädgårdsprojekt och började packa min nya lilla svarta full med smutsiga tegelstenar. Man ska aldrig sluta förvånas.

Vi fortsatt till det som egentligen var vårt första stopp, möbelaffären. Där skulle vi köpa stolar. Jag hade redan bestämt mig (trodde maken). Det hade jag i och för sig. Men det är ju bra att provsitta. Vi trodde båda att vi i en möbelaffär skulle kunna köpa stolarna och ta med dem hem men se det gick inte. Det fanns bara fyra (4) och vi ville ha sex. Erhm, alltså sex (6) stolar. Nu fick jag i alla fall möjlighet att välja ett annat tyg istället för det svarta. Maken blev nog lite konfunderad. "Du skulle ju ha helsvarta stolar!" Att han inte lär sig att jag ibland ändrar mig fast jag bestämt mig. Affären var i hamn och vi var på väg att gå men mätte stolarna en gång till och upptäcker att stolarna är bredare än vad utrymmet mellan benen på vårt köksbord är. Suck. Samma visa varje gång. Varför kan det inte vara enkelt. Vi tvekar i två sekunder och funderar om vi ska titta på en annan stol men nej. Vi vill ha denna. Det finns flera lösningar.

1. Inte skruva fast armstöden
2. Sätta två stolar vid vardera långsida och en stol vid vardera kortsida
3. Köpa nytt bord

Det tredje alternativet sa maken att inte ens var att tänka på innan jag hann föreslå det. Det är ändå rätt fascinerande att han tänkte tanken! Det betyder att vi snart beställer ett stort svart matchande bord. Grejen är bara att bordet inte kommer att rymmas i vårt lilla matrum. Äntligen får jag min utbyggnad!

Vår bingolottospelande farfar vann presentkort på en vitvarubutik för en tid sedan. Sönerna fick dela på vinsten. Nu är det läge att nyttja checken eftersom vår tvättmaskin sjunger på sista versen.

Vitvarubutiken låg i samma byggnad som möbelaffären. Så vi travade in fast beslutna att köpa tvättmaskin  och tumlare. Men se det gick inte. De tyckte att vi skulle handla i Gällivare eftersom det är närmare vår hemort. Sen hade de i alla fall inget hemma. Jag trodde faktiskt att man kan handla i butiker men det verkar vara show rooms dit man går för att klämma och känna, beställa och sen komma tillbaka för att hämta.

Vi körde vidare med vår tomma släpvagn och av tegelplattor nedtyngda lilla bil. Uträttade tråkiga ärenden så som hitta en affär som säljer knivar till vår 25 år gamla gräsklippare och vax till köksluckorna.

Sen åkte vi spännande små byvägar för att hitta ut till en jordgubbsodling där vi tänkte plocka massor av jordgubbar. Vid Norra Sunderbyn väntade vi på bilfärjan. När jag klev ur bilen insåg jag hur otroligt varmt det var. Svetten lackade efter bara några minuter. Lilla hunden flämtade och sökte sig till en skuggig plats. Bilradion spelade toner som förde mig långt bak i tiden. Om nu allt hade fungerat som det ska på denna sida så hade jag delat med mig av den härliga musiken, men man ska aldrig sluta förvånas över teknikens under. Så det får bli en annan gång när programmet har bestämt sig för att fungera och göra som jag vill.

Nåväl, vi hittade till jordgubbsodlingen och såg oss själva plockandes och svettandes i det gigantiska landet men tänk att så blev det inte. Vi hade i alla fall tur med gubbarna. Där stod de travade på varandra, oköpta. Så om vi ville så fick vi köpa de färdigplockade för samma pris som självplock. "Tack" sa vi. "Vi tar 65 liter". Där glömde jag visst vem som skulle rensa allt ihop vid hemkomst. Natten var i alla fall räddad.

Vi frossade i jordgubbar. Maken undrade vad vi skulle äta till middag. Dum fråga. Jordgubbar och mjölk så klart!

Som kvällsfika serverades nybakade jordgubbsmuffins och de var riktigt smarriga. Prova du också!

Jordgubbsmuffins - 12 stycken

200 g smör

2 dl strösocker

3 ägg

1 tsk bakpulver

1/2 tsk vaniljsocker

ev. några droppar citronarom

4 dl vetemjöl

1/2 dl mjölk

ca ½ liter (250 g) jordgubbar

• Jag använder muffinspanna men sätter muffinsformar i pannan.
  

• Låt smöret blir rumsvarmt. Rör smör och socker till en jämn smet. Använd gärna elvisp genom hela receptet.

• Rör ner äggen ett i taget. Tillsätt bakpulver och vaniljsocker och droppa ev. i cedro citron och rör till en jämn smet.

• Rör ner vetemjöl och häll sist på mjölken och rör till en jämn smet.

• Fördela smeten i muffinsformarna.
  

• Skär jorgubbarna i små bitar. Tryck ner jordgubbsbitarna i muffinsarna.

• Grädda mitt i ugnen i 200 grader i 18-20 minuter. Vill du göra mindre muffins i små pappersformar gräddar du dem i 175 grader istället. När de är klara ska de vara gyllengula på ytan och om du känner med en provsticka ska den vara torr.

Och som sagt, vi kom hem med en tom släpvagn.

---

Kommer du ihåg Sesame street? Kakmonstret och hans vänner har nog lärt ett och annat barn alfabetet.

Kakor är gott och ibland kan de vara lite halvnyttiga också. Jag gillar sesamfrön. Och det är nyttigt. När S2 var liten konstaterade man att hon var mjölkproteinallergiker. Det var ingen lek. På den tiden, faktiskt bara 14 år sedan, fanns inte samma fina mjölkfria utbud som idag. Vi fick tips att göra egen mjölk till henne på sesamfrön, banan och vatten.

S2's mjölkfria mjölkdricka
1/2 dl sesamfrön
mixas med
2 dl vatten
1 banan

Idag har jag gjort en kaka som var både snabb och enkel. Den är dessutom lite smånyttig. Kan det bli bättre?



Sesamkakor
3 dl oskalade sesamfrön
2 dl kokosflingor
1 dl flytande honung (jag hade 1,5 dl vanlig honung och det gick bra)

• Blanda de torra ingredienserna i stekpannan och rosta dem under omrörning en stund. Tillsätt honung och fortsätt att röra om tills honungen har karamelliserat sig ordentligt, annars blir kakorna sega istället för knapriga. Rör om i cirka 5 minuter. Se till att det inte bränns!
• Häll upp blandningen på bakplåtspapper. Tryck ut det i ett tunt lager. Jag tog en slickepott till hjälp. Det stelnar snabbt. Tryck ut massan eller lägg ett bakplåtspapper över och kavla till 0,5 cm tjocklek.
• Förvara i en lufttät burk. Risken är att det tar slut innan det lämnat bakplåtspappret:)

Någon fyller år idag. Vem kan det va? Någon i vår familj är det i allafall och brukligt är att vi dukar den stora ovala brickan. Lägger på födelsedagsduken, pyntar med svenska flaggan och bjuder på varm dryck och extra fin smörgås.
Sen smyger vi upp för trappen som en flock med elefanter. Tisslandes och tasslandes, fnissar och knuffas. Vem går först? Vem tar ton? Födelsedagsbarnet ligger med all säkerhet i sängen, på helspänn. Lyssnar, väntar, förväntansfull. Det spelar ingen roll om man fyller 10, 18 eller 49. Det är alltid lika spännande. Jag älskar födelsedagar. Mest andras.



Tårtan är given. Den ska vara stor så att den räcker till många. Jag har ett grundrecept som fungerar ypperligt som tårtbotten.



3 ägg
3 dl socker
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 dl kokande vatten
Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Blanda mjöl och bakbulver och rör ner det i äggsmeten. Slå sist i det heta vattnet.
Häll upp smeten i smörad och bröad form.
Grädda i 200°C i cirka 30 minuter.

Ibland blir det en prinsesstårta och ibland blir det en gräddtårta. Eftersom delar av familjen är mjölkallergiker får tårtan oftast vara mjölkfri. Tårtbotten delas i två delar. Jag dränker bottnarna med saft och fyller den med Oatleys vaniljsås och mosad banan. Ibland kan jag ta hallon eller jordgubbar också. I stället för grädde gör jag en glasyr av
50 g smält margarin
florsocker till lagom konsistens
röd saft för att få en fin färg
Bred över tårtan och dekorera med bär eller strössel

Stickkursen fortsätter. Det är så kul. Jag stickar och stickar. Ivrig som få så hinner jag inte göra klart alla arbeten för att jag måste hinna starta upp nya innan kursen tar slut.

Jag har aldrig varit på en kurs där det är så tyst. Vi är åtta kvinnor och man kan höra en knappnål falla. Det trodde du inte! Vi är djupt koncentrerade. Räknar framlänges, räknar baklänges och försöker tyda de engelska beskrivningarna. Det här är nämligen en kurs på hög nivå. Vår mästerinna Brita har bott på Shetlandsöarna i ett år och där har hon stickat och mycket av det shetländska är spetssjalar. Nu för hon konsten vidare på nordliga breddgrader.

I flera veckor (fem) har jag kämpat med min Belinda shoulder shawl. Det är spännande att se hur sjalen växer fram. Garnet är en shetlandsull och nu ligger den halvfärdiga sjalen gott och värmer mitt knä när jag stickar.



I helgen kände jag av en viss stress. Ville ha sjalen klar för att få påbörja ett nytt arbete. Jag satt i flera timmar en kväll och plockade upp 300 maskor, stickade flera varv för att lämna hela arbetet i fåtöljen och gick därifrån. När jag i förrgår fick en stund över och skulle göra klart de sista varven hittar jag stickningen på golvet. En liten hund har gett sig i kast med min stickning, dragit ut en sticka och borrat runt med nos eller tass och repat upp det mesta. "Börja om från bööööörjan, börja om på nytt..." När hunden hörde att jag var inne i rummet kom hon glatt springande för att hålla mig sällskap. Kan säga att hon vända om ganska tvärt när hon såg mina svarta ögon. Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Förra veckan köpte jag detta vackra garn. Det är ett entrådigt handspunnet yllegarn. 250 kronor per hekto. Jag är så spänd att få påbörja en ny stickning. Det kommer att bli påskens stora projekt. Det har en mycket vackert naturlig melering och jag kan ana hur fint det kommer att bli.



Till studiecirklar hör ju naturligtvis en fikapaus. Under första träffen var vi så koncentrerade så ingen kom ens på ATT vi skulle fika. Nu är det bättre ordning och vi brukar hinna med en kort och intensiv fika. En gång bjöds vi på kladdkaka i långpanna. Nackdelen med kladdkaka är ju att den oftast tar slut så fort. När man bakar i långpanna blir det rätt många fler bitar. Nackdelen är att man äter fler bitar.

Camillas kladdkaka
8 ägg
11 dl socker
2 msk vaniljsocker
1 tsk salt
2,5 - 3 dl kakao
6 dl vetemjöl
400 g smält avsvalnat margarin

Rör ihop ägg och socker. Blanda de torra ingredienserna och blanda ner det i ägg och sockerröran. Tillsätt smöret och rör tills det blir en jämn smet.

Smöra och ströa en långpanna. Bred ut smeten.
Grädda i 175°C i cirka 20 minuter beroende på hur kladdig kaka du vill ha. Gör gärna kakan en dag innan servering så den får stelna.
Servera med grädde eller glass om du vill ha det lite mer festligt.

Jag kan köpa bak- och kokböcker bara för att de är vackra. Fina bilder, trevlig text, något extra med pappersytan på sidorna. Förra våren var familjen på en resa till Tolouse - La Ville Rose - den rosa staden. En fantastiskt trevlig stad i ett sken av rosa. Anledningen till namnet är att man tillverkar eller kanske tillverkade tegelstenar där. De flesta av byggnaderna i staden är byggda i tegelsten.

I en bokaffär hittade jag en receptbok med olika recept på macaroner. Boken var enormt vacker men skriven på franska och fullkomligt obegriplig för min del. Tvekade en stund men lämnade boken i affären. Det ångrar jag idag. Nog hade det gått att räkna ut vad det stod. S1 är dessutom en fena på franska. Det kanske är dags för henne att lära sig att läsa franska recept.
Macaroner, eller den amerikanska varianten whoopie pies, är nu enligt treden det man fikar. Glöm cup cakes.
Jag hittade detta recept hos en annan bloggare och snodde det rakt av. Kakorna har en mycket nära karaktär av Ballerinas kladdkaka men är naturligtvis ÄNNU godare.

Whoopie pies
- cirka 40 kakor som sedan läggs ihop till dubbla kakor med fyllning emellan
60 g smör
4 msk olja med neutral smak
2,5 dl farinsocker
1 ägg
2 tsk vaniljsocker
knappt 4 dl vetemjöl
1,5 dl kakao
1,5 tsk bakpulver
0,5 tsk salt
2,5 dl mjölk
Vispa smör, farinsocker, vaniljsocker och olja vitt och pösigt. Vispa ner ägget.
Blanda mjöl, kakao, salt och bakpulver. Tillsätt dessa i smeten. Sikta gärna ner det för att undvika klumpar. Vispa på låg hastighet. Tillsätt mjölken och vispa tills smeten är slät.
Klicka eller  spritsa (YES! Nu har jag äntligen användning av min dyrt inköpta partyplastsprits) ut små kakor på ett bakplåtspapper.
200°C i 7 - 10 minuter
Låt kakorna svalna.

Chokladfyllning
4 msk smör
4 msk grädde
3 dl florsocker
1 dl kakao
1 tsk vaniljsocker
2 krm salt
Smält smör och tillsätt grädde.
Blanda de torra ingredienserna och slå över smörblandningen.
Låt fyllningen kallna och rör om då och då.
Bred fyllning på en kaka och sätt ihop med en ytterligare.

Avnjutes med ett glas kall mjölk!

Kakbaket fortsätter. Nu har jag bakat de ljuvligaste små lavendeldrömmar. Lavendel är en av mina favoritdofter. Om jag bodde på varmare breddgrader så skulle jag ha en liten häck med lavendel. Har provat att odla men de frös ihjäl innan växten knappt kommit ovan jordytan. Jag har köpt färdiga plantor men de ville inte heller växa vidare. Kanske var det för dragit i min gigantiska trädgård eller var jag för snål med vatten? Det kan ju till och med vara så att Moder Jord vattnade på allt för frikostigt. Det kan ju hända allt för ofta under sommaren i vårt avlånga land.
För några år sedan var jag på en resa till området Emilia Romagna i Italien. Utanför hotellet hade man häckar med lavendel. En morgon hade trädgårdsmästaren slagit ner alltihop. Du kan inte ana vilken doftdusch jag hamnade i. Stannade och njöt som aldrig förr.



En annan gång fick jag följa med ett busslast kollegor från tidigare arbete på studieresa till Jämtland. Vi åt oss genom hela resan. Alla dessa härliga getgårdar med mängder av olika ostsorter som vi besökte. I Mörsil besökte vi kretsloppshuset. Vilket fantastiskt ställe! Där väcktes tanken om att starta eget. Då ville jag förädla - kanske bär? Men så blev det inte. Jag startade mitt företag men matlagning är fortfarande, ja vad är det? Ibland spännande och rogivande och ibland en stressig nödlösning.
I kretsloppshuset sålde man massor av olika produkter som man själv tillverkat från den egna odlingen. Lingonketschup är en av produkterna som jag kommer ihåg. Jag köpte med mig örtsalt och lavendelsocker.



Två liknande burkar som har stått på bänken i många år. Jag är rätt snål med att använda innehållet så det räcker länge.
Till en födelsedag skulle jag göra dessa lavendeldrömmar. När jag skulle smaka så blev det helt fel i smaksinnet. Jag hade tagit örtsalt istället för lavendelsocker! Med rätt krydda så är det en ljuvlig dröm

Lavendeldrömmar - 20 kakor
100 g mjukt smör
1 dl socker
1 tsk vaniljsocker
2,5 dl vetemjöl
1 krm hjorthornssalt
1 msk färska lavendelblommor eller
1 tsk torkade

• Vispa smör och socker ljust och krämigt
• Blandade torra ingredienserna med lavendelblommorna och rr ihop med smörkrämen till en smulig deg.
• Krama till små bollar och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper
• Grädda i 150*C i 15-20 minuter
  

Kafferepet närmar sig!

Det finns ju några webbsidor där man kan läsa kommentarer från folk som tjuvlyssnat och även tjuvtittat tror jag. Själv har jag ägnat mig åt att tjuvsmakat. Men säg det inte till någon och absolut inte till någon av mina tre S. Inga barn är väl så töntiga så att de läser sin töntiga mammas blogg? Eller.... är jag avslöjad?
S2 ska, som flera av hennes jämnåriga konfirmera sig i helgen. Hon har jobbat på en attgöra-lista eller närmare bestämt en attbaka-lista. Jag har äntligen kommit till skott. Nu hoppar vi över middagsmaten några dagar och ägnar oss helhjärtat åt bakning istället. Det blir nog värsta kafferepet med sju sorter om unga damen får igenom sin önskan. Pust. Idag blev det en del barnarbete. En i disken och en i baket. Det gick fint och vi hann till och med springa till sporthallen och simma 1000 meter.
För att vara exakt (det är inte min stil utan mer makens) så hittade jag ett kakrecept i Norrbottens-kuriren den 8 maj 2007. Jag har rivit ut receptet och sparat det i en av alla mina kokböcker. Det här är en favorit som jag gärna bakar när vi är kaksugna.

Solrossnittar
200 g rumsvarmt smör
2,5 dl socker
4 msk sirap
2,5 del vetemjöl
2 dl grahamsmjöl
1 tsk bakpulver
2 msk vaniljsocker
1,5 dl solroskärnor
Rör smör, socker, sirap och vaniljsocker. Blanda mjöler och bakpulver och rör ner i smörröran.
Dela degen i tre delar. Rulla längder och tryck ut lätt.
Grädda i cirka 15 minuter, 175*C.
Skär snittar i önskad storlek. Låt svalna och lägg i en fin burk... om det finns någon kaka kvar.



S2 var jättesugen på att smaka ett hörn. Det fanns ju några hörnkakor som man helst inte serverar på ett konfafika kan man tycka. Mamman var sträng och sa att "här smakas det inget. Nu ska vi spara alla kakor till söndag. Man vet aldrig hur många som kommer." Men se när de små liven försvunnit upp för trappan, en efter en.... då var mamman tvungen att.... tjuvsmaka! Inte en utan, äsch jag tappade räkningen.

Ofta när vi äter ute så hittar jag hårstrån i min mat. Jag blir så irriterad på gränsen till galen. Hur står det till i köket egentligen? Hur hänger håret på kocken? Tydligen så hänger det ända ner i min mat. Det här har gett mig anledning att hålla ordning på mitt hår. Även hemma. Om jag bakar så åker buff eller hilka på. När jag tidigare serverat extra så har jag även då använt buff för att hålla håret kvar på mitt huvud och inte i gästens mat.

Lika viktigt är det med ett förkläde när man spenderar en viss tid vid spisen. Annars skulle jag vara tvungen att byta kläder efter varje måltid. Maken har anammat denna användning av förkläde även fast han bara håller till i diskhörnan. För några år sedan hade vi en utbytesstudent från USA som bodde hos oss. Hon tyckte att det var vansinnigt kul att maken hade ett förkläde när han diskade så hon gav honom ett alldeles eget i present.

Människor som vandrar förbi på gatan ser ofta att han står där i sitt röda förkläde och diskar. ”Din make är så duktigt som diskar” får jag höra ofta. Och jag, jag bara slaskar ner så karlstackarn får ännu mer disk…

Även maken kan bete sig mindre förvirrrat ibland. Det var på den tiden han var en aktiv ledare i barngymnastiken. Middag, disk och skynda till gympahallen. När han hade halvsprungit gatan fram och var nästan framme upptäcker han att….. han fortfarande har förklädet på sig! Ibland är det skönt att bo på lugna gatan.

Vår utbytesstudent bjöd på en hel del smaskiga amerikanska bakverk. Det som vi använder oss av mest är en kaka som INTE rekommenderas till nötallergiker. Vi höll på att kväva en liten dam en gång i tiden. Det positiva i den historien var att hennes föräldrar kunde konstatera att de hade en grymt allergisk liten flicka.

Caitlin's O’Henry bars

3 dl mörk choklad

3 dl jordnötssmör

12 dl havregryn

3 dl smält smör

1,5 dl farinsocker

2 dl sirap

Smält smör och blanda i farinsocker. Blanda smör och socker med sirap och havregryn. Grädda i långpanna i 100*C i 10 minuter. Kakan känns inte genomgräddad när man tar ut den men det är helt ok.

Smält blockchoklad och jordnötssmör tillsammans på svag värme och bred ut det på kakan. Låt stelna. Skär upp i små bitar. Tro mig! Den är mäktig.

Innan jag kröp till kojs igår kväll så njöt jag av en cup cake med vit chokladtopping som söta S1 hade bakat när mamman var på stickkurs utan fikapaus. Om man gillar vit choklad så är de här helt underbara.
Receptet har jag fått från kompis K. Hon är grym på att baka. Ofta ringer hon och berättar glatt om alla godsaker som hon har åstadkommit. Det är vita chokladbiskvier med hallonfyllning, olika cup cakes, kakor i olika variationer och surdegsbröd. Surdeg är ju kul och en modefluga just nu. Det finns ju till och med dom som blir kända på att blogga om surdeg. Det är ju så enkelt! Jo hej du. Jag bakar mycket och tycker om det. Har svårt att följa recept. Så då är det kört. Fler än en gång har kompis K kommit hit för att rädda mina surdegar men inte ens en van hand kan få dem att överleva. Hon har lovat mig en limpa nästa gång och det ser jag fram emot. Nä, jag får nog hålla mig till mina egna brödrecept som jäser över natten. De kan också ha en sur framtoning.
Flera gånger har kompis K bjudit hem mig på smakupplevelser. Men innan jag har hunnit dit så har alla barn och ungdommar som vistas i hennes hus tömt kakburkar och bullpåsar. Jag ska nog lämna en liten låda i hennes frys där hon får gömma smakprov till mig. Om det står leverbiffar på lådan så är det nog ingen som bryr sig om den.



Kompis K's cup cakes med vit chokladtopping, 12 stycken
50 g smält smör
1 dl mjölk
3 ägg
2 dl socker
3,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
Vispa ihop ägg och socker. Tillsätt mjölk och det smälta smöret. Rör ner mjöl, bakpulver och vaniljsocker. Fördela i 12 muffinsformar.
Grädda i 30 minuter i 175*C
Smält 200 g vit choklad med 200 g cream cheese. Bred topping när cup cakesen är färdiggräddade. Om ni ska äta dem direkt så kan man dekorera med röda bär och ett litet grönt citronmelissblad. Snyggt och färglatt.

I kväll får vi nog ratcha bort middagen för att hinna med alla aktiviteter. Kompis V fyller år och jag räknar kallt med att vi kan äta oss mätta på hennes kalas:)