En betraktelse från lanthandlar´n
Första dagen som handlare är nu.. ja vad säger man? Inte förbrukad men avverkad. Jag borde vara vråltrött på gränsen till att stå och sova men jag har mer en euforisk känsla och känner mig nästan hög. Jag vill bara fortsätta och fortsätta men kanske jag borde styra mot lägenheten ändå och sova och samla kraft till i morgon.
Vi jobbade på till 2 i natt med avbrott för champange och smörgåsrån. Champangen fick vi av den förre ägaren. Det gillar vi:)
Det är en härlig känsla i kroppen när energin flödar och man bar vill.... mer och mer...
Många har kommit in. Tittat sig runt i lokalen. Ruskat på huvudet och krasst konstaterat att "Det här kommer aldrig att bli klart till på fredag." Men, som jag sagt tidigare, med en tydlig målbild når man lättare fram.
Idag har vi haft hjälp av beundransvärda barn. Utan dem hade vi inte kommit fram. Lillmågen (inte min) har verkligen hjälpt oss. En sån där pärla som man bara hojtar till "kan du fixa....?" och han fixar.
Vi fick ett besöka av viktigare karaktär, men den stackars kvinnan var klok nog att inse att vi var rätt okontaktbara. Man kan lätt säga att hon kom i ogjort ärende. Hoppas ändå att hon gillade bitar av det hon såg.
Det hann hända mycket under de fyra timmar vi hade öppet.
Första kunden. Han är fotad och bildbevis kommer. Han hade nog inte räknat med att det skulle ta typ 30 minuter för en korttransaktion. Men han väntade tålmodigt.
Sen lade babsen av. Typ sådär tvärdog. Mågämnet kämpade på. K-ollegan ringde en support som vi säkrat upp till dygnetrunt-service. Kön växte. Jag ville bara trycka på en deleatknapp och rader hela händelsen. Men se det går inte IRL. Det är bara att ta tjuren i hornen. Ge ett leende, be om ursäkt, bjuda på godis, pepparkakor och glögg.
Den lokala radion hade ringt tidigare under dagen och vi bestämde en dirketintervju strax efter kl. 16. Men hur tänkte jag? Då hade K-ollegan som sagt ockuperat min telefon. Journalisten påannonserade om vårt öppnande och ringde tydligen flera gånger. Smsen började hagla in från vänner och bekanta. Sorry. Vi hade annat för oss som typ få igång kassasystemet i vår lilla lanthandel.
Herr P kom med lilla vagnen och hade helghandlat. Sånt känns ju riktigt fint. Själv var han rätt nöjd och vågade tro att han var dagens storkund. Strax efter kom grannfrun. När hon hörde vad Herr P sagt så flög något i henne och hon bräckte honom rejält. Tack tack sa vi och hoppas att släkten blir glad över julklapparna.
Under en period så blev de som besökte oss sittandes i vår lilla hörna. Det var så mysigt. Du vet, lanthandel. Man träffas och pratar lite. Byter några ord med någon som man inte umgås med annars. Det är en viktigt bit i vår lanthandel. Att vara en mötesplats. Att man ska kunna ta sig tid att sitta ner en stund och umgås, prata.
Nu får det bli god natt. Snart är det dags att öppna butiken dag två!
Vi jobbade på till 2 i natt med avbrott för champange och smörgåsrån. Champangen fick vi av den förre ägaren. Det gillar vi:)
Det är en härlig känsla i kroppen när energin flödar och man bar vill.... mer och mer...
Många har kommit in. Tittat sig runt i lokalen. Ruskat på huvudet och krasst konstaterat att "Det här kommer aldrig att bli klart till på fredag." Men, som jag sagt tidigare, med en tydlig målbild når man lättare fram.
Idag har vi haft hjälp av beundransvärda barn. Utan dem hade vi inte kommit fram. Lillmågen (inte min) har verkligen hjälpt oss. En sån där pärla som man bara hojtar till "kan du fixa....?" och han fixar.
Vi fick ett besöka av viktigare karaktär, men den stackars kvinnan var klok nog att inse att vi var rätt okontaktbara. Man kan lätt säga att hon kom i ogjort ärende. Hoppas ändå att hon gillade bitar av det hon såg.
Det hann hända mycket under de fyra timmar vi hade öppet.
Första kunden. Han är fotad och bildbevis kommer. Han hade nog inte räknat med att det skulle ta typ 30 minuter för en korttransaktion. Men han väntade tålmodigt.
Sen lade babsen av. Typ sådär tvärdog. Mågämnet kämpade på. K-ollegan ringde en support som vi säkrat upp till dygnetrunt-service. Kön växte. Jag ville bara trycka på en deleatknapp och rader hela händelsen. Men se det går inte IRL. Det är bara att ta tjuren i hornen. Ge ett leende, be om ursäkt, bjuda på godis, pepparkakor och glögg.
Den lokala radion hade ringt tidigare under dagen och vi bestämde en dirketintervju strax efter kl. 16. Men hur tänkte jag? Då hade K-ollegan som sagt ockuperat min telefon. Journalisten påannonserade om vårt öppnande och ringde tydligen flera gånger. Smsen började hagla in från vänner och bekanta. Sorry. Vi hade annat för oss som typ få igång kassasystemet i vår lilla lanthandel.
Herr P kom med lilla vagnen och hade helghandlat. Sånt känns ju riktigt fint. Själv var han rätt nöjd och vågade tro att han var dagens storkund. Strax efter kom grannfrun. När hon hörde vad Herr P sagt så flög något i henne och hon bräckte honom rejält. Tack tack sa vi och hoppas att släkten blir glad över julklapparna.
Under en period så blev de som besökte oss sittandes i vår lilla hörna. Det var så mysigt. Du vet, lanthandel. Man träffas och pratar lite. Byter några ord med någon som man inte umgås med annars. Det är en viktigt bit i vår lanthandel. Att vara en mötesplats. Att man ska kunna ta sig tid att sitta ner en stund och umgås, prata.
Nu får det bli god natt. Snart är det dags att öppna butiken dag två!
Kommentarer
Trackback
