Maries munsbitar

På julafton får vi främmande. Det är ju jättekul. Jag ser fram emot det. Absolut. Men hur tänkte jag när jag tackade nej till att åka till dem och i stället bjöd hem dem till oss? Maken ser mer och mer bekymrad ut. Säkert tänker han "Hur tänkte hon?". Att jag är delägare i en liten lanthandel är ju ingen nyhet och jag har ju jobbat aktivt med min K-ollega för att öppna innan jul. Maken, som helst bjuder på makaroner och stekt falukorv, har till och med erbjudit sig att fixa julmaten. Jag har själv sagt att vi köper rubbet färdiglagat. Men ju närmare jag kommer julafton, desto mer fundersam blir jag. Inte går det väl för sig att bjuda hem folk och servera ett köpesbord? S2 röstar för prinskorv, lax och köttbullar. Visst. Men inte bara....



Sen flera år tillbaka har vi gjort julkorv som vi äter dagen före julafton. Julskinkans spad används till dopp av det hembakade brödet. K-ollegans äldste son har påtalat denna middag och hoppas att den blir även i år. Någon hemmagjord korv blir det absolut inte. Helt kört. Fungerar inte. Men... när jag väl gör den så går det ju rätt fort. Jag behöver ju inte göra en trippelsats.

Kalkon brukar vi köra ibland men den fina fågeln finns inte i vår butik så då får det vara. Om jag skulle försöka hitta på ett annorlunda julbord. Jag tänker och tänker... Kanske att jag kan få till något som är enkelt att göra och som överraskar. Måste nog fundera en vända till.