Vem hejdas av kyla?
I morse skulle kompis K och jag ut på äventyr efter den nordligaste delen av landets vintervägar. Maken tyckte att det var onödigt och citerade till perioden då svininflusensan härjade. "Man ska inte åka till Mexico på onödiga resor." Vi skulle varken göra något onödigt eller åka till Mexico och vi trotsade kylan.
Stora väskan packades med varma kläder och vi fick lift med en redan uppvärmd bil.
Men jag måste få erkänna, jag är så urless denna kyla! Sedan slutet av november har det varit riktigt kallt med undantag för vintermarknaden. Och det var ju trevligt. Nu är marknaden slut och kylan kom tillbaka som ett brev på posten, eller ett e-mail i outlook. Det som roade oss mest på den 56-mila färd vi var ute på var inte det skiftande landskapet utan skiftningarna i temperatur. När vi nått vårt mål så var det faktiskt -19*C och det kändes som blida.
Jag tycker faktiskt att mina släktingar i de sydliga delarna av det nordliga Sverige är gnälliga. De tycker att det är jobbigt med all snö som vräker ner. Jag byter gärna kylan mot två meter snö! Tänk vilken härlig skidåkning man skulle få i backar och skog i Kåbban! Ja ja... man är aldrig nöjd ocjh visst, ni får gärna påminna mig i maj när jag gnäller över all snö som kommer.
Den lilla hunden som är av en kinesisk sort har vägrat att gå ut under de senaste dagarna och jag förstår henne. Jag har också vägrat. Istället har jag nyttjat de i familjen som rört sig ut ur eller kommit tillbaka till huset. Då har de fått rastat hunden vilket tagit max en (1) minut. Även hunden har fått ge upp gentemot kylan. Idag skuttade hon glatt iväg klädd i den röda täckvästen. Hon fixade lätt 30 minuter i det bistra landskapet.
Nu värmer jag mig framför brasan och tycker trots allt att livet är rätt mysigt.
Stora väskan packades med varma kläder och vi fick lift med en redan uppvärmd bil.
Men jag måste få erkänna, jag är så urless denna kyla! Sedan slutet av november har det varit riktigt kallt med undantag för vintermarknaden. Och det var ju trevligt. Nu är marknaden slut och kylan kom tillbaka som ett brev på posten, eller ett e-mail i outlook. Det som roade oss mest på den 56-mila färd vi var ute på var inte det skiftande landskapet utan skiftningarna i temperatur. När vi nått vårt mål så var det faktiskt -19*C och det kändes som blida.
Jag tycker faktiskt att mina släktingar i de sydliga delarna av det nordliga Sverige är gnälliga. De tycker att det är jobbigt med all snö som vräker ner. Jag byter gärna kylan mot två meter snö! Tänk vilken härlig skidåkning man skulle få i backar och skog i Kåbban! Ja ja... man är aldrig nöjd ocjh visst, ni får gärna påminna mig i maj när jag gnäller över all snö som kommer.
Den lilla hunden som är av en kinesisk sort har vägrat att gå ut under de senaste dagarna och jag förstår henne. Jag har också vägrat. Istället har jag nyttjat de i familjen som rört sig ut ur eller kommit tillbaka till huset. Då har de fått rastat hunden vilket tagit max en (1) minut. Även hunden har fått ge upp gentemot kylan. Idag skuttade hon glatt iväg klädd i den röda täckvästen. Hon fixade lätt 30 minuter i det bistra landskapet.
Nu värmer jag mig framför brasan och tycker trots allt att livet är rätt mysigt.
Kommentarer
Postat av: Linda Persson
Vad spännande dina poster verkar vara! kommer definitivt läsa dina poster igen! =) Hoppas du har en spännande vardag :p
Trackback
