Mental träning
Det har sina fördelar med att ha kontoret hemma. Det har även sina nackdelar.
I går morse drog jag på mig tränigskläderna för att ta en tidig morgonprommenad med hunden. Sen kom jag aldrig ur dem. Men det gjorde inget. På kvällen var jag på ett 90 minuters yogapass. Men håll i hatten! Jag var så svettig så jag halkade av mattan i bland. Passet kan sammanfattas som mycket givande. Vårt gemensamma mål för passet var att endast tänka på de övningar vi gjorde.... men det är ju så
S V Å R T att bara tänka på en (1) sak åt gången och bara på det man gör. Inser att det är något somd jag behöver träna på, massor. Att tänka på en sak åt gången och hålla kvar den tanken tills jag gjort klart.
Nu kommer maken att le och tänka "det är ju det jag alltid säger... gör klart en sak innan du börjar med nästa..." Han har ju faktiskt rätt (även om det tar hårt att erkänna). Det måste bara vara medfött. Nedärft i direkt nedstigande led från min mamma. Då kan jag också undra varför min bror inte fått något av denna fina egenskap. En endaste liten gnutta? Eller vad säger svägerskan lilla k?
Så är det. När jag påbörjar en sak så hinner jag fundera ut minst tre andra, roligare aktiviteter att sysselsätta mig med. Och det slutar med att jag springer runt mellan olika saker och föröker få ett avslut. Än bättre är det när jag påbörjar något och maken slutför det. Då är alla nöjda. I allafall jag. Man ska göra det man är bra på. Säger maken.
I går var ett typexempel av en "göraalltpåengångdag".
S2 var ivrig och ville få upp sina nya möbler. Vi visste att det kommer att ta många dagar innan maken gör sig tid med att "skruvaihopmöbler" eftrersom det är en syssla som han inte är allt för imponerad av. Vi tog saken i egna händer, fast att jag inte hade tid. Till att börja med hjälptes vi åt. Eller, jag läste intstrutionerna och försökte få ihop det medans hon tittade på. Men det hade jag ju inte tid med! Och det gick långsamt. Så jag läste och hon fick göra. "Men mamma du är ju så stark!" Hm. Tack. Sträcker lite extra på mig fast jag vet att det är en ren lögn men med beröm kan man få människor att göra det mesta. Medan S2 skruvade sprang jag ner till kontoret för att hinna göra lite med påföljden att hon fick "vänta lite" innan jag kom för att ge nya instruktioner. Vad tror ni hände? Hon läste instruktionerna själv och skruvade ihop. Alla möbler. Learning by doing. Jag frågade om hon tänker köpa mer IKEA-möbler i framtiden. "Självklar! Det här är ju jättekul." Det var ju lite synd att hon inte blev avskräckt. Eller...
Om jag nu ska summera gårdagen så avslutade jag faktiskt ett projekt.
Äntligen! Som jag har skjutit detta skåpstädande framför mig. Men nu är det gjort.
Men maken kliar sig säkert i skäggstubben och funderar när jag ska...
...städa undan det som inte fick plats.
Lugn! En sak i taget OCH jag tränar ju på det.
I går morse drog jag på mig tränigskläderna för att ta en tidig morgonprommenad med hunden. Sen kom jag aldrig ur dem. Men det gjorde inget. På kvällen var jag på ett 90 minuters yogapass. Men håll i hatten! Jag var så svettig så jag halkade av mattan i bland. Passet kan sammanfattas som mycket givande. Vårt gemensamma mål för passet var att endast tänka på de övningar vi gjorde.... men det är ju så
S V Å R T att bara tänka på en (1) sak åt gången och bara på det man gör. Inser att det är något somd jag behöver träna på, massor. Att tänka på en sak åt gången och hålla kvar den tanken tills jag gjort klart.
Nu kommer maken att le och tänka "det är ju det jag alltid säger... gör klart en sak innan du börjar med nästa..." Han har ju faktiskt rätt (även om det tar hårt att erkänna). Det måste bara vara medfött. Nedärft i direkt nedstigande led från min mamma. Då kan jag också undra varför min bror inte fått något av denna fina egenskap. En endaste liten gnutta? Eller vad säger svägerskan lilla k?
Så är det. När jag påbörjar en sak så hinner jag fundera ut minst tre andra, roligare aktiviteter att sysselsätta mig med. Och det slutar med att jag springer runt mellan olika saker och föröker få ett avslut. Än bättre är det när jag påbörjar något och maken slutför det. Då är alla nöjda. I allafall jag. Man ska göra det man är bra på. Säger maken.
I går var ett typexempel av en "göraalltpåengångdag".
- jobba
- tvätta
- styra undan de tre S-en för att få arbetsro (som aldrig infann sig)
- montera S2's IKEA-möbler (och där har jag ett hett tips. Läs längre ned.)
- möblera om i vissa skåp för att fylla på med nytt och göra sig av med allt gammalt udda
- träna
- mat? suck. Då är vi tillbaka i den svängen
- fixa i trädgården
S2 var ivrig och ville få upp sina nya möbler. Vi visste att det kommer att ta många dagar innan maken gör sig tid med att "skruvaihopmöbler" eftrersom det är en syssla som han inte är allt för imponerad av. Vi tog saken i egna händer, fast att jag inte hade tid. Till att börja med hjälptes vi åt. Eller, jag läste intstrutionerna och försökte få ihop det medans hon tittade på. Men det hade jag ju inte tid med! Och det gick långsamt. Så jag läste och hon fick göra. "Men mamma du är ju så stark!" Hm. Tack. Sträcker lite extra på mig fast jag vet att det är en ren lögn men med beröm kan man få människor att göra det mesta. Medan S2 skruvade sprang jag ner till kontoret för att hinna göra lite med påföljden att hon fick "vänta lite" innan jag kom för att ge nya instruktioner. Vad tror ni hände? Hon läste instruktionerna själv och skruvade ihop. Alla möbler. Learning by doing. Jag frågade om hon tänker köpa mer IKEA-möbler i framtiden. "Självklar! Det här är ju jättekul." Det var ju lite synd att hon inte blev avskräckt. Eller...
Om jag nu ska summera gårdagen så avslutade jag faktiskt ett projekt.
Äntligen! Som jag har skjutit detta skåpstädande framför mig. Men nu är det gjort.
Men maken kliar sig säkert i skäggstubben och funderar när jag ska...
...städa undan det som inte fick plats.
Lugn! En sak i taget OCH jag tränar ju på det.
Kommentarer
Trackback
