Citybreak
I turistvärlden svänger man sig med en del uttryck så som WHOPs (wealthy healthy older people), DINKS (double income no kids), citybreak (några dagars semester i en stor stad), active families och så vidare.
Maken och jag lämnade barnen hemma och tog en citybreak i Barcelona. Man kan ju tycka att när man bor norr om polcirkeln i ett slumrande samhälle så är det kul med omväxling. Men jag vet inte...
Jag tänker bjuda dig, under några dagar, på ett smakprov av storstadsvimlet och vad jag tyckte då och nu när jag fått distans till resan.
Maken var lite fyndig när jag slängde mig med ovanstående uttryck och fyllde i att vi tillhör gruppen SINK. Jag förstår inte vad han menade med det.
Barcelona! Förväntningarna var stora. Det är en omtalad stad och mycket hände till OS 1992. Staden är känd för sin arkitektur.
Som turist trängs man gärna på La Rambla, stadens omtalade boulevard där turister, preformance konstnärer och ficktjuvar trängs. Boulevarden sträcker sig från Plaza Catalunya, 1,2 km ner till havet.
Efter ett direktflyg (helt fantastiskt) med Ryan Air från Skellefteå flygplats till Girona flygplats tog vi en busstur på en timme in till centrala Barcelona. SMHI och YR hade lovat +15°C och regn hela helgen så vi hade packat därefter. Det regnade lätt när vi kom men vi tänkte inte hänga läpp över det utan sökte oss med hjälp av vänliga människor till Plaza de Catalunya för att sen försöka hitta vårt hotell som skulle ligga i närheten.
Vi insåg snabbt att turistbussarna som kör runt i staden utgick från detta torg. Mer om bussarna kommer en annan dag.
Att ungdomar hade strömmat in i staden för att mötas upp och demonstrera på torget undgick man inte. Varken maken eller jag behärskar det spanska språket så vi fattade aldrig vad demonstrationen gick ut på.
På den lilla gröna plätt som fanns på torget trängdes tälten. En mer central campingplats kan man nog inte hitta.
Den fyndige som tydligen var tältlös men inte sänglös hittade en alldeles egen lösning. Kan man tro att denne person har en framtid hos Tree Hotel som arkitekt? Nähä. Inte det.
Sen började jakten på det förbokade hotellet. Vi blev svettiga bara av att titta gatan ner. Man kan lätt påstå att La Rambla är en mycket attraktiv gata bland turister.
I dessa folkmassor kan man ju roa sig också. Man kan äta, dricka, handla souvernirer, slå sig till ro för att titta på turistkompisarna.
Det som roade mig mest var preformance konstnärerna. För en pratglad person, typ jag, är det imponerande att se en person sitta helt still i 15 minuter utan att så mycket som dra på mungiporna. Att han dessutom inte rörde en fena var riktigt fascinerande.
Maken hörde ett radioprogram innan vi for där man berättade om denna yrkesgrupp. Många har det som heltidsarbete och har så haft i hela sitt yrkesverksamma liv. Man har sin egen plats, och gud nåde den som vågar ta den. Det skulle ju också vara underhållande.
Maken och jag lämnade barnen hemma och tog en citybreak i Barcelona. Man kan ju tycka att när man bor norr om polcirkeln i ett slumrande samhälle så är det kul med omväxling. Men jag vet inte...
Jag tänker bjuda dig, under några dagar, på ett smakprov av storstadsvimlet och vad jag tyckte då och nu när jag fått distans till resan.
Maken var lite fyndig när jag slängde mig med ovanstående uttryck och fyllde i att vi tillhör gruppen SINK. Jag förstår inte vad han menade med det.
Barcelona! Förväntningarna var stora. Det är en omtalad stad och mycket hände till OS 1992. Staden är känd för sin arkitektur.
Som turist trängs man gärna på La Rambla, stadens omtalade boulevard där turister, preformance konstnärer och ficktjuvar trängs. Boulevarden sträcker sig från Plaza Catalunya, 1,2 km ner till havet.
Efter ett direktflyg (helt fantastiskt) med Ryan Air från Skellefteå flygplats till Girona flygplats tog vi en busstur på en timme in till centrala Barcelona. SMHI och YR hade lovat +15°C och regn hela helgen så vi hade packat därefter. Det regnade lätt när vi kom men vi tänkte inte hänga läpp över det utan sökte oss med hjälp av vänliga människor till Plaza de Catalunya för att sen försöka hitta vårt hotell som skulle ligga i närheten.
Vi insåg snabbt att turistbussarna som kör runt i staden utgick från detta torg. Mer om bussarna kommer en annan dag.
Att ungdomar hade strömmat in i staden för att mötas upp och demonstrera på torget undgick man inte. Varken maken eller jag behärskar det spanska språket så vi fattade aldrig vad demonstrationen gick ut på.
På den lilla gröna plätt som fanns på torget trängdes tälten. En mer central campingplats kan man nog inte hitta.
Den fyndige som tydligen var tältlös men inte sänglös hittade en alldeles egen lösning. Kan man tro att denne person har en framtid hos Tree Hotel som arkitekt? Nähä. Inte det.
Sen började jakten på det förbokade hotellet. Vi blev svettiga bara av att titta gatan ner. Man kan lätt påstå att La Rambla är en mycket attraktiv gata bland turister.
I dessa folkmassor kan man ju roa sig också. Man kan äta, dricka, handla souvernirer, slå sig till ro för att titta på turistkompisarna.
Det som roade mig mest var preformance konstnärerna. För en pratglad person, typ jag, är det imponerande att se en person sitta helt still i 15 minuter utan att så mycket som dra på mungiporna. Att han dessutom inte rörde en fena var riktigt fascinerande.
Maken hörde ett radioprogram innan vi for där man berättade om denna yrkesgrupp. Många har det som heltidsarbete och har så haft i hela sitt yrkesverksamma liv. Man har sin egen plats, och gud nåde den som vågar ta den. Det skulle ju också vara underhållande.
Kommentarer
Trackback
