Fort och fel blir ändå kalasköttbullar
Köttbullar till middag! Bestämde mamman som i vanlig ordning inte hade full kontroll på dagens aktiviteter. På väg till gympapasset med S3 och hennes gympande vänner mötte jag S1 i dörren. "Skala potatis! Hacka en lök och stek gyllengul! Gör köttfärsbullssmet! Multiplicera receptet *1,5!" Men då blev det stopp. Där gick gränsen. På order tog mamman fram en blyerstpenna och skrev in mängden i kokboken. Sen fick mamman söka ströbröd som hon köpte förra veckan till U-flickans middag. Klockan närmade sig gympastart. Mamman släppte allt och sprang mot gympasalen (fin uppvärmning!) och tänkte att duktiga S1 gör det hon kan. Resten fixar jag när jag kommer hem.
Åter i hemmets lugna vrå så var potatis skalad och skuren i fina bitar. S1 hoppade på ett ben och ville iväg på körträning. Satte dock på potatisen efter att ha dubbelkollat två gånger att jag svarade ja på rätt mängd salt. Löken var härligt gyllengul och på väg att torka i stekpannan. Ströbrödet, meddelade S2, hade de faktiskt använt upp allt förra veckan. Men den som spar han har! I en av alla skafferilådor fanns faktiskt en gammal kesoburk med hemmagjorda brödsmulor. Allt ska tas tillvara på. Det har Martin Glad lärt mig. Martin Glad är en alldeles egen historia och honom ska ni få lära känna längre fram. Buljong, salt, ägg och kryddor blandades med ströbrödet. Men det var en annorlunda doft. Det känndes inte riktigt.... rätt. Sniffade lite till och var tvungen att smaka. Ströbrödet visade sig vara kaksmulor av digestivekex. Ja vad gör man? Även maken hade anslutit sig till gruppen av hungriga stressade vargar. Han är också medlem i den tränande kören. "30 minuter! Är maten klar innan dess?" Jo men visst. Jag rörde snabbt ner köttfärsen i kaksmulsröran och sniffade lite till. Det luktade inte som det ska men det man inte vet mår man inte illa av.
Några bullar stektes i panna. Fort gick det och maken och hans medsjungande dotter fick i sig lite mat innan de drog vidare mot sin träning.
Jag föredrar att ugnssteka mina köttbullar. Det blir mindre kladdigt och de blir jämnare brun. Man behöver inte ens vända dem.
225*C i cirka 20 - 30 minuter. Någon gång har jag glömt köttbullarna i ugnen och då blir de liiite för hårda.
Receptet har jag tagit rakt av från Annas Mat. Sidan 204. Om du inte har kokboken så kan du läsar vidare:
Våra kalasköttbullar
500 g färs
2 dl vatten eller buljong (jag tar alltid buljong)
4 msk ströbröd
1/2 fint hackad fräst gul lök
1 ägg
1,5 tsk salt
1/4 tsk mald vit- eller svartpeppar (jag föredrar svart. Vit luktar som en magåkomma)
Hacka och fräs löken. Blanda ströbröd med vätskan i en bunke och låt svälla i några minuter. Tillsätt köttfärsen och allt annat och arbeta ihop smeten ordentligt.
Rulla bollar och stek dem i stekpanna eller lägg de i långpanna och grädda i ugn.
Till denna läckerhet serverades potatismos, saltgurka och rårivna morötter med olivolja och färskpressad citron.
Och hur smakade det? Ingen har kommenterat en eventuell kaksmak på bollarna. Däremot höll de bollar som stektes i stekpanna inte ihop så bra. Jag blandade i lite havregryn och det kan hända att det gjorde smeten mer hållbar. "Man tager vad man haver" sa Kajsa Warg och jag håller nästan med henne.
Åter i hemmets lugna vrå så var potatis skalad och skuren i fina bitar. S1 hoppade på ett ben och ville iväg på körträning. Satte dock på potatisen efter att ha dubbelkollat två gånger att jag svarade ja på rätt mängd salt. Löken var härligt gyllengul och på väg att torka i stekpannan. Ströbrödet, meddelade S2, hade de faktiskt använt upp allt förra veckan. Men den som spar han har! I en av alla skafferilådor fanns faktiskt en gammal kesoburk med hemmagjorda brödsmulor. Allt ska tas tillvara på. Det har Martin Glad lärt mig. Martin Glad är en alldeles egen historia och honom ska ni få lära känna längre fram. Buljong, salt, ägg och kryddor blandades med ströbrödet. Men det var en annorlunda doft. Det känndes inte riktigt.... rätt. Sniffade lite till och var tvungen att smaka. Ströbrödet visade sig vara kaksmulor av digestivekex. Ja vad gör man? Även maken hade anslutit sig till gruppen av hungriga stressade vargar. Han är också medlem i den tränande kören. "30 minuter! Är maten klar innan dess?" Jo men visst. Jag rörde snabbt ner köttfärsen i kaksmulsröran och sniffade lite till. Det luktade inte som det ska men det man inte vet mår man inte illa av.
Några bullar stektes i panna. Fort gick det och maken och hans medsjungande dotter fick i sig lite mat innan de drog vidare mot sin träning.
Jag föredrar att ugnssteka mina köttbullar. Det blir mindre kladdigt och de blir jämnare brun. Man behöver inte ens vända dem.
225*C i cirka 20 - 30 minuter. Någon gång har jag glömt köttbullarna i ugnen och då blir de liiite för hårda.
Receptet har jag tagit rakt av från Annas Mat. Sidan 204. Om du inte har kokboken så kan du läsar vidare:
Våra kalasköttbullar
500 g färs
2 dl vatten eller buljong (jag tar alltid buljong)
4 msk ströbröd
1/2 fint hackad fräst gul lök
1 ägg
1,5 tsk salt
1/4 tsk mald vit- eller svartpeppar (jag föredrar svart. Vit luktar som en magåkomma)
Hacka och fräs löken. Blanda ströbröd med vätskan i en bunke och låt svälla i några minuter. Tillsätt köttfärsen och allt annat och arbeta ihop smeten ordentligt.
Rulla bollar och stek dem i stekpanna eller lägg de i långpanna och grädda i ugn.
Till denna läckerhet serverades potatismos, saltgurka och rårivna morötter med olivolja och färskpressad citron.
Och hur smakade det? Ingen har kommenterat en eventuell kaksmak på bollarna. Däremot höll de bollar som stektes i stekpanna inte ihop så bra. Jag blandade i lite havregryn och det kan hända att det gjorde smeten mer hållbar. "Man tager vad man haver" sa Kajsa Warg och jag håller nästan med henne.
Kommentarer
Trackback
