Löjliga familjen på äventyr
"Asså, ni är så pinsamma!" Den har man ju hört förut. Minst en gång om dagen så det är ju inte direkt en nyhet. Men man kan ju undra hur man ska bete sig för att INTE vara pinsam. När man beger sig iväg utanför kommungränsen blir det tydligen än mer tydligt för en viss 14-åring att hon har en piiinsam familj.
För en vecka sedan lämnade vi hemmets lugna vrå klockan 03.00 för att hinna med det tidigar morgonflyget från Kallax. Vi höll tiden och maken var pigg och glad och körde tryggt och lagom fort. Vägen såg oroväckande blank ut men maken övertygade om att det inte var någon fara ända tills han stannade på grund av något konstigt ljud. Han halkade runt bilen för att kolla och konstaderade att det var riktigt halt. Som om jag inte visste det! Nå väl. Vi kom fram i tid till flygplatsen. Orutinerat körde maken in där endast taxibilar får köra. Jag blir alltid lite extra stressad när jag ska med ett flyg. Denna gång hade jag extra bråttom att komma ur bilen så den fick flyttas till ett mer passande ställe. Barn och packning räknades in. Lite konstigt kändes det att lämna S1 hemma. Men snart 18 år så väljer man själv vad man vill göra och denna gång vägde extraknäcket i skidliften högre än en skidsemester med familjen. Vid incheckningen fick vi veta att SAS ändrat reglerna för skidpaket. Max 12 kg OCH endast skidor i paketet. Hej hopp! Vårt paket vägede 25 kg och innehöll lite annat smått och gott också.
Barnen roar sig i väntan på flyg. Eller är det så att någon inte vill vara allt för nära pinsamma föräldrar?
Snabb ompackning. Klockan tickade och närmade sig avgång och mammans stressnivå flög i taket. Att packa om skidor fanns inte i min tidsplanering. Vid boarding meddelade sura tanten att man stänger gaten 15 minuter innan avgång. Men vi kom ju 16 minuter innan! Varför så sur? På flyget fick jag dommen av 14-åringen. Jag är pinsamm. Jag pratar högt. Jag skrattar för högt. Jag blir stressad. Ja, vad ska man säga? Jag finns.
I Stockholm hann vi till makens förtret inhandla lite småprylar och en och annan födelsedagspresent till någon som fyller år i augusti. Det är bra att vara ute i god tid. Hoppas bara att jag kommer ihåg presenten när det närmar sig. Vidare med flyg till Milano. Buss till centralstationen. Tåg i tre timmar till Oulx. Då var mamman och pappan så trötta så vi somnade sött och glömde allt annat. När jag sov som bäst, långt bort i de fagra drömmarnas värld, hör jag en röst långt borta, "vakna! Vi är framme om tre (3) minuter! Jag försökte slingra mig bort från den obehagliga informationen för att få sova vidare, men.... vaknade med ett ryck. Det var maken som hade vaknat och insett att vi snart skulle av tåget. Snabbt hade vi samlat ihop familj och packning och var redo, rätt yrvakna, att hoppa av tåget.
Vår vän G, som är mycket noga med att man ska hålla tiden, fanns minsann på plats för att hjälpa oss och all packning av tåget.
Vid 19-tiden var vi äntligen framme och semestern kunde börja. Vi har ätit gott. Njutit av värme och sol. Slushigt skidföre och härlig skidåkning. Några av våra favoriträtter kommer jag att dela med mig inom en snar framtid.
Nu är vi tillbaka i Sverige. Jag har checkat in på hotell i huvudstaden för att delta på Vildmarksmässan i helgen. Maken och barnen sitter förhoppningsvis på flyget norrut. Det är kul att åka på semester men alltid lika skönt att komma hem igen.
För en vecka sedan lämnade vi hemmets lugna vrå klockan 03.00 för att hinna med det tidigar morgonflyget från Kallax. Vi höll tiden och maken var pigg och glad och körde tryggt och lagom fort. Vägen såg oroväckande blank ut men maken övertygade om att det inte var någon fara ända tills han stannade på grund av något konstigt ljud. Han halkade runt bilen för att kolla och konstaderade att det var riktigt halt. Som om jag inte visste det! Nå väl. Vi kom fram i tid till flygplatsen. Orutinerat körde maken in där endast taxibilar får köra. Jag blir alltid lite extra stressad när jag ska med ett flyg. Denna gång hade jag extra bråttom att komma ur bilen så den fick flyttas till ett mer passande ställe. Barn och packning räknades in. Lite konstigt kändes det att lämna S1 hemma. Men snart 18 år så väljer man själv vad man vill göra och denna gång vägde extraknäcket i skidliften högre än en skidsemester med familjen. Vid incheckningen fick vi veta att SAS ändrat reglerna för skidpaket. Max 12 kg OCH endast skidor i paketet. Hej hopp! Vårt paket vägede 25 kg och innehöll lite annat smått och gott också.
Barnen roar sig i väntan på flyg. Eller är det så att någon inte vill vara allt för nära pinsamma föräldrar?
Snabb ompackning. Klockan tickade och närmade sig avgång och mammans stressnivå flög i taket. Att packa om skidor fanns inte i min tidsplanering. Vid boarding meddelade sura tanten att man stänger gaten 15 minuter innan avgång. Men vi kom ju 16 minuter innan! Varför så sur? På flyget fick jag dommen av 14-åringen. Jag är pinsamm. Jag pratar högt. Jag skrattar för högt. Jag blir stressad. Ja, vad ska man säga? Jag finns.
I Stockholm hann vi till makens förtret inhandla lite småprylar och en och annan födelsedagspresent till någon som fyller år i augusti. Det är bra att vara ute i god tid. Hoppas bara att jag kommer ihåg presenten när det närmar sig. Vidare med flyg till Milano. Buss till centralstationen. Tåg i tre timmar till Oulx. Då var mamman och pappan så trötta så vi somnade sött och glömde allt annat. När jag sov som bäst, långt bort i de fagra drömmarnas värld, hör jag en röst långt borta, "vakna! Vi är framme om tre (3) minuter! Jag försökte slingra mig bort från den obehagliga informationen för att få sova vidare, men.... vaknade med ett ryck. Det var maken som hade vaknat och insett att vi snart skulle av tåget. Snabbt hade vi samlat ihop familj och packning och var redo, rätt yrvakna, att hoppa av tåget.
Vår vän G, som är mycket noga med att man ska hålla tiden, fanns minsann på plats för att hjälpa oss och all packning av tåget.
Vid 19-tiden var vi äntligen framme och semestern kunde börja. Vi har ätit gott. Njutit av värme och sol. Slushigt skidföre och härlig skidåkning. Några av våra favoriträtter kommer jag att dela med mig inom en snar framtid.
Nu är vi tillbaka i Sverige. Jag har checkat in på hotell i huvudstaden för att delta på Vildmarksmässan i helgen. Maken och barnen sitter förhoppningsvis på flyget norrut. Det är kul att åka på semester men alltid lika skönt att komma hem igen.
Kommentarer
Trackback
