Maries munsbitar

Min lilla svarta... Den är väl använd. Och älskad. Jag skulle bli förkrossad om den försvann från sin givna plats i köket.  Från den dagen jag fick den av min mamma så har jag använt den väl. Den är tummad, har massor av hundöron, en och annan (ganska många) fläckar. Det finns även en och annan huvudfoting i den. Jag tror att det är jag som är konstnären och tiden var då min mamma stod som ägare av boken. För det är en alldeles vanlig gammeldags svart linjerad anteckningsbok. Boken i sig är säkert från 50-talet. Jag kommer inte ihåg när jag fick den men av stilen att dömma kan jag har varit runt 10 - 11 år. Tydligen fanns redan då en önskan om att spara på recept. Varenda sida är fylld av recept och du kommer att få ta del av ett och annat. Ett recept förknippas lätt med ett minne eller en person - den person som gett dig receptet. Visste du att man inte kan ha copyright på recept? De delar vi glatt med oss av och därför blir det Charlotts falska toscakaka, Katarinas gravade renfilé, Chrilles snabblimpa, Kickis chokladmuffins, jägarhustruns köttfärsgratäng och mormors tekakor.



Jag gillar verkligen första sidan! Jag fascineras över att jag redan på den tiden hängav mig åt kostekonomi! Jag räknade ut kostnaden för det jag gjorde. Denna dajm väcker så många minnen. Min lillebror och jag fick minsann ingen godis utan på lördagen kokades det dajm. Jag tror att mamma var väldigt förtjust i den hemmagjorda dajmen. När vi lyxade till det, vilket hände väldigt sällan, smälte mamma choklad över kolasmeten och då blev det ju faktiskt Dajm!



Och hur var det sen? Negerkyssar.... Ingen törs väl ta det ordet i sin mun idag. Nej minsann har vi inte lärt våra barn att säga chokladbollar. Men kan då någon vara snäll att förklara för mig varför man får säga MARIEKEX?