Doggy bag
Min lilla hund tillhör den petiga sorten. Hårda kulor ätes långsamt. En och en. Fast helst inte alls eftersom det finns sånt som är godare. Hon kan springa benen av sig för ortens falukorv. När grannen kom promenerandes med en kasse fylld av den tyska kvinnans delikatesser fick grannen snabbt en ny beundrarinna av den hårigare sorten. Men han var svårflörtad vår granne. Han delade inte med sig av läckerheterna.
Annat är det hos mattes kompisar. Hos kompis K får hon älgfilé. Ni kan ju gissa hur glad lilla hunden blir när vi styr kosan mot deras hus. Hon tror, som hundar gör, att hon alltid ska få finaste filén när hon kommer dit.
Hos kompis L och hennes prins blir minsann lilla hunden handmatad med kycklingfilé! Snacka om att fjäska. Hon trivs rätt bra i deras hus, lilla hunden. Men hemma hos mig är det andra bullar. Här får hon något som likna hemlagad pölsa. Det som blir över på köttkoket. Det sega seniga som jag inte vill äta. Sen blandar jag i korngryn och lite morötter. Små hundar av det här slaget gillar faktiskt grönsaker och frukter. Idag kokade jag en tunga som har legat i frysen väldigt länge. Jag har inte vetat hur den skulle tillredas. Men som hundmat är det ju bara att koka och skära i bitar - hela rubbet. Men se då kom kompis K och gav mig skäll (inte hunden). Den godaste delen! Hur kan jag ge den till hunden?
När hunden flyttade in hos oss blev maken lite stressad. Han såg en viss konkurens med hunden. Nu för tiden delar de på resterna. Maken är inte så förtjust i den lösningen. Han ser nog helst att hunden äter de små hårda runda. Måttet var rågat den gågnen maken kom hem och upptäckte att jag kokade HANS lever till hunden! Oj! Nu blev det ett syftningsfel å det grövsta! Låt mig förtydliga. Maken har fortfarande SIN lever på rätt plats i kroppen men han hade en renlever i frysen som han tänkte äta. Det var bara det att jag hann före. Levern blev hundmat och maken blev ledsen.
Men vet du vad. Hunden, som har haft riktigt rinniga ögon, blev av med det besväret sen hon fick mer lever i kosten. Ska vi då dra slutsatsen att om man äter lever (men jag vill inte!) så får man vackra orinniga ögon.
Annat är det hos mattes kompisar. Hos kompis K får hon älgfilé. Ni kan ju gissa hur glad lilla hunden blir när vi styr kosan mot deras hus. Hon tror, som hundar gör, att hon alltid ska få finaste filén när hon kommer dit.
Hos kompis L och hennes prins blir minsann lilla hunden handmatad med kycklingfilé! Snacka om att fjäska. Hon trivs rätt bra i deras hus, lilla hunden. Men hemma hos mig är det andra bullar. Här får hon något som likna hemlagad pölsa. Det som blir över på köttkoket. Det sega seniga som jag inte vill äta. Sen blandar jag i korngryn och lite morötter. Små hundar av det här slaget gillar faktiskt grönsaker och frukter. Idag kokade jag en tunga som har legat i frysen väldigt länge. Jag har inte vetat hur den skulle tillredas. Men som hundmat är det ju bara att koka och skära i bitar - hela rubbet. Men se då kom kompis K och gav mig skäll (inte hunden). Den godaste delen! Hur kan jag ge den till hunden?
När hunden flyttade in hos oss blev maken lite stressad. Han såg en viss konkurens med hunden. Nu för tiden delar de på resterna. Maken är inte så förtjust i den lösningen. Han ser nog helst att hunden äter de små hårda runda. Måttet var rågat den gågnen maken kom hem och upptäckte att jag kokade HANS lever till hunden! Oj! Nu blev det ett syftningsfel å det grövsta! Låt mig förtydliga. Maken har fortfarande SIN lever på rätt plats i kroppen men han hade en renlever i frysen som han tänkte äta. Det var bara det att jag hann före. Levern blev hundmat och maken blev ledsen.
Men vet du vad. Hunden, som har haft riktigt rinniga ögon, blev av med det besväret sen hon fick mer lever i kosten. Ska vi då dra slutsatsen att om man äter lever (men jag vill inte!) så får man vackra orinniga ögon.
Kommentarer
Trackback
