Maries munsbitar

Att dvärgnäbbmusen är död har jag avhandlat i en tidigare blogg. Död eller ihjälfrysen... Stel var den i alla fall. Nu handlar det om en helt annan mus. Min mus! Den bara tvärdog. Så där bara rakt av. Men vänta nu. Jag menar den tunna plattan på min dator. Fingrarna hoppar över tangentbordet. Snabbt och fint men tydligen slant något finger och musen dog. Så gjorde även tangentbordet. Irriterad? Ja! Snabbt grabbade jag en livlina. Ring en vän. Vännen denna gång var kompis L. "Åh, hej, jag sitter i andra telefonen, är det viktigt?" Absolut inte. Inte alls. Men hon fortsätter prata med mig.  Hallå, vänta! Har du någon i andra luren som väntar nu? "Nej nej jag har avslutat samtalet" svarar kompis L. Nu kan man ju undra hur hon bara så där trycker bort det där viktiga samtalet. Var det  mitt sätt att gå upp i falsett och bedyra att jag inte alls behöve prata med henne eller...? Snabbt insåg hon mitt problem och försökte via sin dator att lotsa mig. Tydligen känner hon mig VÄLDIGT väl. Jag fick en känsla att hon hängde över min axel och såg allt jag gjorde. "Nej M rör inga knappar! Nej gör nu inget innan jag har hunnit vidare. NEJ!!" Hur visste hon vad jag var på väg att göra? Hon höll en mycket lugn och pedagogisk ton. Hon känner mig. Livlinan räckte inte till och hon kunde tyvärr inte hjälpa mig. "Ring min prins" rådde hon mig. Livlina nr två. Ring en väns vän. Fast i det här fallet är ju prinsen även min vän. Innan jag avslutade samtalet var jag bara tvungen att lägga ett litet hot. "Nu blir det minsann inget blogginlägg på lördag." Prinsen var mer direkt. "Tvångsstäng av och ta ur batteriet. Räkna till tio." Token gjorde som to ken sa. Men blev det bättre? Inte alls. Musen var stelfrusen. Fast det inte är en dvärgnäbbmus. Jag gav upp, körde en tvångsavstängning och gick och lade mig.

I går hade jag en liten förhoppning att musen på egen hand skulle ha vaknat till liv. Men icke. Hysterin kröp allt närmare. Jag knappade och tryckte och övergick till ett hamrande. Nyttjade flera livlinor, ring en vän, men de var helt okunniga i mitt problem. Livlinorna tog slut och jag skickade ett sista sms till prinsen "nu slänger jag ut datordj...en!" Svaret var kort och tydligt. "Jag kommer snart!". När han väl kom hade jag fått mat i magen och var rätt nöjd och glad och hade även gett upp allt vad datorskoj heter.

Jag begravde musen och ägnade helgen åt ett tjejgäng och en liten pojke i ett soligt och härligt Kåbdalis.