Maries munsbitar

Visst är det kul att shoppa! Delar av familjen håller med mig helt och fullt. S2, som gärna berättar hur pinsam jag är tycker också att vi är helkonstiga som åker på skidsemester när vi kan åka skidor hemma sex månader per år. Hon har absolut ingen förståelse varför vi inte kan ta en skidfri dag och åka in till staden Briancon för att handla. Men vi åker ju dit i bland, på kvällen, för att handla mat. Den gigantiska mataffären har ju även andra små roligheter och jag vet att S2 har fyndat både ätbart som annat onyttigt i den affären. Jag brukar ändå trösta henne med att det är mycket roligare att shoppa i Milano och där ska vi ju övernatta och det blir massor av tid för shopping. När vi väl kom dit så skulle hon inte alls följa med ut! Det gick snabbt över och väl ute på gatan så började rallyt. Efter första affären funderade maken på om han skulle springa tillbaka till hotellet och hämta sin bok. Ja, du förstår, han är inte alls intresserad av shopping. Han ser inget nöje i det. Han har inga behov och kan inte ens uppbringa ett behov när han ser något snyggt, häftigt eller spännande. Det tycker jag är ett konstigt beteende. I varje butik vi besökte hittade han något mjukt att sjunka ner i. Är det så att andras män också hellre sitter och läser istället för att kolla runt vad butiken har att erbjuda?



Ganska snabbt konstaterade jag och mina shoppingsugna flickor att det var rätt lugnt att ha maken/pappan med boken framför näsan istället för att ha honom suckandes bakom oss. Vi utnyttjade tillfället och lassade av allt vi inte ville bära runt på. Där tyckte nog maken att vi borde vara nöjda. S2 hittade en fin jacka och så gjorde även jag. Men sen stannade jag i Stockholm och jag hade redan bestämt mig för att köpa en tröja och strumbyxor till en konferens som jag ska delta på under veckan. Kjolen har hängt med i resväskan i nästan två veckor.

Att handla i Stockholm på en fredag kan vara lite svettigt. Allra helst när man inte har en favoritaffär. Det blev favoritfärgen som fick styra. Fast... favoritfärgen varierar beroende på humör, årstid och aktivitet. Det är mycket som ska stämma in. Insåg snabbt att vårens färg passar mig jättebra just nu.



På Esprit hittade jag en riktigt läcker knallrosa tröja. Sen uppstod behovet av en matschande halsduk och nagellack. Det är säkert fler i familjen som kommer att ha ett behov av mina inköp.

 Lördagen spenderade jag i Swedish Laplands monter på Vildmarksmässan. Fast inte riktigt hela dagen. Ibland drog jag en runda i hallen för att se vad andra utställare hade att erbjuda och gissa om jag blev överlycklig när jag insåg att flera företag hade produkter (inte äventyr) till försäljning! Min man hävdar å det bestämdaste att jag inte behöver handla det jag inte har ett behov av. Jag håller med. Men det är en viss skillnad hos mig och min man när behovet uppstår. Hans behov uppstår när något går sönder eller är utslitet. Det behöver inte alls vara omodernt. Så länge det håller ihop så använder han det glatt. Mitt behov uppstår när jag ser något som är fint, vackert, passande eller bara har en läcker färg. Då vet jag när och hur jag ska använda det.



Under de sista timmarna av lördagens mässa, när fötterna mådde som sämst efter en heldag i varma skor, hittade jag dessa lätta läckra skor till halva priset! Jag var i ett stort behov av dem på en gång. Känslan att släppa ut fötterna och dra av sig yllestrumporna var befriande! Det är bra studs i sulan och de är säkert jättebra att ha när man ska vada i sommarfjällen. Du ser! Behovet finns.



I Bergans monter hade de massor av bra mässpriser. Fast det var superpriser på både fjällbyxor och skidkläder så köpte jag inte. För jag har INGET behov av det! Men vårens nyhet! Oj så vacker den var. En knallröd tunn microfleece med gula kanter. Rött är ju så vackert på bild. Synd bara att jag oftast står bakom kameran. Men ändå. Jag kom inte på något behov mer än att den var väldigt vacker, underbart mjuk och till mässpris fast det var en vårnyhet så den slank ner i shoppingkassen.

Jag hittade faktiskt något som jag har velat ha länge. Fast det var 50% lägre pris så, trot eller ej, köpte jag det inte. Undrar vad maken skulle säga om jag kom hemsläpandes på en kajak...