spindelnät och räkfond

I drygt ett års tid har jag varit en av tolv kvinnliga företagare som deltagit i ett projekt som handlar om kvinnors företagande i Europa. Tanken med projektet är/var att vi skulle knyta kontakter och bilda nätverk med företagande kvinnor runt om i Europa. Den europeiska biten har väl varit lite si och så för min del. En resa blev inställd på grund av askmolnet. En resa gjorde jag tillsammans med en kvinna från Skåne till Monza i Italien. Vårt uppdrag var att delta på en konferens och även hålla föredrag om våra företag. Det var mycket intressant men inte speciellt givande. Italienarna utgör sig för att inte kunna prata engelska och skaffar alltid tolkar så fort den som talar inte behärskar italienska. Att prata genom någon som översätter det jag säger gör jag gärna INTE igen.
Nu ska vi i allafall samlas i Luleå, den svenska gruppen, med visst bortfall, för att ha ett sista utvärderingsmöte. Att träffa dessa spännande färgglada kvinnor ger massor av energi och väcker också en och annan ny idé. Vi får se vad dagens träff mynnar ut i.



Att nätverka ger också näring! Man behöver inte alltid sitta som spindeln mitt i utan bara vara med för att ge och ta.

Martin Glad, som jag tidigare nämnt och som jag kommer att berätta mer om, lärde mig att man ska ta reda på allt man bara kan. Hans ord är djupt förankrade i min matlagning och inget får förfaras. I dagens samhälle lever vi i ett överflöd. Vi slänger alldeles för mycket mat. Att slänga gammal mat är ju en sak men att slänga bara för att man inte ids ta reda på resterna kan man ju fundera lite mer över. Mat är för billigt eftersom vi har råd att slänga så mycket. I andra änden, i flera av de länder som producerar till oss, svälter man. En våg som väger mycket ojämnt.

Någonstans, rätt nyligt, fick jag tipset att koka fond på räkskal. När jag skalar räkor slår jag över vatten så att det täcker skalen, kokar upp och låter det puttra i 10 - 15 minuter. Sila ifrån och frys in. Fonden använder jag till sås eller soppa. Ger en mustigare smak till anrättningen.

Nu kurrar det i magen. Hoppas att mina företagande kollergor ansluter snart så vi kan påbörja jakten på en bra lunchrestaurang.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0