P som i keppakaka

Även när jag var riktigt liten var jag duktig på att prata. Fort och mycket på en och samma gång. Orden blev inte alltid rätt uttalade och boksaven P var en av de bokstäver som jag raskt bytte ut mot k-ljud. Vår granne farbror Holger som gick under namnet kakka kojje försökte lära mig att säga pepparkaka. Han tränade ihärdigt men jag fortsatta att säga keppakaka.

Tydligen var pepparkakor något jag gillade och jag kan ju bara konstatera att där är smaken oförändrad. När jag var till Hälsingland så köpte jag några burkar från Arbrå Ångbargeri som numer drivs av två företagasamma brudar. De har pimpat upp företaget rejält och jag gillar deras design.



Den fina blå burken från Arbrå Ångbageri har jag förvarat, gömd, i skafferiet. Jag har glömt den och övriga familjen har tydligen inte hittat den. Men igår åkte den fram. Burken gick från att vara full till nästan tom i loppet av.... 24 timmar?

Idag har både jag och S1 gjort snälltestet.

Jag är en riktig goding”, som bagare Bylén hade uttryckt det. Jag sprider fröjd omkring mig med mina givmilda och artiga tillmälen. Säkerligen har jag mången god vän, även om det tål att tänka på mitt högmod. Måhända bör jag bjuda några av mina vänner på en god pepparkakscheesecake för ännu mer ögonfröjd – Okey okey. Recept kommer. Jag behöver bara äta 25 pepparkakor. Undrar om det är per dag.... Dags att köpa en ny burk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0