Trolla med rester - återupplivad köttfärssås blir paj
Efter en härlig helg med släkten, bisättning, 1 års-kalas och fest med den alpina klubbens föräldrar så är vi åter i hemmets kylslagna vrå. Knopparna på björkarna är lika stora som förra veckan. Inte en grön färgklick så långt ögat kan se. Grått är hoppet färg. Eller kanske brunt? Och då tänker jag genast på choklad. Typ 70 % kakao med havssalt och pekannöt som jag just tryckt i mig efter ett arbetsamt pass med kompis K.
Jag hann i alla fall njuta i vitsippsbackarna hos min morbror. De små söta blommorna nickade och var på väg att blomma ut. Förr om åren, innan min mamma flyttade in på servicehuset, skickade hon alltid ett kuvert med blå- eller vitsippor från Hälsingland till oss norr om polcirkeln. Blommorna handskades med andakt och fick stå i en liten vas på köksbordet tills alla kronblad ramlat av. Någon gång fick stjälkarna stå kvar för att de var så dekorativa, lite ikebana (japansk blomsterarrangemang). Tänk vad en liten blomma kan väcka många minnen.
Fredag för en dryg vecka sedan kändes inte som någon mysfredag. Jag hittade en slatt köttfärssås som jag använde i en paj. Surade över tidsbrist och dålig fantasi. Men tänk, det blev jättegott. S1 fick i uppdrag att göra pajskalet. Hon följer boken till punkt och pricka så pajen fick både vila i kylen och förgräddas. Sen slog jag över den kalla köttfärssåsen. Blandade 2 dl riven ost med 1 dl majonnäs. Gräddade i cirka 20 minuter tills täcket fått en gyllene färg. Vi serverade en god sallad med oliver och andra godsaker i till pajen. I vanlig ordning när vi lyckats få till det så slogs vi om den sista biten. S2 missade startsignalen för middagen och tjurade ihop eftersom det mesta var uppätet när hon väl kom till skott. ”Den som suver huppar vi uver” sade en norrman en gång. En klok devis som vi lever upp till ganska ofta.
