Ett år...
... går fort. Nu är det ett år sedan mamma lämnade oss. Drog det sista andetaget och for iväg... vart?
När man ser en människa tyna bort i sjukdom önskar man att den ska slippa lida. Men man tänker inte på den tomhet som kommer. Saknad. En tomhet som inget kan fylla.
Jag tänder ett ljus. Kommer ihåg allt tok. Sådant vi idag skrattar åt men som vi som tonåringar tyckte var pest. Hysteriska skrattanfall vi haft tillsammans. Hur hon höll sig smal när lillebror var som mest aktiv. Hon sprang konstant efter honom, typ Emil.
Det är tur att man har minnen och bilder som man kan plocka fram - och minnas.
När man ser en människa tyna bort i sjukdom önskar man att den ska slippa lida. Men man tänker inte på den tomhet som kommer. Saknad. En tomhet som inget kan fylla.
Jag tänder ett ljus. Kommer ihåg allt tok. Sådant vi idag skrattar åt men som vi som tonåringar tyckte var pest. Hysteriska skrattanfall vi haft tillsammans. Hur hon höll sig smal när lillebror var som mest aktiv. Hon sprang konstant efter honom, typ Emil.
Det är tur att man har minnen och bilder som man kan plocka fram - och minnas.
Kommentarer
Trackback
