Hinner. Hinner inte.

Ja men så ska jag nog göra! Eftersom prästkragssäsongen är över... om de ens finns på dessa breddgrader borde det gå lika bra med en tallgren. Jag drar ett barr för hinner... en för hinner inte. Så känns det nu. Första advent. Men hur gick det till? Jag är glad att det har kommit lite vitt på backen. Det hjälper till. Fick smaka på en saffransskorpa härom dagen och fick även receptet. Det satte fart på juldelen av smaklökarna.

S2 ska till Tanzania och pengar samlas in. Igen. Denna gång ska det vara försäljning på julmarknaden och barn och föräldrar ska producera. Hallå!!! Det är inte bara mammans om ska göra!!! Mamman får ju inte ens följa. Men visst. Vissa saker måste en mamma göra och de är helt ok. Så som att åka ut i skogen när det fortfarande är lite ljust och fixa ris till dörrkransar. Den amerikanska fudgen har flickebarnet fått göra själv. Men hur blev det med strutar och packning? En plåt med smarrig fudge står på köksbänken och retar hela familjen som går runt plåten som katten runt den heta gröten.

Jag lämnar fudgen åt sitt öde. Uppäten eller förpackad. Det får jag se när jag kommer hem. Nu behöver jag lite kompisstöd för att få ihop ett gäng kransar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0