Del 3... eller inte.
Karameller ska man suga på. Därför håller jag på den tredje och avslutande delen. Men när jag väl börjar skriva så kan det bli så många bilder och så mycket text så det räcker till en fjärde del. Några hårda karameller finns inte i min närhet men däremot har kompis K lämnat en påse med IKEAS mjuka söta färglada ätliga fiskar. Påsens innehåll minskar. Fast det inte är lördag. Jag tror att hon (kompis K) kan ha gömt en påse i bilen också. Typ bra att ha/färdknäpp.
Denna dag går till historien. Inte riktigt men kroppen åkte på ett stressrus light.
Sitter på hotellet djupt koncentrerad då vi är ett gäng som försöker (det är KRÅNGLIGT) lägga upp bokningsbara turistprodukter på nätet.
Makens vackra profil dyker upp på telefonens display. Han har begett sig ut i vår vackra natur nyttjandes en friskvårdstimme.
"Är du på hotellet?"
"Ja" Det vet han väl! Jag gick ju dit när han var hemma.
"Ser du Tindra?"
"???" Hur skulle jag kunna göra det? JAG är på hotellet. HAN är ute och går med hunden. Eller inte? Nähä. Inte det? Han är ute och går och hunden har dragit på egna äventyr. Drabbas av ett lättare hjärnsläpp och tappar ALL koncentrationsförmåga. SMSar de två äldre S'en. Ut och leta! Sen blev det ett ivirigt textande till varandra. 30 minuter kan vara en väldigt lång tid. Jag hann se mig själv utan hund. Tårarna brände. Tänk om.... örn/uggla/björn/räv/myr.....
S3 ringer...
"Hej mamma. Att... vet du. (nej jag vet inte mycket just nu) När jag kom hem från skolan så satt Tindra på bron! Varför gjorde hon det?"
Därför att hon längtade hem till oss och sprang så fort så fort så ingen av skogens faror kunde fånga henne. Och matte, lätt om hjärtat med en tår i ögonvrån, kunde jobba vidare.
Kommentarer
Postat av: Anna
Välkommen in till "hundenärbortagänget" - vi som får spunk när hunden drar!
Trackback
