Hemma!

Nu har jag varit i fjällvärlden i tre och en halv vecka. Jag trivs verkligen. Det absolut roligaste med stugvärdsskapet är mötet med människor. Människor som man aldrig skulle möte i vardagen. Människor som på grund av fjällen kan bli ens goda vänner. Lena och Janne.... Vi ses snart igen. Den flummiga belgaren (han kommer jag INTE att träffa igen.) En stirrig mas. Alla underbara norrmän som gjorde det "på langs". Det blir många berättelser. Några kommer jag att dela med mig.

Men som jag har LÄNGTAT! efter min familj.... Jag har inte längtat hem. Absolut inte. Men saknaden har funnits djupt inom mig. Varje dag. Jag har räknat dagarna tills vi åter igen ska träffas.

I morse ringde väckarklockan 05.30. Men jag var redan vaken. Och jag hade vaknat många gånger under natten... av de kraftiga  vindarna... nästan storm. Jag städade och packade och tittade mot Stalo. Jag hörde helikoptern många gånger. Tillslut så hade jag lärt mig. Det var inte helikoptern utan vinden som ven i ventilerna. Stugan var städad. Allt var packat. Gasen var avstängd och stugan kyldes ned. Jag frös. Hunden frös. Jag längtade hem. Molnen smekte backen och vinden ven i knuten. Det var absolut inget helikopterväder. Det värkte i magen och hjärtat längtade... Jag började göra upp planer för ytterligare en övernattning i stuglägret. Oj vad tungt det kändes. Klockan passerade 13. MEN! Nu hörde jag det igen! Men mycket starkare! Sprang till dörren och där kommer den! På väg att landa! Torrköttet och kniven åkte snabbt ner i en av kassarna. Ut med all packning. Låsa stugan. Oj! Vad glömde jag? Skit i det! Nu ska jag hem! "Jag trodde inte!" "Det blåste så mycket" "Jag började att förbereda en natt till i stugan". Dimma i Kvikkjokk på förmiddagen men den lättade och så gjorde även piloten med koptern. Han fick ner oss stugvärdar på en huppiguppfärd. Sen ville han inte flyga mer. För dimmigt och för blåsigt. Ibland har man tur! Såg en svart XC på parkeringen. Hurra! Någon hämtar mig... men det var en utländsk registreringsskylt. Vi packar oss ur koptern. Packar på en kärra för att köra bort från plattan och in rullar min lilla svarta! Även hunden reagerar och känner igen! Maken är på plats. Hurra! Hjärtat svämmar över. "Vad längtar du efter?" "Vi försökte komma på!" Er... tänker jag för mig själv. "Rött vin!" Maken ler och konstaterar att det var vad S1 också trodde. Med sig har han en STOR bägare med mina favoritgrabbar B&J! Stugvärdsklasse såg avundsjukt på så jag delade snällt med mig några skedat till honom. Man måste ju trots allt tänka på figuren:)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0