Maries munsbitar

I går var K-ollegan och jag bjudna på middag hos vänner i byn. Glada och förväntansfulla avslutade vi dagen och begav oss ut i den vackra kvällen. Av tidigare erfarenhet vet jag att värdparet är grymma på både mat och dryck. Vi hade inte grundat med något utan var på gränsen till utsvultna när vi klev in i värdparets hus.

Den gamla gedigna matsalsgruppen var dukad med flera olika glas, mässingsljusstakar i olika former där stearinljusen hjälpte till att skapa en härlig atmosfär. Den gregorianska musiken ljöd ur högtalarna och förstärkte den mysiga stämningen.

Bruchetta är en förrätt som är enkel att tillaga, men varför gör jag det inte? Det är ju så gott. Brödet var väl insmort i vitlök, hackade tomater, riven parmesan och lite god olivolja ringlad på toppen. Det fanns också en variant med smörsteka höstkantareller. Lite rött vin till det var pricken över i.

Sen serverades vi en provencalsk fisksoppa. Vi provade flera olika vita viner. Värden var inte nöjd och tog fram en spottkopp som han fått av sina syskonbarn i julklapp. K-ollegan och jag tittade förvånat på varandra. Spotta ut en gott vin? Det var det dumaste vi hört. Vi drack oss igenom de olika sorterna och tyckte att de alla var fantastiskt goda.

En smarrig fruksallad i vispad grädde. Enkelt och fräscht. Stora goda hembakta jitterbuggar. Proppmätt men var ändå tvungen att ta en kaka till.

Framåt midnatt drog vi oss hemåt i mångubbens sken. Proppmätta var bara förnamnet. Varför kan man inte sluta äta i tid innan denna proppmätta känsla infinner sig.

Under promenaden hem kom jag ihåg en skolresa som jag gjorde i fjärde klass till Dalarna. Vi besökte en gård där Gustav Wasa hölls gömd, kan det ha varit Ornäsgården? Husen från den tiden var bygda så att övervåningen var större än den nedre våningen. Matsalen var på den övre våningen. Man frossade och åt tills det tog stopp. Då gick man till väggen där det var en öppning ner till marken. Stoppade fingrarna i halsen och bjöd grisarna på en måltid. Sen fortsatta man att frossa. Är det dit vi är på väg? Är det gott så måste man fortsätta äta. K-ollegan blev inte så imponerad av historien. Det var nog lite fel tillfälle att ta upp den. Men det är värt att tänka på. Eller vad tycker du?