I björnens spår
Hur är det nu... I april kommer björnen ut ur sitt ide och är JÄTTTEHUNGRIG. Och jag är JÄTTERÄDD! I vårt samhälle far folk omkring efter skogsvägarna i hopp om att se björn. Men vet du, jag klarar mig jättebra utan. Jag vet att de finns där. Jag behöver ingen övertygelse om det. Är inte så säker på att jag tycker att de är gulliga heller. Jo men visst, de gamla gosedjuren är väl mjuka och söta. Men den riktiga? Med ramar som sopar ren väg lätt som en plätt.
Jag har hört att björnen äter protein, typ andra djur, när den vaknar för att snabbt fylla på alla depåer. Sen övergår den till att vara vegetarian.
Jag har också hört att den björn som aldrig ätit andra djur förblir vegetarian. Men hur går det till? Och vad sjutton äter den då i slutet av april när det inte finns ett enda bär eller annan gröda för den delen? Inte kan väl en björn leva på bark och lava?
Jag trodde att björnen tog djur och åt upp rubbet och sedan vandrade vidare mätt och belåten. Men vet du... så är det absolut inte. Nu mer ser jag björnen som en stor förödare och en mordisk varelse.
Efter en dag i skogen med N-J och P, där vi följde björnen Tjirsas bärsäkargång blev jag riktigt ledsen. Ledsen i mammahjärtat när jag ser hur små renkalvar stryker med för dödandets skull. Ledsen som företagare när jag förstår den stora förlusten för renägarna i området. Ledsen för att det är så himla svårt att få ut information på ett vettigt sätt. Ledsen när människor rycker på axlarna, vill inte alls höra och tycker i ett andetag att alla djur ska få leva. Men ursäkta mig. Vad finns på din tallrik?
Kommentarer
Trackback
