Maries munsbitar

För två år sedan började jag, eller rättare sagt - skulle jag börja en distanskurs i digital bildhantering. Jag är en rätt dålig användare av photoshop. Kan det bero på min lata sida? När jag har tryckt av så ska bilden vara klar. Men man har ju användning av photoshop. Ibland kan en liten justering räcka för att rädda en bild. 

 

Nå väl. Jag har haft andra saker som prioriterats högre än denna kurs. Den 20 september 2012 stängdes videolektionerna av. Sen skulle sista uppgiften vara inlämnad. Tre bilder och en dokumentation över hur man tänkt och hur man tagit del av en tjock boks information - naturligtvis.

 

Förra sommaren satte jag upp ett mål. Och det klarade jag av. Sen startade jag ett till företag. Och det lyckades jag också med. Men där fanns inte en minsta lilla sekund över till kursande. Jag liksom förträngde och glömde bort. Ända tills helt nyligen. 

 

Jag ångrar mig för att jag inte var snabbare i starten. Jag ångrar mig för att jag inte tränat mer efter varje lektion. Jag ångrar mig... inte för allt annat jag har gjort. Se aldrig bakåt! 

 

Nu är det inte ens sista minuten. Nu är det på övertid. Efter en veckas vånda och sökande satte jag temat i dag. "Grönt är skönt". Kanske inte att jag har trixat och pillat jättemycket men jag har gjort det på mitt vis och hoppas att det räcker hela vägen fram till granskande lärare. I morgon väntar skrivjobbet. Jag blir säkert klar. När jag väl bestämmer mig och sätter upp ett mål så når jag fram. Även om vägen är lång och backen upp är brant.