Sommarprat
När jag är för mig själv på mornarna i bageriet brukar jag lyssna på Sommar. Skulle vilja hoppa i listan och plocka dem som jag känner igen och som låter kul men jag har bestämt mig för att köra hela listan. Man vet aldrig vad man missar. I dag var en sådan dag.
Antje Jackelén. Så många tänkvärda funderingar jag fick. Goda skratt och en och annan tår. Kvinnan som trodde att hon delade sin soppa med en mörkhyad man, när det i stället var han som delade med sig till henne. Oj så jag skrattade. Hade kunnat vara jag. Naturligtvis är det mer till denna berättelse. Hon bjöd på en salig blandning av musik. Där ibland Panis Angelicus – Änglabröd. Vad kan passa bättre i ett bageri? Och så minns jag… När vi var på konsert i gamla kyrkan i Jokkmokk. Kantor Irina hade kämpat och tränat med S1 som sjöng den helt underbart. På en av bänkarna satt mormor. Tårarna rann efter hennes kinder ”Men Marie, jag trodde hon skulle sjunga en vanlig sång!” Det var en stolt och rörd mormor som satt där. Och när jag hör tonerna så tänker på stunden, stoltheten och saknaden… som aldrig går över.
