New York - ett lyckat koncept
Det är ju dumt att frångå ett lyckat koncept. Eller hur? Huruvida New York är ett lyckat koncept eller inte tycker vi nog olika. Men många gröna pärlor finns det i denna storstadsdjungel som också gör att man bara gillar staden ännu mer.
På rekomendation av en bekant besökte vi Meatpacking District. Tyvärr var det återigen kort om tid. I ett område där vi ville spendera minst en dag fick vi nöja oss med några timmar. De två äldre S:en och jag tog en taxi till Chelsea piers. Satt på en bänk och njöt av solen. Lekte med min kamera och inväntade maken och S3 som åkte en guidad busstur. Mest spännande var det nog att hänga vid skate boardrampen och kolla in alla som for runt.
När väl maken och S3 hoppat av bussen och trodde sig vara i närheten av oss upptäckte de The High Line. Vi skyndade snabbt efter för att se vad de hittat. Åter igen en pärla i denna oas där man bara vill vara. Sitta och titta. Fota. Njuta av alla intryck. The High Line är en gammal industrijärnväg som är bygd på höjden. Den lades ner 1980 och har nu renoverats till ett parkområde. Hur läckert som helst.
På rekomendation av en bekant besökte vi Meatpacking District. Tyvärr var det återigen kort om tid. I ett område där vi ville spendera minst en dag fick vi nöja oss med några timmar. De två äldre S:en och jag tog en taxi till Chelsea piers. Satt på en bänk och njöt av solen. Lekte med min kamera och inväntade maken och S3 som åkte en guidad busstur. Mest spännande var det nog att hänga vid skate boardrampen och kolla in alla som for runt.
När väl maken och S3 hoppat av bussen och trodde sig vara i närheten av oss upptäckte de The High Line. Vi skyndade snabbt efter för att se vad de hittat. Åter igen en pärla i denna oas där man bara vill vara. Sitta och titta. Fota. Njuta av alla intryck. The High Line är en gammal industrijärnväg som är bygd på höjden. Den lades ner 1980 och har nu renoverats till ett parkområde. Hur läckert som helst.
New York - dag 3
Vi drog oss mot femte avenyn. En sväng in i Central Park. Jag tror visst det var min födelsedag! Hurra hurra. Inget storbak. Ingen tårta. Men vet du. Det gick alldelse underbart jättebra i alla fall.
Jag tycker att det är jättekul att bara sitta och titta på människor runt om. Människor som passerar, som gör något. En häftig diskussion. Någon som spelar. Någon som tigger. Kom och köp! Den stora massan av alla människor som rör sig på denna lilla yta.
Maken som är medlem i klubben för ointressant vetande har berättat att det ryms 333 Manhattan i Jokkmokks kommun. Tydligen är det som så att på Manhattan bor det 333 gånger så många människor som i Jokkmokks kommun. Åter igen får bilderna tala för sig själv. Många människor är det i alla fall.
Jag tycker att det är jättekul att bara sitta och titta på människor runt om. Människor som passerar, som gör något. En häftig diskussion. Någon som spelar. Någon som tigger. Kom och köp! Den stora massan av alla människor som rör sig på denna lilla yta.
Maken som är medlem i klubben för ointressant vetande har berättat att det ryms 333 Manhattan i Jokkmokks kommun. Tydligen är det som så att på Manhattan bor det 333 gånger så många människor som i Jokkmokks kommun. Åter igen får bilderna tala för sig själv. Många människor är det i alla fall.
New York - dag 2
Någon jet lag hade vi inte tid att känna av. Efter några timmars sömn på Hotel Carter, ett halft kvarter från Time Square, drog vi iväg för att äta frukost och sedan ta oss an staden.
Frukost är för många en vana. Och som jag längtat efter bagels. Med cream cheese och tomat. Mums. Varje morgon. Ingen förändring. Nej tack.
Nå. Tillbaka till dag 2. När frukosten var avklarad började vi dra oss efter Broadway mot Battery Park och färjan till Frihetsgudinnan. S3 största önskan var att få åka till frihetsgudinnan. Det skulle vi väl fixa. Trodde vi ja!
Efter Broadway finns x antal butiker. Med två mycket shoppingsugna tonåringar blev det en lång tur innan vi nådde vårt mål - många timmar senare än vad pappan hade tänkt. Och för den delen parkerade maken och S 3 mer eller mindre utmattade i en rosa fotölj hos Victorias secret där jag är helt säker på att de passade på att ta en kort power nap medan de övriga S:en yrade runt och provade BHar i olika färger och modeller. Jo jag hade också tänkt köpa en men gav upp efter att ha svettats i en rosa provhytt med några olika bhar och två döttrar som pockade på hjälp.
Åter igen får bilderna tala för sig själva. Det blir mycket byggnader men håll med mig! Det är rätt läckert med alla dessa moderna byggnader blandat med lite äldre arkitektur.
...Frihetsgudinnan? Jo hon vinkade till oss när vi åkte förbi. I fel båt. På väg till Staten Island.
Nattsudd hann vi också med. Dumt att sova bort tiden!
Frukost är för många en vana. Och som jag längtat efter bagels. Med cream cheese och tomat. Mums. Varje morgon. Ingen förändring. Nej tack.
Nå. Tillbaka till dag 2. När frukosten var avklarad började vi dra oss efter Broadway mot Battery Park och färjan till Frihetsgudinnan. S3 största önskan var att få åka till frihetsgudinnan. Det skulle vi väl fixa. Trodde vi ja!
Efter Broadway finns x antal butiker. Med två mycket shoppingsugna tonåringar blev det en lång tur innan vi nådde vårt mål - många timmar senare än vad pappan hade tänkt. Och för den delen parkerade maken och S 3 mer eller mindre utmattade i en rosa fotölj hos Victorias secret där jag är helt säker på att de passade på att ta en kort power nap medan de övriga S:en yrade runt och provade BHar i olika färger och modeller. Jo jag hade också tänkt köpa en men gav upp efter att ha svettats i en rosa provhytt med några olika bhar och två döttrar som pockade på hjälp.
Åter igen får bilderna tala för sig själva. Det blir mycket byggnader men håll med mig! Det är rätt läckert med alla dessa moderna byggnader blandat med lite äldre arkitektur.
...Frihetsgudinnan? Jo hon vinkade till oss när vi åkte förbi. I fel båt. På väg till Staten Island.
Nattsudd hann vi också med. Dumt att sova bort tiden!
New York - dag 1
Nu ska jag försöka mig på att ladda upp lite bilder från en underbar långweekend i New York.
Vädret var fantastiskt och mycket varmare än vad det brukar i mitten av april. +25C. Vi njöt. Vi for med rätt tomma resväskor. I sista stund slängde jag med en sommarklänning och den användes flitigt - läs varje dag.
Bilderna får tala för sig själv.
Vädret var fantastiskt och mycket varmare än vad det brukar i mitten av april. +25C. Vi njöt. Vi for med rätt tomma resväskor. I sista stund slängde jag med en sommarklänning och den användes flitigt - läs varje dag.
Bilderna får tala för sig själv.
Tvångshandling
I gårkväll försökte jag att blogga på min smarta mobil. Men jag vet inte om det var jag eller telefonen som var osmart för det fungerade inte. Jag kom så långt som till rubriken men kunde inte skriva texten. Jag hade ju kunnat gjort flera inlägg med långa rubriker så hade jag i alla fall frått fram ett budskap. Typ "inte imponerad av IKANO-banken". I går satte de mitt tålamod på prov. Ordentligt. Jag var så arg så hårrötterna knorrade sig.
K-ollegan och jag åkte på en liten inköpsresa. 27 mil till den stora blå butiken på gränsen till Finland. Bara för att vara säker ringde K-ollegan dagen innan och förklarade att vi har ett nytt företag och ville handla på faktura. "Ta med ett registreringsbevis" var svaret. Men tror du att det räckte? I en och en halvtimme satt vi på företagsavdelningen. Jag måste berömma den unge pojken som fick oss vid sitt bord. Han hade ett tålamod utan dess like och försökte verkligen hjälpa oss så gott han kunde. Till slut lyckades det. Men en och en halv timme! Den unge pojken insåg nog att kvinnorna var överhettade och bjöd oss på kaffe och bulle. Det var ju snällt och helt rätt taktik för att få oss på ett mer stabilt humör.
Sen handlade vi. Vi började med två vagnar. En till företaget och en till våra hem. Innan vi kom till kassan (då var det läge att bli utslängd strax innan kl 20.00) hade vi fyra välfyllda vagnar. Vi hade till och med lyckats bygga fina berg. Att ta sig igenom kassan var en prövning. När kassörskan skulle fixa fakturan kommer texten på kassan upp med "ring IKANO-banken". Det var inte riktigt vad vi ville höra då. Men det gick i alla fall bra.
Nästa prövning var att packa bilen. Två män stod och tittade på. Jag tror att de slog vad om huruvida vi skulle rymmas allt i bilen. Och hur tänkte vi egentligen? Eller var det så att vi inte alls tänkte? Vi är duktiga på att packa. K-ollegan gav till ett segertjut, slängde igen bakluckan och hoppade in bakom ratten. Kvar bakom bilen stod tre plastlådor.... De fick trängas vid fotutrymmet vid passagerarsätet. Kramp i benen var bara förnamnet.
Det blev en tur som hette duga. Vi åkte innan klockan 7 och kom hem 1 på natten. Det är verkligen energikrävande att handla. Vem tycker att det är kul?
K-ollegan och jag åkte på en liten inköpsresa. 27 mil till den stora blå butiken på gränsen till Finland. Bara för att vara säker ringde K-ollegan dagen innan och förklarade att vi har ett nytt företag och ville handla på faktura. "Ta med ett registreringsbevis" var svaret. Men tror du att det räckte? I en och en halvtimme satt vi på företagsavdelningen. Jag måste berömma den unge pojken som fick oss vid sitt bord. Han hade ett tålamod utan dess like och försökte verkligen hjälpa oss så gott han kunde. Till slut lyckades det. Men en och en halv timme! Den unge pojken insåg nog att kvinnorna var överhettade och bjöd oss på kaffe och bulle. Det var ju snällt och helt rätt taktik för att få oss på ett mer stabilt humör.
Sen handlade vi. Vi började med två vagnar. En till företaget och en till våra hem. Innan vi kom till kassan (då var det läge att bli utslängd strax innan kl 20.00) hade vi fyra välfyllda vagnar. Vi hade till och med lyckats bygga fina berg. Att ta sig igenom kassan var en prövning. När kassörskan skulle fixa fakturan kommer texten på kassan upp med "ring IKANO-banken". Det var inte riktigt vad vi ville höra då. Men det gick i alla fall bra.
Nästa prövning var att packa bilen. Två män stod och tittade på. Jag tror att de slog vad om huruvida vi skulle rymmas allt i bilen. Och hur tänkte vi egentligen? Eller var det så att vi inte alls tänkte? Vi är duktiga på att packa. K-ollegan gav till ett segertjut, slängde igen bakluckan och hoppade in bakom ratten. Kvar bakom bilen stod tre plastlådor.... De fick trängas vid fotutrymmet vid passagerarsätet. Kramp i benen var bara förnamnet.
Det blev en tur som hette duga. Vi åkte innan klockan 7 och kom hem 1 på natten. Det är verkligen energikrävande att handla. Vem tycker att det är kul?
Basket i Lule
I går var jag i Lule. Lämnade byn i arla morgonstund för att återvända sent på natten. På vägen hem möttes vi av ett landskapet som var inbäddat i mängder av snö. Äntligen. Och så mycket vackrare det blev på en gång.
Basket är en sport som till och med jag tycker är spännande att följa. I går var det nästan för mycket även för mig.
LF spelade hårt och ledde överlägset under första period men sedan hände något. Sex minuter kvar av matchen och spännngen var olidlig. Gästande Solna Vikings tog in med en rasande fart. När det var 3,3 SEKUNDER kvar av matchen var det oavgjort, 99 - 99. LF fick en straff, satte den och segern var vår! Men här fick vi vackert se att basket är en enormt snabb match där massor händer under väldigt kort tid. En sekund kvar och gästande lag kvitterar OCH VINNER MED EN POÄNG! Hur kan det vara möjligt?
Basket är en sport som till och med jag tycker är spännande att följa. I går var det nästan för mycket även för mig.
LF spelade hårt och ledde överlägset under första period men sedan hände något. Sex minuter kvar av matchen och spännngen var olidlig. Gästande Solna Vikings tog in med en rasande fart. När det var 3,3 SEKUNDER kvar av matchen var det oavgjort, 99 - 99. LF fick en straff, satte den och segern var vår! Men här fick vi vackert se att basket är en enormt snabb match där massor händer under väldigt kort tid. En sekund kvar och gästande lag kvitterar OCH VINNER MED EN POÄNG! Hur kan det vara möjligt?
Galamiddag i Warzsawa
Nu är jag hemma efter en tre dagars utflykt till Polen. Närmare bestäm till Warzsawa. Konferens med EU's ambassadörer för kvinnors företagande. Det är alltid lika spännande att åka på dessa konferenser. Att mingla, mötas, utbyta erfarenheter, få tips, skratta och ha kul. Mest roligt är det att träffa mina svenska kollegor.
Jag är positivt överraskad av Warzsawa och åker gärna tillbaka - snart. Trevlig stad. Lätt att ta sig runt i. En vacker gammal stadsdel som bjöd på en fotoutflykt. Billig fantastisk shopping. Och maten.... men håll i hatten! Där blev jag nog mest överraskad. Första kvällen gick vi svenska tjejer på "Röda grisen". Mysig inredning. Personal i läcker klädsel. En meny som inte gick av för hackor. Efter en längre fundering bestämde jag mig för en baconsoppa, gulasch med potatiskaka och en stor stark. Hela kalaset gick på 100 spänn! Maten var ljuvlig.
Det finns mycket att berätta om dagarna i Polen men eftersom detta trots allt ska vara en blogg med huvudfokus på mat (ett fokus som jag ofta tappar) så ska jag berätta om gårdagens galamiddag.
Fint värre med en vacker inbjudan.
Bussen tog oss till Palace of Culture and Science.
Mingel med juice och tilltugg... tills någon i gänget upptäckte...
Chockladfondue!!! Du kan ju gissa vart det svenska gänget parkerade.
Middagen intogs i ett rosa skimmer. Man hade på ett lyckat sätt lekt med ljussättninen.
Förrätt: Oscypek (polsk rökt fårost) med färsk spenat och apelsinvinegrette.
Soppa: Kräftbuljong med gratinerade kräftor och grönsaksjulienne.
Huvudrätt: Rostad anka (säger man så?) med potatisgratäng, vinkokt plommon, plommonsås och sallad på fänkål.
Dessert: Chokladmousse
Jag är positivt överraskad av Warzsawa och åker gärna tillbaka - snart. Trevlig stad. Lätt att ta sig runt i. En vacker gammal stadsdel som bjöd på en fotoutflykt. Billig fantastisk shopping. Och maten.... men håll i hatten! Där blev jag nog mest överraskad. Första kvällen gick vi svenska tjejer på "Röda grisen". Mysig inredning. Personal i läcker klädsel. En meny som inte gick av för hackor. Efter en längre fundering bestämde jag mig för en baconsoppa, gulasch med potatiskaka och en stor stark. Hela kalaset gick på 100 spänn! Maten var ljuvlig.
Det finns mycket att berätta om dagarna i Polen men eftersom detta trots allt ska vara en blogg med huvudfokus på mat (ett fokus som jag ofta tappar) så ska jag berätta om gårdagens galamiddag.
Fint värre med en vacker inbjudan.
Bussen tog oss till Palace of Culture and Science.
Mingel med juice och tilltugg... tills någon i gänget upptäckte...
Chockladfondue!!! Du kan ju gissa vart det svenska gänget parkerade.
Middagen intogs i ett rosa skimmer. Man hade på ett lyckat sätt lekt med ljussättninen.
Förrätt: Oscypek (polsk rökt fårost) med färsk spenat och apelsinvinegrette.
Soppa: Kräftbuljong med gratinerade kräftor och grönsaksjulienne.
Huvudrätt: Rostad anka (säger man så?) med potatisgratäng, vinkokt plommon, plommonsås och sallad på fänkål.
Dessert: Chokladmousse
Fukostbuffé
Frukosten är nog i mina mått mätt det viktigaste på en hotellövernattning. Det spelar ingen roll hur bra hotellrummet är så är det frukostbuffén som sätter det avgörande betyget.
När jag var till Monza i Italien blev jag glatt överraskad. Massor av färsk frukt, bland annat jordgubbar, fyllde tallriken. Det gillar jag.
Som vi alla vet så är det ju höstlov denna vecka. Tydligen har hotellet som jag bor på familjeerbjudande. Men det är mest människor i modell mindre som antingen kryper fram eller kryssar mellan oss vuxnas ben. I bland får man ducka när det kommer en macka flygande genom luften. Att äta frukost i lugn och ro är det inte tu tal om.
I dag drar symässan igång i lokalen bredvid oss. Så i morse var det rena rama stickjuntan i restaurangen och platserna var hårt passade.
Jag måste le så här i efterhand. När jag kom in i restaurangen hittade jag snabbt ett avplockat OCH avtorkat bord. Markerade upp det med bestick och servett. Hämtade min mat och upptäcker att jag fått sällskap av en yngre kille som säkerligen väntar på resten av familjen, tillsagd att hålla bordet. Han drog som en avlöning när jag slog mig ned vid MINA bestick. Inför nästa runda lämnar jag strategiskt lite mat kvar på tallriken så att det ska synas att platsen är upptagen. Ja, vad händer? En flink servitris städar undan min frukost! Jag tvingade henne att stå kvar och passa min plats så jag fick fylla på min tallrik lite mer. Suck! Smätt stressad gav jag upp min jakt på en lugn och skön frukost. Att hitta en tiding var det inte tal om. De var säkert förvandlade till pappersflygplan och sjörövarhattar. Nu känner jag mig lite lugnare med en kopp kaffe i mitt lilla rum. Dags att packa och dra vidare!
När jag var till Monza i Italien blev jag glatt överraskad. Massor av färsk frukt, bland annat jordgubbar, fyllde tallriken. Det gillar jag.
Som vi alla vet så är det ju höstlov denna vecka. Tydligen har hotellet som jag bor på familjeerbjudande. Men det är mest människor i modell mindre som antingen kryper fram eller kryssar mellan oss vuxnas ben. I bland får man ducka när det kommer en macka flygande genom luften. Att äta frukost i lugn och ro är det inte tu tal om.
I dag drar symässan igång i lokalen bredvid oss. Så i morse var det rena rama stickjuntan i restaurangen och platserna var hårt passade.
Jag måste le så här i efterhand. När jag kom in i restaurangen hittade jag snabbt ett avplockat OCH avtorkat bord. Markerade upp det med bestick och servett. Hämtade min mat och upptäcker att jag fått sällskap av en yngre kille som säkerligen väntar på resten av familjen, tillsagd att hålla bordet. Han drog som en avlöning när jag slog mig ned vid MINA bestick. Inför nästa runda lämnar jag strategiskt lite mat kvar på tallriken så att det ska synas att platsen är upptagen. Ja, vad händer? En flink servitris städar undan min frukost! Jag tvingade henne att stå kvar och passa min plats så jag fick fylla på min tallrik lite mer. Suck! Smätt stressad gav jag upp min jakt på en lugn och skön frukost. Att hitta en tiding var det inte tal om. De var säkert förvandlade till pappersflygplan och sjörövarhattar. Nu känner jag mig lite lugnare med en kopp kaffe i mitt lilla rum. Dags att packa och dra vidare!
På turne
Nu har jag lämnat trygga livet i det lilla samhället i det stökiga ombonade kontoret vid det gamla ekskrivbordet och ljudet av den snarkande hunden. H U N D E N! Hjälp! Jag har inte gjort en komihåg-lista till de delar av familjen som är kvar i hemmet.
KOM I HÅG ATT:
Men nu blev det ingen panik. Jag kom till flygplatsen i god tid och allt fungerade ända tills planet lyft och personalen kom med frukostvagnen. När de äntligen kom till rad 30 var frukostpåsarna slut. Oj oj. Hon visste inte vem hon hade att göra med.
"Jaha. Och? Jag vill har frukost!"
"Vi har muffins."
"Men... det är ju sött!"
Till slut fick jag en kopp kaffe för 25 spänn. Lämnade en femhundring som hon naturligtvis inte kunde växla. Synd om henne. Dra kortet? Aldrig i livet. Det är tomt. Slutade med att hon bjöd på kaffet. Fattas bara.
På väg till ankomsthallen slirade jag in på Max och köpte med mig en fukostpåse. Mer mat och billigare än Norwegian. När jag var framme vid Arlanda express simmade mackan i en blandning av kaffe och juice. Nog för att jag gillar att doppa bröd. Om jag får göra det själv i EN dryck.
Jobb i Älvsjö på Seniormässan. Lunch i restaurangen. Gott? Inte alls. Torrt segt och smaklöst. Hurra vad sur jag blir.
I kväll åt jag på hotellet. Goda vänner från Eskilstuna kom förbi för att umgås. Läcker meny men mindre läcker mat. Men de kunde i alla fall ta bra betalt.
I morgon blir jag bjuden på middag hos min släkting. Då vet jag att jag blir mätt och att det är gott. Sen blir jag snäll och glad igen.
KOM I HÅG ATT:
- ge hunden fräscht vatten, flera gånger om dagen. Hon dricker mycket.
- ge hunden mat två gånger om dagen. Fyll skålen.
- gå ut med hunden! Några varv runt sjön och en rejäl långpromenad.
- tvätta henne! hon stinker.
Men nu blev det ingen panik. Jag kom till flygplatsen i god tid och allt fungerade ända tills planet lyft och personalen kom med frukostvagnen. När de äntligen kom till rad 30 var frukostpåsarna slut. Oj oj. Hon visste inte vem hon hade att göra med.
"Jaha. Och? Jag vill har frukost!"
"Vi har muffins."
"Men... det är ju sött!"
Till slut fick jag en kopp kaffe för 25 spänn. Lämnade en femhundring som hon naturligtvis inte kunde växla. Synd om henne. Dra kortet? Aldrig i livet. Det är tomt. Slutade med att hon bjöd på kaffet. Fattas bara.
På väg till ankomsthallen slirade jag in på Max och köpte med mig en fukostpåse. Mer mat och billigare än Norwegian. När jag var framme vid Arlanda express simmade mackan i en blandning av kaffe och juice. Nog för att jag gillar att doppa bröd. Om jag får göra det själv i EN dryck.
Jobb i Älvsjö på Seniormässan. Lunch i restaurangen. Gott? Inte alls. Torrt segt och smaklöst. Hurra vad sur jag blir.
I kväll åt jag på hotellet. Goda vänner från Eskilstuna kom förbi för att umgås. Läcker meny men mindre läcker mat. Men de kunde i alla fall ta bra betalt.
I morgon blir jag bjuden på middag hos min släkting. Då vet jag att jag blir mätt och att det är gott. Sen blir jag snäll och glad igen.
Studieresan - del 5
Fulla av intryck och inspiration var det dags att vända norrut efter E4:an. Det gick inte att undgå ett besök på IKEA. Det finns ju alltid lite småsaker man behöver.
Vi passade också på att kolla vad vi kan tänkas behöva till vår lilla verklsamhet. Vi glömde helt att bilen redan var fullpackad. Lilla hunden fick överge sin bur och ligga i knä. Tydligen tyckte hon att det var bekvämare att ligga mellan framsätena.
Kompis K skulle hoppa av halvvägs hem, i Ume, så hon erbjöd sig att köra mellan Sundsvall och Ume under förutsättning att jag tog över skyltläsningen. När jag körde missade jag alla skyltar av vikt. Ganska snabbt insåg K att hon var tvungen att hålla koll på skyltar så att vi kom åt rätt håll. När vi bytte plats var det ju självklart att jag tog över skyltläsningen. Men det gick inte många hundra meter förän det höll på att bli trafikkaos.
"Sväng höger!"
"Va?"
"Sväng höger!"
"Men varför? Jag kan inte stanna!"
Ett lätt panikartad stäming spred sig i bilen. K körde bestämt rakt fram och spännde ögonen i mig undrandes varför hon skulle svänga..
Jag hade ju faktiskt noterat att jag körde mot Sundsvall de första två timmarna. När jag sen tog över skyltläsningen såg jag skylten med Sundsvall! K tog därefter över både bilkörning och skyltläsning.
Vi passade också på att kolla vad vi kan tänkas behöva till vår lilla verklsamhet. Vi glömde helt att bilen redan var fullpackad. Lilla hunden fick överge sin bur och ligga i knä. Tydligen tyckte hon att det var bekvämare att ligga mellan framsätena.
Kompis K skulle hoppa av halvvägs hem, i Ume, så hon erbjöd sig att köra mellan Sundsvall och Ume under förutsättning att jag tog över skyltläsningen. När jag körde missade jag alla skyltar av vikt. Ganska snabbt insåg K att hon var tvungen att hålla koll på skyltar så att vi kom åt rätt håll. När vi bytte plats var det ju självklart att jag tog över skyltläsningen. Men det gick inte många hundra meter förän det höll på att bli trafikkaos.
"Sväng höger!"
"Va?"
"Sväng höger!"
"Men varför? Jag kan inte stanna!"
Ett lätt panikartad stäming spred sig i bilen. K körde bestämt rakt fram och spännde ögonen i mig undrandes varför hon skulle svänga..
Jag hade ju faktiskt noterat att jag körde mot Sundsvall de första två timmarna. När jag sen tog över skyltläsningen såg jag skylten med Sundsvall! K tog därefter över både bilkörning och skyltläsning.
Studieresan - del 4
Fredagmorgon. Och som sagt. Kläderna är på, lätt knöliga, och kaffekoppen är urdrucken. Vi far till dagens första studiebesök. Arbrå Ångbageri. En pepparkaks- och kakfabrik med anor från 1892. För något år sedan tog Petra och Camilla, två färgstarka kvinnor, över rodret. Jag har träffat dem tidigare och är djupt imponerad över deras kunskap, mod och djävlaranamma. "Allting går att sälja med mördande reklam." När reklamen är färgglad och spännande blir det än mer attraktivt.
Nu är det högsäsong i pepparkaksfabriken. De har inte ens tid för en fikapaus. Men det gör inget. Vi hänger gärna med in i fabriken för att se hur de arbetar och alla dessa häftiga maskiner. Vi placerar oss strategiskt vid packmaskinen. De trasiga kakorna sorteras bort i en burk och vi knaprar glatt i oss. En timme senare, i pepparkakskoma, lämnar vi fabriken fyllda med inspiration och pepparkakssmak.
De har lagt ner massor av tid (och en del pengar kan jag tänka) på färg och form. Vem kan motstå den rosa dörren in till fabriken? Skulle inte du också vilja ha en blå pepparkaksburk? Själv har jag två! (tomma).
På deras webbsida kan du hitta snälltestet. Jag är nog inte riktigt snäll. Måste äta 39 pepparkakor. Men å andra sidan ÄLSKAR jag pepparkakor så inte deppar jag.
Med den vackra blå burken på skrivbordet och ett stort glas kall mjölk mår jag bra. Det är svårt att sluta. Fakturm är att jag inte slutar förän jag nått botten och burken är tom. Ont i magen? Absolut inte. Ta en kaka till!
Nu är det högsäsong i pepparkaksfabriken. De har inte ens tid för en fikapaus. Men det gör inget. Vi hänger gärna med in i fabriken för att se hur de arbetar och alla dessa häftiga maskiner. Vi placerar oss strategiskt vid packmaskinen. De trasiga kakorna sorteras bort i en burk och vi knaprar glatt i oss. En timme senare, i pepparkakskoma, lämnar vi fabriken fyllda med inspiration och pepparkakssmak.
De har lagt ner massor av tid (och en del pengar kan jag tänka) på färg och form. Vem kan motstå den rosa dörren in till fabriken? Skulle inte du också vilja ha en blå pepparkaksburk? Själv har jag två! (tomma).
På deras webbsida kan du hitta snälltestet. Jag är nog inte riktigt snäll. Måste äta 39 pepparkakor. Men å andra sidan ÄLSKAR jag pepparkakor så inte deppar jag.
Med den vackra blå burken på skrivbordet och ett stort glas kall mjölk mår jag bra. Det är svårt att sluta. Fakturm är att jag inte slutar förän jag nått botten och burken är tom. Ont i magen? Absolut inte. Ta en kaka till!
Studieresan - del 3
Måste scrolla ner och kolla vad jag nu lovat. Har varit ute hela dagen och är nu hemma och vänder. Måste duscha av mig arbetsdamm, kamma lockarna och (fast det kommer jag inte att hinna) måla naglarna. Så är det. Man får hela tiden göra sina val. Förresten borde jag sy i en knapp i kappan. Få se nu... ska jag blogga eller sy? Kan man åka på basketmatsch och sakna en knapp? Men gulleS1. Mammas rädderska alltid. Nu syr hon och jag bloggar. Hinner jag duscha och klä mig på fem minuter? JAAAAAAAAAAAA. Det gör jag ju alltid.
Men jag hinner inte med den långa berättelsen. Så du får höra om Havanna. Det bästa spar jag tills i morgon.
på 70-talet, när jag gick på högstadiet var det två coola grabbar, Roffe och Anders, som startade en jeansaffär i en gammal skomakarlokal. En liten grön stuga inklämd i centrala stan. Där köpte alla ungdommar Wrangler, Kela, Gul&Blå och vad som mer var modärnt. Men inte jag. Jag fick hålla tillgodo med en häst. Man kan inte få allt sa min mamma. Jag var nog rätt nöjd med min häst. Ännu nöjdare blev jag när hon fölade som en liten extra bonusöveraskning.
Nåväl Smash, som butiken hette, har bytt skepnad många gånger under årens lopp och har nu omvandlats till en delikatessaffär.
Det var en trevlig butik att komma in i. Köpte en underbar liten bit ost. Den slog de in i turkos silkespapper. Det kändes lyxigt.
Den franska läsken har vi sett på andra ställen och är tyligen rätt populär. Jag har inte smakat den ännu men får kanske snart anledning att göra det.
Provade på några chokladbitar som var smältande goda. Tänkte nästan vända och köpa några till men hejdade mig.
Okey kära vänner... Än är jag inte klar. Vår resa var lång och så är berättelsen. Men nu drar jag till Lule på basket.
Ha en riktigt skön fredagkväll.
Men jag hinner inte med den långa berättelsen. Så du får höra om Havanna. Det bästa spar jag tills i morgon.
på 70-talet, när jag gick på högstadiet var det två coola grabbar, Roffe och Anders, som startade en jeansaffär i en gammal skomakarlokal. En liten grön stuga inklämd i centrala stan. Där köpte alla ungdommar Wrangler, Kela, Gul&Blå och vad som mer var modärnt. Men inte jag. Jag fick hålla tillgodo med en häst. Man kan inte få allt sa min mamma. Jag var nog rätt nöjd med min häst. Ännu nöjdare blev jag när hon fölade som en liten extra bonusöveraskning.
Nåväl Smash, som butiken hette, har bytt skepnad många gånger under årens lopp och har nu omvandlats till en delikatessaffär.
Det var en trevlig butik att komma in i. Köpte en underbar liten bit ost. Den slog de in i turkos silkespapper. Det kändes lyxigt.
Den franska läsken har vi sett på andra ställen och är tyligen rätt populär. Jag har inte smakat den ännu men får kanske snart anledning att göra det.
Provade på några chokladbitar som var smältande goda. Tänkte nästan vända och köpa några till men hejdade mig.
Okey kära vänner... Än är jag inte klar. Vår resa var lång och så är berättelsen. Men nu drar jag till Lule på basket.
Ha en riktigt skön fredagkväll.
Studieresan - del 2
Få se vart var vi nu? Jo. På väg från Östersund för att hinna till Färila innan klockan 17.30 för då stänger Björks i Färila. Och vad är det då? Från början ett slakteri som sedan växt och utvecklats. Idag har man en charkfabrik. Den gamla fastigheten, som startade som slakteri 1905, används idag som charkbutik. Än idag drivs det av samma familj.
Kvinnorna som arbetade i butiken berättade om hur det var förr när slakteriet låg på bottenplan. När djurkropparna hängde bakom butiken. När barnen i byn samlades i slänten för att titta när man slaktade en häst. Det var riktig underhållning.
Disken var välfylld av spännande produkter. Vi köpte med oss middagsmat. Bacon på metervara som tillagades hos lilla papsen i Järvsö smakade riktigt gott efter allt bröd vi frossat i. Även hunden läskades.
Vi fortsatte vidare efter Ljusnans dalgång och gissade oss till den vackra vyn i det totala mörkret. Rätt sent, rätt trötta checkade vi in på Lapphagens bo på lada.
Säg den sömn som varar. Tidigt på morgonen, jättetidigt, började mobiltelefonerna att tralla på olika oljud. Dags att kliva upp. Ut med hunden. Släta ut kläderna och få sig en kopp kaffe.
Sen var det dags för ett riktigt spännande besök. Men det får du vackert vänta med att höra tills i morgon. Man kan ju inte ta allt på engång:)
Kvinnorna som arbetade i butiken berättade om hur det var förr när slakteriet låg på bottenplan. När djurkropparna hängde bakom butiken. När barnen i byn samlades i slänten för att titta när man slaktade en häst. Det var riktig underhållning.
Disken var välfylld av spännande produkter. Vi köpte med oss middagsmat. Bacon på metervara som tillagades hos lilla papsen i Järvsö smakade riktigt gott efter allt bröd vi frossat i. Även hunden läskades.
Vi fortsatte vidare efter Ljusnans dalgång och gissade oss till den vackra vyn i det totala mörkret. Rätt sent, rätt trötta checkade vi in på Lapphagens bo på lada.
Säg den sömn som varar. Tidigt på morgonen, jättetidigt, började mobiltelefonerna att tralla på olika oljud. Dags att kliva upp. Ut med hunden. Släta ut kläderna och få sig en kopp kaffe.
Sen var det dags för ett riktigt spännande besök. Men det får du vackert vänta med att höra tills i morgon. Man kan ju inte ta allt på engång:)
Studieresan - del 1
Om du inte redan visste så kan jag berätta att väg E45 är rätt lång och förhållandevis långtråkig.
Inspirerades av Lisbet som drog i gång detta med planen om att ha ett litet bageri. I demokratins anda delades nybyggnationen så maken fick ha hälften till garage och frun hade den andra halvan till bageri. Det höll i fyra månader. (Inte äktenskapet. Det håller än) Sen fick maken överge garaget för bageriet behövde mer utrymme och han fick ikläda sig rollen som brödförsäljare.
Å andra sidan blir det inte roligare än vad man gör sig. Vi gjorde det riktigt roligt. Magen krampade mer än en gång. Inte på grund av dålig mat, utan på dråpliga situationer. Tyvärr. De är hemliga och jag tänker inte berätta en enda. Däremot ska du få se några bilder från stället som vi besökte. Det var en arbetsrelaterad resa typ studieresa. Och mat. Stundvis var vi på svältningsgränsen men det kompenserades upp med frosseri.
Första stoppet var på ICA i Vilhelmina. Vi hade blivit rekommenderade att titta på deras fina chark.
Den var jättefin men vi vår uppmärksamhet vändes mot källarplan. Där fanns det intressanta prylar.
Skor i mängder! Det fanns annat i mängder också. Heminredning, böcker, kläder och säkert annat som just då inte fick vår uppmärksamhet.
Första natten sov vi i Östersund. Upp med tuppen för att åka på dagens första studiebesök på Frejas bakeri.
Men du! Om du har vägarna förbi så ligger det på Frejavägen och har öppet torsdag till lördag. Här bakas det otroliga mängder med olika sorters surdegsbröd, mummabullar och knapriga kakor. Vi fikade och njöt.
Inspirerades av Lisbet som drog i gång detta med planen om att ha ett litet bageri. I demokratins anda delades nybyggnationen så maken fick ha hälften till garage och frun hade den andra halvan till bageri. Det höll i fyra månader. (Inte äktenskapet. Det håller än) Sen fick maken överge garaget för bageriet behövde mer utrymme och han fick ikläda sig rollen som brödförsäljare.
Vi tog en tur på stan och tittade in på delikatessbutiken Grändens Delikatess. Ville ha ville ha ville ha. Vackra förpackningar. Spännande smakupplevelser. Smaklökarna satte fart på sig själva.
Kvinnorna bakom disken delade glatt med sig av sin kunskap och gav oss ett och annat tänkvärt tips.
Sen var det dags att fortsätta längs väg E 45. Målet var Färila. Men nu känns det som att du har scrollat länge så en bild på vår lunchmacka och du får höra mer om vår resa i morgon.
Visst är det en läcker färgkombination! Pestoost från Grändens Delikatess och morotsbröd från Frejas bakeri.
Ett oväntat party
Nu är det nog dags att bjuda på lite fjällminnen innan de faller i glömska. Under nästan fyra veckor så händer det lite småroliga saker och det mest spännande är nog alla möten med människor som kommer förbi.
Jag har ju gjort några korta turer själv. Inväntade en dag med uppehåll i regnandet (som det kom en hel del av) för att ta mig en tur till Sårjåsjaure. STF har fått till skänkes en liten stuga som en privatperson en gång i tiden lät bygga vid fjällvärldens vackraste plats (hävdar en del). Stugan går under namnet Konsul Perssons stuga och är ett välbesökt ställe efter Nordkalottleden.
Några frivilliga entusiaster hade samlats där under några dagar för arbete i form av golvmålning. Jag passade på att ta mig en tur för att hälsa på dem. Nästan framme i Sårjås möter jag en kvinna som kommer med ett meddelande till mig. "Du är bjuden på surströmmingsskiva i Sårjås idag!" Kinderna drog ihop sig och det vattnades i munnen. Jag hade helt missat allt vad surströmming heter. Det är ju inte en rätt som är lättillgänglig i fjällvärlden.
Det var nog den vackraste surströmmingsskiva jag varit på med Sårjåsjaure som fondvägg.
Jag har ju gjort några korta turer själv. Inväntade en dag med uppehåll i regnandet (som det kom en hel del av) för att ta mig en tur till Sårjåsjaure. STF har fått till skänkes en liten stuga som en privatperson en gång i tiden lät bygga vid fjällvärldens vackraste plats (hävdar en del). Stugan går under namnet Konsul Perssons stuga och är ett välbesökt ställe efter Nordkalottleden.
Några frivilliga entusiaster hade samlats där under några dagar för arbete i form av golvmålning. Jag passade på att ta mig en tur för att hälsa på dem. Nästan framme i Sårjås möter jag en kvinna som kommer med ett meddelande till mig. "Du är bjuden på surströmmingsskiva i Sårjås idag!" Kinderna drog ihop sig och det vattnades i munnen. Jag hade helt missat allt vad surströmming heter. Det är ju inte en rätt som är lättillgänglig i fjällvärlden.
Det var nog den vackraste surströmmingsskiva jag varit på med Sårjåsjaure som fondvägg.
Trädgårdsliv
Häromkvällen for flickorna och jag till grannbyn på besök. Som också blev ett studiebesök. Systrarna E är vida kända för sina fantastiska trädgårdar och jag blir stum av beundran. Hur man med växter och en enorm uppfinningsrikedom lyckas skapa något så vackert. Jag förstår också att det finns ställen där man använder trädgårdar och trädgårdsarbete som terapi och för att hjälpa sönderstressade människor. Vilken frid vi kände när vi klev in i trädgården. Kameran hade jag med mig. Skarpt laddad. Men sen blev det inte så skarpa skott. Höstmörkret smyger sig på och det blev allt för skumt för att får bra skärpa. Där hade jag kunnat roa mig länge. I vanlig ordning blev S2 smått less på att hon var tvungen att assistera och hålla. Till slut utbrast hon "men mamma! Jag har bara två händer!" Då försökte hon hålla två paraplyn (jo det regnade och vi hade den varma sommaren i färsk minne och glömde helt att man kan behöva en jacka, typ regnjacka, vid dylika väderförhållande) och några nyplockade squash i sina händer. Prova bläckfiskmetoden tänkte jag för mig själv.
Händiga A har alldels själv byggt sig ett lusthus. Vi klev in i det inbjudande rummet. Braskaminen värmde gott. S2 och jag bara satt och njöt av atomosfären, av detaljer, små som stora. Vi björds på en ruggigt god persikopaj. Tydligen är det persikasäsong i andra delar av Sverige och världen för jag har uppmärksammat att det pluppar upp recept med persikor här och där. Men jag har aldrig testat. Persikopaj äter jag gärna igen.
Efter en härlig fikastund for vi vidare till nästa syster E. Ja vad ska man säga? Jag kan inte ens förmå mig att bli avundsjuk på dem för jag har varken ideér eller kunskap att skapa det de gör. Men jag blir galet sugen! Nu ska S2 och jag skissa på nästa del av våran jättegräsmatta. Där ska vi sätta ett badkar. Tror du inte att det blir fint?
Händiga A har alldels själv byggt sig ett lusthus. Vi klev in i det inbjudande rummet. Braskaminen värmde gott. S2 och jag bara satt och njöt av atomosfären, av detaljer, små som stora. Vi björds på en ruggigt god persikopaj. Tydligen är det persikasäsong i andra delar av Sverige och världen för jag har uppmärksammat att det pluppar upp recept med persikor här och där. Men jag har aldrig testat. Persikopaj äter jag gärna igen.
Efter en härlig fikastund for vi vidare till nästa syster E. Ja vad ska man säga? Jag kan inte ens förmå mig att bli avundsjuk på dem för jag har varken ideér eller kunskap att skapa det de gör. Men jag blir galet sugen! Nu ska S2 och jag skissa på nästa del av våran jättegräsmatta. Där ska vi sätta ett badkar. Tror du inte att det blir fint?
Mina fina flickor
Man kan beskriva sina barn på många olika sätt. Och beroende på dagsform (både mammans och barnens) kan beskrivningen skifta enormt.
Jag lämnade hemmet och två flickor i torsdags med en förhoppning att de inte skulle hinna vända upp och ner på hela huset på några dagar. När vi på söndagseftermiddag rullade mot byn ringer S1 "Vet du om att trafiksäkerhetsverket går ut med en varning att man måste sänka hastigheten. Det sker för många bilolyckor. Kör 80 km/h." Vad säger man? Vilken omtänksam flicka. Hon vill inte att jag ska hamna i en olycka med min av kvinnor och fotoutrustning fyllda bil. Två minuter senare ringer det igen. Denna gång är det S2. "Asså, är ni hemma snart? Ni kan inte komma hem ännu. KÖR SAKTA!" Började ana ugglor i mossen. Hade god lust att skynda på hemfärden men med tanke på alla bilolyckor (och jag vill absolut inte finnas med i den statistiken) rullade vi fram i sakta mak funderandes på vad flickorna hade i görningen.
Huset stod kvar på sin plats och såg rätt ok ut från utsidan. Trasmattorna hängde på broräcket och flickorna mötte oss i dörren för att dirigera om oss till trädgården. Där fick vi snällt sitta och vänta. Spänningen var oliiiiiidlig.
Vi serverades vattenmelon vackert upplagt på ett fat. Sen kom värsta tårtan! Mästarinnan fyllde ju år!
Finaste servisen plockades fram.
S2 hade på egen hand bakat kakor men var smått irriterade och skyllde på sin storasyster för att de var platta. Men de var galet goda!
Huset var välstädat och köket välputsat. De hade skött sig riktigt bra flickorna mina.
Jag lämnade hemmet och två flickor i torsdags med en förhoppning att de inte skulle hinna vända upp och ner på hela huset på några dagar. När vi på söndagseftermiddag rullade mot byn ringer S1 "Vet du om att trafiksäkerhetsverket går ut med en varning att man måste sänka hastigheten. Det sker för många bilolyckor. Kör 80 km/h." Vad säger man? Vilken omtänksam flicka. Hon vill inte att jag ska hamna i en olycka med min av kvinnor och fotoutrustning fyllda bil. Två minuter senare ringer det igen. Denna gång är det S2. "Asså, är ni hemma snart? Ni kan inte komma hem ännu. KÖR SAKTA!" Började ana ugglor i mossen. Hade god lust att skynda på hemfärden men med tanke på alla bilolyckor (och jag vill absolut inte finnas med i den statistiken) rullade vi fram i sakta mak funderandes på vad flickorna hade i görningen.
Huset stod kvar på sin plats och såg rätt ok ut från utsidan. Trasmattorna hängde på broräcket och flickorna mötte oss i dörren för att dirigera om oss till trädgården. Där fick vi snällt sitta och vänta. Spänningen var oliiiiiidlig.
Vi serverades vattenmelon vackert upplagt på ett fat. Sen kom värsta tårtan! Mästarinnan fyllde ju år!
Finaste servisen plockades fram.
S2 hade på egen hand bakat kakor men var smått irriterade och skyllde på sin storasyster för att de var platta. Men de var galet goda!
Huset var välstädat och köket välputsat. De hade skött sig riktigt bra flickorna mina.
Bilder från Årrenjarka
Som du kanske förstår så hade vi det helt fantastiskt i Årrenjarka. Vi fylldes av information som skulle omvandlas till en bestående kunskap. Ibland var det nära en diskkrasch.
Här bjuder jag i alla fall på ett smakprov av de olika uppdrag som vi fick av vår mästerinna, Bettan.
Nattfotografering.
Ett snurrigt rotsystem.
Smålliv.
Macrofotografering. Något som jag verkligen gillars. Så mycket så jag klickade hem ett Canon 100 mm macro idag. Jag har fortfarande ångest. Men det kommer att bli galet roligt.
Panorering. Grabbarna i båten måste ha funderat när de blev "jagade" av några tanter på stranden med största kamerorna i högsta hugg.
Landskap.
Vi fick alla ett varsit uppdrag. Mitt var att fota färg. Nu blev det bara en färg men det är dock FÄRG.
Något annat som är riktigt kul att fota är sina fotokompisar. Det kan bli de mest fantastiska skratten. G och jag bjöd nog på den bästa kompositionen. Den får du inte se här för bilden ägs av mästerinnan själv.
Här bjuder jag i alla fall på ett smakprov av de olika uppdrag som vi fick av vår mästerinna, Bettan.
Nattfotografering.
Ett snurrigt rotsystem.
Smålliv.
Macrofotografering. Något som jag verkligen gillars. Så mycket så jag klickade hem ett Canon 100 mm macro idag. Jag har fortfarande ångest. Men det kommer att bli galet roligt.
Panorering. Grabbarna i båten måste ha funderat när de blev "jagade" av några tanter på stranden med största kamerorna i högsta hugg.
Landskap.
Vi fick alla ett varsit uppdrag. Mitt var att fota färg. Nu blev det bara en färg men det är dock FÄRG.
Något annat som är riktigt kul att fota är sina fotokompisar. Det kan bli de mest fantastiska skratten. G och jag bjöd nog på den bästa kompositionen. Den får du inte se här för bilden ägs av mästerinnan själv.
Fotokurs i Årrenjarka, dag 3 och 4
I går blev det ingen tid över att surfa iväg ut på nätet. Reveljen gick vid 08.30. Sovmorgon kan man tycka men vi hade varit ute halva natten och tränat på nattfotografering. Det var spännande att leka med ljuset och bilderna fick en underbar blå ton. Vi funderade en stund huruvida vi skulle stanna uppe och vänta på att solen skulle gå upp men vi kröp till kojs.
Vi fixade lite matsäck och begav oss ut på tur. Vilken tur! Vi tog oss två kilometer efter poststigen och det hela slutade med att vi roade oss glatt på en myr. Sen fick vi vackert vända tillbaka för att inte blir sen till middagen. Jag trodde i min enfald att vi skulle ta oss till Kassavares topp men det var absolut inte aktuellt. En bildmakare kan roa sig kungligt i en närbeliggande myr.
Middagen igår var återigen en kulinarisk överraskning. Souvascarpaccio med pepparrotscremefraiche, röding med gräslökssås och potatismuffins och som avslutning; glass med hjortronsylt. Återigen var det knäpptyst runt bordet. Tänk dig själv. Det är inte så lätt att få tyst på sex kvinnor samtidigt, i minst fem minuter.
Efter middagen gick vi igenom våra bilder efter att ha tagit en landskapsbild.
I morse fick alla deltagare olika uppdrag att fota. Själv gav jag mig ut och sökte färger! Var inte riktigt nöjd med resultatet men ibland blir det inte som man tänkt sig.
Nu är klockan lite för mycket. I morgon berättar jag om hur det var att komma hem till ett hus där två S har huserat själva en hel helg. Man kan mötas av överraskningar och det gjorde vi.
Vi fixade lite matsäck och begav oss ut på tur. Vilken tur! Vi tog oss två kilometer efter poststigen och det hela slutade med att vi roade oss glatt på en myr. Sen fick vi vackert vända tillbaka för att inte blir sen till middagen. Jag trodde i min enfald att vi skulle ta oss till Kassavares topp men det var absolut inte aktuellt. En bildmakare kan roa sig kungligt i en närbeliggande myr.
Middagen igår var återigen en kulinarisk överraskning. Souvascarpaccio med pepparrotscremefraiche, röding med gräslökssås och potatismuffins och som avslutning; glass med hjortronsylt. Återigen var det knäpptyst runt bordet. Tänk dig själv. Det är inte så lätt att få tyst på sex kvinnor samtidigt, i minst fem minuter.
Efter middagen gick vi igenom våra bilder efter att ha tagit en landskapsbild.
I morse fick alla deltagare olika uppdrag att fota. Själv gav jag mig ut och sökte färger! Var inte riktigt nöjd med resultatet men ibland blir det inte som man tänkt sig.
Nu är klockan lite för mycket. I morgon berättar jag om hur det var att komma hem till ett hus där två S har huserat själva en hel helg. Man kan mötas av överraskningar och det gjorde vi.
Fotokurs i Årrenjarka, dag 2
Från regn til vattentema. Så kan man kort beskriva dagen.
När vi vaknade bjöd naturen på grå ton och ett strilande regn. Men inte deppade vi ihop för det! Tillfälle för teori som också är en viktig del i fotograferandet. I alla fall om man nu har tänkt att bli en liten gnutta bättre.
Regnet lättade och himlen försökte sig på en blåare ton och vi fick uppgifter av instruktören att bege oss ut för att leka. Vi skulle göra trasmattor och snurriga bilder. Det var en utmaning.
Efter en värmande laxsoppa till lunch så begav vi oss till... KÖPENHAMN!
Detta lilla ställe ligger mellan Årrenjarka och Kvikkjokk. Vi begav oss ut på en mindre bergsklättring för att beskåda det vackra vattenfallet Brudslöjan och för att träna på att fota rinnande vatten.
Väl tillbaka i Årrenjarka bjöds vi återigen på en fantastisk middag. Renstek med murkelsås, potatiskaka med västerbottensost och frästa grönsaker.
Nu blir det en lite middagslur för i natt ska vi ut och fota.
När vi vaknade bjöd naturen på grå ton och ett strilande regn. Men inte deppade vi ihop för det! Tillfälle för teori som också är en viktig del i fotograferandet. I alla fall om man nu har tänkt att bli en liten gnutta bättre.
Regnet lättade och himlen försökte sig på en blåare ton och vi fick uppgifter av instruktören att bege oss ut för att leka. Vi skulle göra trasmattor och snurriga bilder. Det var en utmaning.
Efter en värmande laxsoppa till lunch så begav vi oss till... KÖPENHAMN!
Detta lilla ställe ligger mellan Årrenjarka och Kvikkjokk. Vi begav oss ut på en mindre bergsklättring för att beskåda det vackra vattenfallet Brudslöjan och för att träna på att fota rinnande vatten.
Väl tillbaka i Årrenjarka bjöds vi återigen på en fantastisk middag. Renstek med murkelsås, potatiskaka med västerbottensost och frästa grönsaker.
Nu blir det en lite middagslur för i natt ska vi ut och fota.
