Maries munsbitar

... önskar alla till alla. Vet du, jag tycker att 2011 har varit ett helt underbart år. Lik som många andra år. Är det för att jag hela tiden vill ha kul? Är det för att jag hela tiden håller mig sysselsatt? Jag vet inte. Men ibland stannar jag upp och undrar hur länge till jag ska få vara så här lycklig.

Nu ska jag inte bli djup och sentimenal och tacka alla runt om mig så här på årets sista dag. Just nu kommer jag ju på att jag skulle ha gjort ett litet bildkollage av året som gått. Kanske att jag har ro att göra det en annan dag? Gills det då?

Den lilla lanthandeln har stängt för året och öppnar åter nästa år. (Läs i morgon). Nu ska jag göra ett snabbt ansiktslyft för att vara redo om mindre ärn 40 minuter för kvällens/årets stora middag. I år bryter vi vår tradition och äter middag på restaurang. Fyra rätter. Jag ska nog föreviga rätterna och delar med mig ett smakprov i morgon.

Hoppas att vi alla får en riktigt fin sista kväll på detta år!

Kramar till er alla.

Snabbt har man skapat sig rutiner. Vaknar strax innan 7.30. Går på en timmes promenad med hundarna. Frukost. Sen börjar lanthandlarjobbet. Ibland kommer det varor redan vid klockan 9. Ibland kommer det kunder innan vi har öppnat. Vi blir alltid lika glada när det trillar in kunder som vill handla. Vi blir också jätteglada när människor kommer in och berömmer oss för vårt sortiment och för att butiken ser så trevlig ut. Då blir vi jätteglada! Idag sa en kund "Oj vad fint ni har det! Vilket fräscht sortiment! Men det har ni väl hört flera gånger redan". Kanske det.... Men vi vill höra det igen och igen och igen...

Via kompis M har jag fått en ny vän på facebook. En kvinna som bor lite längre söderut. Vi har chattat lite. Kommenterat varandras bilder och så vidare. I dag kom hon förbi med sin familj, på väg lite längre norrut. Det är en häftig känsla när man utan att egentligen känna en person får känslan av att man visst känner varandra. Vi gjorde en snabb tillbaka blick i våra liv och konstaterade att våra vägar korsats mer än en gång. Vi har, vad vi vet, aldrig träffats men vi har gemensamma bekanta. Vi har bott på samma ställen. Och vet du... jag tror att en kvinna som hon är nästan släkt med bor i det hus som jag växte upp i.

Det finns vissa basvaror som man ALLTID ska ha hemma.
Därför att:

1. man ska kunna slänga ihop något när man är i tidsnöd
2. slippa tänka när fantasin har tagit slut
3. man måste fylla på energi SNABBT när blodsockret är under varninggränsen

Några av dessa produkter finns i konserverat format så som:

1. tonfisk
2. krossade tomater (helst ekologiska)
3. oliver

Sen är det väldigt passande om man dessutom har:

1. lök
2. vitlök
3. någon god krydda
4. lite socker (jättelite typ en halv tesked)
5. ris eller matvete

Se så där. På 15 minuter har du fixat en snabb och rätt god middag. Alla blir mätta och glada.... under förutsättning att ni gillar tonfisk.

Mina nya matvanor håller i sig. Tänker på lunch men hinner inte äta. Strax efter 12 drog jag igång ett kok av risgrynsgröt och tänkte mig en sen lunch. Men det blev en relativ tidig middag i stället (18.00). Gröt är ju helt ok. Som frukost lunch och middag. Variationen är stor. Risgrynsgröt kan till exemel ätas med socker och kanel. Jag vill gärna ha en klick smör i mitten. Eller vid festligare tillfällen, gör en grop och fyll med punch. Drick ett glas champange till!

Härom dagen när jag färdades i bilen lyssnade jag på P1. Två killar har öppnat en grötrestaurang i Köpenhamn. Reportern var inte alls någon grötälskare men drogs med av kockarnas glädje och åt glatt av den gröt hon serverades. Menyn med gröt och tillbehör var lång och spännande. Jag gillar gröt och skulle lätt besöka denna restaurang om jag hade något ärende i Köpenhamn. Kanske att jag ska åka dit på studiebesök... Kanske att vi skulle bli den häftiga grötkrogen i Kåbdalis?

S som i SNÖ. S som i SKIDOR. S som i SLALOM. En av de saker som gör mig lycklig. Visst är jag lättroad! Min man ler ofta åt mig, ruskar på huvudet, och kan absolut inte förstå att jag inte får nog. I slutet av april får jag en lätt känsla av panik. Säsongen är snart slut och jag nöter. Upp och ner. Måste åka. Det är så kul. Snart är snön och säsongen slut.

Att öppna en liten verksamhet på en skidort var ju ett smart drag. Eller inte. Varje morgon går jag med K-ollegan på en promenad med hundarna. Vi passerar skidbacken. Under de senaste veckorna har det varit full aktivitet redan vid åttatiden på morgonen. Vi har suktat och vandrat vidare. Till den lilla lanthandeln för att jobba.

I morse kände jag verkligen ända in i hjärtat en rejäl avundsjuka till alla lyckliga människor som skulle få möjlighet att åka skidor i dag. Det  var en behaglig temperatur. I backen skottade man rent runt restaurang och parkering. Jag jobbade på i 10 centimeters nysnö.

Till butiken kom alla skidklädda. En och annan hade till och med pjäxorna på sig. Ski in ski out. Typ. Men jag satt bara inne. Tills K-ollegan kom med sin man och säger i förbifarten att mannen ska åka slalom. Hm... få se.... har jag klarat mig själv hela förmiddagen kanske k-ollegan klarar sig själv i någon timme... Tänk vilken tur att jag tog med mig skidorna hit! Och nu fick jag dessutom tillfälle att inviga den fina lila julklappen. Snabbt var jag i skidkläderna och iväg vi for jag och M-annen.





Lycka! Det är svårt att beskriva i ord denna fantastiska känsla att få glida iväg på skidorna. Att få jobba i nysnön. Att dyka på näsan. Att köra så mjölksyran står nästan upp i magsäcken.




Nu har jag fått mersmak. Måste nog ta en liten tur i morgon också!



Naturen bjöd i vanlig ordning på de mest fantastiska färgerna. Molnen såg på sina ställen ut som små regnbågar. LIte svårfångade med mobiltelefonens kamera...tyvärr.

För många år sedan var jag au pair i USA, Northbrook Illinois. Min familj var judar och firade inte jul. Mamman i familjen tyckte jättesynd om mig och var orolig att jag skulle missa mitt julfirande men det löste sig. En bekant från hembyn fanns några mil bort. Även hon som au pair. Hennes familj firade jul och bjöd hem mig. Det kändes lite konstigt att fira jul den 25 december med kalkon. Men jag är inte den som är den utan har alltid tagit traditionen dit jag kommit. Kalkonen var en häftig smakupplevelse och det var spännande med alla tillbehör. Jag vill mig minnas att jag åt tills jag höll på att spricka. Det är väl i och för sig ingen konstig känsla när man äter julmat. Om jag kommer ihåg rätt så fick vi en mos på sweet potatoes och en stuffing (fyllning) som inte gick av för hackor.

Nästan varje jul serverar jag kalkon. Ibland på julafton och ibland på juldagen. Det beror på hur det passar. Min familj har absolut inget emot det utan tycker att det är jättegott med fågel som omväxling.

Nu steks kalkonen i  ugnen. Jag är vrålhungrig och det vattnas i munnen när jagg sitter och skriver. Oftast så serverar jag grönkålssoppa till förrätt men det hoppar vi över i år.

S1 har bakat vår favoritjulkaka som serveras till efterrätt. Den ska du få recept på en annan dag.

Stekt kalkon
2,5 - 3 kilo räcker till 6 - 8 personer. Räkna med att det tar 2 - 2,5 timme att steka i 175°C.

• Förbered fyllningen genom att hacka en stor gul lök och två äpplen grovt. Klipp 150 gram katrinplommon i bitar. Stek löken och tillsätt äpplen och katrinplomman. Slå på 3 dl vatten och koka upp tillsammans med en buljongtärning.Tillsätt 3 dl couscous och 75 gram smör och ställ åt sidan.
• Tillsätt 100 gram hackade valnötter och 2 - 3 strimlade torkade tomater i fyllningen.
• Ta ut eventuellt inkråm ur kalkonen. Skölj den väl. Gnid in kalkonen in- och utvändigt med en rågad tsk salt och knappt 1 tsk mald vit- eller svartpeppar.
• Värm upp ugnen till 175°C. Fyll kalkonen med couscousblandningen. Bind ihop kalkonen runt hals och gump och bind även in ben och vingar men lägg helst inte snöret över bröstet. Pensla fågeln runt om med smält smör.
• Stek i ugnens nedre del i 2 - 2,5 timme. Pensla med smör och ös med skyn då och då. Täck mot slutet med aluminiumfolie om stekytan ser ut att blir för mörk.
• Prova om köttet är helt genomstekt genom att sticka i lårvecket - saften som sipprar ut får inte vara rosafärgad. Lägg den färdiga kalkonen på ett skärbräde och täck med folie medan såsen lagas.

Sås

Häll lite vatten i långpannan och rör om med en visp så att stekskyn löses upp. Sila och mät skyyn - öka ut den med vatten tills mängden blir ca 6 dl. Häll upp skyn i en liten kastrull. Lägg i en hopknådad kula av 5 msk vetemjöl och 3 msk smör som under omrörning får smälta. Häll i 3 dl grädde och sjud såsen några minuter. Smaksätt med salt, vitpeppar, 1 tsk italiensk salladskrydda och eventuellt 2 msk sherry eller madeira och några droppar soya.

Skär upp kalkonen med tunn och vass kniv. Servera med såsen, gelé, grönsaker och klyftpotatis.

Närmare 19.30 kom jag hem igår kväll från den lilla lanthandeln. Vårt julfrämmande hade redan kommit. Jag klev in i ett nystädat hus där det var tomtar i alla hörn. Maken och barnen hade jobbat på bra med att juldekorera huset. I CD'spelaren snurrade julmusiken.

Det var en riktigt häftig känsla att bara kliva in. Allt var klart. Maken hade för första gången kokat skinka och den var GOD.

Vår tradition är att äta dopp i grytan dagen före julafton. Helst ska det vara hemmagjord korv, vörtbröd och skinkbuljong till doppet. Korven hoppade vi över i år men dopp blev det. Skinka och tunnbröd.

Nu har vi haft en lugn och skön morgon. Långpromenad i det sköna vädret. Grötfrukost med skinkmacka. Och nu är trekilosskinkan så gott som slut!

Nu blir det bastu och sen lunch.

Massor av julkramar till er alla.



Ett gammalt julkort framplockat ur gömmorna. Anno 2003.

Igår kväll hade vi julpyssel i den lilla lanthandeln. Kokade lite fudge (recept har jag lämnat tidigare) och saffranstryffel.

Saffran är en av mina favoritkryddor. Jag äter det i mat, såser, desserter och i kakor och bullar. Att det ger en läcker färg på anrättningen gör ju inte saken sämre.

Förra året bjöd kompis K på dessa tryfflar. Snabbt for jag hem och gjorde... ja jag kommer inte ihåg hur många satser det blev men mer än två.

Saffranstryffel
Ca 15 stycken (hur länge räcker det? Lika bra du dubblar receptet på en gång!)
300 g vit choklad
1 dl grädde
1 pkt saffran (0,5 gram)
100 g mörk choklad
0,5 dl kakao

• Finhacka den vita chokladen och lägg i en skål tillsammans med saffran och grädde.
• Smält i vattenbad. Jag hade lite bråttom och struntade i vattenbadet. Körde det direkt i en kastrull. Men passa dig! Det bränns lätt. Svag värme och röra hela tiden är i så fall jätteviktigt.
• Låt stå i rumstemperatur och svalna och låt den sedan stelna i kylen över natten.
• Ta ut smeten och forma snabbt till små bollar. Ställ in i kylen och låt de bli riktigt kalla igen.
• Smält den mörka chokladen och lägg en klick av den mörka chokladen i handen. Rulla tryffeln i chokladen så att de blir helt täckta av choklad. Rulla sedan i kakao.
• Förvara tryffeln i kylen i lufttät burk.

Det här är ett riktigt kladdgöra så har du plasthandskar så rekommenderar jag det. Kom ihåg när det är som kladdigast - det är värt mödan!

Nu ska jag börja rulla. Bilder kommer senare.

I går var jag hem till familjen och sov hemma i min egen säng för första gången på en vecka. Det kändes som att jag var på besök. Ett kärt återseende. Maken hade tänkt överraska med makaroner och korv men jag fyndade i lådorna, hittade en kul italiensk pasta och slog till med en vegetarisk sås.

Såsen gjorde jag på fem minuter... eller kanske 15. Den fick ju koka en stund också. Den var i alla fall lätt att göra och jag försökte övertyga mina flickor om att när jag nu är borta så kan de ju lätt som en plätt slänga ihop denna typ av pastasås. "Jo visst" sa de uniont. "Så säger du alltid." S2 fick den brillianta idén att när jag hittar på alla mina snabba lätta recept så ska jag skriva ner dem och göra en varsin handskriven receptbok till mina flickor som de ska få i bröllopspresent. Det var ju inte så dum idé. Här kommer recept nummer 1.

Snabb tomatsås till pasta
1 lök hackas fint
Stek den på svag värme i olja så att löken blir riktigt mjuk.
Tillsätt en burk krossade tomater, gärna ekologiska. Låt tomaterna och löken puttra på ganska svag värme i 10 minuter.
Pressa i 2 vitlöksklyftor.
1 dl oliver av valfri färg hackas och blandas i.
Riv ost, ca 1 dl och blanda i det strax innan servering.
Smaksätt med salt och peppar.

Server pasta till.

Jag har fått nya matvanor. Eller brist på mat kanske jag skulle kalla det. Under tiden vi målat i den lilla lanthandeln så beklagade vi oss mer än en gång - med ett leende på läpparna - att det var synd att det inte fanns en affär så att man kunde handla. Mer än en gång var det lite halvkris på mat. Som när våra underbara hjälpredor M&C slet en hel dag. Förtvivlade av hunger fick de dela på en Bullens och knapra Finn Crisp. De kom tillbaka så vi kan ju inte ha skrämt bort dem.

Nu är lanthandeln smått fylld. Man skulle kunna vara rätt mätt. När man har kul går tiden fort. Så fort att alla mattider glöms bort. Jag som tidigare haft en matklocka typ Skalman har tappat tiden totalt. Två bananer och ett glas mjölk! Det är mitt nya lunchtips. Och vet du - det fungerar!

På julafton får vi främmande. Det är ju jättekul. Jag ser fram emot det. Absolut. Men hur tänkte jag när jag tackade nej till att åka till dem och i stället bjöd hem dem till oss? Maken ser mer och mer bekymrad ut. Säkert tänker han "Hur tänkte hon?". Att jag är delägare i en liten lanthandel är ju ingen nyhet och jag har ju jobbat aktivt med min K-ollega för att öppna innan jul. Maken, som helst bjuder på makaroner och stekt falukorv, har till och med erbjudit sig att fixa julmaten. Jag har själv sagt att vi köper rubbet färdiglagat. Men ju närmare jag kommer julafton, desto mer fundersam blir jag. Inte går det väl för sig att bjuda hem folk och servera ett köpesbord? S2 röstar för prinskorv, lax och köttbullar. Visst. Men inte bara....



Sen flera år tillbaka har vi gjort julkorv som vi äter dagen före julafton. Julskinkans spad används till dopp av det hembakade brödet. K-ollegans äldste son har påtalat denna middag och hoppas att den blir även i år. Någon hemmagjord korv blir det absolut inte. Helt kört. Fungerar inte. Men... när jag väl gör den så går det ju rätt fort. Jag behöver ju inte göra en trippelsats.

Kalkon brukar vi köra ibland men den fina fågeln finns inte i vår butik så då får det vara. Om jag skulle försöka hitta på ett annorlunda julbord. Jag tänker och tänker... Kanske att jag kan få till något som är enkelt att göra och som överraskar. Måste nog fundera en vända till.

Varje morgon går vi en sväng med den lilla hunden. Tur det. För det är nästan det enda jag hinner ut under dagen. Under denna promenad går vi runt skidliftsområdet. Stolliften är oftast igång och morgonpigga entusiaster är ute och kör för fullt. Mest är det ungdomar som tränar, men ändå. Jag blir så sugen på att åka. Det ser så fint ut i backen.



Under de första dagarna i den lilla lanthandeln ramlar det in en och annan skidåkare. Vi får rapporter om hur pisterna är, om obefintliga köer och så vidare. Än mer sugen... O ja.

Men vet du, jag har ju en liten lanthandel med K-ollegan. Det är ju ett äventyr i sig. När man tittar ut över lokalen och tänker att för fyra dagar sedan var det en byggarbetsplats och nu är det en rätt fin, om än inte välfylld, butik.

Det känns som om vi har fått till ett bra startsortiment. Det känns också jättebra att vi kom i gång innan jul.

Jag hinner åka skidor. Det är ju mer än fyra månader kvar av säsongen!

Första dagen som handlare är nu.. ja vad säger man? Inte förbrukad men avverkad. Jag borde vara vråltrött på gränsen till att stå och sova men jag har mer en euforisk känsla och känner mig nästan hög. Jag vill bara fortsätta och fortsätta men kanske jag borde styra mot lägenheten ändå och sova och samla kraft till i morgon.

Vi jobbade på till 2 i natt med avbrott för champange och smörgåsrån. Champangen fick vi av den förre ägaren. Det gillar vi:)
Det är en härlig känsla i kroppen när energin flödar och man bar vill.... mer och mer...

Många har kommit in. Tittat sig runt i lokalen. Ruskat på huvudet och krasst konstaterat att "Det här kommer aldrig att bli klart till på fredag." Men, som jag sagt tidigare, med en tydlig målbild når man lättare fram.

Idag har vi haft hjälp av beundransvärda barn. Utan dem hade vi inte kommit fram. Lillmågen (inte min) har verkligen hjälpt oss. En sån där pärla som man bara hojtar till "kan du fixa....?" och han fixar.

Vi fick ett besöka av viktigare karaktär, men den stackars kvinnan var klok nog att inse att vi var rätt okontaktbara. Man kan lätt säga att hon kom i ogjort ärende. Hoppas ändå att hon gillade bitar av det hon såg.

Det hann hända mycket under de fyra timmar vi hade öppet.

Första kunden. Han är fotad och bildbevis kommer. Han hade nog inte räknat med att det skulle ta typ 30 minuter för en korttransaktion. Men han väntade tålmodigt.

Sen lade babsen av. Typ sådär tvärdog. Mågämnet kämpade på. K-ollegan ringde en support som vi säkrat upp till dygnetrunt-service. Kön växte. Jag ville bara trycka på en deleatknapp och rader hela händelsen. Men se det går inte IRL. Det är bara att ta tjuren i hornen. Ge ett leende, be om ursäkt, bjuda på godis, pepparkakor och glögg.

Den lokala radion hade ringt tidigare under dagen och vi bestämde en dirketintervju strax efter kl. 16. Men hur tänkte jag? Då hade K-ollegan som sagt ockuperat min telefon. Journalisten påannonserade om vårt öppnande och ringde tydligen flera gånger. Smsen började hagla in från vänner och bekanta. Sorry. Vi hade annat för oss som typ få igång kassasystemet i vår lilla lanthandel.

Herr P kom med lilla vagnen och hade helghandlat. Sånt känns ju riktigt fint. Själv var han rätt nöjd och vågade tro att han var dagens storkund. Strax efter kom grannfrun. När hon hörde vad Herr P sagt så flög något i henne och hon bräckte honom rejält. Tack tack sa vi och hoppas att släkten blir glad över julklapparna.

Under en period så blev de som besökte oss sittandes i vår lilla hörna. Det var så mysigt. Du vet, lanthandel. Man träffas och pratar lite. Byter några ord med någon som man inte umgås med annars. Det är en viktigt bit i vår lanthandel. Att vara en mötesplats. Att man ska kunna ta sig tid att sitta ner en stund och umgås, prata.

Nu får det bli god natt. Snart är det dags att öppna butiken dag två!

Maken har knallat på och frågat (mest varje dag) "När ska ni öppna lanthandeln?" "Vad har ni för tidsplan?" "Hur tänker ni?" Och det kan man ju fråga sig. Hur tänker vi? Det är ju inte så att vi legat på latsidan. Vägen har varit allt annat än rak. Det har varit uppförsbackar och en och annan nerförsbacke. Ibland har vi kört i diket men tagit oss dräifrån helskinnade. Men sen hände något. En kväll när vi var på byns krog delade vi bord och vin med ägarJ och hans gode vän L. Naturligtvis hamnade vi i en diskussion om när vi skulle starta. J trodde absolut att vi INTE skulle vara klara till jul. Du kan ju tänka dig hur reaktionen från oss blev. L trodde nog mer på oss men blev mer eller mindre tvingad att hålla med J. Vadslagningen var ett faktum. Och nu är vi där! I god tid innan julafton slår vi upp dörrarna. Ett vad där vår vinst blir en helafton i en vinkällare har gett oss en rejäl knuff i ryggen. Under veckan har många kommit förbi för att inspektera. Ruskat på huvudet, vänt om och sagt att det här kommer ni inte att hinna. Jag säger som min kloke man, "Med en tydligt målbild når man sina mål".

Var förbi och hämtade S3 hos hennes kompis. Mamman i huset var ute i mycket god tid (det här är flera veckor sedan) och julstökade för fullt. Själv hade jag inte fattat att det var advent. På en plåt låg det nygräddade saffransskorpor. Det är något som jag gillar. Eftersom jag inte kom i håg att snart är det jul så hade jag heller ingen tanke på att det var dags att äta saffransskorpor. Jag provsmakade en och de var fantastiska.

Den snälla mamman delade med sig av sitt recept och jag måste prova det. När jag nu kom mig för att baka så hittade jag det recept som jag brukar följa.

Saffransskorpor
100 g smör
1 g saffran
2 ägg
1,5 dl socker
5 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
1,5 dl sötmandel

• Smält smör tillsammans med saffran. Häll över i en bunke och rör ner äggen.
• Blanda de torra ingredienserna med hel sötmandel och vänd ner det i bunken.
• Forma degen till tre längder och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper.
• Grädda dem i mitten av ugnen i cirka 25 minuter i 175°C.
• Ta ut plåten och sänk temperaturen till 125°C.
• Skär längderna i en centimeter tjocka skivor och lägg tillbaka dem på plåten med snittytan uppåt.
• Torka skorporna i mitten av ugnen i cirka 15 minuter.

Utan att egentligen tänka på det så har jag i år, för första gången på flera år, bakat pepparkakor innan lucia. Och tänk - ingen hade naggat av degen.

S3 tog sig glatt an degen, kavlade och tryckte ut kakor. Degen var nog i största laget för hon gav upp. Jag var dock glad över den hjälp jag fick.

Receptet har jag hämtat från min favoritjulkokbok, Vintens goda ting av Anna Bergenström. Det är en lätthanterlig deg och kakorna är försvinnande goda.



Ekstapepparkakor
250 g smör eller margarin
2 dl ljus sirap
4 dl socker
2 dl vatten
2 msk kanel
1 msk kardemumma
1 msk malda kryddnejlikor
1 tsk ingefära
1 msk bikarbonat
13 dl vetemjöl

• Smält margarin tillsammans med sirap i en kastrull.
• mät upp socker och lägg det i en stor bunke tillsammans med alla kryddor.
• Slå över det smälta fettet med sirap och rör om väl. Häll i vatten och rör mer.
• Låt blandningen svalna tills den blir rumsvarm.
• Blanda mjöl med bikarbonat och rör ner detta i smeten, som blir ganska lös. Den sväller sen. Arbeta ihop degen med en trägaffel.
• Låt degen vila i kylskåp i minst ett dygn innan den bakas ut.

Kakorna gräddas i mitten av ugnen i 200-225°C i 4 - 6 minuter

 

I morse var jag till kyrkan. Årskurs 9 hade i vanlig ordning luciatåg i kyrkan. Däribland fanns S2. Det var riktigt stämningsfullt. Du vet, sådär så att det kommer en tår eller två. I dag var jag tvungen att smita iväg på toa för att snyta mig. S2 konstaterade med ett skratt att "Harru grina?". I skolan hade tydligen flera av hennes vänner också sett det. Då undrar jag hur i all världen de kunde se mig som stod gömd längst ner i ett hörn av kyrkan. Dessa duktiga luciafirare drog också slutsatsen att det kan ju inte ha varit så dåligt om en mamma grät i ett hörn. Det bjuder jag på.

Nu har flickorna och jag fikat. Lite extra gott så här på luciadagen med varm choklad och vispad grädde och den stora gyllengula lussekransen. Ljusen tände vi i matrummet och fick en mysig stund tillsammans.

 

 

Äntligen! Nu är det vacker så det värker i hjärtat. Snön ligger på träden. Arkitskt ljus. Fullmåne. Och kallt! Fast egentligen inte. Det är bara skönt. Ett snäpp varmare kläder. Ut med hunden på morgonen och det vara bara så skönt. Jag gillar vinter.



Den är bilden tog jag en tidig morgon när kompis M och jag var ute på månjakt den 18 januari 2011. Ser rätt lika ut idag.

I dag var jag tvungen att kolla om min pepparkaksdeg, som jag gjorde tidigare i veckan, fanns kvar och det gjorde den. Vilken tur! Lovade S3 och hennes kompis lilla A att de skulle få baka pepparkakor under eftermiddagen. Ett bra sätt att aktivera de små liven tänkte jag. Men en viss vuxenkraft krävdes. Den vuxna kraften sprang mest runt och gjorde en massa trista saker. Så, min pepparkaksdeg står kvar i orört tillstånd. Barnen fick roa sig med kortspel och den vuxna yrar vidare och gör ännu mer trista saker.

I gårkväll försökte jag att blogga på min smarta mobil. Men jag vet inte om det var jag eller telefonen som var osmart för det fungerade inte. Jag kom så långt som till rubriken men kunde inte skriva texten. Jag hade ju kunnat gjort flera inlägg med långa rubriker så hade jag i alla fall frått fram ett budskap. Typ "inte imponerad av IKANO-banken". I går satte de mitt tålamod på prov. Ordentligt. Jag var så arg så hårrötterna knorrade sig.

K-ollegan och jag åkte på en liten inköpsresa. 27 mil till den stora blå butiken på gränsen till Finland. Bara för att vara säker ringde K-ollegan dagen innan och förklarade att vi har ett nytt företag och ville handla på faktura. "Ta med ett registreringsbevis" var svaret. Men tror du att det räckte? I en och en halvtimme satt vi på företagsavdelningen. Jag måste berömma den unge pojken som fick oss vid sitt bord. Han hade ett tålamod utan dess like och försökte verkligen hjälpa oss så gott han kunde. Till slut lyckades det. Men en och en halv timme! Den unge pojken insåg nog att kvinnorna var överhettade och bjöd oss på kaffe och bulle. Det var ju snällt och helt rätt taktik för att få oss på ett mer stabilt humör.

Sen handlade vi. Vi började med två vagnar. En till företaget och en till våra hem. Innan vi kom till kassan (då var det läge att bli utslängd strax innan kl 20.00) hade vi fyra välfyllda vagnar. Vi hade till och med lyckats bygga fina berg. Att ta sig igenom kassan var en prövning. När kassörskan skulle fixa fakturan kommer texten på kassan upp med "ring IKANO-banken". Det var inte riktigt vad vi ville höra då. Men det gick i alla fall bra.

Nästa prövning var att packa bilen. Två män stod och tittade på. Jag tror att de slog vad om huruvida vi skulle rymmas allt i bilen. Och hur tänkte vi egentligen? Eller var det så att vi inte alls tänkte? Vi är duktiga på att packa. K-ollegan gav till ett segertjut, slängde igen bakluckan och hoppade in bakom ratten. Kvar bakom bilen stod tre plastlådor.... De fick trängas vid fotutrymmet vid passagerarsätet. Kramp i benen var bara förnamnet.

Det blev en tur som hette duga. Vi åkte innan klockan 7 och kom hem 1 på natten. Det är verkligen energikrävande att handla. Vem tycker att det är kul?

Att jag missade våffeldagen har jag minsann fått höra. Både en och två gånger. Men när någon gång HAR jag kommit ihåg den? Just i år var det tydligen väldigt viktigt att komma ihåg.

Kom hem från den lilla lanthandeln på eftermiddagen och möttes av en kyl som ekade. Kvar fanns lite köttbuljong från förra veckans storkok och lite grönsaker. Grunden till min favoritsnabbrätt - grönsakssoppa som stärktes upp med lite linser och kryddades på med rosmarin och pressad citronsaft. Mums sa mamman.... inte barnen. Men de åt i allafall. Eftersom jag visste i förväg vad de skulle säga så räknade jag med att få några extra poäng på grund av min lilla överaskning med våfflor. Men som sagt... "Tänk att du G L Ö M D E våffeldagen".

Det här är ett recept som jag gillar. Om barnen fick bestämma så skulle de välja en mjukare variant.



Frasvåfflor
5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
6 dl vatten
200 gr smör eller margarin
Smält smöret och låt det svalna lite. Blanda smöret med övriga ingredienser.

I frysen hittade jag en burk med en riktigt god sylt på skogshallon. Hos oss är det en lyxvara och vi njöt av smaken!



Det ska böjas i tid... Påminn mamman om hennes glömska och du åker själv dit. Nu vet jag att S2 är en klippa på att grädda våfflor och jag lämnar glatt över våffeltillverkningen till henne.

Den stora julgodisproduktionen har påbörjats. Nu är fudgen färdigkokt och avsmakad. Den är lätt att göra. Till och med S 2 klarar av det med viss assistans. Nu gäller det att hitta en bra plats att gömma godiset på så att inte de små sockerråttorna äter upp allt innan jul.

Fudge
3 dl socker
1 msk vaniljsocker som jag rör ner när fudgen kokat klart
3 msk kakao
1 dl mjölk
1,5 dl grädde
50 g smör

Blanda alla ingredienser. Koka upp och låt koka sakta i 20 minuter. Rör om då och då. Gör kulprov. Slå upp fudgen i en form som är 15 * 15 cm. Jag vill gärna ha den minst 1 cm hög.

På med broddarna! Fick dem av maken förra julen och var faktiskt en av de saker jag önskade mig i julklapp. Nu kommer de verkligen till användning. Det är närmast livsfarligt att ta sig fram efter både gator och stigar.

Veckans yogapass bjuder på balansträning. Enligt instruktören är det bra träning när det är halt ute. Så när jag är ute på morgonpromenader med hunden tänker jag yoga och låter fötterna sugas ner i marken. Faktiskt. Än har jag inte fallit.

S2 har upptäckt att hon ÄLSKAR saffransbullar. Den första litern försvann i ett nafs. Jag tror att hon tryckte i sig en påse per kväll. Nu har jag gjort en omgång till med en mindre storlek bullar för att få ut fler. Kanske det räcker i en vecka. Jag hotar med att det inte blir mer bullar före jul. Hon tror nog inte på mig men vi får allt se... Måste dock ge henne alla rätt. Saffransbullar är försvinnande goda. Så nu min vänner, tänker jag ta ett glas mjölk och en (kanske två men det vet inte mina barn) bulle och titta på Tina på TV 4. Där gästar en jokkmokkare. Skynda dig till TVn!