Mina fina flickor
Man kan beskriva sina barn på många olika sätt. Och beroende på dagsform (både mammans och barnens) kan beskrivningen skifta enormt.
Jag lämnade hemmet och två flickor i torsdags med en förhoppning att de inte skulle hinna vända upp och ner på hela huset på några dagar. När vi på söndagseftermiddag rullade mot byn ringer S1 "Vet du om att trafiksäkerhetsverket går ut med en varning att man måste sänka hastigheten. Det sker för många bilolyckor. Kör 80 km/h." Vad säger man? Vilken omtänksam flicka. Hon vill inte att jag ska hamna i en olycka med min av kvinnor och fotoutrustning fyllda bil. Två minuter senare ringer det igen. Denna gång är det S2. "Asså, är ni hemma snart? Ni kan inte komma hem ännu. KÖR SAKTA!" Började ana ugglor i mossen. Hade god lust att skynda på hemfärden men med tanke på alla bilolyckor (och jag vill absolut inte finnas med i den statistiken) rullade vi fram i sakta mak funderandes på vad flickorna hade i görningen.
Huset stod kvar på sin plats och såg rätt ok ut från utsidan. Trasmattorna hängde på broräcket och flickorna mötte oss i dörren för att dirigera om oss till trädgården. Där fick vi snällt sitta och vänta. Spänningen var oliiiiiidlig.
Vi serverades vattenmelon vackert upplagt på ett fat. Sen kom värsta tårtan! Mästarinnan fyllde ju år!
Finaste servisen plockades fram.
S2 hade på egen hand bakat kakor men var smått irriterade och skyllde på sin storasyster för att de var platta. Men de var galet goda!
Huset var välstädat och köket välputsat. De hade skött sig riktigt bra flickorna mina.
Jag lämnade hemmet och två flickor i torsdags med en förhoppning att de inte skulle hinna vända upp och ner på hela huset på några dagar. När vi på söndagseftermiddag rullade mot byn ringer S1 "Vet du om att trafiksäkerhetsverket går ut med en varning att man måste sänka hastigheten. Det sker för många bilolyckor. Kör 80 km/h." Vad säger man? Vilken omtänksam flicka. Hon vill inte att jag ska hamna i en olycka med min av kvinnor och fotoutrustning fyllda bil. Två minuter senare ringer det igen. Denna gång är det S2. "Asså, är ni hemma snart? Ni kan inte komma hem ännu. KÖR SAKTA!" Började ana ugglor i mossen. Hade god lust att skynda på hemfärden men med tanke på alla bilolyckor (och jag vill absolut inte finnas med i den statistiken) rullade vi fram i sakta mak funderandes på vad flickorna hade i görningen.
Huset stod kvar på sin plats och såg rätt ok ut från utsidan. Trasmattorna hängde på broräcket och flickorna mötte oss i dörren för att dirigera om oss till trädgården. Där fick vi snällt sitta och vänta. Spänningen var oliiiiiidlig.
Vi serverades vattenmelon vackert upplagt på ett fat. Sen kom värsta tårtan! Mästarinnan fyllde ju år!
Finaste servisen plockades fram.
S2 hade på egen hand bakat kakor men var smått irriterade och skyllde på sin storasyster för att de var platta. Men de var galet goda!
Huset var välstädat och köket välputsat. De hade skött sig riktigt bra flickorna mina.
Kommentarer
Postat av: Bettan
Vilka goa töser! Så GOD tårta och smaskiga kakor! Å härliga varma kramar på det, kan inte bli bättre! Tack töserna, ni är underbara!!
/Bettan, födelsedagsbarnet! :O)
Trackback
