snigelfamiljen
Vi är en snigelfamilj. Vi färdas långsamt framåt och har vårt hus på ryggen... Kanske inte riktigt på ryggen. Men vi har vårt hus med oss. Visst är man en snigelfamilj då?
Aldrig har det tagit så lång tid att färdas genom den nordligaste delen av vårt rike. Men aldrig har vi heller haft så mysigt.
Män (ialla fall min man) är vid vissa tillfällen lättlurade eller låt mig vara lite mer ödmjuk - lättstyrda. De flesta män får säkert rysningar och allergiska anfall när man påbörjar att utala namnet på den giganstiska världsetablerade svenska möbeltillverkaren. Men vet ni min make, han har minsann hittat sin lilla favoritdel av butiken - varmkorven! När jag föreslår ett snabbt stopp så tindrar hans ögon ikapp med den konstant hungriga hunden. Sen flyter allt snabbt och smärtfritt. Jag joggar lätt igenom butiken och plockar åt mig det jag behöver medans mannen lyckligt parkerar vid korvståndet där han glatt mumsar i sig tills jag kommer tillbaka och styr honom därifrån. Varje gång är han lika lycklig över att han lyckats äta såååå många korvar för så lite pengar. Varje gång måste han också få föra diskussionen om hur man kan sälja så billig korv och fortfarande tjäna pengar på det. Han har i allafall räknat ut att företaget säljer kopiösa mängder korv (bara med tanke på hur många han lyckas klämma i sig) så även om det bara är ett öre i avance så ger det klirr i kassan.
Maken hävdar å det bestämdaste att det kostar 1000 kronor i timmen att vistas i butiken. Vad han menar är att det är ungefär vad man lyckas göra av med. Denna gång var jag mycket fokuserad och visste precis vad jag skulle införskaffa.
Vi spenderade natten vid en trevlig och ren rastplats. Borden på rastplatsen hade även besökts av allehanda fåglar som lämnat sina visitkort. Ett äldre par, som också var på drift med husvagn och som även hade många års erfarenhet av campingliv lånade glatt ut sin vaxduk till oss. Genast blev frukosten mycket trevligare. Ideén om en egen vaxduk föddes och målet på resan blev ett stopp i Sundsvall på IKEA.
Efter inköp av vaxduk och makens andrafrukost besående av x antal korvar (jag vill inte veta hur många han åt) rullade vi sakta vidare mot nästa stopp. En fikapaus hos de utflugna föredetta grannarna som nu har blivit nordhälsingebor. De har köpt en fantastisk gård som har några hundra år på nacken. Familjen har utökats med får och getter. Återigen fick jag denna känsla av lyixig tillvaro när vi har tid att stanna för att bara umgås en stund.
Efter en trevlig pratstund med kaffetår rullade snigelhushållet vidare på sin färd. Vi blev rekommenderad en mindre väg "mellan sjöarna" av fru N. Sjöarna vid detta sammanhang var inget mindre än Dellansjöarna. Ytterligare en fantastisk landskapsbild i vårt vackra land. Jakten på det perfekta lunchstället påbörjades. Vi ville bada, sitta bekvämt och ha en vacker utsikt. Ibland kan man inte få allt men det var i alla fall myggfritt och vi fick inviga vår nyinköpta vackra vaxduk.
Sen var det dags för dagens sista etapp och lagom till middagstid rullade vi in hos min käre far. Han, som levt ensam i några år i sitt pedantiska lilla hushåll drabbades plötsligt av "Den stora flodvågen" när den stora familjen minus en person sveper in i den pedantiskt inredda lilla ettan och tog över den.
Aldrig har det tagit så lång tid att färdas genom den nordligaste delen av vårt rike. Men aldrig har vi heller haft så mysigt.
Män (ialla fall min man) är vid vissa tillfällen lättlurade eller låt mig vara lite mer ödmjuk - lättstyrda. De flesta män får säkert rysningar och allergiska anfall när man påbörjar att utala namnet på den giganstiska världsetablerade svenska möbeltillverkaren. Men vet ni min make, han har minsann hittat sin lilla favoritdel av butiken - varmkorven! När jag föreslår ett snabbt stopp så tindrar hans ögon ikapp med den konstant hungriga hunden. Sen flyter allt snabbt och smärtfritt. Jag joggar lätt igenom butiken och plockar åt mig det jag behöver medans mannen lyckligt parkerar vid korvståndet där han glatt mumsar i sig tills jag kommer tillbaka och styr honom därifrån. Varje gång är han lika lycklig över att han lyckats äta såååå många korvar för så lite pengar. Varje gång måste han också få föra diskussionen om hur man kan sälja så billig korv och fortfarande tjäna pengar på det. Han har i allafall räknat ut att företaget säljer kopiösa mängder korv (bara med tanke på hur många han lyckas klämma i sig) så även om det bara är ett öre i avance så ger det klirr i kassan.
Maken hävdar å det bestämdaste att det kostar 1000 kronor i timmen att vistas i butiken. Vad han menar är att det är ungefär vad man lyckas göra av med. Denna gång var jag mycket fokuserad och visste precis vad jag skulle införskaffa.
Vi spenderade natten vid en trevlig och ren rastplats. Borden på rastplatsen hade även besökts av allehanda fåglar som lämnat sina visitkort. Ett äldre par, som också var på drift med husvagn och som även hade många års erfarenhet av campingliv lånade glatt ut sin vaxduk till oss. Genast blev frukosten mycket trevligare. Ideén om en egen vaxduk föddes och målet på resan blev ett stopp i Sundsvall på IKEA.
Efter inköp av vaxduk och makens andrafrukost besående av x antal korvar (jag vill inte veta hur många han åt) rullade vi sakta vidare mot nästa stopp. En fikapaus hos de utflugna föredetta grannarna som nu har blivit nordhälsingebor. De har köpt en fantastisk gård som har några hundra år på nacken. Familjen har utökats med får och getter. Återigen fick jag denna känsla av lyixig tillvaro när vi har tid att stanna för att bara umgås en stund.
Efter en trevlig pratstund med kaffetår rullade snigelhushållet vidare på sin färd. Vi blev rekommenderad en mindre väg "mellan sjöarna" av fru N. Sjöarna vid detta sammanhang var inget mindre än Dellansjöarna. Ytterligare en fantastisk landskapsbild i vårt vackra land. Jakten på det perfekta lunchstället påbörjades. Vi ville bada, sitta bekvämt och ha en vacker utsikt. Ibland kan man inte få allt men det var i alla fall myggfritt och vi fick inviga vår nyinköpta vackra vaxduk.
Sen var det dags för dagens sista etapp och lagom till middagstid rullade vi in hos min käre far. Han, som levt ensam i några år i sitt pedantiska lilla hushåll drabbades plötsligt av "Den stora flodvågen" när den stora familjen minus en person sveper in i den pedantiskt inredda lilla ettan och tog över den.
Kommentarer
Postat av: Elisabeth
Att ni inte stannade till i Sundsvall så hade jag fixat fika åt er, det hade ni kanske behövt efter IKEA
Trackback
