Kåtarökt fjällröding

När jag väntade S2 var jag och hälsade på kompis K en dag och berättade hur sugen jag var på gravad och rökt fisk. På den tiden (kanske är det lika idag) rekomenderades man att inte äta rökt och gravad fisk. Bara därför blev jag väl än mer sugen på det. Kompis K gav mig ett paket med kallrökt röding som hon instruerade mig att steka. Det var en fantastisk smakupplevelse.

Då och då, men inte varje år, far maken iväg på fiskeresa och kan ibland komma tillbaka med några kåtarökta fiskar. Då blir det kalas. I höstat skedde det efter flera års uppehåll och frysen är inte välfylld men nog har vi till några middagar lite rökt fisk.

När vi var på en liten fjälltur med barnen (också rätt många år sedan) besökte vi ett sameviste och fick komma in i kåtan. Där bakades det mjukkakor på elden och fisken hängde i taket för att sakta rökas. Vi mumsade och åt. Oj så gott.







På väg från Stalo till Aras.



S1 blickar ut över Sveriges vackraste sjö, Virihaure.
Bilderna är från sommaren 2004.

I kväll bjöds det på lättstekt kåtarökt röding och stuvade makaroner. En riktigt lyxig variant på snabbmat. Kastruller och fat var renskrapade och vi var mätta och glada.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0