Maries munsbitar

Men hur gick det här till? Här är man delägare i ett helt bageri som har hållit igång i mer än en vecka. Vi, K-ollegan och jag, har verkligen försökt att bygga upp ett lager inför den kommande marknaden och vårt deltagande i matmarknaden på Kaitumgården. Vi har bakat massor av goda små kakor till Prästens Kök. Fort var det gjort när man hade en stor degblandare till hjälp. Men vad händer? Jo kakorna tar slut redan första dagen. Nu är det bara att kavla upp ärmarna och knåda en deg för lite mer kakor. Vem kan motstå ett solrossnitt bakat på äkta smör och kärlek?

200 g rumsvarmt smör
2,5 dl socker
4 msk sirap
2,5 dl vetemjöl
2 dl grahamsmjöl
1 tsk bakpulver
2 msk vaniljsocker
1,5 dl solroskärnor
Blanda allt till en deg och rulla ut till längder på en plåt. Platta rullarna lite. Grädda i 175°C i cirka 15 minuter. Skär i snittar i önskad storlek, stora eller små.

Traditionen håller i sig. Visst kan man säga så när något upprepar sig för mer än andra gången? Maken har återigen invigt den historiska marknaden och lett fackeltåget till hembygdsområdet. Där, i det man valt att kallas snöarea, men i mina ögon ser ut som snökyrkan, hade man gudstjänst och kören sjöng.

Sen var det invigningskonsert hos oss i Prästens Kök. Tre generationer Märak underhöll på det fantastiska sätt som bara en Märak kan. Sång, jojk och berättelser blandades på ett underhållande sätt. Vi fick oss också ett gott skratt då pappa/morfar Johan reste sig upp mitt i underhållningen och meddelade att "Nu går jag hem". Så kan man ju också sluta sin underhållning.

Nu väntar en spännande vecka fylld av aktiviteter. En liten rapport kommer dag för dag. Trevlig marknad till dig också!

Usch vad jag har blivit dålig på att uppdatera. Fast å andra sidan. Varannan dag är väl inte så illa?

Snart är det marknad. Alltid lika spännande. Och hur ska vi få ihop det? I kväll kommer första marknadsgästen. Det blir en långliggare:) Här är åter ett exempel på intressanta möten. Av hur vägar korsas och vänskap uppstår.

För säkert sju år sedan fick jag ett handskrivet brev från en Schwezisk kvinna. Hon ville att jag skulle ordna en veckas vistelse åt henne i Jokkmokks närhet. Och så jag gjorde. Hon fick bo i en by utanför Jokkmokk. Grejen vara bara att hon var enda gästen i värdshuset och det var riktigt lugnt. Kvinnan verkade njuta av det men jag blev ändå lite småstressad och var rädd att hon hade långtråkigt. Jag hämtade henne och hon fick följa med på en familjetur med skoter. Körde någon mil. Stannade och lagade mat. Njöt av vårsolen och sen åkte vi hem.

Efter det har hon blivit en återkommande gäst i vårt hus. Vi håller kontakt, eller rättare sagt, hon håller kontakt med oss via hederliga handskrivna brev.

På marknaderna tar hon ansvar för huset. Hon är frukostvärdinna och håller ordning i huset. Pysslar om våra gäster och ser till att barnen får mat. Det gillar jag. Maken och jag kan yra runt på våra engagemang med gott samvete.

Häromkvällen åkte vi hem jag och K-ollegan. Eftersom S1 hade kommit hem samma dag från sin två veckor långa vistelse i Frankrike kändes det extra kul att få komma hem.

Jag känner mig som en lyxgäst i mitt eget hem nu förtiden. Har absolut inga måsten men går gärna till tvättstugan där jag trivs riktigt bra. Och allra helst sen vi köpte en ny fin tvättmaskin. Jag bara glider in i huset och är. Familjen har skaffat sig egna rutiner och jag har noll koll på vad som finns i kylen. Tänka sig, den som jag hade total kontroll, på gränsen till kontrollbehov, på tidigare.

På väg hem ringer S1 och undrar om hon får fixa middag. Flickebarnet har fraktat med sig ankbröst hem! Man tackar och niger. Kliver in i huset. Bordet är dukat och maten är precis klar. Hon hade även tänkt på efterrätten. Direkt från Frankrike - macroner i alla dess olika färger och smaker. Först valde vi en var men vi blev så nyfikna på smakerna så vi delade varje macron i sex bitar och massor av smulor så att alla fick smaka av allt.

Min ambition att skriva ett inlägg per dag håller inte längre. Kan det bero på en liten lanthandel? Och en massa andra roligheter som jag hittar på... kanske.

Lanthandeln  håller K-ollegan och mig fullt sysselsallt. I går (efter en natts skurning) drog vi igång bageriet. Så där på en höft kan man nog säga. Allt vi gjorde blev på test. Alma, vår nya hjälpreda och nackräddare, kavlade mjukkakor mest hela dagen. 12 liter bakade vi på. Sen låg K-ollegan på knä och skrubbade golvet. Det blev nog lika mycket mjöl på golvet (blandat med olja, vatten och trampande fötter) som i brödet.

Vi fick i alla fall till doften! De som besökte lanthandeln möttes av nygräddat bröd och det är ju så vi vill ha det.

Provade även på ett bullbak men fick ett smärre bryt när ugnen skulle startas. Instruktionsbok... INSTRUKTIONSBOK! Ja inte fanns den hos oss. Bullarna var i ugnen och ville bli gräddade. Hur många livlinor kan man ha? Jag ringde en vän. Sen ringde jag en till vän. Och hon har faktiskt en lika ugn men av en annan modell. "När man köper en ugn av denna sort så får man en utbildning på plats." Intressant information. Vi fick inte ens en instruktionsbok. I vanlig ordning fixade vi det själva. Vem behöver en instruktionsbok? Tryck lite extra på knapparna så löser det sig. Och vet du... Idag var ugnen helt underbar. Vi gillar den.

Om man nu har en liten lanthandel med ett brett sortiment så måste man ju testa! Igår fick jag till en riktigt god festmiddag åt S2 och mig med få ingredienser.

Inköpslistan såg ut så här:
lammfärs (frusen)
lök
konserverade körsbärstomater
gröna spanska oliver
italiensk pasta, pasta all'uovo

Tomatsås
Fräs löken mjuk tillsammans med en vitlöksklyfta
Tillsätt tomaterna och hackade oliver
Krydda med salt, peppar och en aning socker

Lammfärs
Det här receptet har jag tagit från Annas mat (min favorit och bibel)
400 g lammfärs (men jag hade 500 g)
3 msk ströbröd
1 dl öl (öl! jag bytte ut det mot vatten)
1 ägg
1,5 tsk salt (ta mindre! det blev för salt trots att jag hade mer färs)
peppar och rosmarin
Forma till biffar och stek i panna.

Pasta
Men vilken smakupplevelse! Den är dyr men värd varenda krona. En helt annan stuns/tuggmotstånd än i den vanliga pastan man alltid köper. Prova! Jag gilar den och kommer att äta mer av den.

Jag och min fina flicka hade en riktigt trevlig middag och tyckte synd om resten av familjen som av någon anledning inte åt med oss.

En helafton med familjen. Tänkte mig en middag vid 16-tiden men det tar ju alltid längre tid än vad jag tror. När vi ätit desserten var klockan 22.30 och vi var jättetrötta och drog snabbt till sängs. Ett gott betyg, tycker jag, på en lyckad kväll var att S2 dumpade sina vänner och stannade hemma med oss.

Potatismuffins
1 kg potatis, skala, skär i bitar och koka dem mjuka.
Slå bort det mesta av vattnet. Vispa till en slät smet. Tillsätt 0,5 dl vetemjöl och två ägg. Krydda med salt och peppar.
Fyll små ugnssäkra portionsformar till hälften med potatismoset. Lägg i en bit chevre cendre. Spritsa mer potatis i formarna. Strö lite ströbröd över.
Grädda i 225 °C i 20 minuter.

Rätten bör serveras på engång. Det gjorde inte jag och de säckade ihop. Det finns säkert ett kanonrecept på nätet med jag funderade aldrig på att söka utan försökte hitta på ett eget.

Jag mortlade salt med rosmarin (förutom lavendel en av mina favoritkryddor) och gned in köttet med det. Stekte i het panna. Vi vill gärna ha köttet rött. När köttet var klart slog jag i en förpackning iMat (alternativt grädde) i pannan och rörde om. Smaksatte med lite balsamouss (fikonsmak) och cayennepeppar. Rackarns vad gott det blev.



Här saknas det minsann grönsaker. Vi kan ju låtsas att vi gjorde det riktigt franskt så grönsakerna var en egen rätt. Men jag tänker inte berätta vad det var.

I den välsorterade lilla lanthandeln fanns ju även familjens favoritost, tänka sig. Reblechone. En fransk delikatess som alltid slinker med i resväskan när vi varit i Frankrike. Det fick blir osträtten denna middag.

S2 fixade med hjälp av recept från internet till en god pannacotta. Mängden av recept är ofantlig på denna läckra enkla dessert. Men när jag kollar så är de flesta rätt lika. Jag lägger inte ner någon tid på att skriva ner receptet. Här hittar du receptet som vi följde.



De här små söta handvirkade underläggen hittade jag en gång på den lokala RödaKors-butiken i byn. Någon flitig kvinna har någon gång virkat dem med tunnaste virknålen. Jag tror att man ska ha dem mellan kaffekopp och fat. S2 tycker om att lägga dem under vinglasen. Ett kul sätt att få till det lilla extra på.

När man nu är delägare i en liten lanthandel med ett brett sortiment så måste man ju också veta hur godsakerna smakar. Helginköpte blev dyrt men oj så många godsaker som fylldes i kassarna. K-ollegan var nöjd när hon slog ut kassan och konstaterade glatt att jag var dagens bästa kund.

Lite av godsakerna åt vi av i gårkväll. Nu står jag här med S2 som god hantlangare och ska snabbt hitta på vad man kan göra med de fina råvaror vi har. Chevre cendre, balsamosse med fikonsmak, rostas, grädde, jordgubbar och rosépeppargravad lax.

Så här får det nog bli.
Förrätt
Roségravad lax på salladsbädd med dressing av balsamosse med fikonsmak, valnötter och bruchetta med vitlök.

Varmrätt
Potatismuffins med chevre cendre
Lättstekt rosmarinkryddad rostas
Sås? Kanske. Har inte bestämt ännu

Dessert
Pannacotta med jordgubbar ( du kommer väl ihåg? De som jag rensade en hel natt i juli).

Visst låter det gott? Nu går vi till handling.

Jag har några örter/kryddor som jag är väldigt svag för. Lavendel är en av mina absoluta favoriter. När vi var i Toulouse förra våren köpte jag en liter ekologisk duschcreme och som det doftade lavendel om den och av mig när jag använde den. Har verkligen snålat på flaskans innehåll och gömt den för resten av familjen eftersom de inte bryr sig om vad de använder (läs maken).

Lavendelsocker finns i min kryddhylla som jag använder till lavendeldrömmar. Har efter sommarens gigatiska lavendelskört försökt mig på att göra lavendelsocker men har inte vågat prova den ännu. En gång när jag gjorde dessa underbara kakor tog jag fel burk. Istället för lavendelsocker tog jag örtsalt! Kakorna var oätbara. De gick absolut inte alls att hotta upp.

Av vår franske vän fick jag en gång en lavendelkudde som jag har bland underkläderna. Ibland kramar jag om kudden och den fatastiska doften sprider sig.

Jag har också ett härligt doftminne. Vi var i Italien på en studieresa genom ett projekt som jag deltog i. Vi var i närheten av Parma i Emilia Romagna. På morgonen stack jag iväg på en springtur. Utanför hotellet hade man häckar med lavendel. När jag kom tillbaka hade man skurit ner häckarna och luften var mättat av lavendel.

I byns skönhetsfabrik bjöd man in alla kvinnor som ville på en fransk afton för att lansera ett parfymmärke som man är den enda svenska agentur som säljer. Parfymerna är ekologiska och helt i linje med skönhetsfabrikens tänk. Det fanns många dofter att välja mellan och alla hade en krydda som bas. Om jag minns rätt så var basilika den mest populära. Jag var lite sugen att välja den men tog en annan. Behöver jag säga vad?

I min lilla lanthandel kom det idag en del fina nyheter. Bland annat en sylt med blåbär, hallon och lavendel. Jag behöver inte berätta hur fantastiskt god den är. Det är bara att skynda för att hinna med en burk innan de tar slut:)

Nu har jag haft det lite fredagsmysigt med maken. Vi har njutit av godsaker från den lilla lanthandeln. Mumsiga kex, den goda sylten och en av mina favoritostar, petit tourtain. Oj och hoppsan. Vi satte i oss en hel ost på två personer. Det är väl ett gott betyg... på osten.

I går var K-ollegan och jag bjudna på middag hos vänner i byn. Glada och förväntansfulla avslutade vi dagen och begav oss ut i den vackra kvällen. Av tidigare erfarenhet vet jag att värdparet är grymma på både mat och dryck. Vi hade inte grundat med något utan var på gränsen till utsvultna när vi klev in i värdparets hus.

Den gamla gedigna matsalsgruppen var dukad med flera olika glas, mässingsljusstakar i olika former där stearinljusen hjälpte till att skapa en härlig atmosfär. Den gregorianska musiken ljöd ur högtalarna och förstärkte den mysiga stämningen.

Bruchetta är en förrätt som är enkel att tillaga, men varför gör jag det inte? Det är ju så gott. Brödet var väl insmort i vitlök, hackade tomater, riven parmesan och lite god olivolja ringlad på toppen. Det fanns också en variant med smörsteka höstkantareller. Lite rött vin till det var pricken över i.

Sen serverades vi en provencalsk fisksoppa. Vi provade flera olika vita viner. Värden var inte nöjd och tog fram en spottkopp som han fått av sina syskonbarn i julklapp. K-ollegan och jag tittade förvånat på varandra. Spotta ut en gott vin? Det var det dumaste vi hört. Vi drack oss igenom de olika sorterna och tyckte att de alla var fantastiskt goda.

En smarrig fruksallad i vispad grädde. Enkelt och fräscht. Stora goda hembakta jitterbuggar. Proppmätt men var ändå tvungen att ta en kaka till.

Framåt midnatt drog vi oss hemåt i mångubbens sken. Proppmätta var bara förnamnet. Varför kan man inte sluta äta i tid innan denna proppmätta känsla infinner sig.

Under promenaden hem kom jag ihåg en skolresa som jag gjorde i fjärde klass till Dalarna. Vi besökte en gård där Gustav Wasa hölls gömd, kan det ha varit Ornäsgården? Husen från den tiden var bygda så att övervåningen var större än den nedre våningen. Matsalen var på den övre våningen. Man frossade och åt tills det tog stopp. Då gick man till väggen där det var en öppning ner till marken. Stoppade fingrarna i halsen och bjöd grisarna på en måltid. Sen fortsatta man att frossa. Är det dit vi är på väg? Är det gott så måste man fortsätta äta. K-ollegan blev inte så imponerad av historien. Det var nog lite fel tillfälle att ta upp den. Men det är värt att tänka på. Eller vad tycker du?

Nu längtar jag efter min kamera. Jag är i Kåbban och kameran i Jokkmokk. Det är ju dumt. -25C idag. Fullmåne som ligger i en dimma smyger sig upp bakom Kåbdalisberget. Vackert så det svider och så gärna jag hade velat fota. Men så är det. Skyll mig själv när jag inte bär på lilla ryggan hela tiden.

För ett år sedan var jag på månjakt med kompis M. Bara för att minnas och påminna dammar jag av några av bilderna.

Oh! Vilken morgon. Vilken fantastisk morgon. K-ollegans make erbjöd sig att öppna butiken så att vi skulle få lite friskvård. Vad han inte tänkte på var att det hade snöat rätt rejält under de senaste, ja vem vet hur många timmar? Vad han heller inte visste var att idag öppnade man Lasseliften.



Det bubblade i kroppen när vi såg skylten. Klockan 10 öppnade liften och vi var nog där som god tvåa. Till och med liftspåret var opistat.

Tänk dig känslan att ta dig ner för en opistad backe med säkert 30 cm fint puder. Det sprutade över skidorna upp över knäna och jag ville bara ge av ett lyckoskrik. Rackarns vilken häftig känsla. Vi körde som tok. Svetten lackade. Ibland blev det snöbad. Jag fick en ny upplevelse. Snö i näsan efter en vurpa, kan man kalla det för snösup? Kunde inte annat än skratta åt situationen och jag fick pumsa bra för att hämta en skida som inte hängde med hela vägen.

Åh vilken UUUUNDERBAR morgon! Det här kommer jag att leva länge på. Den stackare som så snällt erbjöd sig att jobba nötte på hela eftermiddagen i skogen där det var orört (tills han kom). Så han var nog också rätt nöjd.



Här lägger vi åttor. De blev riktigt snygga men svåra att fånga på bild.



Utmana dig själv. Ut i skogen och jobba.



Fattar du känslan? Först i en opistad backe. Fantastisk pudersnö.



Här är en anledning till varför jag vill bo här. Längtar tills i morgon. Och vet du vad.... det är så gott som folktomt i backen fram till 11-tiden. Hallå skidåkare! Man åker skidor på morgonen när pisten är som finast och näst intill orörd.

I går drog jag igång med lite bak. Jag var riktigt sugen på att baka och hade nog gärna ägnat hela kvällen åt diverse bak Men någonstans i planeringsstadiet så blev det en liten förändring. Rensade fruktfatet och räddade de bruna bananerna från komposttunnan. En saftig banankaka serverades till kvällsfikat.

Det blev även lite matbröd. Jag har ju mitt grundrecept som håller i vått och torrt. Egentligen är det bara mjölsorterna som jag varierar och formen på brödet. Bullar, baguetter, runda bröd eller limpor.

Lättbakat matbröd
1 pkt jäst
7,5 dl ljummet vatten
2 msk sirap eller honung
1 msk salt
Mjöl av valfri sort. Jag vill gärna ha degen lite kladdig.
Jäs tills du får tid att baka ut:) Allt från 30 - 120 minuter.
Om jag vill jäsa över natten halverar jag jästmängden.
175°C i 30-40 minuter. Sen har man en härlig doft i huset av nygräddat bröd.



Sen kan man ju undra hur jag fick deg i håret... Jag är alltid livrädd att få hår i brödet. Men deg i håret? Det hade jag väl inte tänkt mig. Efter mycket pillrande och ett visst håravfall är håret degfritt.

Om man har en liten powder puff och går på en promenader så blir det väl en powder walk? I morse blåste det rätt kraftigt och i samnband med snövädret så blev det rätt mycket puder i både luften och på marken. Rätt tröggått med andra ord.  Det tyckte även  min lilla puff så hon försökte smita ut på vägen där det i alla fall var plogat.

Fast just nu önskar jag oss en bättre fortsättning. Att börja det nya året med ett oväntat besök i arla morgonstund i den lilla lanthandeln är ju inte vad man önskar sig. Men nu har det hänt. Jag åkte hem med delar av familjen i går kväll. Kvar var K-ollegan med make och S1. Att möta en man med yxa i högsta hugg kan nog få vem som  helst att tvärvända och det gjorde mina vänner. Tjuven blev nog minst lika överraskad och drog som en avlöning men har lämnat djupa spår efter sig.

Dagen bestått av en massa känslor. Arg. Rädd. Ledsen. Förbannad. Och en önskan att det inte ska hända igen. Jag hoppas att mina vänner och flickebarnet inte får sin nattsömn störd. Inga mardrömmar. Inga fler besök.