Maries munsbitar

Även fjällen kan bjuda på en härlig beachkänsla. Här vid den vackra sjön Virrihaure

Man behöver ju inte fara så långt jämt. En dagstur till Jarre passar även de minsta i familjen.




På väg mot toppen på fjället Jarre sommaren 2005.

Något skvalade utanför tältet. Det var inte regn. Det var en ensam renkalv som kissade.

I dag fyller mannen i mitt liv år. Om jag hade varit hemma så hade vi vid det här laget fixat födelsedagsbrickan, sjungit och överöst honom med presenter. Sen skulle jag baka mest hela dagen. Men eftersom jag nu sitter på en fjälltopp och njuter av den höga luften så får våra kära barn ta hand om det själv. Och vet du, jag är inte ett dugg orolig. De kommer att fixa det galant.

Jag utbringar ett hurra till dig min käre make.
Puss och kram<3 Hoppas att du får en riktgit fin födelsedag. Jag hoppas också att S2 kommer ihåg att plocka fram presenten som hon gömt på ett bra ställe. Annars får du påminna henne.

Alkavare är också ett populärt ställe att gifta sig på. Fattas bara! En fantastisk utsikt och det vackra lilla stenkapellet från 1700-talet.

Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli. Vi har försökt att åka till fjällen varje år på ett eller annat sätt. Sommaren 2004 var vi till Alkavare på kyrkhelg.

Vi gick till Duottar och S3 skulle få sova över hos sin gudmor som var stugvärd där. Vi bastade och badade. Åt god mat. Sen var det dags för mig att vända åter mot dalen.


c

Vi klättrade och klättrade. Den lilla flickan klämde fram en tår för det var så jobbigt att gå uppför. Väl på toppen tog jag några bilder och tänkte sen vända tillbaka." Va? Varför ska vi gå tillbaka när vi just kommit fram?" Tänkvärt. Den lilla flickan hade fått tillbaka all energi ett barn bär på och ville utforska området, klättra på stenar och se på den härliga utsiken.

... på dagstur.
Vilka underbara dagar vi hade på tu man hand. Så kreativ hon var min lilla flicka, just fyllda sju år. Den återkommande frågan till den lilla flickan var "Längtar du inte efter dina vänner?" och svaret kom snabbt "Nej. Jag har ju min mamma."

Kompis K och hennes lille I stannade till en natt. De gick till sin stugplats, Duottar. Vi följde dem en bit på vägen. Vi sprang också emellan våra stugor för att hälsa på under perioden. Det var ju bara 12 kilometer.

Här komponerar vi julkortet för 2009. Jag tycker att det blev en fin familjebild.

Idag lämnar familjen mig och jag kommer att bli alldeles eeeeeeeeeeeensam. Hur ska det gå? Ska jag prata med mig själv? Ska jag prata med en sten? Om det nu skulle komma en stackars turist så kommer jag nog att prata så att turisten antingen tar till flykt eller tappar öronen.

Efter att ha varit stugvärd i Darreluoppal i två år så känner jag mig rätt hemma i området och trivs galet bra där. Det finns många fina dagsturer att göra i området. S3 tycker att det är vår plats. Hon tycker bara att det är lite långt till dass från stugvärdsstugan. Mamman tycker att det är bra med vardagsmotion.

Det hör ju inte till vardagen. Men i bland har man tur. En yngre man som besökte oss 2008 kom tillbaka sommaren 2009, med sin gitarr. Gissa om vi njöt i stugvärmen till hans fantastiska musik. Han fyllde år den dagen så vi bjöd på pannkakstårta. Det uppskattades. Året innan fick han en mjukkaka på sin födelsedag.

Sommaren 2009 var vi samlade hela familjen under en vecka under min femveckorsperiod som stugvärd. Vi fick en del besök. Makens kusin med familj (tre barn) chartrade en helikopter. De såg rätt festliga ut när de kom från plattan, nedpackade med IKEA-kassar, ryggsäckar och frysväska.

Vi gjorde flera korta turer runt om i området som var barnanpassat. Jag tror att barnen tyckte det var riktigt kul. Om inte så minns de det garanterat.





S2 på väg mot toppen med tremänning J. Sommaren 2009.

När jag väntade S2 gjorde jag min första tur i Tarradalen. Det var nog min enklaste tur. Maken bar ryggsäcken och jag hade en lätt dagsäck och en liten mage att bära.

Vi gick i juli och njöt av alla vackra fjällblommar. Det var så vackert.

För två år sedan gick jag samma tur när jag skulle vara stugvärd i Darreluoppal. Med mig hade jag en av mina K kompisar S2 och två av hennes vänner. Vädret var på topp. Det blev nästan lite för varmt. Vi hade en fin tur tillsammans.



På väg från Njunjes till Tarrekajse. Sommaren 2009.

Nu är det blåbärstider och jag skulle vilja plocka. Massor. Men tiden tryter. Maken har varit ut och fått några liter. Själv drog jag ut häromdagen och fick ihop nästan två liter innan regnet tvingade mig hemåt. Men jag vill ha mer!

Det finns så mycket gott man kan göra. Oftast använder vi blåbär till flickornas frukostshake. Men jag har också några goda bakrecept. Den här kakan åt jag första gången hos kompis K. Den är galet enkel att göra och kladdigt god. Om du har mjölk/laktosintoleranta vänner så rekommenderar jag denna.



Kompis K's blåbärskaka
2 dl socker
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
2 ägg
1 dl rapsolja
100 g blåbär

Blanda alla ingrediener (utom blåbär) och rör om. Häll i smörad avlång sockerkaksform. Strö över blåbär.
Grädda i 175°C i 20-25 minuter.

Häromkvällen testade jag ett nytt recept. I vanlig ordning läste jag inte hela receptet. Jag läste inte alls hur man gör. När jag nu skulle börja skriva upptäckte jag att tillvägagångssättet var helt annorlunda. Hur det kan bli! Men så här står det i boken:

Jordnötsssås
3 dl jordnötter
1 gul lök
3 tsk röd currypasta eller 1/2 tsk sambal oelek (jag tog 1 msk curry)
1 msk smör
1 burk kokosmjölk
1/2 tsk kinesisk soja
1 msk citronsaft

600 g strimlad biff
2 msk smör
10 champinjoner
2 paprikor

• mixa jordnötterna grovt i en matberedare. Skala och finhacka löken.
• Hetta upp smöret i en kastrull och fräs löken tillsammans med curry. Tillsätt kokosmjölk och soja. Låt småputtra i cirka tre minuter. Tillsätt jordnötterna och låt koka ihop ytterligare tre minuter. Smaka av med citronsaft. Ställ såsen åt sidan.
• Skiva champinjoner, kärna ur och strimla paprikan
• Stek köttet i smör. När köttet fått färg tillsätter du svamp och paprika. Låt steka tillsammans tills allt fått fin färg.

Servera med ris och sallad.

Jag hade inte alla ingredienser hemma men man måste inte följa recept slaviskt och man måste inte köpa hem alla kryddor bara för att receptet säger så.

Jag stekte lök med curryn och tillsatte köttet. Tvekade om det skulle fungera men renkött. Tog en chans och det gick jättebra. När köttet fräst en stund tillsatte jag kryddor och paprika. Svamp är det inte tal om när S'en ska äta. Sen slog jag över en burk kokosmjölk och lät det puttra en stund. Mixade jordnötterna och slog det i grytan. Viktigt att röra hela tiden för jordnötterna bränner lätt fast i botten. Nötterna gör även att grytan tjocknar. Mums så gott det blev.

Nästan i alla fall. Alla väskor står klara i hallen. Ska bara fixa lite. Ta en sista dusch med varmt vatten. Nu väntar svalkande jokkar. Om några timmar lyfter vi, S2 och jag. Maken och S3 har nu vandrat efter Padjelantaleden i en vecka. Vi sammanstrålar i Staddajokk. Jag ska vara stugvärd och för första gången kommer jag att vara ENSAM i  TVÅ OCH EN HALV VECKA!!! Hur ska det gå? Om du har lite semester kvar och är lite fjällsugen så får du hemskt gärna komma och hälsa på.

Bloggen kommer faktiskt att uppdateras mest varje dag. Det blir mest bilder från tidigare år som stugvärd i det fantastiska Padjelanta. En av mina favoritställen av alla underbara platser jag besökt.



Stugvärdsstugan i Darreluoppal sommaren 2008.

Häromkvällen for flickorna och jag till grannbyn på besök. Som också blev ett studiebesök. Systrarna E är vida kända för sina fantastiska trädgårdar och jag blir stum av beundran. Hur man med växter och en enorm uppfinningsrikedom lyckas skapa något så vackert. Jag förstår också att det finns ställen där man använder trädgårdar och trädgårdsarbete som terapi och för att hjälpa sönderstressade människor. Vilken frid vi kände när vi klev in i trädgården. Kameran hade jag med mig. Skarpt laddad. Men sen blev det inte så skarpa skott. Höstmörkret smyger sig på och det blev allt för skumt för att får bra skärpa. Där hade jag kunnat roa mig länge. I vanlig ordning blev S2 smått less på att hon var tvungen att assistera och hålla. Till slut utbrast hon "men mamma! Jag har bara två händer!" Då försökte hon hålla två paraplyn (jo det regnade och vi hade den varma sommaren i färsk minne och glömde helt att man kan behöva en jacka, typ regnjacka, vid dylika väderförhållande) och några nyplockade squash i sina händer. Prova bläckfiskmetoden tänkte jag för mig själv.









Händiga A har alldels själv byggt sig ett lusthus. Vi klev in i det inbjudande rummet. Braskaminen värmde gott. S2 och jag bara satt och njöt av atomosfären, av detaljer, små som stora. Vi björds på en ruggigt god persikopaj. Tydligen är det persikasäsong i andra delar av Sverige och världen för jag har uppmärksammat att det pluppar upp recept med persikor här och där. Men jag har aldrig testat. Persikopaj äter jag gärna igen.

Efter en härlig fikastund for vi vidare till nästa syster E. Ja vad ska man säga? Jag kan inte ens förmå mig att bli avundsjuk på dem för jag har varken ideér eller kunskap att skapa det de gör. Men jag blir galet sugen! Nu ska S2 och jag skissa på nästa del av våran jättegräsmatta. Där ska vi sätta ett badkar. Tror du inte att det blir fint?

Man kan beskriva sina barn på många olika sätt. Och beroende på dagsform (både mammans och barnens) kan beskrivningen skifta enormt.

Jag lämnade hemmet och två flickor i torsdags med en förhoppning att de inte skulle hinna vända upp och ner på hela huset på några dagar. När vi på söndagseftermiddag rullade mot byn ringer S1 "Vet du om att trafiksäkerhetsverket går ut med en varning att man måste sänka hastigheten. Det sker för många bilolyckor. Kör 80 km/h." Vad säger man? Vilken omtänksam flicka. Hon vill inte att jag ska hamna i en olycka med min av kvinnor och fotoutrustning fyllda bil. Två minuter senare ringer det igen. Denna gång är det S2. "Asså, är ni hemma snart? Ni kan inte komma hem ännu. KÖR SAKTA!" Började ana ugglor i mossen. Hade god lust att skynda på hemfärden men med tanke på alla bilolyckor (och jag vill absolut inte finnas med i den statistiken) rullade vi fram i sakta mak funderandes på vad flickorna hade i görningen.

Huset stod kvar på sin plats och såg rätt ok ut från utsidan. Trasmattorna hängde på broräcket och flickorna mötte oss i dörren för att dirigera om oss till trädgården. Där fick vi snällt sitta och vänta. Spänningen var oliiiiiidlig.

Vi serverades vattenmelon vackert upplagt på ett fat. Sen kom värsta tårtan! Mästarinnan fyllde ju år!



Finaste servisen plockades fram.



S2 hade på egen hand bakat kakor men var smått irriterade och skyllde på sin storasyster för att de var platta. Men de var galet goda!

Huset var välstädat och köket välputsat. De hade skött sig riktigt bra flickorna mina.

Som du kanske förstår så hade vi det helt fantastiskt i Årrenjarka. Vi fylldes av information som skulle omvandlas till en bestående kunskap. Ibland var det nära en diskkrasch.

Här bjuder jag i alla fall på ett smakprov av de olika uppdrag som vi fick av vår mästerinna, Bettan.



Nattfotografering.



Ett snurrigt rotsystem.



Smålliv.



Macrofotografering. Något som jag verkligen gillars. Så mycket så jag klickade hem ett Canon 100 mm macro idag. Jag har fortfarande ångest. Men det kommer att bli galet roligt.



Panorering. Grabbarna i båten måste ha funderat när de blev "jagade" av några tanter på stranden med största kamerorna i högsta hugg.



Landskap.



Vi fick alla ett varsit uppdrag. Mitt var att fota färg. Nu blev det bara en färg men det är dock FÄRG.

Något annat som är riktigt kul att fota är sina fotokompisar. Det kan bli de mest fantastiska skratten. G och jag bjöd nog på den bästa kompositionen. Den får du inte se här för bilden ägs av mästerinnan själv.

I går blev det ingen tid över att surfa iväg ut på nätet. Reveljen gick vid 08.30. Sovmorgon kan man tycka men vi hade varit ute halva natten och tränat på nattfotografering. Det var spännande att leka med ljuset och bilderna fick en underbar blå ton. Vi funderade en stund huruvida vi skulle stanna uppe och vänta på att solen skulle gå upp men vi kröp till kojs.

Vi fixade lite matsäck och begav oss ut på tur. Vilken tur! Vi tog oss två kilometer efter poststigen och det hela slutade med att vi roade oss glatt på en myr. Sen fick vi vackert vända tillbaka för att inte blir sen till middagen. Jag trodde i min enfald att vi skulle ta oss till Kassavares topp men det var absolut inte aktuellt. En bildmakare kan roa sig kungligt i en närbeliggande myr.

Middagen igår var återigen en kulinarisk överraskning. Souvascarpaccio med pepparrotscremefraiche, röding med gräslökssås och potatismuffins och som avslutning; glass med hjortronsylt. Återigen var det knäpptyst runt bordet. Tänk dig själv. Det är inte så lätt att få tyst på sex kvinnor samtidigt, i minst fem minuter.

Efter middagen gick vi igenom våra bilder efter att ha tagit en landskapsbild.

I morse fick alla deltagare olika uppdrag att fota. Själv gav jag mig ut och sökte färger! Var inte riktigt nöjd med resultatet men ibland blir det inte som man tänkt sig.

Nu är klockan lite för mycket. I morgon berättar jag om hur det var att komma hem till ett hus där två S har huserat själva en hel helg. Man kan mötas av överraskningar och det gjorde vi.

Från regn til vattentema. Så kan man kort beskriva dagen.

När vi vaknade bjöd naturen på grå ton och ett strilande regn. Men inte deppade vi ihop för det! Tillfälle för teori som också är en viktig del i fotograferandet. I alla fall om man nu har tänkt att bli en liten gnutta bättre.

Regnet lättade och himlen försökte sig på en blåare ton och vi fick uppgifter av instruktören att bege oss ut för att leka. Vi skulle göra trasmattor och snurriga bilder. Det var en utmaning.





Efter en värmande laxsoppa till lunch så begav vi oss till... KÖPENHAMN!



Detta lilla ställe ligger mellan Årrenjarka och Kvikkjokk. Vi begav oss ut på en mindre bergsklättring för att beskåda det vackra vattenfallet Brudslöjan och för att träna på att fota rinnande vatten.



Väl tillbaka i Årrenjarka bjöds vi återigen på en fantastisk middag. Renstek med murkelsås, potatiskaka med västerbottensost och frästa grönsaker.

Nu blir det en lite middagslur för i natt ska vi ut och fota.

I mitt företag har jag packat ihop ett fotoarrangemang för kvinnor och nu har vi kommit till den stora dagen då det är dags! Äntligen har vi landat i Årrenjarka. En fantastisk pärla i Lapplands inland. Efter Lilla Luel älvdal. Någon mil innan Kvikkjokk. Sex kvinnor har samlats för att ha kul med kameror. Och det är verkligen hur kul som helst.
Vi började med att fota allt i vår närhet. Själv fick jag låna ett 150 mm macroobjektiv och låg platt på marken för att fånga det macroskopiska som naturen bjuder på. Jag gillar verkligen att fota med macro.



Efter första fotopasset gick vi igenom våra bilder. Kritiserade, diskuterade och funderade. Varje deltagare fick en uppgift av instruktören men innan vi gav oss ut igen så behövde vi fylla på energi.

Det finns fyra anledningar till att jag valde att lägga fotokursen i Årrenjarka.

1. Den vackra naturen
2. Det goda värdsskapet
3. De härliga stugorna och den nya vackra restaurangen
4. Den fantastiska maten

Vi slog oss ner i restaurangeno och njöt av den storslagna naturen genom panoramafönstren. När middagen bars in utbrast vi i ett gemensamt jubel. Man äter ju även med ögat. Maten var vackert upplagd och retade aptiten ännu mer. Älgfärsbiffar, rödvinssky med lingon, ungsbakade rotfrukter och vitlökscreme fraiche. Det blev knäpptyst vid bordet och vi njöt av varje tugga. Till dessert serverades det kladdkaka med grädde och färska jordgubbar. Sen var jag trött! Men det var bara att fortsätta.

Nu har jag jagat blommor genom strån. Det kan vara en svår nöt att knäcka. Kanske jag delar med mig av en bild i morgon. Vi får se hur nöjd jag blev.

Jag har ju tidigare berättat om diverse kakprojekt som pågått under läsåret för att samla pengar till S2's skolresa till Frankrike. Till ett arrangemang bakade alla samma sorts småkaka. En av mammorna hade ett recept som hon tyckte var enkelt. Och det är det!

Då och då vill man ta en kopp kaffe i trädgården. Njuta av stunden och de vackra rabatterna. Då är det ju gott att ha något till kaffet.



På semesterresan på Gotland så hittade jag en riktigt liten bricka. Typ en sådan som man hade förr i tiden och ställde dricksflaskor på. Jag köpte den lilla brickan med tryckta får på. Perfekt för att servera två till tre kakor på. Men sen har det dröjt innan jag har orkat baka dessa små kakor som skulle passa på den lilla fina nyinköpta brickan.
I gårkväll blev det äntligen av så nu är det bara att komma förbi och njuta av en liten kaka i min fina trädgård.



Susannes syltkakor
4,5 dl vetemjöl
0,75 dl socker
200 g rumstempererat smör
1 ägg
sylt
Blanda ihop alla ingredienser (utom sylt!). Rulla degen och låt den ligga i kylen i minst 30 minuter. Ta fram degen och skär den i centimetertjocka skivor. Tryck till med tummen mitt i kakan och fyll hålet med sylt.

Grädda i 175°C i 15-20 minuter.

Gör en dubbel sats på engång.

Dagens morgonnyheter har upprört mig så till den grad att jag nästan spricker av ilska. Och mamman i mig skickar tankar till den mamma som just nu inte vet vart hennes 11 åriga flicka är.

Jag trodde inte mina öron när jag hör att en tågvärd slänger av en 11 årig flicka när hon inte kan visa färdhandlingar. Flickan pratar inte svenska och kan alltså inte förklara sin situation för personalen och blir avslängd i Kumla där stationene är obemannad. 1,5 timme senare lyckas flickans storasyster (som var på toaletten MED färdhandlingarna när lillasyster blev avsländ) uppmärksamma personalen om att hennes lillasyster saknas.

Polisen har sökt flickan hela natten och SJ följer händelsen. FATTAS BARA ANNAT!

Jag bara undrar.... hade man gjort samma med ett svenskt barn?

I går tog jag mig lite kompistid på eftermiddagen. Långprommis med G och hundarna som avslutades med en kaffetår i min trädgård. G tittade förundrat på våra fastskruvade fönsterluckor (de har faktiskt suttit där sen huset byggdes i början av 50-talet) och såg att luckorna en gång i tiden hade varit gröna. Det hade hon ingen aning om. Men nu vet vi. Färgen hänger rätt löst på både hus och luckor. Jag suckade trött och konstaterade att, jo, det blir nog nästa sommars stora projekt att måla om huset. Men tänk att då kom hon med en strålande kommentar. "Varför det? Nu är det ju shabby chick!" Betyder det att vi kan vänta några år till?

Vilken pysslarhelg vi haft maken och jag! Trädgårdsarbete från tidig morgon till sen kväll... nästan. Vi blev faktiskt klar med det vi tänkte. Det måste ju bero på att vi är ett så fantastiskt team. Jag drar igång och han slutför.

Det stora projektet var den stora blomrabatten. Den skulle bli större, få mer jord och mindre växtlighet. Det sista betyder nog mest att en viss mängd ogräs skulle förpassas till avfallshögen, bakom bodan, som växer för varje år.



Som han grävde och hamrade min käre make. Han hamrade så mycket så hela handloven var blå när kvällen närmade sig.



Det blev en härlig djungelkänsla när alla buskar spreds ut på gräsmattan.



Mina fina takpannor kom nu till användning.



Och så här blev resultatet. Lite mer jord, lite täckbark, kanske några fler blommor med tiden och en och annan sten kan det bli. En rabatt blir väl aldrig klar?



En hägg grävdes upp och galvaniserad plåt som böjts till fina rundlar av plåtslagaren blir uppsamlingsställe för framtida örtodlingar. Just nu finns bara libbstickan på plats.

Till sen lunch hade vi bjudit in en äldre kvinna som jag sedan länge utlovat en speciell rätt, kalvdans. Med böndernas centralisering till sydligare delar av vårt avlånga land är det näst in till omöjligt att få tag i mjölk direkt från en gård och än svårare att få tag på råmjölk, den första mjölken sen kon kalvat. Men vi är ändå rätt lyckligt lottade i denna lilla bygd. Här finns minsann en osttillverkande bonde. Råmjölken gör han inte så mycket av sen kalven fått sin slatt så jag fick mig några liter och igår gjorde jag kalvdans. Enklare efterrätt går inte att göra.

Kalvdans
2 liter råmjölk
2 krm salt
Häll i en form.
Strö kanel över mjölken.
Grädda i 175° i cirka en timme. Kalvdansen ska "stanna" (koagulera).
Till detta serverade jag saftsås på jordgubbar

Efterrätten gick åt vill jag lova. Trodde inte att barnen skulle gilla det men oj vad de åt. S3's lilla kompis F var allt för nyfiken för att vilja avstå. Efter en stund kom de två små brudarna tillbaka, "Mamma, kan vi få lite mer älgdans?"