Maries munsbitar

Nu har vi bott i Lappland i 16 år. En av anledningarna till att vi flyttade hit var just att vi ville ha långa vita vintrar. Och det har vi fått. De har varit kalla också. Jag tror att vi har kunnat åka skidor varje år innan december.

Men så händer det. Något som jag aldrig trodde skulle hända. En varm fuktigt höst som aldrig höll på att ta slut. Total frånvaro av snö. Inte ens en liten flinga under hela oktober. Jag var nästan i chocktillstånd. Sen kom november. Vädersajterna besöktes flitigt. Plusgrader var vad som lovades. Och det löftet höll man minsann. Men tänk - en vacker dag föll det vackra flingor från himmlen och målade hela landskapet vintervitt och alla blev vi lyckliga och jublade högt. I början av veckan har det varit kallt och mysigt. Men vad händer. Vaknade i morse och det var återigen plusgrader och det har regnat hela dagen. Det här är nog första gången under min tid i Jokkmokk som snön smälter bort.

Nu får det vara färdiggnällt. Plockar fram några bilder från förra året och njuter av dem istället. Den som väntar på nått gott väntar aldrig förlänge. Snart får jag snö så jag blir nöjd.

När jag väntade S2 var jag och hälsade på kompis K en dag och berättade hur sugen jag var på gravad och rökt fisk. På den tiden (kanske är det lika idag) rekomenderades man att inte äta rökt och gravad fisk. Bara därför blev jag väl än mer sugen på det. Kompis K gav mig ett paket med kallrökt röding som hon instruerade mig att steka. Det var en fantastisk smakupplevelse.

Då och då, men inte varje år, far maken iväg på fiskeresa och kan ibland komma tillbaka med några kåtarökta fiskar. Då blir det kalas. I höstat skedde det efter flera års uppehåll och frysen är inte välfylld men nog har vi till några middagar lite rökt fisk.

När vi var på en liten fjälltur med barnen (också rätt många år sedan) besökte vi ett sameviste och fick komma in i kåtan. Där bakades det mjukkakor på elden och fisken hängde i taket för att sakta rökas. Vi mumsade och åt. Oj så gott.







På väg från Stalo till Aras.



S1 blickar ut över Sveriges vackraste sjö, Virihaure.
Bilderna är från sommaren 2004.

I kväll bjöds det på lättstekt kåtarökt röding och stuvade makaroner. En riktigt lyxig variant på snabbmat. Kastruller och fat var renskrapade och vi var mätta och glada.

Lämnade sol och en vit backe i ryggen och for norrut på eftermiddagen. Kåbban är "bara" sex mil söder om Jokkmokk och polcirkeln men man ser ändå en rätt stor skillnad i dagsljusets längd.

I helgen har det varit fullt sprut i backen. Inte med snö utan träningssugna ungdomar som vallfärdats norrut för att äntligen få stå på svensk snö.

I går morse, vid 08.00 gick vi förbi backen och tittade längtansfullt (läs avundsjuk) på ungdomar som var i full gång i backen. Åh vad jag läntar tills jag får åka skidor. Eller får se.... Jag kanske inte ska åka skidor den här säsongen. Jag ska ju stå i en affär. Hm. Det där har jag inte tänkt klart om.

Nu väntar vi på snickaren. Har du varit med om det nån gång? Det är inte bara jag som har mycket att göra men jag skulle faktiskt vilja att de  kom typ NU. Så att vi kan fortsätta. Så vi får öppna SNART!

I går var jag i Lule. Lämnade byn i arla morgonstund för att återvända sent på natten. På vägen hem möttes vi av ett landskapet som var inbäddat i mängder av snö. Äntligen. Och så mycket vackrare det blev på en gång.

Basket är en sport som till och med jag tycker är spännande att följa. I går var det nästan för mycket även för mig.



LF spelade hårt och ledde överlägset under första period men sedan hände något. Sex minuter kvar av matchen och spännngen var olidlig. Gästande Solna Vikings tog in med en rasande fart. När det var 3,3 SEKUNDER kvar av matchen var det oavgjort, 99 - 99. LF fick en straff, satte den och segern var vår! Men här fick vi vackert se att basket är en enormt snabb match där massor händer under väldigt kort tid. En sekund kvar och gästande lag kvitterar OCH VINNER MED EN POÄNG! Hur kan det vara möjligt?

Plockade fram en av mina favoritkokböcker - Annas jul. Men det känns ju så avlägset med jul! Jag vet inte hur jag ska få till det med stämningen. I går gjorde jag kransar till ytterdörrarna. Jo vi har två dörrar. I kväll, med assistans av lilla S fick vi ihop massor av saffransbullar och på önskemål av S2 den traditionella saffranskransen.


Nu har vi frossat i färska bullar. Men den där mysiga stämningen vill ändå inte komma. På söndag ska jag nog bege mig till kyrkan och sjunga julpsalmer. Kanske att det händer något då.

Ja men så ska jag nog göra! Eftersom prästkragssäsongen är över... om de ens finns på dessa breddgrader borde det gå lika bra med en tallgren. Jag drar ett barr för hinner... en för hinner inte. Så känns det nu. Första advent. Men hur gick det till? Jag är glad att det har kommit lite vitt på backen. Det hjälper till. Fick smaka på en saffransskorpa härom dagen och fick även receptet. Det satte fart på juldelen av smaklökarna.

S2 ska till Tanzania och pengar samlas in. Igen. Denna gång ska det vara försäljning på julmarknaden och barn och föräldrar ska producera. Hallå!!! Det är inte bara mammans om ska göra!!! Mamman får ju inte ens följa. Men visst. Vissa saker måste en mamma göra och de är helt ok. Så som att åka ut i skogen när det fortfarande är lite ljust och fixa ris till dörrkransar. Den amerikanska fudgen har flickebarnet fått göra själv. Men hur blev det med strutar och packning? En plåt med smarrig fudge står på köksbänken och retar hela familjen som går runt plåten som katten runt den heta gröten.

Jag lämnar fudgen åt sitt öde. Uppäten eller förpackad. Det får jag se när jag kommer hem. Nu behöver jag lite kompisstöd för att få ihop ett gäng kransar.

Rackarns vad jag är snabb. När maken pep iväg till sitt kontor idag ville jag veta om jag till lunchen skulle få sällskap och om det sällskapet behagade komma till sin lunchdate i någorlunda tid INNAN klockan 13. Det lovade han. Men tänk då glömde frun tiden och satt djupt koncentrerar i sitt arbete, pratandes i telefonen, när maken kommer inrusande med en pastaburk och gestikulerar vilt.

Maken skickade ut på en kissrunda med hunden. Alltså, maken luftar sig och hunden kissar under tiden jag slängde ihop en lunch. När vi hade ätit klart konstaterade vi att under loppet av 20 minuter rastades hunden, lagades lunchen som vi åt utan att kasta i oss den. Den var lättuggad.

Supersnabba restlunchen
Färdig kokt pasta till två personer
1/2 lök
1/2 paprika i valfri färg
100 g squash
1 koppsoppa med räksmak
lite grädde/iMat
tomatpuré
Worscester shiresås
cayennepeppar
salt
peppar

• fräs löken och tillsätt strimlad paprika och squash
• tillsätt 3 dl vatten och koka upp
• tillsätt koppsoppspulver och rör om
• smaksätt med kryddor
• tillsätt pastan och låt den bli varm
• toppa med en smakrik ost

 

Ja då är det snart slut på måndagen. Och snart är det första advent. Och däremellan vet jag inte hur jag ska hinna med allt. Eller, jag vet att jag inte hinner med allt så nu måste jag försöka prioritera (ett av makens favoritord). Ett ord som jag själv inte är så förtjust i. Jag vill inte välja. Jag vill göra allt! och lite till.

... familjemedlemmar skulle äta en god fredagsmiddag.
Mamman, hon skala och hacka. Kryddade med örter och kärlek...
Men! så skulle pappan gå på julfest - så blev det bara fyra.
Mamman hon duka och yra...
Men! så skulle flicka 1 till större stad på bio - så blev det bara tre.
Mamman hon vände på steken och smakade...
Men! så skulle flicka 3 till sin kompis.
Kvar är mamman, en bränd rätt och flicka 2.
Men! mamman åker till lilla affären och målar.
Kvar är bara flickan med en massa matskålar.

Nu är det ett år sedan vi begravde mamma. Stannar upp i stunden. Tittar på klockan. Kommer ihåg vad vi gjorde. Hur stark fina S1 var som bara orkade spela för mormor som mormor önskade - Bellas Lullaby (River flows in you). Som S1 spelat denna melodi och mormor lyssnat och njutit. En av mormors sista önskningar var att S1 skulle spela på begravningen. Och som hon spelade - med känsla och inlevelse. Inte ett öga var torrt.



Jag tänder ett ljus och spelar igenom den musik som vi valde till ett sista farväl - och minns...

I dag hade jag tänkt berätta om min lilla shoppingtur i Warszawa men jag törs inte eftersom maken också läser bloggen. Så tyvärr kompis. Här blir det inga bilder... om jag inte ändrar mig. Men någon bild till ska jag nog ladda upp från gamla stan. Om det blev något att visa upp. Har inte tittat på dem ännu.

Jag köper kålrötter när de är billiga. För att de är nyttiga. De kallas ju Nordens apelsin för att de är så C-vitaminrika och då tänker jag att det måste vi ju äta massor av. Det brukar sluta med att jag bär ut kålrötterna i komposten där de istället får förvandlas till fin ny energirik jord till mina trädgårdsland som inte existerar längre.

Men nu har jag testat ett recept som alla tjejer gillade. S2 blev smått sur när hon insåg att mamman hade tagit det sista. Så den snälla mamman delade naturligtvis med sig till dottern av det lilla som fanns kvar.

Asiatisk kålrotssallad
1 msk sesamfrön
400 g kålrot
1 msk rapsolja
2 krm sesamolja
2 tsk vitvinsvinäger
1,5 msk japansk soja
1 tsk honung, gärna flytande

• rosta sesamfröna gyllenbruna i en torr panna 1 - 2 minuter
• skala och skiva kålroten tunt. Strimla skivorna och lägg dem i en skål
• blanda rapsolja, sesamolja, vinäger, soja och honung. Blanda med kålrotsstrimlorna
• toppa salladen med sesamfrön.

Nu är jag hemma efter en tre dagars utflykt till Polen. Närmare bestäm till Warzsawa. Konferens med EU's ambassadörer för kvinnors företagande. Det är alltid lika spännande att åka på dessa konferenser. Att mingla, mötas, utbyta erfarenheter, få tips, skratta och ha kul. Mest roligt är det att träffa mina svenska kollegor.

Jag är positivt överraskad av Warzsawa och åker gärna tillbaka - snart. Trevlig stad. Lätt att ta sig runt i. En vacker gammal stadsdel som bjöd på en fotoutflykt. Billig fantastisk shopping. Och maten.... men håll i hatten! Där blev jag nog mest överraskad. Första kvällen gick vi svenska tjejer på "Röda grisen". Mysig inredning. Personal i läcker klädsel. En meny som inte gick av för hackor. Efter en längre fundering bestämde jag mig för en baconsoppa, gulasch med potatiskaka och en stor stark. Hela kalaset gick på 100 spänn! Maten var ljuvlig.

Det finns mycket att berätta om dagarna i Polen men eftersom detta trots allt ska vara en blogg med huvudfokus på mat (ett fokus som jag ofta tappar) så ska jag berätta om gårdagens galamiddag.



Fint värre med en vacker inbjudan.



Bussen tog oss till Palace of Culture and Science.



Mingel med juice och tilltugg... tills någon i gänget upptäckte...



Chockladfondue!!! Du kan ju gissa vart det svenska gänget parkerade.



Middagen intogs i ett rosa skimmer. Man hade på ett lyckat sätt lekt med ljussättninen.



Förrätt: Oscypek (polsk rökt fårost) med färsk spenat och apelsinvinegrette.



Soppa: Kräftbuljong med gratinerade kräftor och grönsaksjulienne.



Huvudrätt: Rostad anka (säger man så?) med potatisgratäng, vinkokt plommon, plommonsås och sallad på fänkål.



Dessert: Chokladmousse

Men bara för att packa om. Nu ska jag sadla om från målerska och blivande butiksinnehavare till EU ambassadör för kvinnors företagande och åker till Warszawa på konferens. Visst låter det lite spännande? Kamerabatteriet ska laddas och jag hoppas verkligen att jag får lite tid att ge mig ut på bild jakt.

"Varför kan inte vi vara som alla andra och vara nöjd med en anställning? Då hade vi legat hemma i soffan och myst istället för att måla om en blivande affärslokal!" Så sant så sant. Eller också hade man vänt upp och ner på hela huset för att städa. Måla är kul.... Eller? Men det är ett tacksamt arbete för det syns att man gjort något och det blir ju oftast finare när man väl är klar. Nack- och ryggmuskler har fått sig en rejäl omgång efter allt takmåleri. Skulle sitta bra med en massage nu.

I går kväll slog vi till stort och gick på restaurang. Närmare bestämt den lokala italienska restaurangen Kårleone. Om det är så att du har vägarna förbi under vintersäsong så rekommenderar jag ett måltidsstopp där.

Igår serverades en fantastisk krämig svampsoppa på Karl Johan svamp med ett bröd med gula kantareller till. Sen fick vi fasan inlindat i bacon med risotto och vit tryffelsås. Åt små tuggor och njöt verkligen av varje tugga (medvetet ätande måste det kallas) för att inte gå miste om minsta lilla smakupplevelse. Som avslutning åt vi äppelmousse med granatäppelsorbet och kaneläppelchips. Det blev verkligen en riktigt trevlig kväll efter en dags hårt arbete.

I natt var det kallt. Så ock i husvagnen. Någon kompis hade ryckt ut elsladden till husvagnen och vid 04.30 vaknade vi lätt nedkylda. Noll grader. Fördelen med kylan var att snökanonerna äntligen kunde köras. Ett härlig ljud för den som längtar efter skidåkning.

I morse låg Kåbdalissjön alldeles spegelblank. Solen sken. Och vi målade. Men nästa helg, då ska långfärdsskridskorna med.

Det är jättebra tycker jag. Bara att packa ihop och rulla iväg. Tyvärr så gör vi det alldeles för sällan. Men nu ska vi! Bara jag sliter mig från datorn och börjar packa min del och pallrar mig till affären för att köpa lite helggott.



Nu ska vi inte ge oss ut på några större äventyr. Rullar mot sydligare breddgrader typ Kåbdalis. Nu blir det målning för hela slanten hela helgen. Alla resurser inom familjerna som har möjlighet är inkallade.

Men jag ser fram emot att mysa i husvagnen. Läsa en bok. Smutta på lite vin och bara vara. Om vi nu lyckas pallra oss iväg snart!

I kväll blev det en snabbmiddag á la lyx. Det fanns rätt mycket kvar av tjälknölen så den skars upp i supertunna skivor. Min absoluta favoritpotatisrätt är potatiskaka. Den fungerar alltid både som tillbehör och som huvudrätt med smält ost på. River så många potatisar man vill. Smält smör i pannan. Pressa ner riven potatis. Salta och peppra. Stek på rätt svag värme. Vänd på kakan med hjälp av ett lock. Stek den andra sidan.

Till detta gjorde jag sås på höstkantareller och serverade haricots verts och min rabarberchutney till. Mums!

... går fort. Nu är det ett år sedan mamma lämnade oss. Drog det sista andetaget och for iväg... vart?

När man ser en människa tyna bort i sjukdom önskar man att den ska slippa lida. Men man tänker inte på den tomhet som kommer. Saknad. En tomhet som inget kan fylla.

Jag tänder ett ljus. Kommer ihåg allt tok. Sådant vi idag skrattar åt men som vi som tonåringar tyckte var pest. Hysteriska skrattanfall vi haft tillsammans. Hur hon höll sig smal när lillebror var som mest aktiv. Hon sprang konstant efter honom, typ Emil.

Det är tur att man har minnen och bilder som man kan plocka fram - och minnas.

I dag har jag och K-ollegan varit i vår lilla butik. Eller det som vi hoppas att inom en mycket snar framtid ska bli vår butik.

I helgen började vi riva ner hyllor efter väggarna. Vi har skurat och målat över ett lila tak i den del som ska bli vår present- och fikadel. Vi var imponerade över färgsättningen. 80-tal så det smällde om det. Mintgröna väggar med en lila bård och som sagt, ett matchande lila tak. Våra händiga män påbörjade ett skruvningsarbete för att montera ner alla lysrör ( det var mer än 10). Efter en timmes funderande och skruvande hade de fått ner lampan och insåg att det behövdes en elektriker för att koppla bort lampan. Det var bara att skruva tillbaka lampan och informerade oss att det var absolut omöjligt att plocka bort lamporna när vi skulle måla taket.

Det här händer hela tiden. Vi stöter på patrull, måste ändra riktning, måste ta nya beslut.

I dag har vi fortsatt att måla det lila taket som nu mer och mer börjar likna ett vitt tak. Vi har skurat väggar, spacklat och sicksackandes mellan all takarmatur torkat tak. Jo det gör smått ont i nacken.

Till slut gav vi upp och packade ihop. Svängde in hos grannen när vi skulle fara hem och blev bjuden på en hummersoppa som inte gick av för hackor. Den var lagad från grunden. Smakade helt underbart spetsad men lite vitt vin och en klick citrongrädde. Den kommer jag att minnas länge. Måste söka rätt på ett recept och testa själv. Jag har ju en hummer i frysen!

I kväll har jag fått mig en boost som heter duga. Jag ler forfarande och funderar en del. Byfinnar, lappjävlar och annat pack. En musik- och jojkkabaré med humoristiska glimtar från livet i Sápmi. Vilken föreställning. Det var en känslomässig resa som växlade med tidens hastighet. Du som gjorde ett val att inte gå har verkligen missat något. OM du har möjlighet att gå - tveka inte!

Nu tycker jag att det är dags för ett recept. Det var längesedan det bjöds på något sött. S2 samlar pengar till en resa nästa höst och det blir en hel del bakning till olika försäljningar. Falsk toscakaka är hennes stående favorit och den är god. Receptet kommer från en god vän.

Falsk toscakaka
Läs hela receptet först!
4 ägg
4 dl socker
3 dl mjöl
2 krm salt
2 tsk vaniljsocker
5 msk cacao
150 g smält margarin

Blanda ingredienserna till kakan och bred ut i långpanna. Jag tycker att det är enklast att lägga bakplåtspapper i långpannan. Grädda i 200° i 10 minuter. Ta ut kakan och bred på toscasmet. Grädda i ytterligare 10 minuter. Kakan är rätt kladdig så den blir godast om den får vila.

Toscasmet
4 dl cocosflingor
2 dl socker
1 dl ljus sirap
1,5 dl grädde/imat
50 g margarin

Blanda ingredienserna till toscan och koka i 5 minuter. Bred ut över kakan och grädda kakan i ytterligare 10 minuter.

...det bultar och det bankar.

Inte i hjärtat men i huvudet.    

Ibland får jag för mig att jag ska vara snäll mot kroppen och rena den genom att sluta dricka kaffe. Men aj aj aj vad ont det gör. I tre dagar är jag däckad. Njurarna värker så jag knappt tar mig ur sängen. Huvudet är på gränsen till sprickfärdigt av smärta och det går inte att bota med alvedon. Till sinnet blir jag rätt dämpad. Vill helst sova. Men efter den tredje dagen är jag åter.... Jag är fylld av ny energi. Känner mig hälsosam och nyttig. Lovar mig själv att ALDRIG mer dricka kaffe. För det är ju ett gift. Det finns de som påstår att om kaffe vore ett nytt påfund skulle det vara receptbelagt. Då känner jag mig ännu mer hälsosam.

Men så.....
börjar det lukta så där riktigt gott när perkulatorn puttrar, när man är bortbjuden på middag, när man går på ett fik och är less alla örtteer. Och då tänker jag, "bara en liten kopp". Det vore ju helt ok men sen är det igång igen. Stora muggar med kaffe bredvid tangentbordet. Ett omedvetet konsumerande. Man bryr sig nästan inte i hur det smakar utan ska bara ha.



Varför kan jag inte nöjda mig med en kopp som jag dricker ur det vackra benporslinet, ett arvegods som vi fick i bröllopspresent? Varför kan jag inte dricka denna kopp andaktsfullt tillsammans med någon? Här behövs träning i kaffedrickning men först blir det kaffefritt. Och jag har precis avklarat dag två.

Visste du att vid 1756 års riksdag infördes förbud mot kaffedrickande, och blev någon ertappad med kaffedrickande utdömdes böter. Det var bondeståndet som genomdrev förbudet, som hämnd mot att husbehovsbränningen av brännvin hade förbjudits. Men 1769 hävdes förbudet och ersattes med en importtull.
Källa: Wikipedia

Frukosten är nog i mina mått mätt det viktigaste på en hotellövernattning. Det spelar ingen roll hur bra hotellrummet är så är det frukostbuffén som sätter det avgörande betyget.

När jag var till Monza i Italien blev jag glatt överraskad. Massor av färsk frukt, bland annat jordgubbar, fyllde tallriken. Det gillar jag.

Som vi alla vet så är det ju höstlov denna vecka. Tydligen har hotellet som jag bor på familjeerbjudande. Men det är mest människor i modell mindre som antingen kryper fram eller kryssar mellan oss vuxnas ben. I bland får man ducka när det kommer en macka flygande genom luften. Att äta frukost i lugn och ro är det inte tu tal om.

I dag drar symässan igång i lokalen bredvid oss. Så i morse var det rena rama stickjuntan i restaurangen och platserna var hårt passade.

Jag måste le så här i efterhand. När jag kom in i restaurangen hittade jag snabbt ett avplockat OCH avtorkat bord. Markerade upp det med bestick och servett. Hämtade min mat och upptäcker att jag fått sällskap av en yngre kille som säkerligen väntar på resten av familjen, tillsagd att hålla bordet. Han drog som en avlöning när jag slog mig ned vid MINA bestick. Inför nästa runda lämnar jag strategiskt lite mat kvar på tallriken så att det ska synas att platsen är upptagen. Ja, vad händer? En flink servitris städar undan min frukost! Jag tvingade henne att stå kvar och passa min plats så jag fick fylla på min tallrik lite mer. Suck! Smätt stressad gav jag upp min jakt på en lugn och skön frukost. Att hitta en tiding var det inte tal om. De var säkert förvandlade till pappersflygplan och sjörövarhattar. Nu känner jag mig lite lugnare med en kopp kaffe i mitt lilla rum. Dags att packa och dra vidare!

Nu har jag lämnat trygga livet i det lilla samhället i det stökiga ombonade kontoret vid det gamla ekskrivbordet och ljudet av den snarkande hunden. H U N D E N! Hjälp! Jag har inte gjort en komihåg-lista till de delar av familjen som är kvar i hemmet.
KOM I HÅG ATT:

• ge hunden fräscht vatten, flera gånger om dagen. Hon dricker mycket.
• ge hunden mat två gånger om dagen. Fyll skålen.
• gå ut med hunden! Några varv runt sjön och en rejäl långpromenad.
• tvätta henne! hon stinker.

oj oj oj. Undrar hur det lilla livet har klarat denna dag. Min dag började inte så där superbra. Den smarta telefonens alarm ställdes på klockan 05.00. Jag kollade flera gånger att det skulle ringa på rätt dag - onsdag. Men tror du att den ringde? Som tur var så sov jag i Lule med S1 som även hon ställt sin smarta telefon på alarm. Vi har två alternativ att välja på. Antingen är det min dotter som är smart eller också är det hennes telefon. Min telefon och jag har inget bra team work.

Men nu blev det ingen panik. Jag kom till flygplatsen i god tid och allt fungerade ända tills planet lyft och personalen kom med frukostvagnen. När de äntligen kom till rad 30 var frukostpåsarna slut. Oj oj. Hon visste inte vem hon hade att göra med.
"Jaha. Och? Jag vill har frukost!"
"Vi har muffins."
"Men... det är ju sött!"
Till slut fick jag en kopp kaffe för 25 spänn. Lämnade en femhundring som hon naturligtvis inte kunde växla. Synd om henne. Dra kortet? Aldrig i livet. Det är tomt. Slutade med att hon bjöd på kaffet. Fattas bara.

På väg till ankomsthallen slirade jag in på Max och köpte med mig en fukostpåse. Mer mat och billigare än Norwegian. När jag var framme vid Arlanda express simmade mackan i en blandning av kaffe och juice. Nog för att jag gillar att doppa bröd. Om jag får göra det själv i EN dryck.

Jobb i Älvsjö på Seniormässan. Lunch i restaurangen. Gott? Inte alls. Torrt segt och smaklöst. Hurra vad sur jag blir.

I kväll åt jag på hotellet. Goda vänner från Eskilstuna kom förbi för att umgås. Läcker meny men mindre läcker mat. Men de kunde i alla fall ta bra betalt.

I morgon blir jag bjuden på middag hos min släkting. Då vet jag att jag blir mätt och att det är gott. Sen blir jag snäll och glad igen.

Plockade några påsar av det som låg övers i frysen för att ha något till måltider under veckan. Det var en stek. På väg med steken i kylen så fick jag tidernas ide - Tjälknöl! Det var riktigt länge sedan jag gjorde denna anrättning. Strax före läggdags i söndagskväll slängde jag in den djupfrysta köttbiten i ugnen och gick sen vidare för att få mig en god natts sömn. Tyvärr har min kära kökstermometer gått sönder så jag gjorde en vild chansning och tog ut köttet sju timmar senare, i går morse. Vi gillar rött kött så jag var inte speciellt orolig. Snabbt blandade jag ihop lagen och lät köttet svalna i lagen. Nu har vi ju en lagom kylskåpstempteratur utomhus så bunken åkte ut på bron.



1 kg benfritt kött av innanlår
1 liter vatten
1 dl salt
2 msk socker
1 lagerblad
1 tsk krossad svartpeppar
2 msk krossade enbär

• Lägg köttet otinat på ett galler i en långpanna. Sätt in i kall ugn på nedersta falsen och sätt ugnen på 100°. Långtidsstek i 9–10 timmar, gärna över natten. Stick in en termometer efter ca 2 timmar när köttet tinat. Ta ut köttet när termometern visar 65°.

• Blanda ingredienserna till lagen i en kastrull och koka upp. Lägg köttet i en bunke. Häll den heta lagen över köttet och täck över. Ställ köttet i sin lag på ett svalt ställe i 4–5 timmar.

• Ta upp köttet och torka av det. Skiva det tunt.

I går kväll var middagen snabbt fixad. Kokade potatis, grönsaker och en sås på höstkantareller. Vi fick oss en festmåltid på en måndag! Men hade det varit som vi alla önskar så hade det varit en kalasdag. Mammas 75-årsdag. 31 oktober får fortsätta vara en högtidsdag för oss även fast mamma inte finns med oss i rummet.



Det här är det första höstlovet som vi inte åker till Hälsingland. Varje år har vi satt oss på tåget och rullat söderut till släkt och vänner. Vi har stökat med mammas födelsedagskalas som alltid firats med stora bjudningar. Som jag har bakat och lagat mat. Det har varit olika tema. Aftenoon tea (med tillägg kaffe, tårta, kakor). Fisksoppslunch med hembakt bröd, tårta och kakor. Ja vad ska jag säga... Det var bättre förr.