Maries munsbitar

Glömmer tid och rum. S1 sommarjobbar och de två andra S'en är på vift. Maken spelar golf med hunden... Nu hoppas jag att han spelar golf och ser till att hunden är i säkert förvar BAKOM honom. Detta för mig tillbaka i tiden, när en vän (inga namn!) kom hem till mig, helt förtvivlad. Hon tog också med sig sin hund, som hade det passande namnet Peg, till golfbanan. Lämnade hunden vid golfbagen, gick bak mot tee, peggade upp bollen (inte med hunden utan med en golfpeg) och slog... Den där gången fick hon in världens fullträff. Sådär klockren så att det låter skönt i klubban. Träffen av nedslag var också klockren. Rakt i hundens huvud! Hunden föll som en fura. När jag fick höra historien hade jag fullt sjå att inte vika mig dubbel och asgarva. Hunden överlevde så för mig blev det en rolig historia men denna stackars kvinna hade ju en helt annan upplevelse. Hon hade ju kunnat döda hunden.

Maken och jag plockar fram denna historia då och då för fram tills nu har vi tyckt att den varit jättekul. Så kul att maken skrev en vers om denna händelse i 50-års sången till vännen. Men som ganska nybliven hundägare har jag nu mer full förståelse och kan nästa tänka mig in i hur det skulle kännas att slå en boll i skallen på sin lilla hund. Hmmm. Kanske jag måste ringa och kolla att båda lever.

Men som sagt. Ingen annan än jag hemma som glömmer tid och rum. Därför blev det en sen lunch.



Vi är ju mitt i en fantastisk tid nu. Massor av svenskodlade färska grönsaker. Härom dagen köpte jag ett stort färskt vitkålshuvud. Det knastrar så gott och är riktigt saftig bara att äta i bitar. Nu fick kålen vara bas i en snabblunch - wook. Återigen hackar jag ner en lite bit av det här och en liten bit av det där. Grejen är att man kan få en och god lunch på kort tid. Förutsätt att du är snabb på att hacka:)

Idag bestod min wook av:
Vitkål
Sveriges godaste falukorv
Purjolök
Gul paprika
Champinjoner (eftersom inga barn är hemma och äter!)

Eftersom jag dessutom är inne i en bönperiod så slängde jag i en näve black-eye bönor.
Salt, peppar och lite chilipeppar. Stek en kort stund i lite olja. Jag gillar när grönsakerna är krispiga.

Till middag får det bli sommarens favorit - igen. Ceasarsallad.

Urk vilken dag. Har påbörjat ett detektivarbete som går riktigt dåligt för jag är så stressad att jag inte klarar av att tänka. Söker mitt fina stativ med ljus och lykta. Det finns inte där det ska vara så då vet jag inte vart jag ska leta. Blir bara mer och mer stressad.

S1 gick ut med lilla hunden. En stund senare stack jag ut och sprang. Träffar på en kvinna som också var stressad. Hennes söta norrbottensspets som min hund är rätt förtjust i drog som en avlöning när han kände doften av en löpande tik. Synd bara att det var min tik som gick där och viftade inbjudande på svansen. Suck. Man kan ju undra hur en avkomma efter en norrbottning och en kines kan tänkas se ut...

Men lite kul har jag ändå haft. Vännen T lånade ut sitt nyinförskaffade makroobjektiv eftersom hon vet att jag suktar efter ett. Objektivet och kameran fick följa med på middag ikväll hos goda grannar. Dessa goda grannar har ett växthus som är överfyllt av tomater. Eftersom jag trots allt var lite halvdeppig på gränsen till chockad hade jag svårt att sitta vid ett bord och konversera samtidigt som jag skulle försöka vara trevlig så jag tog till flykten med kameran. In i växthuset och runt om i rabatterna. Här kommer ett litet smakprov.

Ibland kör jag ett storkok av bönor. Den senaste favoriten är black eye bönor. Jag blir så mycket mättare (eller mätt längre) när jag fyller ut måltiden med bönor. Även fast vi äter kött.

Gör en sallad. Blanda i köttgrytan eller en soppa. Som tillbehör till omeletten. Enkel och billig mat som både är nyttig och mättar. Någon gång har jag faktiskt mixat bönor i flickornas milkshake utan att ha blivit avslöjad. Barnen fick en extra dos proteiner och andra nyttiga mineraler. Bra va!

Till dagens lunch gjorde vi en enkel sallad med:

Tomater skurna i tunna skivor
Strimlad röd lök
Massor av bönor
Eventuellt mozzarella eller fetaost.
Dressing av olivolja och vinäger
Salt, peppar och eventuellt en krydda

Som du ser så är det min typ av recept. Inte alls exakta mängder utan du tar så mycket du vill och blandar i av det du har.

Dagens ögonbrynshöjare blev den lilla hunden som i vanlig ordning stod vid bänken i hopp om att jag skulle tappa något. Jag serverade henne några bönor och hon åt med en glupsk aptit. Hungrig? Borde inte vara efter som hon just fått sin mat. Jag gav henne lite till som hon glatt åt upp. Kanske att även hunden ska få bönor i fortsättningen.

Så känns det när jag köper avocado. Om den är hård och ska mogna hemma i fruktskålen kan den lika gärna fortsätta att vara hård och bli brun och oätlig. Om den är mjuk redan i butiken så går den lik förbaskat inte att äta för den är möglig och brun inuti. Nu känner jag mig som Emil. När i hundan ska jag få en riktig avocado?

Nästa gång jag lyckas med avocado så ska jag köpa en trisslott. Chansen att vinna på en lott känns större än att få en ätbar och GOD avocado.

Häromdagen tog  maken och jag semester för att åka till den stora kuststaden och handla. Vi hade skrivit en lista över vilka ställen vi skulle besöka och vad vi skulle köpa. Barnen lämnades hemma och släpvagnen kopplades på. Sen bar det av. Men tänk att det blev ett (1) oplanerat stopp innan vi ens hunnit fram till staden. Strax innan vi passerade Återvinningen i Boden kom jag helt apropå att de kanske hade trädgårdsstolar. Förvånansvärt nog slog maken på blinkersen och svängde in på parkeringen. Vi blev hänvisade till en annan byggnad, men det var inte säkert att det fanns något kvar. Mycket riktigt. Inte en stol så långt ögat såg. Men det fanns massor av annat användbart material.

Tegelstenar! Det behöver ju jag! Maken såg mycket tveksam ut men av någon konstig anledning köpte han mitt resonemang att använda i mitt framtida trädgårdsprojekt och började packa min nya lilla svarta full med smutsiga tegelstenar. Man ska aldrig sluta förvånas.

Vi fortsatt till det som egentligen var vårt första stopp, möbelaffären. Där skulle vi köpa stolar. Jag hade redan bestämt mig (trodde maken). Det hade jag i och för sig. Men det är ju bra att provsitta. Vi trodde båda att vi i en möbelaffär skulle kunna köpa stolarna och ta med dem hem men se det gick inte. Det fanns bara fyra (4) och vi ville ha sex. Erhm, alltså sex (6) stolar. Nu fick jag i alla fall möjlighet att välja ett annat tyg istället för det svarta. Maken blev nog lite konfunderad. "Du skulle ju ha helsvarta stolar!" Att han inte lär sig att jag ibland ändrar mig fast jag bestämt mig. Affären var i hamn och vi var på väg att gå men mätte stolarna en gång till och upptäcker att stolarna är bredare än vad utrymmet mellan benen på vårt köksbord är. Suck. Samma visa varje gång. Varför kan det inte vara enkelt. Vi tvekar i två sekunder och funderar om vi ska titta på en annan stol men nej. Vi vill ha denna. Det finns flera lösningar.

1. Inte skruva fast armstöden
2. Sätta två stolar vid vardera långsida och en stol vid vardera kortsida
3. Köpa nytt bord

Det tredje alternativet sa maken att inte ens var att tänka på innan jag hann föreslå det. Det är ändå rätt fascinerande att han tänkte tanken! Det betyder att vi snart beställer ett stort svart matchande bord. Grejen är bara att bordet inte kommer att rymmas i vårt lilla matrum. Äntligen får jag min utbyggnad!

Vår bingolottospelande farfar vann presentkort på en vitvarubutik för en tid sedan. Sönerna fick dela på vinsten. Nu är det läge att nyttja checken eftersom vår tvättmaskin sjunger på sista versen.

Vitvarubutiken låg i samma byggnad som möbelaffären. Så vi travade in fast beslutna att köpa tvättmaskin  och tumlare. Men se det gick inte. De tyckte att vi skulle handla i Gällivare eftersom det är närmare vår hemort. Sen hade de i alla fall inget hemma. Jag trodde faktiskt att man kan handla i butiker men det verkar vara show rooms dit man går för att klämma och känna, beställa och sen komma tillbaka för att hämta.

Vi körde vidare med vår tomma släpvagn och av tegelplattor nedtyngda lilla bil. Uträttade tråkiga ärenden så som hitta en affär som säljer knivar till vår 25 år gamla gräsklippare och vax till köksluckorna.

Sen åkte vi spännande små byvägar för att hitta ut till en jordgubbsodling där vi tänkte plocka massor av jordgubbar. Vid Norra Sunderbyn väntade vi på bilfärjan. När jag klev ur bilen insåg jag hur otroligt varmt det var. Svetten lackade efter bara några minuter. Lilla hunden flämtade och sökte sig till en skuggig plats. Bilradion spelade toner som förde mig långt bak i tiden. Om nu allt hade fungerat som det ska på denna sida så hade jag delat med mig av den härliga musiken, men man ska aldrig sluta förvånas över teknikens under. Så det får bli en annan gång när programmet har bestämt sig för att fungera och göra som jag vill.

Nåväl, vi hittade till jordgubbsodlingen och såg oss själva plockandes och svettandes i det gigantiska landet men tänk att så blev det inte. Vi hade i alla fall tur med gubbarna. Där stod de travade på varandra, oköpta. Så om vi ville så fick vi köpa de färdigplockade för samma pris som självplock. "Tack" sa vi. "Vi tar 65 liter". Där glömde jag visst vem som skulle rensa allt ihop vid hemkomst. Natten var i alla fall räddad.

Vi frossade i jordgubbar. Maken undrade vad vi skulle äta till middag. Dum fråga. Jordgubbar och mjölk så klart!

Som kvällsfika serverades nybakade jordgubbsmuffins och de var riktigt smarriga. Prova du också!

Jordgubbsmuffins - 12 stycken

200 g smör

2 dl strösocker

3 ägg

1 tsk bakpulver

1/2 tsk vaniljsocker

ev. några droppar citronarom

4 dl vetemjöl

1/2 dl mjölk

ca ½ liter (250 g) jordgubbar

• Jag använder muffinspanna men sätter muffinsformar i pannan.
  

• Låt smöret blir rumsvarmt. Rör smör och socker till en jämn smet. Använd gärna elvisp genom hela receptet.

• Rör ner äggen ett i taget. Tillsätt bakpulver och vaniljsocker och droppa ev. i cedro citron och rör till en jämn smet.

• Rör ner vetemjöl och häll sist på mjölken och rör till en jämn smet.

• Fördela smeten i muffinsformarna.
  

• Skär jorgubbarna i små bitar. Tryck ner jordgubbsbitarna i muffinsarna.

• Grädda mitt i ugnen i 200 grader i 18-20 minuter. Vill du göra mindre muffins i små pappersformar gräddar du dem i 175 grader istället. När de är klara ska de vara gyllengula på ytan och om du känner med en provsticka ska den vara torr.

Och som sagt, vi kom hem med en tom släpvagn.

---

fäller en tår och kan för mitt liv inte förmå mig känslan de norska mammmor upplever under det senaste dygnet sen de fick beskedet om massakern i Utöya. Mammor, pappor, syskon, släktingar, vänner, skolkamrater.....



Hur mår den person idag som bragt 92 människor om livet? Till vilken nytta? En hel värld är omskakad och chockad.

Försöker ta in information från tidningarnas webbsidor men jag blir så ledsen. Tänker på de drabbade och får samtidigt en knäpp tanke... tänk om det var mitt barn! Och då gråter jag ännu mer.

Vilken förbaskad jävla idiot är det som tar sig till något dyligt. Ursäkta. Jag tycker inte att man ska svära men jag blir ju så förbannad.

Penseerna har vuxit fint under vår frånvaro. S1 skötte sig väl och såg till att blommorna fick vatten. Nu var de lite väl långa på gränsen till gängliga så där så de hänger över krukan eller vilar på det övre trappsteget och får krossade kronblad av förbipasserande fötter som inte ser att det ligger blommor på trappsteget.

Nåväl. Igår slog jag till. Besökte den lokala blomsteraffären och införskaffade diverse blommor och fem riktigt läckra bambustänger som var färgade rosa.

I den stora cementkrukan gjorde jag sen ett arrangemang med luktärtor som jag blev riktigt nöjd över.



Ropade ut maken för att han skulle få beundra underverket.

"Där ligger saxen!" sa han och passerade, undrandes vad han skulle titta på.

På vår resa norrut stannade vi återigen hos den stolta familjen i Pite. Där vankades det sallad till middag.

Jag har nog aldrig ätit ceasarsallad tidigare. Kan egentligen inte säga varför men det har antagligen funnits mer spännande rätter att välja. Kan nog bli så att jag fortsättningsvis inte heller beställer när jag fått smak på familjen S's enormt goda variant.

S2 tittade förvånat på mig när jag i förrgårkväll gjorde salladen. "Men, vi åt ju sallad för två dagar sedan! Ska vi äta det igen?" Jag var tvungen att testa medan jag fortfarande hade den goda smaken i färskt minne.

Nu var det ju också så fint att en av butikerna hade dunderpris på färsk kyckling. Av två kycklingar serverade jag sallad till sju personer och kycklingnudelsoppa som lunch dagen efter till fem personer.

Familjen S använde sig av kycklinglårfilé. Om du nu inte vill/har tid att karva upp en hel kyckling så rekommenderar jag lårfilén. Den var enormt saftig och smakrik.

I vanlig ordning har jag inga exakta mått. Letade efter recept på nätet som fick vara till grund. Sen har jag kryddat på efter egen smak och ändrat om lite. Ungefär så här gjorde jag...

Ceasarsallad
1 kg kycklingkött
2 krukor romanasallad
1 förpackning coctailtomater
1 fint hackad rödlök
2 pkt bacon

• Stek kyckling och krydda med salt, peppar och rosmarin
• stek bacon och låt det rinna av på hushållspapper
• hacka sallad grovt
  
• dela tomaterna
• hacka lök

Sås
I de flesta recept står det att man ska använda äggula men jag kokade äggen i 3 minuter och mixade dem med övriga ingredienser.
4 löskokta ägg
1/2 msk dijongsenap
6 droppar worschestershire sås
2 dl riven parmesanost (går lika bra med vår lokalt tillverkade Skabramost)
2 - 3 dl olivolja (jag hade den mindre mängden)
1 msk vitvinsvinäger
1 vitlök
5 sardeller
salt
peppar

• mixa ägg och tillsätt ost, sardeller och kryddor i mixer eller matberedare
  
• tillsätt olja i en tunn stråle tills du får en passande konsistens
• smaka av

Såsen ska smaka mycket. Jag tyckte inte att den var så god när jag smakade av den under tillagning men till salladen var det underbar. Vi fick skrapa såsskålen med en slickepott för att vi ville ha mer.



Jag tycker att det är fräscht att lägga upp salladen på ett stort keramikfat. Ett annat alternativ är att lägga de olika ingredienserna i egna skålar så blandar var och en sin egen sallad

Till detta serverade jag crostini. Det gick åt två påsar.

Det har sina fördelar med att ha kontoret hemma. Det har även sina nackdelar.

I går morse drog jag på mig tränigskläderna för att ta en tidig morgonprommenad med hunden. Sen kom jag aldrig ur dem. Men det gjorde inget. På kvällen var jag på ett 90 minuters yogapass. Men håll i hatten! Jag var så svettig så jag halkade av mattan i bland. Passet kan sammanfattas som mycket givande. Vårt gemensamma mål för passet var att endast tänka på de övningar vi gjorde.... men det är ju så
S V Å R T att bara tänka på en (1) sak åt gången och bara på det man gör. Inser att det är något somd jag behöver träna på, massor. Att tänka på en sak åt gången och hålla kvar den tanken tills jag gjort klart.

Nu kommer maken att le och tänka "det är ju det jag alltid säger... gör klart en sak innan du börjar med nästa..." Han har ju faktiskt rätt (även om det tar hårt att erkänna). Det måste bara vara medfött. Nedärft i direkt nedstigande led från min mamma. Då kan jag också undra varför min bror inte fått något av denna fina egenskap. En endaste liten gnutta? Eller vad säger svägerskan lilla k?

Så är det. När jag påbörjar en sak så hinner jag fundera ut minst tre andra, roligare aktiviteter att sysselsätta mig med. Och det slutar med att jag springer runt mellan olika saker och föröker få ett avslut. Än bättre är det när jag påbörjar något och maken slutför det. Då är alla nöjda. I allafall jag. Man ska göra det man är bra på. Säger maken.

I går var ett typexempel av en "göraalltpåengångdag".

• jobba
• tvätta
• styra undan de tre S-en för att få arbetsro (som aldrig infann sig)
• montera S2's IKEA-möbler (och där har jag ett hett tips. Läs längre ned.)
• möblera om i vissa skåp för att fylla på med nytt och göra sig av med allt gammalt udda
• träna
• mat? suck. Då är vi tillbaka i den svängen
• fixa i trädgården

Varje gång jag var ut med tvätten så gjorde jag en extra lov i trädgården för att rycka lite ogräs med påföljden att jag har fyra olika rabatter som är till hälften rensade. Ogräshögarna tog jag faktiskt undan så att maken inte ska se att jag bara påbörjat men inte avslutat.

S2 var ivrig och ville få upp sina nya möbler. Vi visste att det kommer att ta många dagar innan maken gör sig tid med att "skruvaihopmöbler" eftrersom det är en syssla som han inte är allt för imponerad av. Vi tog saken i egna händer, fast att jag inte hade tid. Till att börja med hjälptes vi åt. Eller, jag läste intstrutionerna och försökte få ihop det medans hon tittade på. Men det hade jag ju inte tid med! Och det gick långsamt. Så jag läste och hon fick göra. "Men mamma du är ju så stark!" Hm. Tack. Sträcker lite extra på mig fast jag vet att det är en ren lögn men med beröm kan man få människor att göra det mesta. Medan S2 skruvade sprang jag ner till kontoret för att hinna göra lite med påföljden att hon fick "vänta lite" innan jag kom för att ge nya instruktioner. Vad tror ni hände? Hon läste instruktionerna själv och skruvade ihop. Alla möbler. Learning by doing. Jag frågade om hon tänker köpa mer IKEA-möbler i framtiden. "Självklar! Det här är ju jättekul." Det var ju lite synd att hon inte blev avskräckt. Eller...

Om jag nu ska summera gårdagen så avslutade jag faktiskt ett projekt.



Äntligen! Som jag har skjutit detta skåpstädande framför mig. Men nu är det gjort.

Men maken kliar sig säkert i skäggstubben och funderar när jag ska...




...städa undan det som inte fick plats.

Lugn! En sak i taget OCH jag tränar ju på det.

Det låter ju som taget ur en TV-tablå. Borta bra men hemma bäst. Home sweat home!

När vi hade knappt 20 mil kvar till hemmets lugna vrå slog hemlängtan till ordentligt. Ändå lyckades jag övertyga maken att vi skulle göra ett stopp för att besöka en trädgård. Det har väl inte undgått dig att tidningen Land har öppen trädgård runt om i Sverige? I Lappland var det visst två trädgårdar som deltog. Båda ligger i Vuollerim. Vi besökte en. Maken följde med för husfridens skull och blev mäkta imponerad över den trädgård och lusthus som ägarinnan skapat. Fantasin har flödat och vi bjöds på en härlig mix av örter, blommor, buskar och träd blandat med stenar, bambustaket, gamla symaskinsbord, spiralen från en sängbotten där ärtorna klättrade... Jag kan fortsätta hur länge som helst.

Det var skönt att komma hem. Med en massa inspiration så är jag nu sugen på ett litet trädgårdsprojekt. Kanske kanske att jag ändå ska prova att bygga ett lusthus...

Nu börjar semestern lida mot sitt slut och vi har gjort ett övernattningsstopp i Pite hos våra goda vänner som bjudit på ett fantastik middag, Ceasarsallad. Jag lovar, recept kommer. Vi kommer att testa denna sallad på hemmaplan. Nu är vi mätta och belåtna och det är svårt att klämma i sig ett glas rosé. Det ryms helt enkelt inte.

På Gotland hann vi, förutom allt egettillagat, testa en del restauranger.

Leva, mellan Visby och Kneipbyn, har grillbuffé några kvällar i veckan. En grillbuffé dukades upp i den vackra trädgården omgiven av gotländska lador i kalksten. Maten gick inte av för hackor. Hängmörad entrecote, lammfärsspett, foliepaket med lax och grönsaker, bakad färskpotatis från Gotland, goda såser och fräscha sallader. Allt var natuligtvis närproducerat. Till dessert serverades färska jordgubbar med kardemummagrädde. Efter denna fräscha buffé rullade vi tillbaka till campingen och jag stöp i säng. Allt för mätt för att sitta upprätt och vara trevlig.



Krusmyntagården hade vi läst om och även hört gott om. Det ligger i närheten av Lummelunda. Men det var en riktig beviskelse. Dyrt och små portioner. Jag beställde en räkmacka. När jag fick den kommenterade jag till servitören att det smakade LEVER av den. "Det är ju smörgåstårta" fick jag till svar. Detaljer som kan få mig att sura till och restaurangen får ett stort minustecken med löfte om att jag aldrig mer kommer tillbaka. Maken beställde strömmingsflundror med potatismos. Vi bytte tallrik efter halva portionen men faktiskt, levermackan smakade bättre. Strömmingen var mest troligt Findus djupfrysta som snabbtinats i fritösen. Krusmyntagården var nog vårt enda dåliga drag.

Maken och jag snurrade runt på tvåens en dag. I Katthammarsvik åt vi lunch på det lokala rökeriet. Vi var så hungriga och menyn så lockande så vi beställde tre olika rätter. Färska och rökta räkor, fisksoppa och rökt lax. Vi njöt i solen och skulle gärna återvända.

På Fårö laddade vi på restaurangen vid Sudersand en kväll. Stenugnsbakad pizza till barnen och de var mycket nöjda. Vi vuxna fick ett smakprov och det var riktigt gott. Maken åt farsans hamburgare och var riktigt nöjd med den. Själv åt jag en lammburgare på grovt bröd med strips på färsk gotländsk potatis.  Även denna gång var vi mätta och nöjda.

Den absolut största upplevelsen bjöds vi på hos Creperie Tati. Ett par, mannen från Sverige och frun från Frankrike, driver denna verksamhet. De serverar crepes som både huvudrätt och dessert med massor av spännande tillbehör. Stället såg ut som en gammal bilskrot med viss installation. Jag måste nog säga att det var väldigt mycket installation över hela stället. Bilder kommer när jag laddat ner från kameran.



Växbo Korg utanför Bollnäs i Hälsingland var också en härlig matupplevelse. Vi hade hälsat på släkten och lunchtiden var passerad och familjen hungrig. Maken hade nog planerat in ett lunchstopp på Statoil men blev utbuad av frun som absolut ville till Växbo Krog. 145 kronor för dagens rätt. Då ingick varken dryck eller kaffe. Maken var mindre imponerad ända tills han fick sin tallrik med wallenbergare, serverad med färsk potatis från Växbo, rårörda lingon och ärtpuré. Galet gott. Själv beställde jag en gravlaxtallrik som var fantastisk men jag hade gärna bytt med maken efter halva portionen men det kom inte på tal.

Mätt och belåten närmar vi oss vardagen. Inte för att vi kommer att återgå till några gamla vanor. Vi fortsätter att njuta av sommaren och goda maträtter.

I många år har jag med mina väninnor fnissat åt ett visst mönster och tyckt att det lutat åt klimakterievarning. Jag har inte ens bemödat mig att prova kläder med detta mönster. Och vad händer idag? TANTVARNING!!!
Slinker in på Åhlens för att inföskaffa födelsedagspresenter till barnens vänner som fyller år. Det visar sig att butiken har R E A. Jag behövde verkligen ingenting och maken hade även förvissat sig om att jag inte skulle köpa något till mig själv. Och vad händer? Jag vandrar igenom butiken, grabbar tag i en kjol, hinner inte ens in i provhytten förän den sitter på mig... och det är kört. Jag vill verkligen HA den. Men lite fundersam är jag. På mönster, kvalitet och längd. Vandrar runt i butiken för att prova in hur den känns, med shortsen under armen. Frågar S2 ett antal gånger vad hon tycker. Till slut lessnar hon och undrar vad jag vill att hon ska svara? Varpå jag hugger en ung butiksförsäljare och frågar... "ursäkta men är det här en nattdräkt? eller kanske en mysdräkt?" Flickan tittar förvånat på mig och svarar att det inte alls är så. Det är en alldeles vanlig kjol att använda för fint eller till vardag. Jag känner mig trygg och går till kassan.

Hos svägerskan börjar jag fundera. Men vad har jag gjort? Nu är det klimakterievarning. Svägerskan måste följa med ut i husvagnen på inspektion av det nyinförskaffade plagget. Vi ligger dubbelvikta av skratt och frustrerande påpekar jag att hon faktiskt bara är ett år yngre än mig så nästa år är det hennes tur att klä sig i en pantertant(er)-långkjol.

När man har föväntningar så är det lätt att bli besviken. Man ser bilder, som sen inte överensstämmer med verkligheten. Kanske har man photoshoppat så det gröna blir grönare och det blå blir blåare. Vinkeln på bilden gör att man får en helt annan uppfattning än vad verkligheten är. Verkligheten blir en svartvitt nyans. Om det nu finns något sådant. Men en kort sammanfattning så kan jag säga att nu har vi gjort Kneipbyn och vi kommer aldrig mer att göra om det.

Kompis P hade hittat ett ställe på internet som heter Blå Lagunen. Mer visste vi inte. Men namnet lät lockande och solen värmde gott. På vår väg till Fårö bestämde vi att göra ett stopp. Vi blev återigen överraskade. Myckt positivt denna gång. Håll med, visst får man en viss utlandskänsla.





Vi hade svårt att slita oss. Men till slut var vi tvungen att  ge oss iväg för vidare färd mot nästa mål. Fårö. Maken och jag har varit där tidigare. För si sådär 22 år sedan. Förväntningarna var denna gång:

• sandstränder, de har jag varit på
• kallt vatten
• blåsigt
• dåligt väder. För det har har jag sett på väderinternet.

Tänk hur det kan bli när man inte har höga förväntningar. Jag äääälskar Fårö. Efter att förtältet var på plats och middagen intagen försvann våra tonåringar De var borta lite väl länge och vi hörde ett discodunk en bit bort. Mammorna och några barn i mindre åldrar hängde på och vi vandrade mot stranden. Vi möttes av en tropisk känsla. Stranden kändes oändlig och sanden hade en potatismjölslik känsla. Vattnet var ljummet och inbjudande och doppet var inte långt bort. Vi passade på att bada eftersom vädret skulle bli sämre idag. Det sa både vår granne och receptionisten. Men tänk så fel man kan ha! Solen har strålat över oss hela dagen och havet har bjudit på varma bad. Det kommer nog att bli ett kvällsbad efter middagen i kväll också.





Efter en del strandhopp så kan vi inte säga annat än att Fårö är bäst!

"Mamma, säger lilla S3, jag trodde att det här skulle vara en drömö. Jag trodde att havet skulle vara blågrönt. Att vattnet skulle vara varm och stränderna långa och sandiga. Men det stämmer inte! Vattnet är kallt. Det luktar illa och är fullt av äcklig tång. Stränderna är fulla av sten. Och vid campinen går det inte ens att bada i havet."



Vad säger man? Jag kan inte annat än att hålla med min lilla flicka. Men vi är ju i Sverige. Då kanske man inte ska ha så höga förväntningar på sol, värme och härliga stränder. Men någonstans måste den finnas.... vår drömstrand.

Hoppsan! Det blev ett litet uppehåll här. Programmet är fullt när man är på semester och att sätta på datorn har hamnat långt ner på attgöra-listan.

På vår långsamma resa söderut stannade vi lite längre hos käre far i Järvsö. Solen sken från en klarblå himmel och vi var riktigt badsugna. Svägerskan, lilla K, kom med sina tre små pojkar för att umgås några timmar. Kusinerna gillar att umgås. Fast den absolut minsta lille trullen var mest blyg och mammig till fasters stora förtret. Det får jag ta och göra något åt på tillbakaresan. Glass brukar väl fungera? Men vi hittade ett annat recept för att få den lilles två äldre bröder att ligga stilla i mer än två minuter.



Vi grävde ner dem! Det var säkert både spännande och svalt att bli nedgrävd. Där låg de stilla som, jag vet inte vad. Faster och kusinerna kunde till och med knycka några pussar utan att de stackars små liven kunde värja sig. Att förstöra nedbäddningen var inte att tänka på. Undrar hur de tänkte...

Alla ni som följer Ljusnans dalgång, eller håller er i Hälsingetrakterna och är sugen på en räkmacka, åk till Lill-Babs cafär. Vi skulle köpa glass. Men när vi såg dessa gigantiska mackor så var vi bara tvungen att ha en. De var stora, dränkta av räkor och GODA! S2 var klart nöjd och hon är en kräsen räkmacksätare.

Men sen drabbades mammorna av ett mindre värmeslag. De drog iväg till byns enda öppna klädbutik (den andra klädbutiken höll stängt! En vardag i rimlig tid under turistsäsong!) I affären gick vi lös och köpte... ylle! Den varmaste dagen hittills när svetten lackade och huvudet höll på att koka över. Jag hittade en fantastisk kofta av modell längre i en ljuvlig färgkombination av rosa och rött.



I jämförelse med andra yllekoftor så var den också relativt billig. Maken höjde misstänksamt på ögonbrynen och trodde väl inte riktigt på mig.



S2 köpte ett par rejäla tovade yllesockar och lilla K som är mer eller mindre skogalen fick med sig ett par fina inneskor i fårskinn.

Man kan ju sammanfatta denna semesterdag som lyckad. Trevligt umgänge med släkten. Mycket vackert väder och badvänligt, dock kallt, vatten. Fika som hette duga och lyckad shopping! Det kan inte bli så mycket bättre.