Silverstenar in action
Nu är det säsongsavslut. Sista dagarna på slalomskidor. Det finns absolut ingen snö kvar mer än i vissa pister. Vi är åter samlade. För tredje året i rad träffas tre familjer för att njuta av Valbort, åka skidor, äta gott och njuta av trevligt umgänge. Varje år har vi en plan att äta en middag i restaurangen men vi orkar aldrig dit. Kylen är välfylld och vi tycker att det är helt ok att såsa runt i stugan och äta av det som finns. Men i år blev det en annan ordning. Ny restgaurang. Italiensk buffé. Dans till Silver stones där man känner vibbar av 70-tal. Gänget samlades och vi lade in högsta växel. Buffén fick högsta betyg och alla var mer än proppmätt. På top floor bjöds på ljuv pianomusik (S1 spelade och stolt mamma lyssnade). Några droppade av men ägare propsade på att vi skulle fortsätta till den andra restaurangen där det var dans.
Får en flash back. Ut med goda vänner. Jättekul. Tar sovmorgon. S1 smyger upp och väcker mig försiktigt. "hej mamma. Hade du kul?" jätte. Uppehåll.... "Dansade du på baren?"
.
.
.
.
Men flicka lilla! Vad tror du om din mamma?
Att mamman missade att packa ALLA S3´s kläder är en annan historia. Jag som trodde att alla mina barn såg till att deras kläder kommer med. Så fel man kan ha.
Misslyckat genusarbete
”Mamma, du passar verkligen som hemmafru” säger S2 när jag yrar runt i köket och serverar stuvade makaroner och stekt fläsk. Tro nu inte att jag är en curlingmamma för det kan S2 å det bestämdaste intyga att jag INTE är. Hon har minsann fått klara sig själv sen hon var två år. Lite sanning med mycket stor modifikation säger mamman.
Och hur reagerade mamman på denna kommentar? Naturligtvis gick jag igång och svarade glatt att jag inte alls är intresserad av att vara hemmafru för familjen har inte råd att betala mig en lön.
Svaret kommer snabbt, och jag höll på att TIPPA. ”Va? Som hemmafru ska man väl inte ha lön?” Hur väl förankrat är genusperspektivet hos den unga damen?
Sådan husse sådan hund
Sedan juli 2010 är jag lycklig innehavare (inte ägare) av en liten kinesisk powder puff som då och då blir omnämnd i bloggen. Den lilla hunden är en dam i sina bästa år. Snart sju år. I hundår räknat närmare 49 år så vi är rätt jämngamla lilla hunden och jag.
Denna lilla trasselsudd är helt underbar och mig helt tillgiven. När jag kom hem från stickkursen ikväll hade den lilla rackaren dragit runt med mina träningskläder som faktiskt låg i en tvättkorg när jag lämnade hemmet. När jag kom hem var kläderna utspridda i hallen arrangerade i små fina bäddar. Kan det betyda att hon saknade mig?
Vi tycker att det är lite jobbigt när det kommer besök som möts av en skällande hund i dörren. Det låter rätt illa. Maken gjorde en upptäckt och drar den gärna för de som vill lyssna. ”När frugan är hemma får jag skäll när jag kliver innan för dörren”. Ha ha. Jättekul. Men det är faktiskt sant. När jag är hemma skäller lilla hunden även på övriga familjemedlemmar som kommer hem. När jag är borta ids hon inte ens lyfta på huvudet för att se vem som kliver innanför dörren.
När vi tog med lilla hunden till de nordliga breddgraderna var jag helt övertygad om att hon skulle bli uppäten av någon gigantisk löshund som drar runt på samhället. Inte vet jag hur det är ställt men hon skäller ut varenda en som hon möter. Liten som stor. När hon går på hundar av större proportion kan jag undra om hon inte fattar hur liten hon är?
Nå mina vänner. Hur ska vi summera detta? Sådan husse sådan hund.
Jag…
· ser ut som en trasselsudd
· skäller ut min man
· vaktar svartsjukt den som betyder mest för mig
· tror att jag är hur stor som helst trots att jag är riktigt liten
· bygger bon av klädhögar
Jag är ju hundens matte! Alltså klarade jag mig. Hur är det älskling? Stämmer beskrivningen in på dig?
En fisk som tar ton
Nu är vi tillbaka i hemmets ljuva, men mycket röriga, vrå. Maken, S2 och S3 följde med mig till fjälls. Närmare bestämt Gisurisstugorna i Padjelanta nationalpark. Där har jag varit stugvärd i två veckor. En lisa för själen. Det är nyttigt att trycka på off-knappen och ta dagen som den kommer. Vi har sovit - massor. Ibland kan det bli för mycket. Är det åldern som protesterar eller varför gör det så ont i kropp och knopp när man sover mer än vanligt? Träningssak kanske. Ha! Vi har varit på träningsläger. Konsten att kunna slappna av och sova länge.
Nu är vi hemma och projekt uppackning pågår för fullt. Mat är inte ens att tänka på. Hittade nödprovianten som vi inte åt i fjällen och på 20 minuter är middagen fixad och faktiskt riktigt god.
Tonfiskgryta
1 burk krossade tomater
1 burk tonfisk
1 burk kikärtor
1 fp fetaost
1/2 fint hackad lök
timjan
salt
peppar
Hacka löken fint och fräs den. Tillsätt alla burkar. Skär osten i bitar. Värm upp. Smaksätt med salt och kryddor. Serveras med ris.
Nu är vi hemma och projekt uppackning pågår för fullt. Mat är inte ens att tänka på. Hittade nödprovianten som vi inte åt i fjällen och på 20 minuter är middagen fixad och faktiskt riktigt god.
Tonfiskgryta
1 burk krossade tomater
1 burk tonfisk
1 burk kikärtor
1 fp fetaost
1/2 fint hackad lök
timjan
salt
peppar
Hacka löken fint och fräs den. Tillsätt alla burkar. Skär osten i bitar. Värm upp. Smaksätt med salt och kryddor. Serveras med ris.
Snabbmat
Ibland prenumererar jag på något magasin. Telefonförsäljaren som ringer upp lovar mig lockande presenter. Jag är konsekvent och säger NEJ fast jag älskar presenter. De senaste gångerna som jag har blivit uppringd så har presenten varit en fiskars kniv. Bra knivar är ett måste och jag har fallit för frestelsen. Men efter två likadana knivar och en hög olästa tidnignar så var jag faktiskt tvungen att återgå till mitt nejsägande.
Av alldeles egen vilja har jag valt att prenumerera på tidningen Laga Lätt. Jag fösöker verkligen att bläddra igenom den och testa något av alla recept.
I senaste numret var det en artikel om en ung kokboksförfattare. Det var en tjej i min smak. Hon berättade att istället för att köpa take a way för 90 kronor per portion så köper hon och hennes sambo en hummer. Betyligt godare och till samma pris. Det är lätt att slinka in på någon av de lokala pizzeriorna för att man behöver något snabbt. Men hur gott är det? Är man två eller fler så kan man ju få en riktigt god middag för samma pris. Räkor, lax, musslor, en god röra, rostbiff, lufttorkad skinka, butiksbakat bröd, olivröror... räcker det? Vad vill du ha? Något gott och snabbt eller något snabbt?
Av alldeles egen vilja har jag valt att prenumerera på tidningen Laga Lätt. Jag fösöker verkligen att bläddra igenom den och testa något av alla recept.
I senaste numret var det en artikel om en ung kokboksförfattare. Det var en tjej i min smak. Hon berättade att istället för att köpa take a way för 90 kronor per portion så köper hon och hennes sambo en hummer. Betyligt godare och till samma pris. Det är lätt att slinka in på någon av de lokala pizzeriorna för att man behöver något snabbt. Men hur gott är det? Är man två eller fler så kan man ju få en riktigt god middag för samma pris. Räkor, lax, musslor, en god röra, rostbiff, lufttorkad skinka, butiksbakat bröd, olivröror... räcker det? Vad vill du ha? Något gott och snabbt eller något snabbt?
Vårvintern i sin prakt
Nu njuter vi. Det här är belöningen efter en lång och kall vinter.
Glad påsk!
I vår familj har vi en och annan tradition. En av dessa är påskaftonens stora äggknäckartävling. Det är på liv och död som vi ger oss in i denna tävling.
Först målar vi ett varsit ägg. Äggen ställs upp för fotografering och allmän beundran.
Sen tar tävlingen vid. Vi möts två och två. Det är viktigt att armen har rätt position och vilar med armbågen på bordet. Man måttar och tar sats...Ett två tre KNACK! Krasch! Ett av äggen gick sönder. Vinnarna möts och årets äggmästare kan utses.
Det är lika spännande varje år. Glad påsk!
Först målar vi ett varsit ägg. Äggen ställs upp för fotografering och allmän beundran.
Sen tar tävlingen vid. Vi möts två och två. Det är viktigt att armen har rätt position och vilar med armbågen på bordet. Man måttar och tar sats...Ett två tre KNACK! Krasch! Ett av äggen gick sönder. Vinnarna möts och årets äggmästare kan utses.
Det är lika spännande varje år. Glad påsk!
Pitepalt
Pitepalt, potatispalt, palt... kärt barn har många namn. Det är i allafall en rätt som jag aldrig smakat innan jag flyttade till de nordligaste breddgraderna. Det föll familjen i smaken och jag blev som småsugen på att göra själv. Drog igång ett paltkok för jag hade fattat grunden men när jag kom till koncistensen blev det lite svårare. Kompis K kom skyndandes och bistod tills palten låg i grytan.
Palt kan vara snabbmat. Det kan vara festmat. Det är definitivt utflyktsmat. När jag drar igång ett paltkok så brukar jag göra lite extra. När det kokas under denna period gör jag definitvt ett storkok. Palten som blir över tärnar jag upp och fryser in. Den får sedan följa med på skoterturen och tillagas på murikkan.
När jag har bråttom gör jag flatpalt. Då hoppar jag över fläsket i palten. Palten behöver inte koka lika länge och om man absolut måste ha fläsk så kan det stekas på sidan om.
Palt - 5 portioner med marginal
1 kg potatis
vetemjöl
salt
rimmat fläsk
Skala potatisen. Kör den i kvarn eller matberedare. Blanda i vetemjöl och salt. Smeten ska bli ganska fast men inte hård.
Skär fläsket i bitar.
Ta en dryg matsked av smeten och rulla till en bulle. Det är enklare att rulla om händerna är fuktade med kallt vatten. Tryck in lite fläsk i bullen. Lägg i kokande vatten. När sista palten ligger i grytan brukar jag låta det koka i cirka 30 minuter.
Serveras med lingonsylt och smör.
Palt kan vara snabbmat. Det kan vara festmat. Det är definitivt utflyktsmat. När jag drar igång ett paltkok så brukar jag göra lite extra. När det kokas under denna period gör jag definitvt ett storkok. Palten som blir över tärnar jag upp och fryser in. Den får sedan följa med på skoterturen och tillagas på murikkan.
När jag har bråttom gör jag flatpalt. Då hoppar jag över fläsket i palten. Palten behöver inte koka lika länge och om man absolut måste ha fläsk så kan det stekas på sidan om.
Palt - 5 portioner med marginal
1 kg potatis
vetemjöl
salt
rimmat fläsk
Skala potatisen. Kör den i kvarn eller matberedare. Blanda i vetemjöl och salt. Smeten ska bli ganska fast men inte hård.
Skär fläsket i bitar.
Ta en dryg matsked av smeten och rulla till en bulle. Det är enklare att rulla om händerna är fuktade med kallt vatten. Tryck in lite fläsk i bullen. Lägg i kokande vatten. När sista palten ligger i grytan brukar jag låta det koka i cirka 30 minuter.
Serveras med lingonsylt och smör.
Lätt som en plätt
När jag för si så där 15 år sedan flyttade till Jokkmokk jobbade jag som kostchef åt kommunen. Ganska snabbt fick jag lära mig att det jag kallar pannkaka heter plättar och det jag kallar ugnspannkaka heter rätt och slätt pannkaka. Jag hade ändå svårt att ändra på mig och skrev pannkaka på skolbarnens matsedel fast jag menade plättar. Och vad heter då plättar kan man undra? Småplättar!
Jag har fortfarande inte kunnat lära om till den norrbottniska termerna så när jag säger pannkaka så menar jag tunna pannkakar. Ugnspannkaka hörs ju på namnet. Eller hur? Och plättar är små och söta och helt omöjliga att servera till en familj med tre barn och en glupsk pappa. Men....
som alternativ till pannkaka, faktiskt när jag har lite mer bråttom så gör jag potatisplättar/-bullar/-raggmunk. Även här finns det flera olika namn och jag vet egentligen inte vad vi i familjen kallar det. Med hjälp av mixer eller matberedare går det fort att fixa och man blir faktiskt lite mättare än av pannkaka. Ibland blandar jag i broccoli (mixas med potatisen), rivna morötter eller stekt fläsk.
Raggmunk på Mitt sätt.
4 potatisar skalas och skärs i små bitar så att det slås sönder i mixern/matberedaren
4 dl vetemjöl
1 tsk salt
1 liter mjölk alternativt solhavre
3 ägg
Stek på medelstark värme. Plättjärn behövs inte utan skeda upp smeten i små fina plättar i varm stekpanna. Servera med lingonsylt.
Jag har fortfarande inte kunnat lära om till den norrbottniska termerna så när jag säger pannkaka så menar jag tunna pannkakar. Ugnspannkaka hörs ju på namnet. Eller hur? Och plättar är små och söta och helt omöjliga att servera till en familj med tre barn och en glupsk pappa. Men....
som alternativ till pannkaka, faktiskt när jag har lite mer bråttom så gör jag potatisplättar/-bullar/-raggmunk. Även här finns det flera olika namn och jag vet egentligen inte vad vi i familjen kallar det. Med hjälp av mixer eller matberedare går det fort att fixa och man blir faktiskt lite mättare än av pannkaka. Ibland blandar jag i broccoli (mixas med potatisen), rivna morötter eller stekt fläsk.
Raggmunk på Mitt sätt.
4 potatisar skalas och skärs i små bitar så att det slås sönder i mixern/matberedaren
4 dl vetemjöl
1 tsk salt
1 liter mjölk alternativt solhavre
3 ägg
Stek på medelstark värme. Plättjärn behövs inte utan skeda upp smeten i små fina plättar i varm stekpanna. Servera med lingonsylt.
Modeblogg
Idag har jag klätt mig i svart trikåklänning från Esprite. Den är köpt på rea i Tranås, december 2009 när vi besökte makens kusin och för att begrava kusinens pappa i Linköping. Koftan är från Lindex och den lyckades jag övertyga maken att köpa som julklapp julen 2009 eftersom jag absolut behövde den till den svarta klänningen. Kommer inte ihåg priset men Lindex brukar ju inte vara så hutlösa. Tightsen är naturligtvis från Jokkmokk och alldeles nya! Det är Aclima 100% thick wool. Kostar nog ungefär 450 kronor och är värda vartenda öre. Jag har haft dem varje dag sedan jag köpte dem så det är ju ett bra köp! Eller hur. Strumporna, ja de har en egen historia. Köpte dem sommaren 2009 på Växbo Kvarn i Hälsingland. Jag tänker inte berätta vad de kostade för kompis K fick ett par som var röda och rosa i födelsedagspresent. Oj vad hon gillade sina strumpor och använde dem dag som natt. Till slut var de så nötta så hon hade dem bara på natten. Själv så sparade jag på mina strumpor. Den som spar han har, tänkte jag.
Sommaren 2010 var det dags att köpa en ny födelsedagspresent till kompis K och då blev det ett par som var svart och grå istället. Hon var glad och de är snart utnötta. Men nu blir det inga fler! Växbo Kvarn har slutat att sälja dessa fina strumpor. Antaglien är fler konsumenter som jag, hellre spara än som kompis K, som använder och nöter ut. Om alla var flitiga användare och nötte ut och ville ha nya så borde det vara en lyckad affär att sälja dessa vackra yllestrumpor.
Nu förstår ni och även jag varför jag inte har en modeblogg. Man ska ju ha NYA KLÄDER! helst varje dag. Bor man i denna del av Sverige så är det kanske inte så lätt att ha nya kläder varje dag.... om det inte är ylle.
Å andra sidan så trivs jag bäst i Aclimas underställ och Lundhags byxor och jacka.
Sommaren 2010 var det dags att köpa en ny födelsedagspresent till kompis K och då blev det ett par som var svart och grå istället. Hon var glad och de är snart utnötta. Men nu blir det inga fler! Växbo Kvarn har slutat att sälja dessa fina strumpor. Antaglien är fler konsumenter som jag, hellre spara än som kompis K, som använder och nöter ut. Om alla var flitiga användare och nötte ut och ville ha nya så borde det vara en lyckad affär att sälja dessa vackra yllestrumpor.
Nu förstår ni och även jag varför jag inte har en modeblogg. Man ska ju ha NYA KLÄDER! helst varje dag. Bor man i denna del av Sverige så är det kanske inte så lätt att ha nya kläder varje dag.... om det inte är ylle.
Å andra sidan så trivs jag bäst i Aclimas underställ och Lundhags byxor och jacka.
Ja må hon leva!
För 18 år sedan vankade jag och maken runt i Boulognerskogen i Gävle. Vi väntade och väntade. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Klockan 23.27 föddes hon, vår första lilla flicka. Vacker som få med kolsvart hår. Som alla andra mammor, kan jag tänka, kunde jag inte se mig mätt på underverket. Doften av det nyfödda barnet finns fortfarande kvar. Återigen kan man krasst konstatera att tiden går fort. Vad har hänt under dessa 18 år?
www.eligusphoto.com
Den lilla flickan drog iväg på längden och har även dragit iväg på en utlandsresa med en god vän.
Det har varit en spännande resa att följa den lilla babyn och se hur hon vuxit upp till en ung, vacker och målmedveten kvinna. Ödmjuk och mån om sina vänner och släktingar. Jag är så stolt över min flicka och jag är så glad att just jag får vara mamma till henne.
Min lilla flicka, om vi hade firat din 18-års dag tillsammans så hade vi skålat i champange och mumsat på reblochon. Nu får du roa dig på egen hand i goda vänner lag! Hipp hurra för dig idag<3
www.eligusphoto.com
Den lilla flickan drog iväg på längden och har även dragit iväg på en utlandsresa med en god vän.
Det har varit en spännande resa att följa den lilla babyn och se hur hon vuxit upp till en ung, vacker och målmedveten kvinna. Ödmjuk och mån om sina vänner och släktingar. Jag är så stolt över min flicka och jag är så glad att just jag får vara mamma till henne.
Min lilla flicka, om vi hade firat din 18-års dag tillsammans så hade vi skålat i champange och mumsat på reblochon. Nu får du roa dig på egen hand i goda vänner lag! Hipp hurra för dig idag<3
Martin Glad - den fantastiske kocken
Som ung fick jag jobb som kallsänka på en fjällgård i Västra Härjedalen. I köket möttes jag av en riktigt sur och tvär gubbe. Denna gubbe var en pensionerad kock som fått rycka in i brist på personal. Han tyckte säkert att han hade gjort sitt i arbetslivet. Att han över huvudtaget ställde upp tror jag berodde på en lojalitet till ägarna - en familj som har implanterat många värderingar i mitt fortsatta liv både inom arbete och bemötande.
Att Martin var sur kan jag gott förstå i dag. Att jobba i en turistanläggning som 70+ kan inte vara varken lätt eller speciellt kul när man dessutom ska se till att ett gäng ungdomar utför sina arbetssysslor korrekt.
Martin började sin karriär som kock under kriget. Han gick den hårda skolan och fick verkligen lära sig att koka soppa på en spik. Inget fick förfaras. Han kunde konsten att förvandla alla rester till fräscha nya spännande rätter. På torsdagar serverades alltid ärtsoppa och pannkakstårta. Oftast gick det nästan jämt upp. Men OM det blev pannkakstårta över så köade personalen för att få äta Martins specialomelett. Pannkakstårtan skars upp i små bitar och fördelades i en form. Sen slog han över omelettsmet och gräddade. Det var faktiskt jättegott.
Att man kan göra ströbröd av brödkanter vet ju alla. Men Martin gick ett steg längre.
Han bakade om brödet. Hett vatten slogs över de torkade brödkanterna sen malde han röran. Blandade i jäst, mjöl, sirap och kryddor sen bakade han ut det till lite tjockare tekakor. Vi svärmade som flugor runt en sockerbit och var man inte på hugget så blev man utan detta fantastiska bröd.
När jag en gång kom tillbaka för att förbereda middagen mötte Martin mig i dörren. Han tog mig med ut till soptunnan, plockade upp bregottasken och såg frågande på mig. Jag såg lika frågande tillbaka på honom. Jag hade slängt en tom bregottask... trodde jag ja! Där fick jag en rejäl bakläxa. Det var minst en matsked kvar och om jag hade använt slickepotten så hade asken blivit ren. Sedan den dagen är jag en trogen användare av slickepottar. Under åren har det slitits ut en och annan och jag kan lugnt rekommendera den hårda varianten från Tupperware. De håller längst och fungerar riktigt bra.
Att Martin var sur kan jag gott förstå i dag. Att jobba i en turistanläggning som 70+ kan inte vara varken lätt eller speciellt kul när man dessutom ska se till att ett gäng ungdomar utför sina arbetssysslor korrekt.
Martin började sin karriär som kock under kriget. Han gick den hårda skolan och fick verkligen lära sig att koka soppa på en spik. Inget fick förfaras. Han kunde konsten att förvandla alla rester till fräscha nya spännande rätter. På torsdagar serverades alltid ärtsoppa och pannkakstårta. Oftast gick det nästan jämt upp. Men OM det blev pannkakstårta över så köade personalen för att få äta Martins specialomelett. Pannkakstårtan skars upp i små bitar och fördelades i en form. Sen slog han över omelettsmet och gräddade. Det var faktiskt jättegott.
Att man kan göra ströbröd av brödkanter vet ju alla. Men Martin gick ett steg längre.
Han bakade om brödet. Hett vatten slogs över de torkade brödkanterna sen malde han röran. Blandade i jäst, mjöl, sirap och kryddor sen bakade han ut det till lite tjockare tekakor. Vi svärmade som flugor runt en sockerbit och var man inte på hugget så blev man utan detta fantastiska bröd.
När jag en gång kom tillbaka för att förbereda middagen mötte Martin mig i dörren. Han tog mig med ut till soptunnan, plockade upp bregottasken och såg frågande på mig. Jag såg lika frågande tillbaka på honom. Jag hade slängt en tom bregottask... trodde jag ja! Där fick jag en rejäl bakläxa. Det var minst en matsked kvar och om jag hade använt slickepotten så hade asken blivit ren. Sedan den dagen är jag en trogen användare av slickepottar. Under åren har det slitits ut en och annan och jag kan lugnt rekommendera den hårda varianten från Tupperware. De håller längst och fungerar riktigt bra.
Jansons raka den perfekta snabbmaten
Ja vad ska man kalla den här rätten då? Råraka med Jansons smak kanske blir bra. Det är lätt som en plätt och en utmärkt snabblunch.
Riv potatis
Packa hårt i stekpanna och stek på halvsvag värmen. Salta. Lägg ett lock på stekpannan när du ska vända på kakan. Hoppas att du förstår vad jag menar:) När den steker på andra sidan så lägger du på
anjovis och
riven ost
Lägg på locket så smälter osten mer.
Servera med lingonsylt.
Riv potatis
Packa hårt i stekpanna och stek på halvsvag värmen. Salta. Lägg ett lock på stekpannan när du ska vända på kakan. Hoppas att du förstår vad jag menar:) När den steker på andra sidan så lägger du på
anjovis och
riven ost
Lägg på locket så smälter osten mer.
Servera med lingonsylt.
Tårtkalas
Någon fyller år idag. Vem kan det va? Någon i vår familj är det i allafall och brukligt är att vi dukar den stora ovala brickan. Lägger på födelsedagsduken, pyntar med svenska flaggan och bjuder på varm dryck och extra fin smörgås.
Sen smyger vi upp för trappen som en flock med elefanter. Tisslandes och tasslandes, fnissar och knuffas. Vem går först? Vem tar ton? Födelsedagsbarnet ligger med all säkerhet i sängen, på helspänn. Lyssnar, väntar, förväntansfull. Det spelar ingen roll om man fyller 10, 18 eller 49. Det är alltid lika spännande. Jag älskar födelsedagar. Mest andras.
Tårtan är given. Den ska vara stor så att den räcker till många. Jag har ett grundrecept som fungerar ypperligt som tårtbotten.
3 ägg
3 dl socker
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 dl kokande vatten
Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Blanda mjöl och bakbulver och rör ner det i äggsmeten. Slå sist i det heta vattnet.
Häll upp smeten i smörad och bröad form.
Grädda i 200°C i cirka 30 minuter.
Ibland blir det en prinsesstårta och ibland blir det en gräddtårta. Eftersom delar av familjen är mjölkallergiker får tårtan oftast vara mjölkfri. Tårtbotten delas i två delar. Jag dränker bottnarna med saft och fyller den med Oatleys vaniljsås och mosad banan. Ibland kan jag ta hallon eller jordgubbar också. I stället för grädde gör jag en glasyr av
50 g smält margarin
florsocker till lagom konsistens
röd saft för att få en fin färg
Bred över tårtan och dekorera med bär eller strössel
Sen smyger vi upp för trappen som en flock med elefanter. Tisslandes och tasslandes, fnissar och knuffas. Vem går först? Vem tar ton? Födelsedagsbarnet ligger med all säkerhet i sängen, på helspänn. Lyssnar, väntar, förväntansfull. Det spelar ingen roll om man fyller 10, 18 eller 49. Det är alltid lika spännande. Jag älskar födelsedagar. Mest andras.
Tårtan är given. Den ska vara stor så att den räcker till många. Jag har ett grundrecept som fungerar ypperligt som tårtbotten.
3 ägg
3 dl socker
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 dl kokande vatten
Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Blanda mjöl och bakbulver och rör ner det i äggsmeten. Slå sist i det heta vattnet.
Häll upp smeten i smörad och bröad form.
Grädda i 200°C i cirka 30 minuter.
Ibland blir det en prinsesstårta och ibland blir det en gräddtårta. Eftersom delar av familjen är mjölkallergiker får tårtan oftast vara mjölkfri. Tårtbotten delas i två delar. Jag dränker bottnarna med saft och fyller den med Oatleys vaniljsås och mosad banan. Ibland kan jag ta hallon eller jordgubbar också. I stället för grädde gör jag en glasyr av
50 g smält margarin
florsocker till lagom konsistens
röd saft för att få en fin färg
Bred över tårtan och dekorera med bär eller strössel
Mot blåkulla
Okey brudar! Är ni laddade? Fram med kvasten. Nu far vi mot Blåkulla.
Boeuf au juliénas
Gryta. En av mina favoriträtter. Speciellt när köttet har kokat så att det faller söner. Det här är en av våra favoriter som vi alltid bjuds på när vi är i Frankrike. Den tar lång tid att tillaga men sköter sig, i princip, helt och hållet själv. Vår vän G har dessutom en finurlig elektrisk gryta som ställs in på önskad temperatur i x antal minuter. Grytan puttrar och vi åker skidor. Det kan inte bli så mycket bättre.
6 personer
Kokas i 10 timmar i cirka 80*C
1 kg nötkött (eller älg eller ren) styckningsdel som passar till långkok. (Vi tillagade 2 kg och åt upp allt på sex personer)
Timjan, lagerblad
2 klyftor vitlök
2 lökar
2 morötter
2 msk olja
salt, peppar
Om du vill så kan du reda vätskan när köttet kokat klart.
Marinera köttet i rött bourgonevin i fem timmar. Täck köttet till tre fjärdedelar. Rör om ibland. Låt grytan koka med kryddor och grönsaker sakta i 10 timmar.
Serveras med kokt potatis och grönsallad. Smältande gott!
6 personer
Kokas i 10 timmar i cirka 80*C
1 kg nötkött (eller älg eller ren) styckningsdel som passar till långkok. (Vi tillagade 2 kg och åt upp allt på sex personer)
Timjan, lagerblad
2 klyftor vitlök
2 lökar
2 morötter
2 msk olja
salt, peppar
Om du vill så kan du reda vätskan när köttet kokat klart.
Marinera köttet i rött bourgonevin i fem timmar. Täck köttet till tre fjärdedelar. Rör om ibland. Låt grytan koka med kryddor och grönsaker sakta i 10 timmar.
Serveras med kokt potatis och grönsallad. Smältande gott!
Rest blir fest
Skalmanklockan ringer för mat runt klockan 12. Det går bra att snozza några gånger men absolut inte att knäppa av och hoppa över lunchen. Då sjunker blodsockret till botten och humöret därefter. Maken har, efter många års träning, lärt sig att när det snozzas förlänge är det bäst att sticker åt mig en banan tills något varmt och gott kommer fram på bordet.
Nåväl, vi äter sällan lunch på restaurang. Vi har båda oförskämt nära hem till köket och det är skönt att sitta i lugn och ro, hinna prata lite och kolla av vad som händer i våra världar. Ofta finns det någon middagsrest att värma men idag fanns det middagsingredienser från fredagens tacomiddag kvar. Djupdyk i kylen och ganska snabbt hade jag klart för mig vad lunchen skulle bestå av.
I skrivande stund har jag inget kul namn på denna rätt. Kanske du har ett förslag?
1/2 lök
1 morot
1/2 paprika
en bit squash
1 pkt bacon
en slatt tacosås
ost
2 tortillabröd
sallad
Hacka lök och stek på svag värme.
Skär bacon i bitar och tillsätt.
Hacka, riv eller skär övriga grönsaker och tillsätt dem.
Stek tills röran fått fin färg och bra konsistens.
Hacka sallad och lägg på tortillabrödet. Skiva eller riv ost och lägg på salladen.
Slå över röran.
Sist ringlar du tacosåsen över. Vik ihop, ät och njut!
Jag har varken kryddat eller saltat. Det behövdes faktiskt inte utan kombinationen gav sån fin smak.
Nåväl, vi äter sällan lunch på restaurang. Vi har båda oförskämt nära hem till köket och det är skönt att sitta i lugn och ro, hinna prata lite och kolla av vad som händer i våra världar. Ofta finns det någon middagsrest att värma men idag fanns det middagsingredienser från fredagens tacomiddag kvar. Djupdyk i kylen och ganska snabbt hade jag klart för mig vad lunchen skulle bestå av.
I skrivande stund har jag inget kul namn på denna rätt. Kanske du har ett förslag?
1/2 lök
1 morot
1/2 paprika
en bit squash
1 pkt bacon
en slatt tacosås
ost
2 tortillabröd
sallad
Hacka lök och stek på svag värme.
Skär bacon i bitar och tillsätt.
Hacka, riv eller skär övriga grönsaker och tillsätt dem.
Stek tills röran fått fin färg och bra konsistens.
Hacka sallad och lägg på tortillabrödet. Skiva eller riv ost och lägg på salladen.
Slå över röran.
Sist ringlar du tacosåsen över. Vik ihop, ät och njut!
Jag har varken kryddat eller saltat. Det behövdes faktiskt inte utan kombinationen gav sån fin smak.
Delikata tyskan saftiga korvar
Jag måste erkänna att jag får lite frankrikekänsla när jag på tisdagarna kilar ner till parken för att handla hos tyskan. Där står hon i sin mobila charkbutik och saluför massor av tyska delikatesser. Jag älskar att handla över disk. Mängder av olika korvar erbjuds. Testade även en lufttorkad varmrökt skinka som inte går av för hackor. Den sparas till påskaftonens buffé.
Oftast är det maken som handlar hos tyskan. Där, minsann, gillar han att handla. Han kom hem med en spännande korv. Saftig, smakrik och syrlig. Vi stekte den och serverade en ljummen potatissallad till.
Ljummen potatissallad - 4 portioner
6 potatisar skalas och skäres i bitar. Koka i lätt saltat vatten.
En bit purjolök strimlas
1 äpple skäres i bitar
1 saltgurka skäres i bitar
Vienegrett blandas på
3 msk olja
1 msk vinäger
salt
peppar
Slå vienegretten över den varma potatisen. Vänd ner övriga ingredienser.
Klart att serveras!
Oftast är det maken som handlar hos tyskan. Där, minsann, gillar han att handla. Han kom hem med en spännande korv. Saftig, smakrik och syrlig. Vi stekte den och serverade en ljummen potatissallad till.
Ljummen potatissallad - 4 portioner
6 potatisar skalas och skäres i bitar. Koka i lätt saltat vatten.
En bit purjolök strimlas
1 äpple skäres i bitar
1 saltgurka skäres i bitar
Vienegrett blandas på
3 msk olja
1 msk vinäger
salt
peppar
Slå vienegretten över den varma potatisen. Vänd ner övriga ingredienser.
Klart att serveras!
Julen vara in till påska
Men det var ju inte sant. Vi har ju haft fasta och festat på fetisdagsbullar.
Jag gjorde en "upptäckt" häromdagen. Eller, det var som så att kompis K uppmärksammade mig om att mina julkransar hänger kvar på ytterdörrarna (jo vi har två dörrar). Jag vill mig minnas att det var något liknande förra året. Det gick så långt så jag funderade på att pimpa upp julkransarna och använda dem i en minimidsommarstång.
Nu har kransarna åkt i komposttunnan och tuppen har kommit fram.
Inte vet jag varför man ska dekorera med tuppar när det är hönorna som gör jobbet? Lagom till påsk börjar hönorna att värpa ägg igen och därför äter man av tradition olika äggrätter till påsk. Men hur kul är det med kokt ägg? Ändå äter vi det alltid på påskafton.
Jag gjorde en "upptäckt" häromdagen. Eller, det var som så att kompis K uppmärksammade mig om att mina julkransar hänger kvar på ytterdörrarna (jo vi har två dörrar). Jag vill mig minnas att det var något liknande förra året. Det gick så långt så jag funderade på att pimpa upp julkransarna och använda dem i en minimidsommarstång.
Nu har kransarna åkt i komposttunnan och tuppen har kommit fram.
Inte vet jag varför man ska dekorera med tuppar när det är hönorna som gör jobbet? Lagom till påsk börjar hönorna att värpa ägg igen och därför äter man av tradition olika äggrätter till påsk. Men hur kul är det med kokt ägg? Ändå äter vi det alltid på påskafton.
I en rosa dröm
Jag älskar färger. Om du frågar vilken som är min favoritfärg så tänker jag inte svara. För jag vet inte! Men jag älskar färger och blandar gärna. De svarta plaggen är lätträknade. Tycker att det är läckert med vitt men ack så opraktiskt. Speciellt för en kladdig typ som jag.
Under en av våra familjeresor till Frankrike där vi passerar Milano yrade vi runt bland affärerna på en av Milanos flygplatsern. Någon i familjen upptäckte en väskaffär och snabbt var den kvinnliga delen (fyra personer) inne i affären och botaniserade runt. Maken kom sakta efter och intog antishopposen. Armarna i kors och med en totalt ointresserad min ställde han sig på en någorlunda strategisk plats för att hålla oss under uppsikt. Någon av de mer shoppingsugna upptäckte läckraste väskan. Knallrosa i fejkat krokodilskinn. Det var fyra "vill-ha" som klämde och kände på den vackra väskan. Eftersom jag var den som stod närmast i tur för födelsedag så hade jag en TOPPENIDÉ! Och faktiskt, maken köpte min idé, tog väskan och knallade glatt iväg till kassan för att betala. Som ni kanske förstår så är ju min man inte så intresserad av shopping. Och absolut inte av handväskor. Då kan du ju också räkna ut att han inte har en aning om vad en snygg handväska kostar. Den stackars mannen fick en smärre chock, betalade och hade en mycket lycklig hustru och tre avundsjuka döttrar. Väskan är MIN och jag lånar inte ut den.
Goda grannen K som också är en stickkompis, promenadkompis och lite av allt möjligt kompis läste i ett tidigare inlägg om mina rosa inköp. Inte vet jag hur hon tänkte men jag blev smått avundsjuk och mäkta imponerad över det mms som hon skickade på sina nyinköpta ROSA gummistövlar. Här hos oss är det äkta gummistövelväder. Hur kul tror du att det är att vandra runt i 12 år gamla svarta gummistövlar när jag vet att någon annan har ett par uuurläckra rosa stövlar?
Jag kunde ju faktist inte köpa ett par lika dana. Samhället är för litet för det. Efter en stunds surfande kikade jag in hos Vagabond, och KLICK så fick jag mig något eget alldeles rosa.
Glöm allt jag sagt om fullt hallgolv. Jag funderar på en vägghylla i hallen där de snyggaste skorna får stå. Just nu är det mina gummistövlar som är snyggast!
Under en av våra familjeresor till Frankrike där vi passerar Milano yrade vi runt bland affärerna på en av Milanos flygplatsern. Någon i familjen upptäckte en väskaffär och snabbt var den kvinnliga delen (fyra personer) inne i affären och botaniserade runt. Maken kom sakta efter och intog antishopposen. Armarna i kors och med en totalt ointresserad min ställde han sig på en någorlunda strategisk plats för att hålla oss under uppsikt. Någon av de mer shoppingsugna upptäckte läckraste väskan. Knallrosa i fejkat krokodilskinn. Det var fyra "vill-ha" som klämde och kände på den vackra väskan. Eftersom jag var den som stod närmast i tur för födelsedag så hade jag en TOPPENIDÉ! Och faktiskt, maken köpte min idé, tog väskan och knallade glatt iväg till kassan för att betala. Som ni kanske förstår så är ju min man inte så intresserad av shopping. Och absolut inte av handväskor. Då kan du ju också räkna ut att han inte har en aning om vad en snygg handväska kostar. Den stackars mannen fick en smärre chock, betalade och hade en mycket lycklig hustru och tre avundsjuka döttrar. Väskan är MIN och jag lånar inte ut den.
Goda grannen K som också är en stickkompis, promenadkompis och lite av allt möjligt kompis läste i ett tidigare inlägg om mina rosa inköp. Inte vet jag hur hon tänkte men jag blev smått avundsjuk och mäkta imponerad över det mms som hon skickade på sina nyinköpta ROSA gummistövlar. Här hos oss är det äkta gummistövelväder. Hur kul tror du att det är att vandra runt i 12 år gamla svarta gummistövlar när jag vet att någon annan har ett par uuurläckra rosa stövlar?
Jag kunde ju faktist inte köpa ett par lika dana. Samhället är för litet för det. Efter en stunds surfande kikade jag in hos Vagabond, och KLICK så fick jag mig något eget alldeles rosa.
Glöm allt jag sagt om fullt hallgolv. Jag funderar på en vägghylla i hallen där de snyggaste skorna får stå. Just nu är det mina gummistövlar som är snyggast!
Hard candy
Man ska ha en målbild. Då går allt mycket lättare. Oftast på fredagmorgon träffas jag med andra morgonpigga bybor som är sugen på lite träning. Vi spinner. Kompis A som sköter kommandot håller oss på rull. Det kan ju vara lite tråkigt att se sig själv i spegeln. När vi kommer till raksträckan, lätt och snabb trampning, poppar alltid allén med platoner utanför den franska byn Roujan upp.
Jag försvinner för en liten stund, långt bort. Trampar på i allén, ser ut över fälten med vinplantor och skulle så gärna vilja vara med på en skörd. Poff! Så hojtar tränare A "TAPPA INTE FARTEN!" Kan hon ha menat mig? Jag som var så djupt inne i min målbild.
Släpper målbilden och lyfter blicken till spegeln. Oj! Jag ser så smal ut. Det lönar sig att trampa på några gånger i veckan. Nöjd och glad trampar jag vidare och fundera på hur det har gått till.... ända tills jag upptäcker skarven på spegeln. Säg den glädje som varar.
Musik är minnnen. Musik är glädje. Törs inte ens tänka tanken på hur det skulle vara att spinna utan musik. När Madonnalåten snurrar gör jag en liten mental resa igen och hamnar i Ullevi, augusti 2009.
Hard Candy
Att ha Madonna som målbild är kört. Omöjligt. Finns inte på världskartan.
Jag hoppar påskgodiset och håller till godo med Madonnas örongodis denna påsk.
Jag försvinner för en liten stund, långt bort. Trampar på i allén, ser ut över fälten med vinplantor och skulle så gärna vilja vara med på en skörd. Poff! Så hojtar tränare A "TAPPA INTE FARTEN!" Kan hon ha menat mig? Jag som var så djupt inne i min målbild.
Släpper målbilden och lyfter blicken till spegeln. Oj! Jag ser så smal ut. Det lönar sig att trampa på några gånger i veckan. Nöjd och glad trampar jag vidare och fundera på hur det har gått till.... ända tills jag upptäcker skarven på spegeln. Säg den glädje som varar.
Musik är minnnen. Musik är glädje. Törs inte ens tänka tanken på hur det skulle vara att spinna utan musik. När Madonnalåten snurrar gör jag en liten mental resa igen och hamnar i Ullevi, augusti 2009.
Hard Candy
Att ha Madonna som målbild är kört. Omöjligt. Finns inte på världskartan.
Jag hoppar påskgodiset och håller till godo med Madonnas örongodis denna påsk.
På god fot
I dag har jag haft egenlyx. Den ambulerande fotvårdaren kom hem till mig och vårdade mina fötter. Lyxigt värre. Smått stressad och med en lång attgöralista som jag inte vet hur jag ska hinna med sjönk jag ner i den smutsiga hundfotöljen och njöt i en timme. Lilla hunden tog tillfället i akt och parkerade i mitt knä för en liten lur. Hennes tunga andning när hon faller i sömn är som rena meditationen och jag faller, tungt.... in i en kort mikrosömn. Uppiggande!
Den här veckan lagas det dubbla satser av allt. Endast mat som går att frysas tillagas. Hälften av den tillagade maten packas för vidare färd på fjälltur. Idag serverades det ugnspannkaka. Det blir underbart gott att steka uppskuren ungspannaka med falukorv eller fläsk på en murrikka (vedeldad wook). S1 fick stå för middagsbestyren ikväll för jag hade minsann tur och blev bjuden på middag på hotellet. Pasta Alfredo. Helt ok. Efterrätten var en upplevelse. Hemmagjord smultronsorbet på en bädd av vispad grädde. Vill ha mer!
Den här veckan lagas det dubbla satser av allt. Endast mat som går att frysas tillagas. Hälften av den tillagade maten packas för vidare färd på fjälltur. Idag serverades det ugnspannkaka. Det blir underbart gott att steka uppskuren ungspannaka med falukorv eller fläsk på en murrikka (vedeldad wook). S1 fick stå för middagsbestyren ikväll för jag hade minsann tur och blev bjuden på middag på hotellet. Pasta Alfredo. Helt ok. Efterrätten var en upplevelse. Hemmagjord smultronsorbet på en bädd av vispad grädde. Vill ha mer!
Stickig kladdkaka
Stickkursen fortsätter. Det är så kul. Jag stickar och stickar. Ivrig som få så hinner jag inte göra klart alla arbeten för att jag måste hinna starta upp nya innan kursen tar slut.
Jag har aldrig varit på en kurs där det är så tyst. Vi är åtta kvinnor och man kan höra en knappnål falla. Det trodde du inte! Vi är djupt koncentrerade. Räknar framlänges, räknar baklänges och försöker tyda de engelska beskrivningarna. Det här är nämligen en kurs på hög nivå. Vår mästerinna Brita har bott på Shetlandsöarna i ett år och där har hon stickat och mycket av det shetländska är spetssjalar. Nu för hon konsten vidare på nordliga breddgrader.
I flera veckor (fem) har jag kämpat med min Belinda shoulder shawl. Det är spännande att se hur sjalen växer fram. Garnet är en shetlandsull och nu ligger den halvfärdiga sjalen gott och värmer mitt knä när jag stickar.
I helgen kände jag av en viss stress. Ville ha sjalen klar för att få påbörja ett nytt arbete. Jag satt i flera timmar en kväll och plockade upp 300 maskor, stickade flera varv för att lämna hela arbetet i fåtöljen och gick därifrån. När jag i förrgår fick en stund över och skulle göra klart de sista varven hittar jag stickningen på golvet. En liten hund har gett sig i kast med min stickning, dragit ut en sticka och borrat runt med nos eller tass och repat upp det mesta. "Börja om från bööööörjan, börja om på nytt..." När hunden hörde att jag var inne i rummet kom hon glatt springande för att hålla mig sällskap. Kan säga att hon vända om ganska tvärt när hon såg mina svarta ögon. Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Förra veckan köpte jag detta vackra garn. Det är ett entrådigt handspunnet yllegarn. 250 kronor per hekto. Jag är så spänd att få påbörja en ny stickning. Det kommer att bli påskens stora projekt. Det har en mycket vackert naturlig melering och jag kan ana hur fint det kommer att bli.
Till studiecirklar hör ju naturligtvis en fikapaus. Under första träffen var vi så koncentrerade så ingen kom ens på ATT vi skulle fika. Nu är det bättre ordning och vi brukar hinna med en kort och intensiv fika. En gång bjöds vi på kladdkaka i långpanna. Nackdelen med kladdkaka är ju att den oftast tar slut så fort. När man bakar i långpanna blir det rätt många fler bitar. Nackdelen är att man äter fler bitar.
Camillas kladdkaka
8 ägg
11 dl socker
2 msk vaniljsocker
1 tsk salt
2,5 - 3 dl kakao
6 dl vetemjöl
400 g smält avsvalnat margarin
Rör ihop ägg och socker. Blanda de torra ingredienserna och blanda ner det i ägg och sockerröran. Tillsätt smöret och rör tills det blir en jämn smet.
Smöra och ströa en långpanna. Bred ut smeten.
Grädda i 175°C i cirka 20 minuter beroende på hur kladdig kaka du vill ha. Gör gärna kakan en dag innan servering så den får stelna.
Servera med grädde eller glass om du vill ha det lite mer festligt.
Jag har aldrig varit på en kurs där det är så tyst. Vi är åtta kvinnor och man kan höra en knappnål falla. Det trodde du inte! Vi är djupt koncentrerade. Räknar framlänges, räknar baklänges och försöker tyda de engelska beskrivningarna. Det här är nämligen en kurs på hög nivå. Vår mästerinna Brita har bott på Shetlandsöarna i ett år och där har hon stickat och mycket av det shetländska är spetssjalar. Nu för hon konsten vidare på nordliga breddgrader.
I flera veckor (fem) har jag kämpat med min Belinda shoulder shawl. Det är spännande att se hur sjalen växer fram. Garnet är en shetlandsull och nu ligger den halvfärdiga sjalen gott och värmer mitt knä när jag stickar.
I helgen kände jag av en viss stress. Ville ha sjalen klar för att få påbörja ett nytt arbete. Jag satt i flera timmar en kväll och plockade upp 300 maskor, stickade flera varv för att lämna hela arbetet i fåtöljen och gick därifrån. När jag i förrgår fick en stund över och skulle göra klart de sista varven hittar jag stickningen på golvet. En liten hund har gett sig i kast med min stickning, dragit ut en sticka och borrat runt med nos eller tass och repat upp det mesta. "Börja om från bööööörjan, börja om på nytt..." När hunden hörde att jag var inne i rummet kom hon glatt springande för att hålla mig sällskap. Kan säga att hon vända om ganska tvärt när hon såg mina svarta ögon. Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Förra veckan köpte jag detta vackra garn. Det är ett entrådigt handspunnet yllegarn. 250 kronor per hekto. Jag är så spänd att få påbörja en ny stickning. Det kommer att bli påskens stora projekt. Det har en mycket vackert naturlig melering och jag kan ana hur fint det kommer att bli.
Till studiecirklar hör ju naturligtvis en fikapaus. Under första träffen var vi så koncentrerade så ingen kom ens på ATT vi skulle fika. Nu är det bättre ordning och vi brukar hinna med en kort och intensiv fika. En gång bjöds vi på kladdkaka i långpanna. Nackdelen med kladdkaka är ju att den oftast tar slut så fort. När man bakar i långpanna blir det rätt många fler bitar. Nackdelen är att man äter fler bitar.
Camillas kladdkaka
8 ägg
11 dl socker
2 msk vaniljsocker
1 tsk salt
2,5 - 3 dl kakao
6 dl vetemjöl
400 g smält avsvalnat margarin
Rör ihop ägg och socker. Blanda de torra ingredienserna och blanda ner det i ägg och sockerröran. Tillsätt smöret och rör tills det blir en jämn smet.
Smöra och ströa en långpanna. Bred ut smeten.
Grädda i 175°C i cirka 20 minuter beroende på hur kladdig kaka du vill ha. Gör gärna kakan en dag innan servering så den får stelna.
Servera med grädde eller glass om du vill ha det lite mer festligt.
Teknikens (vid)under
En gång i tiden tyckte jag att jag var rätt teknisk men tekniken har tyvärr sprungit i från mig. Eller är det som så att det är så mycket mer teknik nu för tiden så man (jag) inte hinner med att lära sig (mig)?
Du kanske ser en liten förändring? Smått rörig måste jag medge. Försökte mig på att byta stilmall, ändra om i kodmallen och lägga in en ny head. Bara att få till headen tog sin dryga tid. Tid som jag skulle behöva vid spisen för att förbereda fjällmaten. Jag trodde ju att headen skulle ligga högst upp över hela sidan men pyttsan. I stället för head är det en teaser. För mig retar det.
Nu måste jag fundera...
Du kanske ser en liten förändring? Smått rörig måste jag medge. Försökte mig på att byta stilmall, ändra om i kodmallen och lägga in en ny head. Bara att få till headen tog sin dryga tid. Tid som jag skulle behöva vid spisen för att förbereda fjällmaten. Jag trodde ju att headen skulle ligga högst upp över hela sidan men pyttsan. I stället för head är det en teaser. För mig retar det.
Nu måste jag fundera...
Traditionell chili - ett äkta långkok
Plockade upp en stor bit från frysen. Trodde att det var en stek som jag tänkte torka men det var från den andra änden av renen, halsen. Fick snabbt tänka om och göra något helt annat och betydligt mer tidsödande men nu har vi mat så vi klarar oss i några dagar.
Hittade detta recept i det senaste numret från den gröna butiken. Jag gillar kokkött som faller sönder. Om det dessutom är extrakryddat kan det bli en spännande matupplevelse. Bönor ger en riktigt bra mättnadskänsla tillsammans med kött. Passa på att göra en rejäl laddning när du ändå håller på. Jag tycker att grytor smakar som bäst när de fått stå ett dygn. Frys ner så finns det till fjällturen eller som en räddare i nöden en fredagkväll när du inte vet vad du ska äta.
Traditionell chili
1 kg högrev
2 msk olja
1 msk flingsalt
1 tsk svartpeppar
3 lökar som grovhackas
4 vitlöksklyftor
1 urkärnad finhackad röd chili
1-2 tsk chipotlepasta
3 dl stora vita bönor som är blötlagda (om de är kokta lägger du i dem i grytan en stund innan grytan kokat klart)
2 köttbuljongtärningar
1 msk paprikapulver
7 dl vatten
2 tärnade röda paprikor
400 g kokta kidneybönor
Hittade detta recept i det senaste numret från den gröna butiken. Jag gillar kokkött som faller sönder. Om det dessutom är extrakryddat kan det bli en spännande matupplevelse. Bönor ger en riktigt bra mättnadskänsla tillsammans med kött. Passa på att göra en rejäl laddning när du ändå håller på. Jag tycker att grytor smakar som bäst när de fått stå ett dygn. Frys ner så finns det till fjällturen eller som en räddare i nöden en fredagkväll när du inte vet vad du ska äta.
Traditionell chili
1 kg högrev
2 msk olja
1 msk flingsalt
1 tsk svartpeppar
3 lökar som grovhackas
4 vitlöksklyftor
1 urkärnad finhackad röd chili
1-2 tsk chipotlepasta
3 dl stora vita bönor som är blötlagda (om de är kokta lägger du i dem i grytan en stund innan grytan kokat klart)
2 köttbuljongtärningar
1 msk paprikapulver
7 dl vatten
2 tärnade röda paprikor
400 g kokta kidneybönor
- Skär köttet i tärningar, cirka 3*3 cm. Bryn köttet i omgångar i olja. Salta och peppra.
- Stek lök, vitlök, chili och chipotlepasta i olja.
- Tillsätt kött och vita bönor med buljongtärning, paprikapulver och vatten. Låt småkoka under lock i 1,5 timme.
- Tillsätt paprika, kidneybönor och eventuellt lite mer vatten. Koka i ytterligare en timme. Köttet ska vara trådigt och falla sönder när det är klart.
Drömmen om fisk....soppa
Lyxen med att bo som vi gör är att man kan kliva ut ur dörren, sätta sig på skotern, och fara iväg på en härlig utflykt. Det kan vara en hel eller en halv dag. Det finns en hel del fina fiskesjöar på behagligt åkavstånd.
Vi bestämde i fredags att vi skulle tillbringa lördagen ute. Vi klev upp i god tid och packade i ordning. Ute regnade det. Grå är hoppets färg. Det var verkligen grått... och blött. Vi lever oftast efter devisen "det finns inget dåligt väder utan dåliga kläder" och packade mat, barn, hund och pimpelspön. Efter några timmar lugnade det ner sig och blev riktigt behagligt. Jag hade skidor med mig och bestämde mig för att skidra tillbaka hem, 17 km. Det blev en skön tur.
I morse när vi vaknade sken solen in i vårt sovrum. Vi fick bråttom iväg. Barnen vägrade följa, efter gårdagens blöta minne, och tog sovmorgon. I väg vi for, maken, lilla hunden och jag.
Helt plötsligt ryms hela familjen på skotern. Kälken fick stanna hemma. Lilla hunden satt framför maken som en lite prinsessa och hade total kontroll på läget.
Jag gillar verkligen fisk. Men att fiska.... njaää. Tävlingsdjävulen i mig kan inte riktigt hantera situationen när andra får fisk och inte jag. När jag väl får fisk så blöder mitt hjärta och jag tycker jättesynd om fisken som jag just är påväg att döda. Jag krokar absolut inte av den. Det får maken fixa. Jag är helt enkelt för blödig. Tillsammans med lilla hunden vilade jag ryggen på ett renskinn och hade det rätt bra. Ingen fick fisk så det var rättvist och bra men rätt tråkigt. Jag hade faktiskt planerat fisksoppa till middag.
Maken var mer aktiv. Han satt hela tiden och fiskade och fikade samtidigt. Helt fantastiskt att han klarade av två saker samtigit!
Hunden och jag gav upp så vi började att gå hemåt. Maken kom en timme senare och plockade upp oss.
Och som sagt, fisksoppan det blev bara en dröm.
Förra våren, när vi var i fjällen, blev vi bjuden på Christians fisksoppa. Den var enormt god. Receptet finns i min lilla svarta. Ett typiskt recept som lämnar utrymme till den egna fantasin.
Christians fisksoppa - 5 portioner
ca 500 gram röding (det går säkert lika bra med lax)
1 paket kallrökt lax (kan det vara 50-100g?)
100 gram skalade räkor
1 påse frusna rotfrukter
1,2 liter vatten
3 dl grädde
Fisk- eller grönsaksbuljong
Salt och peppar
Koka fisken i buljong. Tillsätt rotfrukter och grädde.
När soppan är klar tillsätts räkor och strimlad lax.
Smaka av med salt och peppar.
Fisksoppan får vi ta en annan dag. Vad vi åt till middag ikväll tänker jag inte berätta men den serverades sent. Klockan hann bli 20.30. De franska matvanorna lever kvar.
Vi bestämde i fredags att vi skulle tillbringa lördagen ute. Vi klev upp i god tid och packade i ordning. Ute regnade det. Grå är hoppets färg. Det var verkligen grått... och blött. Vi lever oftast efter devisen "det finns inget dåligt väder utan dåliga kläder" och packade mat, barn, hund och pimpelspön. Efter några timmar lugnade det ner sig och blev riktigt behagligt. Jag hade skidor med mig och bestämde mig för att skidra tillbaka hem, 17 km. Det blev en skön tur.
I morse när vi vaknade sken solen in i vårt sovrum. Vi fick bråttom iväg. Barnen vägrade följa, efter gårdagens blöta minne, och tog sovmorgon. I väg vi for, maken, lilla hunden och jag.
Helt plötsligt ryms hela familjen på skotern. Kälken fick stanna hemma. Lilla hunden satt framför maken som en lite prinsessa och hade total kontroll på läget.
Jag gillar verkligen fisk. Men att fiska.... njaää. Tävlingsdjävulen i mig kan inte riktigt hantera situationen när andra får fisk och inte jag. När jag väl får fisk så blöder mitt hjärta och jag tycker jättesynd om fisken som jag just är påväg att döda. Jag krokar absolut inte av den. Det får maken fixa. Jag är helt enkelt för blödig. Tillsammans med lilla hunden vilade jag ryggen på ett renskinn och hade det rätt bra. Ingen fick fisk så det var rättvist och bra men rätt tråkigt. Jag hade faktiskt planerat fisksoppa till middag.
Maken var mer aktiv. Han satt hela tiden och fiskade och fikade samtidigt. Helt fantastiskt att han klarade av två saker samtigit!
Hunden och jag gav upp så vi började att gå hemåt. Maken kom en timme senare och plockade upp oss.
Och som sagt, fisksoppan det blev bara en dröm.
Förra våren, när vi var i fjällen, blev vi bjuden på Christians fisksoppa. Den var enormt god. Receptet finns i min lilla svarta. Ett typiskt recept som lämnar utrymme till den egna fantasin.
Christians fisksoppa - 5 portioner
ca 500 gram röding (det går säkert lika bra med lax)
1 paket kallrökt lax (kan det vara 50-100g?)
100 gram skalade räkor
1 påse frusna rotfrukter
1,2 liter vatten
3 dl grädde
Fisk- eller grönsaksbuljong
Salt och peppar
Koka fisken i buljong. Tillsätt rotfrukter och grädde.
När soppan är klar tillsätts räkor och strimlad lax.
Smaka av med salt och peppar.
Fisksoppan får vi ta en annan dag. Vad vi åt till middag ikväll tänker jag inte berätta men den serverades sent. Klockan hann bli 20.30. De franska matvanorna lever kvar.
Min (s)ko
För några år sedan bodde vi i ett mycket mindre hus - ett radhus. Men där hade vi en mycket större hall, säkert dubbelt så stor som nuvarande hall. Dessutom hade vi två fina garderober för skor!!! Inköpta på IKEA. Helt underbara. Jag kan fortfarande förvånas över IKEA som plockade bort denna suveräna garderob ur sortimentet. Var det bara jag som hade det behovet?
Golvet var alltid tomt på skor. När man klev innanför dörren åkte skorna omdelbums in i garderoben. Det var tider det. Min mormor sa alltid att farstun (hallen) visade hur resten av huset såg ut. Jag har försökt att leva upp till det men tyvärr har jag inte resten av familjen med mig. Kanske för att de aldrig träffade min kloka lilla mormor. De hade behövt ett visdomsord från henne. Det var en kvinna som höll rent hus. Så även i ladugården där korna fick trasmattor på golvet.
Hemma i vårat hus i staaaan... Där finns det massor av skor att välja på. Och det är klart, om det bor fem pers i huset, det är vinter, vi har minst sju olika aktiviteter, då krävs det lite skor. Nu tänker jag inte göra en offentlig inventering av mina skor. Räknade till tre par stövlar sen måste jag fundera.
Men mina skor står i alla fall fint uppradade på skohyllan. Min kära familj, de kliver ur skorna strax innan för dörren sen får nästa person som kommer kliva över skorna för att ta sig in i huset. Vi har inte ETT (1) skoproblem utan.... 100. Nu är det slutköpt skor. För familjen. Jag kanske behöver ett par till... sommaren? Äsch, jag köpte ju ett par på vildmarksmässan.
Frankrike lever kvar i vårt minne. Vi pratar ofta om maten som vi åt, brödet som maken köpte varje morgon, skidåkning och väder. Jag gjorde ett test och tänkte testa världens enklaste baugetter.
Jag jäser gärna (läs alltid) degen i minst sex timmar. Det ger syrlig smak på brödet som jag gillar. Degen är också rätt lös på gränsen till kladdig. Det blir så lätt att röra ihop degen då. Ofta får brödet jäsa över natten. Så här gjorde jag mitt test.
Baugette på test
25 g jäst
lite sirap eller honung som löser upp jästen
7,5 dl vatten från kranen
1 msk salt
vetemjöl
dinkelmjöl
Blanda jästen med sirap tills jästen är upplöst.
Tillsätt vatten och salt.
Blanda i mjöl och rör om tills den fått en nästan klibbfri konsistens.
Låt jäsa över natten. Jag brukar dra plastfilm över bunken så att inte ytan torkar och krackelerar.
Dela degen i fyra bitar. Rulla ut dem i längder som passar bakplåtens kortsida. Jäs i 20 minuter. Pensla brödet med olja och strö över gourmet salt. Brödet blir platt som en pannkaka men fixar till sig i ugnsvärmen.
Sätt ugnen på 250°C grädda i 10 minuter. Sänk värmen till 225°C och grädda i ytterligare 10 minuter.
Trots att brödet tappade höjd flera gånger så reste det sig som en stång på en midsommarnatt:) Saftigt med en lätt syrlig smak. Receptet kan säkert utvecklas. Det var i alla fall gott så länge det var nygräddat.
Golvet var alltid tomt på skor. När man klev innanför dörren åkte skorna omdelbums in i garderoben. Det var tider det. Min mormor sa alltid att farstun (hallen) visade hur resten av huset såg ut. Jag har försökt att leva upp till det men tyvärr har jag inte resten av familjen med mig. Kanske för att de aldrig träffade min kloka lilla mormor. De hade behövt ett visdomsord från henne. Det var en kvinna som höll rent hus. Så även i ladugården där korna fick trasmattor på golvet.
Hemma i vårat hus i staaaan... Där finns det massor av skor att välja på. Och det är klart, om det bor fem pers i huset, det är vinter, vi har minst sju olika aktiviteter, då krävs det lite skor. Nu tänker jag inte göra en offentlig inventering av mina skor. Räknade till tre par stövlar sen måste jag fundera.
Men mina skor står i alla fall fint uppradade på skohyllan. Min kära familj, de kliver ur skorna strax innan för dörren sen får nästa person som kommer kliva över skorna för att ta sig in i huset. Vi har inte ETT (1) skoproblem utan.... 100. Nu är det slutköpt skor. För familjen. Jag kanske behöver ett par till... sommaren? Äsch, jag köpte ju ett par på vildmarksmässan.
Frankrike lever kvar i vårt minne. Vi pratar ofta om maten som vi åt, brödet som maken köpte varje morgon, skidåkning och väder. Jag gjorde ett test och tänkte testa världens enklaste baugetter.
Jag jäser gärna (läs alltid) degen i minst sex timmar. Det ger syrlig smak på brödet som jag gillar. Degen är också rätt lös på gränsen till kladdig. Det blir så lätt att röra ihop degen då. Ofta får brödet jäsa över natten. Så här gjorde jag mitt test.
Baugette på test
25 g jäst
lite sirap eller honung som löser upp jästen
7,5 dl vatten från kranen
1 msk salt
vetemjöl
dinkelmjöl
Blanda jästen med sirap tills jästen är upplöst.
Tillsätt vatten och salt.
Blanda i mjöl och rör om tills den fått en nästan klibbfri konsistens.
Låt jäsa över natten. Jag brukar dra plastfilm över bunken så att inte ytan torkar och krackelerar.
Dela degen i fyra bitar. Rulla ut dem i längder som passar bakplåtens kortsida. Jäs i 20 minuter. Pensla brödet med olja och strö över gourmet salt. Brödet blir platt som en pannkaka men fixar till sig i ugnsvärmen.
Sätt ugnen på 250°C grädda i 10 minuter. Sänk värmen till 225°C och grädda i ytterligare 10 minuter.
Trots att brödet tappade höjd flera gånger så reste det sig som en stång på en midsommarnatt:) Saftigt med en lätt syrlig smak. Receptet kan säkert utvecklas. Det var i alla fall gott så länge det var nygräddat.
