Maries munsbitar

Jag var rätt knäckt efter lördagens mastodontbak i bagarstugan. Jag kom inte ens ihåg att berätta att vi bakade mjukkakor.
Här kommer i alla fall lite bilder och recept ifall att du också vill fylla frysen med mjukkakor inför vårsäsongen utflykter.



Mastodontdegen jäser.



Inspektion av elden. Eller är det så att en av få pappor som var med ville lära sig hur det fungerar?



Rulla rulla liten bulla...



och nog rullade vi. Närmare bestämt 520 stycken. Eller vi och vi. Det var en stackars mamma som rullade. Några flickor försökte sig på det men gav ganska snabbt upp.



I väntan på gräddning.



Grädderskan blev så flink så hon fixade att grädda två kakor åt gången och tur var det! Annars hade vi inte blivit klara före midnatt.



Full fart i stugan.



En välbehövlig fikapaus.



Skönt att få sitta och gott att äta.

Mjukkakor i bagarstuga
4 liter vatten
4 pkt färsk jäst
1 dl sirap
1 dl olja
4 msk salt
1 pkt (1,5 kg) kornmjöl
Knappt 2 pkt (4 kg) vetemjöl
Värm vattnet till 37*C.
Lös jästen med sirap och rör sedan ut det i vattnet.
Tillsätt salt och olja.
Blanda i mjöl och arbeta degen väl. Degen ska vara lite kladdig. Det går åt en del mjöl när man rullar bullar och bakar ut kakan.
Jäs i 30-60 minuter beroende på hur lång tid allt annat tar och hur kallt det är i bagarstugan.
Häll upp degen på bakbordet. Dela i 40 ämnen. Rulla ämnena till släta bullar. Det här momentet är viktigt för att sedan få fina kakor.
Kavla ut med slät kavel. Dra några drag med kruskavel. Sopa bort överflödigt mjöl innan gräddning.
Grädda.
Låt kakorna svalna under duk. Se upp så att de inte torkar.
Paketera i plastpåsar.

Det finns vissa datum då man vet vad man gjort och  jag vet exakt vad jag gjorde för 25 år sedan. Knäppt va? Men om du tänker efter. Visst vet du vad du gjorde den dag Olof Palme blev mördad? Det vet vi nog alla. Jag var i Thailand. I en liten liten by i de norra delarna. Nära gyllene triangeln. Och det var så kallt. +8C. En kallfront kom in från Kina och det hade inte hänt på mannaminne. Thailändarna var i chocktillstånd. De hade aldrig tidigare upplevt en kyla som denna. Man satte på sig allt man ägde och hade. Klädde sig lager på lager (utan att förstå att det skulle bli väldigt populärt 20 år senare) toppat med en filt. Man satt på huk efter byvägen runt små eldar. Allt för att få lite värme. Jag hade en alldeles fantastisk dunsovsäck. Men det var bara det att jag hade lämnat den i Bangkok. Det var ju så varmt! Det var inte lätt att resa i ett tropiskt land när de drabbades av kyla. Beskedet om Olof Palmes bortgång kändes.... overkligt. Jag var för långt bort.

Idag är jag inte nöjd med resultatet. Den lilla hunden som är en chinese crested powder puff börjar se rätt luden ut. Jag säger (och det gör övriga familjen också utom maken som är en mycket precis typ) att det är min hund men det är det inte utan vi är fodervärd åt henne. I oktober var vi till lilla hundens hemtrakter och hennes riktiga ägare klippte klorna och rakade henne i ansiktet. Man ska även raka hunden en bit ned på bröstet i en trekant. Busenkelt såg det ut och ägarinnan sa att "Det här fixar du själv nästa gång!" Nu har jag gruvat mig länge och hunden ser mer och mer lurvig ut. Kompis E bistod med en sprillans ny och fin klippmaskin av Rolls royce-modell. Man kan ju undra varför den var oanvänd när hon också har en liten lurvig hund. I dag bestämde jag mig i alla fall för att ha stora hundvårdardagen. Det drar verkligen ut och blir hela dagen. Först klippte jag bort nästan allt hår mellan trampdynorna. Det hade nog varit lite enklare och gått lite fortare om hunde legat stilla. Sen for vi ut på en milatur på skidor. När man gruvar sig infår något så är det ju väldigt lätt att hitta på andra sysslor. Till och med städning är riktigt trevligt. S1 kom till min hjälp och skulle hålla i hunden. Jag startade apparaten men knäppte snabbt av den igen för den lät så högt. Sen ringde jag till kompis E för att få lite stöd. Hon tänker minsann inte klippa sin hund själv.... Nä nä men nu tänker jag klippa min hund. "Be henne komma hit som moraliskt stöd" tyckte S1 men hur mycket stöd får man av någon som köper en dyr maskin för att sedan stoppa den i garderoben för att man inte törs använda den? Jag tog tag i lilla hunden lugnt och fint och skulle börja klippa men vi ryckte till båda två åt olika håll. Var tvungen att ta ytterligare en liten paus för att samla en liten gnutta mod. Men sen.... oj vad hackigt det blev. Jag kämpade på mitt håll och hunden på sitt. Till slut  började hon ta i med tassarna för att få bort den otäcka maskinen från sitt lilla söta huvud. Hon har rätt mycket hår på huvudet lilla hunden som vi samlar till en tofs men jag lovar, nu kommer håret att få hänga ner i ansiktet för att dölja alla hack. I min iver att klippa glömde jag bort att ta av mig mina stretchiga skidbyxor och underställströjan. Tröjan sticker så lagom skönt och jag är helt täckt i vitt hår. Trekanten var det inte ens idé att tänka på. Har ingen aning om vart den skulle vara.



Så här snygg var hon, lilla hunden, i somras när ägarinnen hade klipp henne. Jag kan lova att hon inte alls ser lika glad ut nu. Det skulle nog inte ägarinnan vara heller. När jag var klar sprang hon och gömde sig. Men än är inte min hunddag klar. Nu ska vi ta oss en efterlängtad dusch. Undrar om jag fortfarande är hennes favorit i familjen imorgon.

S2 ska åka till Paris med sin franskagrupp. Det är fem flickor och en lärare som far nästa vår. Tills dess ska vi ha samlat ihop pengar som täcker resa, boende, diverse inträden och en dutt fickpengar. Arbetet är mest av bakningskaraktär och vem är det som åker på det jobbet? Rätt gissat. Mammor. Men idag skramlade vi ihop alla mammor, några pappor och alla flickor och invaderade bagarstugan. Kompis C och jag gick dit klockan 7 och gjorde klart två degar á 4 liter så att det bara vara att börja baka när resten av gänget kom. Den vedeldade ugnen var varm efter ett ivrigt eldande under kväll och natt. Sen har vi bakat. Och bakat. I dag har det varit den första varma vårlika dagen under denna vinter. Mild temperatur. Solen sken från en klarblå himmel och värmde så skönt.... de få minuter vi smet ut för att tömma lungorna på mjöldamm. Totalt har vi bakat på 52 liter. Allt som allt 520 kakor.  Det tog drygt 12 timmar och nu är jag TRÖTTT! Kan någon vara snäll och servera mig mat?

Jag läser gärna. Tyvärr så är det en tidsbrist att hinna med alla intressanta, välskrivna roliga och spännande böcker som det finns att välja mellan. Förr var jag tvungen (mitt eget tvång) att läsa ut alla böcker som jag påbörjade. Men en klok bibliotekarie i byn påpekade att det finns alldeles för många bra böcker för att man ska lägga tid på dem som är dåliga. Det tog jag till mig och har försökt att anamma.



Blev rekommenderad att läsa serien kring Familjen kring La Stella, Hallon och hat, Vinbär och vedmot och Smultron och svek. Storyn utspelar sig i Östersund och har en del av mina intresseområden. Mat och resor. Det var skrivet med en stil som inte underhåller mig. Däremot avslutades varje kapitel med spännande recept. Flera av recepten använder jag mig av och ett återkommande är:

Marios köttfärssås la famiglia
1 kg köttfärs
salt och peppar
Sås
2 hackade gula lökar
olivolja
1 kg tärnade tomater
3 vitlöksklyftor
1 tsk socker
1,5 dl rödvin
2,5 dl örtbuljong
1 kruka färsk basilika
riven parmesanost

Börja med tomatsåsen. Hacka lökarna. Stek den i olivolja på svag värme tills den blir genomskinliga. Häll i de tärnade tomaterna, pressa över vvitlöksklyftor, socker, rödvin och buljong. Låt puttra.
Bryn köttfärsen i stekpanna. Salta och peppra. Slå ihop färs med tomatsås och låt det pyttra tillsammans i en halvtimmen. Innan servering strös hackad färsk basilika över såsen. Servera med pasta och riven parmesanost.

I lördags tänkte jag att vi skulle festa till och äta pasta och den goda köttfärssåsen. Och det gjorde vi MEN det var bara jag och maken som satt vid bordet. Barnen var på olika aktiviteter. Det börjar bli mer vanligt nu att maken och jag får roa oss själv. Sist vi åkte slalom (på tu man hand) så sa han "Vi må vara väldigt olika men det är tur att vi har samma intressen." Så de e bar å åk.

Vi har besök i byn från England. Ett projekt som byn har haft med Mansfield i England har också lett till vänskap. Projektledaren från England väljer att komma tillbaka till byn, om och om igen. Nu är det tionde gången som hon är här. Man och dotter har fått följa med för andra gången. Jag bjöd hit dem på middag och meddelande familjen att alla skulle vara hemma ikväll för vi skulle ha engelsmän till middag. S3 tittade förvånat på mig och sa "Kan man äta engelsmän?"



S3 och E-flickan fann varandra direkt och där fanns minsann inga språkhinder. Och inte blev de uppätna våra gäster!

S1 och hennes vänner belamrade köket under mest hela dagen eftersom skolan ställt in flera lektioner. Det var ju bra för mig som fick tre pigor att köra med. Det skalades och hackades. De planerade och fixade en underbar dessert som vi aldrig ätit tidigare, inte ens hört talas om och därför har jag lite svårt att komma ihåg namnet. Håll till godo med receptet! Det gick hem hos engelsmännen som var väl bekant med pajen och vi svenskar kommer att göra den igen.

Banoffee pie
250 g digestivekex, i små bitar
125 g smält smör

397 g kondenserad mjölk
75 g ljust muscovadosocker
50 g smör

3 dl grädde
2 bananer

Detta inlägg hittade jag på Ájtte Svenskt Fjäll och Samemuseums facebooksida i morse.

"Världens näst minsta däggdjur, mindre dvärgnäbbmus, finns i Jokkmokks kommun. När det är kallt tappar små djur värmen lättare än större djur, då deras kroppsyta faktiskt är större i proportion till kroppsvikten. En dag som denna med friska -35C måste dvärgnäbbmusen kompensera värmeförlusten genom att äta många gånger sin kroppsvikt."

Intressant information. Undrar om det kan annamas på mig? Man äter helt klart mer när det är kallt. Det kanske är för att hålla värmen! Jag som alltid trott att det berodde på att man är uttråkad för att man inte tar sig ut lika lätt. Underbart! Nu har jag fått en anledning till att äta lite mer en kall dag som denna. Visst är det som så att jag är lite för lätt i förhållande till min storlek? Nähä. Inte det.

Under dagen så steg faktiskt temperaturen till behagliga -24C så jag tog den lilla hunden på en prommenad runt den frusna översnöade sjön. På stigen snubblar vi över en nedfrusen liten krake.



Den lilla stackarn gick en kall död till mötes. Vi kan med hjälp av Ájttes information konstatera att musen har ätit för lite. Det är nog ändå bäst att jag tar det säkra före det osäkra och äter lite till. Allt för att hålla värmen uppe.

Jag har ju tidigare berömt mannen i kompis V's liv för hans enormt goda kaffe. Har hittills inte druckit ett godare kaffe. Och då kan ni gissa hur olycklig jag blev när jag ser hans en timme gamla inlägg på facebook "kaffet är klart". Jag får hålla till godo med mitt perkulatorbryggda kaffe med kall mjölk.



En underbar kopp espresso med hårt vispad mjölk (nej det är inte äggvita) tillagad av mannen i kompis V's liv.

Jag gillar ärtsoppa. Gör den gärna på två paket ärter, storkok, och fryser in för att ha någon dag när fantasin tryter eller tiden för matlagning inte finns. Men sen kom bromsklossen. S2 blir rent sur när det serveras ärtsoppa. Hon har inte alltid varit så men under de senare åren så har smaklökarna förändrats. Eller har det med fjärtsoppa att göra? För att göra livet lite enklare så kör jag ärtsoppa när hon är borta. Som idag! Hoppas bara att hon inte räknar med att äta middag med familjen. Har inte riktigt klart med hur konfalägret ser ut och när de små liven väntas hem.
Jag kör alltid ekologiska ärtor och på paketet finns receptet. Lätt som en plätt! Behöver bara lite framförhållning:)

Ärtsoppa utan fläsk 6 portioner
1 paket (500 g) gula ärtor Skölj ärterna!
vatten till blötläggning
1 msk salt per liter vatten
Låt stå i 6 - 12 timmar. Jag kan ha det ännu längre. Koktiden blir kortare.

Slå bort blötläggningsvattnet och skölj ärterna.
1,5 liter vatten
1 tsk salt
1-2 gula lökar hackas fint
1/2 purjolök, den gröna delen strimlas fint
2-3 morötter skäres i små bitar
1-2 buljongtärningar
1 tsk timjan

Koka upp ärterna med vatten, salt, buljong och grönsaker. Koka under lock tills ärterna är mjuka och gärna lite ihopkokta. Det tar cirka en timme. Tillsätt timjan mot slutet av kokningen. Om du tycker att soppan blir för tjock så späd med vatten.

Pannkakstårta är inte helt fel som efterrätt men det får bli en annan dag.
Under en period av vårt liv så turades kompis V och jag om att laga ärtsoppa. Vi hittade på olika smaksättningar på soppan och försökte oss på olika kreativa former av pannkaksefterrätt. Det var tider det.

Började morgonen med en prommenad. Lilla hunden yrade på och såg rätt lycklig ut. Om nu hundar kan se lyckliga ut. Nästan hemma kommer ett svart monster som skjuten ur en kanon rusandes mot min lilla älskling. Nu blir hon ihjälbiten hann jag tänkta och lilla hunden som också blev lika överraskad när det svarta monstret rusade rakt över henne tryckte sig platt mot backen. Men det var ju bara kompis L och hennes man med stort M som inte hade koll på sin svarta fara! Desto bättre koll hade den svarta faran på oss två och blev antagligen överlycklig att se kompisar ute i arla morgonstund. Jag såg det som en invit och följde svarta faran hem för att bli bjuden på en kopp kaffe. Husse och matte fick snabbt hoppa upp ur sängen, klä sig och fixa fika till de morgonpigga besökarna. Det blev nog en Gevalia av ekologisk variant till det oväntade besöket.



Sen följde olika hushållsaktiga aktiviteter i det barntomma hemmet. Måste säga att det var en fantastisk dag. Solen sken. Fåglarna kvittrade och man fick som vårkänslor. Vårkänslor fick jag även när jag i köket försökte titta ut på den starka solen. Nu vet jag varför jag gillar december! Skiten på fönstren syns inte lika tydligt. Städsuget ökade och projekt snabbputsa fönster påbörjades. Och det gick ju jättebra. På insidan. Men när jag kom till utsidan så frös både smutsen och fönsterputs fast. Jaha, så du förstod det? Men solen låg ju nästan på! När maken skred in i köket en stund senare så tittade han förvånat på fönstret och undrade vad som hänt! Herregud! Sen när har han börjat intressera sig för hur fönster ser ut? Han ser ju inte ens när jag bytt gardiner eller skaffat nya blommor.
Idag fyller kompis K's son 24 år!!! Hur kan det vara möjligt? Han är ju som en vuxen karl. När vi flyttade hit för några år sedan var han bara 9 år. Vissa åldras lite snabbare än andra.
Kompis K är en hejare på att baka. Den uppmärksamme känner nog igen dessa fantastiska muffins med vit chokladtopping. Receptet kommer från kompis K och är tidigare presenterat här.



S1 kom inglidandes från sin arbetshelg men S2 saknas fortfarande. På vift i fjällvärlden på konfaläger. Synd om henne som missade alla godsaker.
På buffén serverades massor av olika chokladgodsaker, till exempel chokladkaka med pecannötter och vit chokladglasyr som det serverades hallongrädde till. En riktigt godisaktig chokladbit med digestivekex och  ljus chokladtopping. Det receptet fick hon faktiskt av mig och nu vet jag att det både fungerar och är gott. Nybakade stora fina bullar... jag lyckades nog trycka i mig minst två chokladbollar också. Mina kalasfavoriter. Oj! Magen står fortfarande i fyra hörn, full av alla godsaker. När vi satt där med kaffekopparna och jäste kommer hon fram med stora tårtan. Vi tittade frågande på varandra och undrade hur vi skulle få i oss den. Kompis K är en hård kvinna. "Ni kommer inte härifrån förän ni har ätit upp den!" Men tjocka släkten då som kom klockan 14! Varför åt de inte tårta? Tårtan var jättegod men jag tror att den kommer att vara än godare i morgon när den är riktigt saftig. Jag ska nog glida över på en kopp kaffe och hoppas på en till tårtbit fram emot eftermiddagen i morgon.
Tyvärr. Det blev ingen middag idag. Vi var alla för mätta och ingen (jag) orkade fixa middag.

I förrgår när jag hälsade på hos kompis V bestämde vi att överraska mannen i hennes liv med en födelsedagsmiddag. På något underligt vis blev jag involverad i tillagningen av middagen. Det är alltid kul att planera kalas. Och när man går på kala så vill man ju vara fin!



Kompis V visade kapet från vintermarknaden och hur man kan piffa upp ylleklädseln med en tyllkjol. Men efter lite rotande i garderoben hittade hon något än festligare som hon dessutom vet att mannen i hennes liv uppskattar.



Den lilla svarta är ju alltid ett säkert kort!
Jag hade inte fått någon tydlig tidsangivelse och mot kvällskvisten poppade det upp ett chattmeddelande från födelsedagsbarnet. "Jag är hungrig! Kom hit och laga mat!" Hoppsan! Hemligheten var avslöjad! Ringde snabbt hem man och barn. Bytte om till min lilla svarta sen drog vi på kalas.
Kompis V hade tänkt bjuda mannen i hennes liv på smörgåstårta till lunch. Men jag vet inte hur deras mattider ser ut för smörgåstårtan stod orörd på bordet när vi dundrade in och familjen såg smått hungriga ut.



Vi var också lite småhungriga och blev jätteglada att få äta av den underbart goda smörgåstårtan med lax, räkor och havskräftsstjärtar. Tyvärr har jag inget recept men jag kanske kan fixa det.
Efter förrätten (smörgårstårtan) och lite surr började vi med middagen. Säkert har en och annan av er provat på den. Det är en gryta som passar bra när man är några fler runt bordet och vill ha lite extra piff på maten. Vad man har i är väl egentligen efter tycke och smak men så här gjorde vi:

Festlig gryta med ris
knappt 1 kg nötkött av finare styckningsdel (du kan även ta fläskfilé, ren eller älg)
2 lökar som hackas
3 vitlökar
10 champinjoner som skäres i klyftor
2 paprikor (vi tog en gul och en röd och det gav fin färg på grytan)
2 paket chorizo, skär korvarna i slantar
1 burk syltlök
1 burk cornichone
3 dl grädde
4 msk dijonsenap
soya (kinesisk!)
salt
peppar

Fräs löken på svag värme så att den blir genomskinlig. Tillsätt paprika och champinjoner. Pressa över vitlök. Låt det puttra.
Bryn köttet och slå det i grönsaksgrytan. Tillsätt grädde. Låt puttra. Smaka av med senap och kryddor.
Servera ris och grönsallad till.



Låt maten tysta mun! Det fungerar inte på oss. Vi åt och pratade. Mest pratade nog kompis V och jag. Men övriga deltog också med allehanda ljud. Bandyspel och Septembers "Mikrofonkåt" varvades ur diverse högtalare, lilla flickan tjoade på lycklig över all uppmärksamhet. S1 försökte lära lilla flickan lite franska. Mammorna skrattade, hunden skällde och mitt i detta vistades födelsedagsbarnet som en gång hade en dröm om att bli eremit i Indien.
S1 och maken gick hem eftersom vi skulle upp tidigt i morse men då hade kompis V och jag inlett ett parti i Kalaha.



När speldjävulen slår till så är det svårt att slita sig. Vi var tysta och koncentrerade. Mannen i kompis V's liv gav dock upp. S3 och sonen i huset hade andra planer. Fullmåne! Midnatt skarpt skulle de ut och bryta sig kvistar för att göra trollspön. Men då hade till och med jag tackat för mig och gott hem.

Det trodde du inte? Men så är det. Från topp till tå. Endast det yttre skalet består av en mer dunlik kvalitet. Nu undrar du nog hur jag tänker.
Antar att större delen av den svenska befolkningen väntar med spänning på vårens och sommarens kollektion av klädkataloger, om de fortfarande exiciterar? Kanske är det bara nätvarianter nu förtiden? Nå väl. Jag är rätt säker på att, vart man nu väljer att handla, så möts man av ljusa, spetsiga lätta och vackra sommarkläder. Längtar? Inte alls. Fryser bara lite till.
Under en längre tid har S2 jagat mig och tjatat "Maaaamma! Du måste köpa!" Oftast är det ju linnen och koftor som efterfrågas. Men faktiskt, denna gång så var det ett ylleunderställ. Vilken klok flicka. När hon dessutom fått vänta och frysa lite extra så har det blivit än mer attraktivt detta underställ. Så det blev en liten shoppingrunda i byn idag. Maken förfäras alltid över att man kan spendera så mycket pengar i detta lilla samhälle där det finns så få affärer. Sen inser han med glädje att det nog är rätt bra att bo här med fyra köpsugna damer i huset och 10 mil till ett större samhälle med större utbud. För att få lite variation på tillvaron köpte jag mig ett par svarta yllekalsonger. Blir lite snyggare till kjol. S2 fick sitt efterlängtade ställ och kalsongerna åkte på omedelbart. S1 fick sig ett par vackra mamelucker eller långbent trosa kan man nog kalla det också. Värmer gott gör de i alla fall för jag bor i mina.



Själv har jag lager på lager av ylle. Kalsonger, mamelucker (visst är det ett häftigt namn. Någon som vet vart det kommer ifrån?), yllebenvärmare och så vidare. Jodå. Jag har även ylletrosor och en sport-bh i..... YLLE!
Visst är jag en helylletjej!

Trot eller ej men pajen blev klar till slut.



S1 och U-flickan fick springa i förväg. S2 var redan på plats. Halva familjen höll i alla fall tiden.
Det är inte så supersmart att ha den nästan nya klättermus-tjock-dunen på sig när man i farten ska grabba en het paj ur ugnen.



Så maken fick ta över, klädd i en billigare variant av ytterkläder, varma vantar och pannlappar. Trots -33C höll pajen värmen hela vägen fram till buffén. Tur att vi bor centralt och har nära till allt:D



Väl på plats mötte oss ett dignande buffébord. Spännande! Många familjer var på plats och alla hade något med sig. Det serverades olika pajer, kveita från Norge, pastagratäng med renkött, kyckling, tacogratänger, gravad lax, laxröra och olika sallader. Jag har säkert glömt något. Ja men titta! Den uppmärksamme ser nog att jag glömde både köttbullar och varmkorv. Kan det bero på att jag inte är så intreserad av dessa rätter?



Jag frösökte verkligen att inte ösa på av allt utan ta lite av det godaste och INTE backa. Åh vad gott det var. Jag är fortfarande proppmätt och nu väntar en god natts sömn.

I morgon vinkar vi av hela gänget som varit på besök i Jokkmokk sedan 30 januari. Ett 20-tal ungdomar och några lärare har bott hos olika familjer i byarna kommunen runt. Vi har haft u-flickan hos oss. Den duktiga personalen från högstadieskolan har aktiverat gäster så väl som våra egna ungdomar. De har varit på tur till Kiruna och Icehotel, haft gemensamma myskvällar, grillat korv i pulkabacken och fått en enormt fin gemenskap. Jag tycker mig också se att ungdomarna från byn som annar inte har en naturlig gemensam anknytning har funnit varandra och haft riktigt kul ihop. Jag bugar och bockar för de vuxna som har energi och kraft att rodda i det hela. Utan dem skulle vi lunka på i vår alldeles normala vardag. Nästa vår åker en grupp från Jokkmokk, både ungdomar och vuxna till Uruguay för att besöka det gäng som varit här och ta del av deras vardag. Jag misstänker att de kommer att få det betydligt varmare.
Om typ två minuter börjar avskedskalaset som också är ett knytkalas. Och vart är vår mat? I ugnen natruligtvis lite ofärdig skulle jag nog kalla den. Har i vanlig ordning yrat runt idag. Fick en halvgod kopp kaffe hos kompis V. Måste erkänna att mannen i hennes liv serverar bra mycket godare kaffe. Sorry! Men det är sant. Försökte mig på en strukturerad handling på mataffären. Som tur var tog jag med mig sparken. 1700 kronor mat senare packade jag och lyckades navigera mot hemmet. Under den lilla shoppingturen slog jag en pling till bästa S1 och hon fixade pajdegen.
Maken packade upp alla kassar medan jag fyllde pajformen med...

Hastpaj
1 paket bacon och
1 lök som har fräst tills det är gyllenbrunt
1 dl hackade oliver i valfri färg
3 soltorkade tomater
1 paket fetaost i små bitar

3 ägg
3 dl mjölk
svartpeppar
vispas ihop och slås över pajen.
Grädda i 200 grader tills det är färdigt!

Pajskalet? Men måste jag upprepa mig? Det hittar du i tidigare inlägg "koka soppa på en spik".

Och det kan jag ju berätta, det tar mer än 20 minuter innan eländet är klart. Nu är S2 IRRITERAD kan man tro. Hon var väldigt tydlig med att informera oss om att vi skulle komma I TID. Men vilken tid?

Jag har varit riktigt less på kylan under en längre tid nu. Under flera dagar har jag hittat ursäkter att slippa gå ut med lilla hunden. Men å andra sidan har inte heller hon varit så sugen på att vistas på andra sidan ytterdörren. Men då måste jag backa och fundera lite. Det första man gör på morgonen är att titta på termometern. När den visar under -30C utbrister hela familjen i en kollektiv suck och fy. Någon av de äldre undrar försynt om man verkligen måste gå till skolan när det är -38C. När man sen tar en titt på facebook är det stora samtalsämnet temperaturen och vem som har kallast. Jo jo. Jag är mycket aktiv i debatten.


Lycka är att ha pisten för sig själv.

I helgen var vi i Kåbdalis och hade det riktigt bra. På grund av olika omständigheter så åkte jag inte så mycket skidor på lördagen vilket triggade igång mig ordentligt så på söndagsmorgon tog jag en promenad med lilla hunden. Friskt och härligt. Hon skuttade glatt på och hittade massor av nya spännande dofter. Skyndade på för att vara i backen när liften öppnade. Vi hann inte riktigt fram. Någon annan hade dragit de första strecken i backen men vi var ute i god tid. Det är så skönt när man har backen för sig själv. S3 och jag nötte på. Upp och ner. Pappan var ett halvt varv efter och kämpade på för att komma i kapp oss. När vi väl var samlade så skulle vi ta oss till sittliften (tresitsig) för att få åka upp tillsammans men den var stängd. Vi kollade med liftkillarna när den skulle öppna och de förklarade att den är inte öppen när det är kallare än -20C och nu var det -24C. Där fick vi en förklaring varför vi var så gott som ensam i backen. Det är ju rätt intressant. Jag klär mig oftast i samma kläder när jag åker skidor. Ylle och några lager till under ytterkläderna. Ibland fryser jag, men det är väldigt sällan. Ibland blir jag riktigt svettig och då är det lätt att klä av sig något av lagren. Oftast är det helt ok. När man inte vet hur många grader det är så är det mesta helt ok. Även temperaturen. Summan av dagen var en fantastisk skiddag i gnistrande sol och ett fantastiskt blått ljus. Vi åkte massor och slapp allt vad köer heter. Det är ju inte så kul för liftägaren när det är kallt. För alla som var hemma och kollade på termometern i söndagsmorse valde med all sannolikhet att stanna hemma. Kontentan av det hela är - Börja inte morgonen med att titta på termometern. Egentligen, slopa termomtern helt och hållet. Klä dig efter årstid och för att ta det säkra före det osäkra så får yllestället åka på året runt:)



Njut av dagen!

När man nu, en dag som denna, trotsar kylan så är det mysigt att värma sig med en god och värmande dryck när man kommer in i stugvärmen.
Varm choklad med vispgrädde är ju aldrig fel. Vill man hotta upp denna variant så byter man ut O'boy/kakao mot 70-procentig choklad som får smälta i mjölken tillsammans med några ringar pepparfrukt. Tillsätt socker efter smak. Nu får du en dryck som både värmer och hettar till!

Det är jättekul att laga mat. Men när man gör det varje dag så blir i alla fall jag lite små less ibland. Att komma hem till ett dukat bord och känna doften av nylagad mat.... Det ger som en underbar känsla. U-flickan far vidare på fredag men lovade att laga middag innan avfärd. Veckorna har rusat iväg och ibland har vi knappt hunnit äta middag tillsammans. Men så i sista minuten fick vi till det och hon bjöd på en underbar milanesas. Det är något som man äter ofta i hennes hemland. En typ av snabbmat. Man kan göra det på kyckling, nötkött eller fisk. Man serverar vilken sås man vill och äter med potatismos eller ris.
U-flickan bjöd på kycklingvarianten med ris och sallad. Vi torra svenskar vill ju gärna blöta ner maten lite men det fanns ingen sås så långt ögat kunde se. Hittade lite mango chutney i kylen och det var helt ok men en tomatsås med vitlök skulle inte sitta helt fel.
De två äldre S'en fick bistå som hantlangare och de förbjöd mig att ta reda på hur denna rätt tillagas för i fortsättningen så är det deras rätt. Det blir ju intressant. Och i vanlig ordning ser jag fram emot att få sätta mig vid ett dukat bord.
Om jag nu ska gissa och med vetskapen om vilka ingredienser som använts så tycker jag att du ska göra så här:



Milanesas, 6 portioner
1 kg kyckling skärs i 1 cm tjocka skivor efter långa sidan
Salta och peppra
Vänd i ströbröd. Det ska vara ett tjockt lager.
Fyll en gjutjärnspanna med frityrolja om du inte har en fritös.
Stek bitarna tills de är gyllene i färg.
Servera med ris eller potatismos och sallad.
Det här är en typisk rätt som går fort att tillaga och är rätt festlig.

I morse skulle kompis K och jag ut på äventyr efter den nordligaste delen av landets vintervägar. Maken tyckte att det var onödigt och citerade till perioden då svininflusensan härjade. "Man ska inte åka till Mexico på onödiga resor." Vi skulle varken göra något onödigt eller åka till Mexico och vi trotsade kylan.



Stora väskan packades med varma kläder och vi fick lift med en redan uppvärmd bil.
Men jag måste få erkänna, jag är så urless denna kyla! Sedan slutet av november har det varit riktigt kallt med undantag för vintermarknaden. Och det var ju trevligt. Nu är marknaden slut och kylan kom tillbaka som ett brev på posten, eller ett e-mail i outlook. Det som roade oss mest på den 56-mila färd vi var ute på var inte det skiftande landskapet utan skiftningarna i temperatur. När vi nått vårt mål så var det faktiskt -19*C och det kändes som blida.
Jag tycker faktiskt att mina släktingar i de sydliga delarna av det nordliga Sverige är gnälliga. De tycker att det är jobbigt med all snö som vräker ner. Jag byter gärna kylan mot två meter snö! Tänk vilken härlig skidåkning man skulle få i backar och skog i Kåbban! Ja ja... man är aldrig nöjd ocjh visst, ni får gärna påminna mig i maj när jag gnäller över all snö som kommer.
Den lilla hunden som är av en kinesisk sort har vägrat att gå ut under de senaste dagarna och jag förstår henne. Jag har också vägrat. Istället har jag nyttjat de i familjen som rört sig ut ur eller kommit tillbaka till huset. Då har de fått rastat hunden vilket tagit max en (1) minut. Även hunden har fått ge upp gentemot kylan. Idag skuttade hon glatt iväg klädd i den röda täckvästen. Hon fixade lätt 30 minuter i det bistra landskapet.
Nu värmer jag mig framför brasan och tycker trots allt att livet är rätt mysigt.

Jag har rätt nyligen, utan att tänka efter (som vanligt), bestämt mig för att vara stugvärd i Padjelanta Nationalpark. Under somrarna 2008 och 2009 hade jag och delar av familjen, mest S3, fantastiska dagar i detta landskap.



Sommaren 2010 valde vi att tillbringa i Hälsingland. Vi fick en underbar sommar med tropisk värme. Maken, som har koll på det mesta, vet att när dygnstemperaturen INTE understiger +21C är det tropisk värme. Den gränsen klarade vi galant. De tre S'en tror att det alltid är varmt och soligt i Hälsingland:) Vi fick också en helt fantastisk sista sommar med mormor. Något vi alltid kommer att bära med oss.
Ordförande för föreningen ringde för en dryg vecka sedan, "Marie! Vill du inte....". Klart jag vill. Ok. Jättekul. Få se nu... Hur var familjens planer för denna sommar? Har jag glömt (i vanlig ordning) att vi skulle åka någonstans eller få främmande under denna period? Meddelade maken om mitt spontana beslut men han var på! Yes! Jag slapp att höra "Men M.... Kommer du inte ihåg vad vi har planerat?" Klart jag KOMMER IHÅG... bara jag blir påmind. Men oftast blir jag påmind för sent. Förra veckan blev jag i alla fall påmind om att den här veckan ska all mat vara inköpt, packad och klar för att levereras till den lilla fjällstugan. Så igår, på väg hem från skidhelgen, slirade vi in på mataffären i sista minuten (det har ni väl aldrig hört förut) för att ostrukturerat påbörja sommarinhandlingen. Och vad är jag sugen på om sex månader? Nu börjar köksgolvet att fyllas med livsmedel som kan tänkas hålla i sex månader utan att frysa sönder, ruttna eller mögla.
I affären lockade de nybakade semlorna. Oj så sugen jag blev. Tror ni att jag köpte? Helt rätt. Jag kilade iväg till specerierna och köpte ett paket Manitoba cream mjöl som innehåller mer gluten och ska ge riktigt fluffiga bullar. Åter i husets lugna vrå, klivandes över banankartonger och kassar med fjällmat drog jag igång den lilla degen. S1 fick bistå som assistent. Av bara farten så tog jag naturligtvis det alldeles vanliga mjölet så bullarna blev mindre fluffiga än vad jag tänkt mig. Ger mig en anledning att baka mer semlor.


Halvfluffiga semlor som borde bli riktigt fluffiga
1 msk kardemummakärnor
3 dl mjölk
50 g jäst
1,5 dl socker
1/2 tsk salt
150 g mjukt smör
1 ägg, gärna ekologiskt
11-12 dl vetemjöl special eller Manitoba
Stöt kardemummakärnorna fint i en mortel och värm med mjölken tills den är fingerljummen, 37*C.
Smula ner jästen i en bunke och lös den med mjölken, strösocker, salt, smör (skuret i små bitar) och ägg.
Tillsätt lite vetemjöl i taget och arbeta samman till en smidig deg.
Jäs degen i bunken under bakduk till dubbel storlek, ca 45-60 minuter.
Dela degen i 16 bitar och rulla till släta bullar. Låt jäsa på plåt under bakduk i 45-60 minuter.
Pensla bullarna med uppvispat ägg och grädda dem i mitten av ugnen i 6-7 minuter i 200*C.
Låt bullarna svalna. Men ni kan ju ana hur sent det blev med mitt bullbak. Genade i jästid och åt dem varma. Det var helt ok.
Skär av toppen och gröp ur innanmätet.
Rör innanmätet krämigt med riven mandelmassa och en skvätt mjölk.
Fyll semlorna med mandelmasseröra och en klick vispad grädde och lägg på locket. Pudra med florsocker.

Jag äter helst min semla med varmmjölk, hetvägg som en del säger.
Apropå tropisk värme, vad är motsatsen? När dygnstemperaturen INTE ÖVERSTIGER -30C? Arkisk kyla såklart! Och den bor jag i - frivilligt.

Åter i hemmets lugna vrå och minns fredagens femrätters med, ja vad ska man säga? Mersmak! Jag vill tillbaka. Jag vill ha mer mat! Innan vi for hem idag var vi in i restaurangen för att säga hejdå. Kockarna lagade upp de rätter som kommer att finnas på menyn och så provade man ut viner till maten. För vår del var det bara luktsinnet som fick hänga med på den matresan. Nu har vi något att se fram emot framöver.
För att ge er aning om den mat vi åt i fredags så kommer här en liten presentation av rätterna.
Bon appetit!



Rencarpaccio
serveras med kantareller, parmesan och ruccola



Risotto funghi
Risotto med karl johansvamp och parmesan



Vitello con Parma
Stekt kalvfilé rullad i parmaskinka serverad med palsternackspuré och potatiskaka



Fromaggio
Kåbdalis utvalda ostar med tillbehör



Semi freddo
Halvfrusen cappuchino-glasstårta

och vad åt vi i kväll? Inget som är värt att nämnas efter denna middag i färskt minne.

Det var en konstig känsla att efter 17 år av små och halvstora barn packa bilen, lämna barnen hemma, och fara iväg med make och lilla hunden. Födelsedagsparty, basketbollmatch och gympaledarutbildning var viktigare än att följa med mamman och pappan på årets höjdpunkt. Invigning av Kåbdalis Hof och restaurangen Kårleone. Jag är så glad att vi fick den stora äran att delta på invigningsmiddagen, en femrätters italieninspirerad middag. I morgon kommer bilder och en bättre förklaring på rätterna som serverades. Om ni har möjligheten, om ni är sugen på något riktigt gott så kan jag inte annat än rekommendera detta ställe. Kompis A var också där och jag är rätt säker på att hon håller med mig i allt. Middagen började vid klockan 18 och fortsatte tills vi snubblade i säng. Det var inte frågan om efterfest. Festen bara fortsatte. Det är svårt att bryta upp när man har trevligt. Fram emot småtimmarna började några magar att knorra trots den härliga middagen. Vi fick snabbt fart på den vedeldade pizzaugnen och gräddade oss både goda och ogoda pizzor.
 
I dag har det varit en riktig slappardag. Backarna var jättefina men med en marknad och restauranginvigning i kroppen så fanns det inte så mycket ork. Skidåkarlunch med en värmande gulashsoppa satt fint. Afterski'n skippade vi. Inte ens S3 som anslöt under dagen var intresserad. Som tur var hade vi bokat bord på det "gamla haket". Babyribs som maken och S3 åt var riktigt goda. Själv valde jag en grillad hälleflundra. Smältande god. Nu snarkar maken i soffan och själv ska jag ta en kvällstur med lilla hunden.

Jag är en lyckligt lottad kvinna! I kväll är jag bjuden på femrätters middag med champange. Som jag längtar. Vinterkräksjukan härjar i byn och slår ner som en blixt från klarblå himmel, drabbar den som minst anar. Under flera dagar har jag gått på mammas dundermedel mot magsjuka. Sju vitpepparkorn om dagen. Det fungerar alltid. För flera år sedan rekommenderade jag min svåger detta toppen medel mot magsjuka. Det fungerade inte lika bra på honom. Han tog de små kornen som for ner i hans magsäck... och vände. Det var tydligen en STARK upplevelse och numer vägrar han att ta de små kornen i förebyggande syfte. Pepparkornen har även fungerat denna gång och hela familjen är frisk. Att-göralistan prickas av under dagen och klockan 18 bjuds vi till bord. Jag lovar att dela med mig av läckerheterna i form av bild.



Den här veckan har vi en timmes längre ljus jämfört med föra veckan. Tänk att man kan glädjas så åt detta härliga vårljus.

Innan jag kröp till kojs igår kväll så njöt jag av en cup cake med vit chokladtopping som söta S1 hade bakat när mamman var på stickkurs utan fikapaus. Om man gillar vit choklad så är de här helt underbara.
Receptet har jag fått från kompis K. Hon är grym på att baka. Ofta ringer hon och berättar glatt om alla godsaker som hon har åstadkommit. Det är vita chokladbiskvier med hallonfyllning, olika cup cakes, kakor i olika variationer och surdegsbröd. Surdeg är ju kul och en modefluga just nu. Det finns ju till och med dom som blir kända på att blogga om surdeg. Det är ju så enkelt! Jo hej du. Jag bakar mycket och tycker om det. Har svårt att följa recept. Så då är det kört. Fler än en gång har kompis K kommit hit för att rädda mina surdegar men inte ens en van hand kan få dem att överleva. Hon har lovat mig en limpa nästa gång och det ser jag fram emot. Nä, jag får nog hålla mig till mina egna brödrecept som jäser över natten. De kan också ha en sur framtoning.
Flera gånger har kompis K bjudit hem mig på smakupplevelser. Men innan jag har hunnit dit så har alla barn och ungdommar som vistas i hennes hus tömt kakburkar och bullpåsar. Jag ska nog lämna en liten låda i hennes frys där hon får gömma smakprov till mig. Om det står leverbiffar på lådan så är det nog ingen som bryr sig om den.



Kompis K's cup cakes med vit chokladtopping, 12 stycken
50 g smält smör
1 dl mjölk
3 ägg
2 dl socker
3,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
Vispa ihop ägg och socker. Tillsätt mjölk och det smälta smöret. Rör ner mjöl, bakpulver och vaniljsocker. Fördela i 12 muffinsformar.
Grädda i 30 minuter i 175*C
Smält 200 g vit choklad med 200 g cream cheese. Bred topping när cup cakesen är färdiggräddade. Om ni ska äta dem direkt så kan man dekorera med röda bär och ett litet grönt citronmelissblad. Snyggt och färglatt.

I kväll får vi nog ratcha bort middagen för att hinna med alla aktiviteter. Kompis V fyller år och jag räknar kallt med att vi kan äta oss mätta på hennes kalas:)

Onsdagar är inte min favoritdag. S3 har gymnastikträning klockan 16.30. Mamman är med som tränare. Ibland bör vi vara där redan klockan 16.00. S2 har träning klockan 18.00. Då kan man undra när man ska klämma in den gemensamma familjemiddagen. Onsdagar är en bra restdag eller soppdag. Det ska vara något som går lätt att slänga ihop och som tåls att hållas varmt eller äter kallt. Idag serveras det soppa. Soppa är en underskattad rätt. Endast fantasin sätter gränser. Rester kan användas och piffas till så att det blir något nytt och spännande.
Idag blir det inte soppa på en spik utan soppa på kycklingbuljongen som jag kokade häromdagen. I fajitasgratängen står det att det ska vara kycklingfilé. Jag tycker att det blir så torrt och tråkigt och föredrar hel kyckling som jag kokar med 2 tsk salt per liter vatten, vitpeppar och lagerblad. Buljongen blir mustig och smakrik.

Potatissoppa med purjo och röda linser
1,2 l valfri buljong (om du nu inte använder din egen hemmakokta kycklingbuljong)
4 stora potatisar skäres i små bitar
1/2 purjolök, den gröna delen. Skölj väl och strimla fint
2 dl röda linser
Låt purjon puttra på svag värme i lite olja. Tillsätt buljong, potatis och linser. Låt koka i 20-30 minuter. Jag brukar slå sönder potatisen så soppan blir simmig. Buljongen är så smakrik så det behöver inte tillsättas kryddor, men du kanske har en annan tanke?



Till soppan serverar vi mammas tekakor med getcaprin. Tekakorna är grova och goda. Recept på dem kommer i framtiden. Getcaprinen hittade vi på marknaden och laddade upp med flera kilo. En lyxvara på dessa bredgrader. In med mackan i smörgåsjärnet så blir det ännu godare!

När soppan stod på spisen och puttrade sprang jag till gympan. Efter avslutat pass så sprang jag även hem för att inom loppet av mindre än 30 minuter göra en varm macka, äta middag, duscha, leta rätt på garn och i tid ta mig till den nystartade stickcirkeln. Du behöver inte ens fundera på om jag kom i tid. 10 minuter sen och det tycker jag ändå var ganska bra med tanke på att garnet var längst in i makens snickeriförråd efter att vi städat det nyinredda syrummet innan vintermarknadsgästerna ankom.
Stickcirkeln var ju rätt intressant. Jag trodde i min enfald att man på en cirkel dricker kaffe och äter en massa goda bakverk. Ack så jag bedrog mig. Här hade de flitiga fingrars förening sammanslutits. Beskrivningarna var så komplicerade så ingen hade ens möjlighet att prata! Inget fika och inget skvaller. Vad är det för cirkel? Tillslut var jag tvungen att försynt fråga om det inte fanns tid för en liten kaffetår men nej. Man hade redan beslutat (innan jag kom!) att det inte fanns utrymme för fikapaus. I fortsättnignen måste jag se till att komma i tid så inga dumma beslut fattas.

S1 överraskade den fikasugna mamman med nybakade cupcakes. Nu sitter jag här i min ensamhet och funderar på om jag ska fortsätta med stickningen eller ta en andra cupcake. Det får nog bli...

Jag är bäst på att fixa en middag på ingenting helt oplanerat, ibland ialla fall, och om jag får säga det själv. Vid några tillfällen utmanar jag mig själv i att inte handla utan att använda det som finns i lagren, de sex skafferilådorna, två överskåp, det före detta arkivet som numer är ett skafferi, de två frysboxarna som vi aldrig ser botten på, kylen med tillhörande fryslåda. Ja ni hör ju. Vi har rejält med mat hemma och skulle säkerligen klara oss i två månader utan att handla. Vid närmare eftertanke så har jag nog ett brett sortiment av råvaror att nyttja i min matlagning. Ja då är det ju ingen konst att slänga ihop något.
Under eftermiddagen blev jag påminnd om kvällens föräldrarmöte för S3. Jag fick fundera länge innan jag överhuvudtaget kom ihåg att jag hört om detta möte tidigare. Tydligen funderade jag så länge att jag missade att börja med middagen i tid. Jag missade även att jag skulle hitta på något att laga. Men när man som jag har välfyllda lager så räcker det med att öppna kylen för att fånga ett fat med uppskuren gravad lax som av någon anledning glider ut ur hyllan där den står uppallad på olika höga burkar. Även denna gång hann jag fånga fatet innan det for i golvet och blev hundmat. Hon har lärt sig den lilla hunden att när matte rör sig runt skåpen kan det hända att något faller till golvet som dessutom är ätbart. Gravad lax åt vi förra veckan vill jag minnas så nu fick det blir en laxpaj. Eftersom den mjölkallergiska S2 har farit norrut byttes de mjölkfria produkterna ut mot äkta smör och mjölk. Jag är helt övertygad om att det var därför pajen smakade så bra. Smör ger smak!



Smarrig paj på gravad lax
150 g äkta smör
3 dl vetemjöl
2 msk kallt vatten
1 krm salt
Nyp ihop  ingredienserna till en deg. Eftersom jag hade ont om tid för att hinna på mötet så fick inte degen vila. Den förgräddades inte heller och reslutatet blev ändå toppen. Man kan undra om det är någon med gott om tid som har hittat på att degen ska vila och förgräddas.
Tryck ut degen i en pajform. Det är ingen idé att kavla. Det tar tid och blir kladdigt. Dessutom får du en bänk som ska skrubbas både före och efter kavling.
Lägg ett lager av skivad gravad lax i botten. Du bestämmer själv hur mycket lax du vill ha.
Vispa ihop:
3 ägg
3 dl mjölk (3%)
ca 1 dl riven ost med smak. Jag använder den lokala Gouda osten från Skabram gårdsmejeri.
Strö osten över laxen. Slå över äggblandningen.
Visst har du kommit ihåg att slå på ugnen? 200 grader i 30 minuter eller tills pajen fått en gyllene färg.
Servera kokt broccoli och en fräsch sallad till.

Jag är väldigt noga med min frukost. Det händer att jag byter frukostmat men det jag äter äter jag under en längre tid. Ingen större variation med andra ord. Just nu börjar jag dagen med ett gott örtte. Stressen från vintermarknaden finns kvar i magen så det nyttiga örttet följs av en knäckemacka med ost och gurka samt några koppar (typ en liter) kaffe med mjölk.
I morse skulle S2 och U-flickan åka på en resa till Kiruna och Icehotel med andra ungdomar. I ett informationsmail skrev man att vi skulle skicka med en lunchsmörgås. Hm. Vem stoppar för en macka till lunch? Inte mina barn. S2 har sin favorit. Pappas makaronisallad. Alldeles för lite grönsaker och kryddor tycker mamman som har fått backa och tittar nu mer på när pappan stolt får stå för salladstillverkningen. Kan ni tänka er, jag ids inte ens kommentera det. Men nog skulle han kunna skära grönsakerna lite finare...
Nå väl, i morse vaknade maken med ett vackert blått öga och ett mindre  vackert rött öga. INFLAMATION!!! Inte läge att stå för lunchtillverkning så glatt tog mamman över rollen som salladstillverkare och nu ska ni tro att det blev både finhackat och mer grönsaker. Förhandling påbörjades med S2 för att få lägga på lite mer grönsaker och vi var båda nöjda med resultatet.
Pappas perfekta makaronisallad - 4 portioner
4 dl makaroner kokas i lätt saltat vatten. Snälla... använd inte snabbmakaroner. De är så tråkiga och lättuggade. De ska ju vara lite tuggmotstånd.
Skär i VACKRA bitar
1 paprika
1/2 gurka
2 dl oliver i valfri färg
en näve ruccolasallad
200 gram Jokkmokks falu (den enda korven som man kan äta otillagad)

Om jag nu fått fortsätta utan S2 önskemål så skulle jag lägga till:
5 cm purjolök av den vita delen
3 msk olivolja
1 msk vinäger
nykrossad svartpeppar
flingsalt


Så här vacker kan en makaronisallad faktiskt bli. S3 kommer nerskuttandes för att äta frukost. Hon är inte alls som sin mor när det gäller det petiga valet utav frukost. Vet inte vad hon vill ha och kan fundera en stund. Men i morse visst hon - MAKARONISALLAD! Hm, tänkte mamman. Kan man äta det till frukost? Ett mindre gräl uppstod då S2 började fylla matsäckslådorna och S3 såg sin frukost försvinna norrut mot Kiruna. Men det var lugnt. S2 och U-flickan fick sin matsäck. S3 mumsade lyckligt i sig sin sallad till frukost och den ögoninflammerade maken och jag fick oss en smakbit till lunch. Sallad kan göra livet lätt och tillfredställa många olika behov.

Det är rätt intressant att ser hur recept sprider sig. Under resans gång sker ju också en del förändringar i recepten. Man lägger till och drar i från så att det passar var och en.
För drygt ett år sedan besökte vi makens kusin med familj i Tranås. Till middag serverades en kycklinggratäng som vi snabbt tillagade för 10 personer. Den var god och uppskattades även av barnen. En bra variation på fredagsmyset tacos som serveras i vart och varannat hem runt om i vårt avlånga land.
Strax efter Tranåsresan bjöd vi två familjer på middag. Totalt 13 personer satte sig till bords och gratängen var en succe. Under dagen hade vi varit på gymnastiktävling. För en gångs skull hade jag planerat i god tid och lagat kycklingsåsen. När vi kom hem så gick det snabbt att färdigställa maträtten. Undertiden den stod i ugnen fick vi oss en härligt bastu.

Fajitasgratäng
6 personer
1 kg kycklingfilé, skär i bitar
1 lök, hackas
1 röd paprika skär i bitar
champinjoner (men det hoppar jag över. Barnen gillar inte svamp.)
Fräs allt i en stor panna. Tillsätt:
1 påse fajitasmix
1 burk salsa (styrka efter din smak. Jag tar gärna den starka)
1 dl vatten
4 dl grädde eller iMat.
Låt puttra tills kycklingen är genomkokt.
Hit kan du förbereda dagen innan.
Varva såsen med
8 små tortillabörd i en ugnssäker form
Strö riven ost över.
Gräddas i 200 grader tills osten smält.
Servera tacochips och sallad.

Kokade mig en kopp choklad och toppade med vispad grädde. Lyx! Huset känns tomt. De sista gästerna for med bussen mot Murjek klockan 18. U-flickan har kommit tillbaka och har stigit i graderna. Från källaren och tvättstugan får hon nu sova med S2 på den översta våningen.
Veckan har varit hektisk och enormt rolig. Bråda dagar (med nattarbete) på Prästens Kök. Sista kvällen avslutades med en liten grupp där kronprinsessan var med. Får man nu kalla sig för kunglig hovleverantör?
På onsdagkväll slog dörrarna till skönhetsfabriken upp. Där, på väggarna, hängde mina första uppförstorade bilder tryckta på canvas. Vilken ångest innan allt var på plats! Kompis M erbjöd sig att vara på plats. Det tackar jag ödmjukast för. Vad vore livet utan alla dessa vänner som ställer upp, ger kraft och energi?
Tre bussgrupper har kommit under veckan. En är fortfarande kvar och jag borde nog gå och lägga mig NU så att jag är pigg och glad i morgon när vi ska se oss om i ett tomt Jokkmokk. Det blir härliga kontraster för gruppen som i lördags anlände till ett knökfullt Jokkmokk för att sedan få en känsla av hur det är här till vardags.
På fredagkvällen gick telefonen varm. "Kom till öltältet!" Ni som känner mig kommer inte att tro era öron. Jag stannade hemma och drog på en väv!

Konstaterade med kompis P att det är tur att den laotiska maten finns under vintermarknaden. Våra barn har festat på vårrullar mest varje dag. Men vad hände med köttsoppan? Bryter våra barn trenden? Tänk att åka till Jokkmokk på marknad och äta vårrullar!
Hörde för några år sedan uttrycket "den kollektiva baksmällan". Det är tillståndet som drabbar oss jokkmokkare när marknaden tar slut. All luft går ur kroppen och man kan liknas vid en urvriden disktrasa.
Nu börjar det nya året i Jokkmokk och vi går mot ljusare tider. Uteliv, utemat, utflykter. Snart mina vänner är det midsommar:)

Nu har portarna slagits igen för årets edition av Prästens Kök. Tre urlakade, nöjda pigor har städat ut det sista och redan börjat planera för 2012. Som vi har sprungit, burit, släpat dunkar med vatten, serverat nästan 100 liter köttsoppa och mängder av middagar. För en vecka sedan var vi smått nervösa och oroliga att vi inte skulle få några gäster. Nu kan vi lugnt konstatera att det var ett onödigt oroande. All mat har lagats och levererats av Polaria Restauranger, ett mycket lyckat koncept.

Prästens lilla piga är redo att servera köttsoppa till frusna marknadsbesökare.

Under vintermarknaden står grytor i vart och varannat hem och puttrar med köttsoppa runt om i Jokkmokk. När köttsoppan väl är tillagad är det en enkel och god rätt att servera till marknadsgästerna. Men när man som jag och min kollega har serverat nästan 100 liter soppa så är det inte det första man är sugen på att laga till sina gäster. Gästerna från Hälsingland är dock middagssugna och fort skulle det gå så ikväll blev det:

Gravad lax med kokt potatis och pepparrotscreme fraiche
Gravad lax som gravats och levererats av kompis P
Kokt potatis
Jag kan visst servera Hovmästarsås men är själv inte så förtjust i det. Som kompliment rör jag ihop:
4 msk creme fraich
4 msk majonnäs
1 msk pepparrot
Till detta serveras
sallad med gurka, tomater och purjolök. Ringla lite olivolja och vinäger över salladen. Strö över flingsalt och nymald svartpeppar.
Gröna ärtor.
Nu är det inte alls så att jag förkastar köttsoppa helt. Återkommer om några dagar med mitt köttsoppsrecept. Då har du som inte tidigare tillagat den god tid att testa innan nästa marknad;)