Maries munsbitar

Undrar vart värmen har fastnat? Hit har den inte ens kommit. Det är i alla fall myggfritt. Jag skulle ändå önska att det var torrt lite längre än si så där tolv timmar så att jag hinner ut och plocka björklöv. Smakade våfflor med torkade björklöv i och det var en spännande smak.

Tillsvidare får jag hålla tillgodo med en kruka koriander som står på verandan och väntar på att få komma i en större kruka tillsammans med några kompisar. Men där krävs det också lite torrare väder. Har ingen större lust att ge mig ut bland planteringarna och bli både blöt och lerig.



Det är ju inte heller säkert att maken skulle ge sig iväg ut och plantera i år bara för att han gjorde det förra året.

Fyndade i kylen och hittade en rökt sik som tydligen blev kvar när maken fixade mat i helgen och jag var borta. Bästa sättet att få lite av huvudkomponenten att räcka till många är paj, soppa eller sallad. Mina favoriter.



Matig sallad på rökt sik
4 personer
8 potatisar, skala och skär i bitar. Koka i lättsaltat vatten. Vispa ihop dressing undertiden potatisen kokar.
2 msk majonnäs
0,5 dl olivolja
1 msk senap, gärna fransk
färska kryddor efter behag. Jag hackade i koriander
salt och peppar och lite vatten för att få rätt rinnighet på dressingen
Slå dressingen över den varma potatisen
Tillsätt:
En rökt sik
10 cm fint strimlad purjolök
1 äpple skuret i bitar
En bit gurka skuren i bitar
Haricot verts

Ja då är det måndag igen. Just nu glufsar jag i mig en ask toffifee fast jag inte borde. Fick den, och lite mer, som tack efter terminens träning av ungdomsgruppen i artistisk gymnastik. Borde fara till gymet och det var ju också planen men nu är det slut på ALL energi. Kanske hunden får en kort och snabb prommis... eller... vid närmare eftertanke så får nog maken fixa det. Nu har jag bestämt mig. Inget svammel. Skriver fort sen blir det ett ännu snabbare djupdyk i sängen.

Veckans höjdpunkt anländer på måndagar. Lunchläsning på hög nivå. Matbutikernas reklamblad. Ibland kan man ju få ett inslag till veckans middagsplanering - om man hade tänkt ha ett sådant framförhållande. Men oftast tror jag att jag luras till att köpa produkter som jag egentligen inte behöver.

Hur många gånger har man gått in med ambitionen att köpa en liter mjölk. 20 minuter senare och 500 spänn fattigare kommer man ut med två kassar.

Men nu satte jag dagens lunch i halsen. Man dumpar priset på paprika! Från 70 kr kilot till 14,90.

I morgon går Mrs Newhouse till affären omedelbums för att köpa minst ett kilo paprika i röd och gul färg. Sen blir det massproduktion av rostad paprikakräm. Det går säkert jättebra att frysa den. Vi åt den till stekta kycklingklubbor men det passar lika bra till kött och fisk. Lova mig, du måste testa den.

Rostad paprikakräm
4-6 portioner

2 röda paprikor
2 gula paprikor
1 stor gul lök
3 vitlöksklyftor
2 msk olja
0,5 tsk färskpressad citronsaft
salt och svartpeppar

• Sätt ugnen på 250°C
• Skölj, halvera och kärna ur paprikorna. Skala och klyfta löken grovt. Krossa vitlöksklyftorna med skalet på med hjälp av knivskaftet
• Lägg paprika med snittytan nedåt, lök och vitlök i en ugnsform. Ringla över oljan och rosta mitt i ugnen i 20 minuter eller tills paprikaskalen är svarta och bubbliga
• Lägg paprikorna att svalan i en kastrull under lock. Dra av och släng skalen
• Mixa paprika, lök, vitlök och olja till en slät sås. Tillsätt citronsaft, 0,5 tsk salt och 1krm peppar. Servera såsen ljummen

Nu är både jag och chokladen slut. God natt!

Efter två dagars (fredag och lördag) kurs började rumpan krampa. Efter avslutad kurs sprang jag hem för att snabbt svida om för kvällens övning. Trött? Mycket. Passerade köket där hundens sköna fåtölj lockade för en stunds andhämtning. (Fokusera på det du SKA göra och glöm snabbt allt vad andhämtning heter.) Vidare upp på övervåningen för ombyte. Sängen lockade, sval med rena lakan.... Som tur var kom kompis K. Med sin nya telefon hade hon lyckats (efter många försök) att få iväg ett sms att hon skulle komma cirka 16.39 klockan. Det är till att vara precis med viss reservation. Nu var jag inte riktigt klar och hann inte med att klocka henne men klockan var nog cirka 16.39 när hon kom.

Hos goda grannen I samlades ett gäng kvinnor för att fira en jubilant, vår gemensamma väninna E. I bjöd på en drink som med all säkerhet blir sommarens favorit. Jag glömde att fråga vad den heter men kan säkert gå under namnet

Melon daiquiri
Skär en fjärdedels melon i bitar och frys i en timme
Mixa de frusna melonbitarna i matberedare
Riv skalet och pressa juicen ur två lime
4 dl baccardi
Smaka av med florsocker



Kan man säga mums om en drink? Det blir i allafalla stor varningstriangel och jag sammanfattar den lättdrucken och mycket fräsch. Gör en dubbel sats på engång. Varför ska man spara en halvtom baccardiflaska?

Födelsedagspresenten till den gemensamma nämnaren E var en middag i byn.

Det kan ju inte vara lätt för en ung servitris och en något äldre, men fortfarande väldigt ung kock att tillfredställa sex medelålders tanter. Servitrisen fick sig nog många goda skratt åt våra varierande samtalsämen. Den unga kockpojken fick backa på den smördegsinbakade filé som serverades. Jag nämner inget mer om filén här och nu mer än att kockpojken räddade situationen och på ett strålande sätt tillfredställde tanterna med en riktigt härlig renfilé.

Kommer du ihåg Sesame street? Kakmonstret och hans vänner har nog lärt ett och annat barn alfabetet.

Kakor är gott och ibland kan de vara lite halvnyttiga också. Jag gillar sesamfrön. Och det är nyttigt. När S2 var liten konstaterade man att hon var mjölkproteinallergiker. Det var ingen lek. På den tiden, faktiskt bara 14 år sedan, fanns inte samma fina mjölkfria utbud som idag. Vi fick tips att göra egen mjölk till henne på sesamfrön, banan och vatten.

S2's mjölkfria mjölkdricka
1/2 dl sesamfrön
mixas med
2 dl vatten
1 banan

Idag har jag gjort en kaka som var både snabb och enkel. Den är dessutom lite smånyttig. Kan det bli bättre?



Sesamkakor
3 dl oskalade sesamfrön
2 dl kokosflingor
1 dl flytande honung (jag hade 1,5 dl vanlig honung och det gick bra)

• Blanda de torra ingredienserna i stekpannan och rosta dem under omrörning en stund. Tillsätt honung och fortsätt att röra om tills honungen har karamelliserat sig ordentligt, annars blir kakorna sega istället för knapriga. Rör om i cirka 5 minuter. Se till att det inte bränns!
• Häll upp blandningen på bakplåtspapper. Tryck ut det i ett tunt lager. Jag tog en slickepott till hjälp. Det stelnar snabbt. Tryck ut massan eller lägg ett bakplåtspapper över och kavla till 0,5 cm tjocklek.
• Förvara i en lufttät burk. Risken är att det tar slut innan det lämnat bakplåtspappret:)

Även när jag var riktigt liten var jag duktig på att prata. Fort och mycket på en och samma gång. Orden blev inte alltid rätt uttalade och boksaven P var en av de bokstäver som jag raskt bytte ut mot k-ljud. Vår granne farbror Holger som gick under namnet kakka kojje försökte lära mig att säga pepparkaka. Han tränade ihärdigt men jag fortsatta att säga keppakaka.

Tydligen var pepparkakor något jag gillade och jag kan ju bara konstatera att där är smaken oförändrad. När jag var till Hälsingland så köpte jag några burkar från Arbrå Ångbargeri som numer drivs av två företagasamma brudar. De har pimpat upp företaget rejält och jag gillar deras design.



Den fina blå burken från Arbrå Ångbageri har jag förvarat, gömd, i skafferiet. Jag har glömt den och övriga familjen har tydligen inte hittat den. Men igår åkte den fram. Burken gick från att vara full till nästan tom i loppet av.... 24 timmar?

Idag har både jag och S1 gjort snälltestet.

Jag är en riktig goding”, som bagare Bylén hade uttryckt det. Jag sprider fröjd omkring mig med mina givmilda och artiga tillmälen. Säkerligen har jag mången god vän, även om det tål att tänka på mitt högmod. Måhända bör jag bjuda några av mina vänner på en god pepparkakscheesecake för ännu mer ögonfröjd – Okey okey. Recept kommer. Jag behöver bara äta 25 pepparkakor. Undrar om det är per dag.... Dags att köpa en ny burk.

Fast jag bara fyller år en gång per år så har jag hunnit fylla rätt många gånger. Trodde i min enfald att när man blir vuxen (när blir man vuxen?) så slutar man att växa. Men tänk att så blev det inte. Någon gång ska det väl vända. Om inte annat så kommer jag antagligen att växa nedåt - "som ko-römperne" (kosvansar) som mammas gamla moster Signe sa.


Av flera anledningar har jag olika garderober. Eller, egentligen är anledningen bara en. Jag har rätt mycket kläder. (Det här läser INTE maken! Lämna sidan OMGÅENDE!) Det är kläder i en lite större storlek. Det är kläder i en lite mindre storlek. Sen ska vi också komma ihåg att väderväxlingarna varierar mycket från årstid till årstid när man bor norr om polcirkeln. Alltså behövs det en sommargarderob och en vintergarderob. Sen krävs det sportiga kläder för utomhusaktiviteviter och fjällturer. Både sommar och vinter. Lite snyggare kläder för arbete och representation utanför kontoret. Du förstår att det blir rätt mycket kläder va?




Familjen har absolut ingen förståelse för mina inköp - eftersom jag redan har så mycket. Men ibland saknas det något. Ibland kan jag göra världens fynd. Inte i en butik utan i en låda i källaren där jag förvarar de inaktuella kläderna. Många gånger har maken trott att jag köpt något nytt fast det är inköpt för minst 10 år sedan på K´s fantastiska klädbutik i byn. Ibland har han rätt och det är nytt, men han får ändå tro att det kommer från källarens fyndlåda.

Snart är det juni och jag travar fortfarande runt i vinterkläder. Kan det bero på att värmeböljan inte nått oss ännu? Men nu är det dags att bära undan vinterkläderna och plocka fram sommarlådan. Vem vet, jag kanske gör ett spännande fynd.

Jag har två vänner som jag tycker väldigt mycket om. Det är två grabbar. Jag längtar efter dem då och då. (Ganska ofta faktiskt.) Ibland blir längtan så stark så det suger i magen. Jag måste verkligen behärska mig för att inte springa efter dem allt för ofta. Det skulle kunna få oanade konsekvenser. Ofta ser jag dem i den lokala matvarubutiken. Då tittar jag åt ett annat håll.



Förutom att glassa runt i världen så jobbar dessa killar aktivt för rättvisa och miljö. Det gillar jag. Deras senaste projekt handlar om att städa i Östersjön. Fiskbeståndet ska skyddas och man ska minska övergödning och oljeutsläpp i Östersjön. Du kan också hjälpa till genom att bli Östersjöfadder eller/och avge ett Östersjölöfte. När du avger löftet så får du en preeeesent! Kan det bli bättre?

...på en och samma gång.

På morgonpromenaden fylls jag av en underbar känsla. Solen skiner. Det doftar av solvarm skogsmark. Solstrålarna skiner genom de skira klorofyll gröna löven. Det är samma härliga känsla varje gång, varje försommar. För nog är det väl försommar nu?

När jag kliver innanför dörren spelar radion för fullt och då kommer alla känslorna på en och samma gång.

...NOT! Efter en vecka fylld av aktiviteter och jobb kan jag bara konstatera att sömnkontot ligger rejält på minus. När man närmar sig midnattssolstiden blir det svårare och svårare att lägga sig i tid. Det är inte så att jag har problem att sova när det är ljust. Det är bara så galet vackert.

För er som är vädernördar och inte bor på samma koordinat som mig kan jag bara meddela att björklöven har utvecklats till musöron och regnet står som spön i backen. Lilla hunden som intagit sommarfrillan håller sina muskler aktiva genom kontinuerliga skakningar. Och då måste jag faktiskt villigt erkänna att jag har funderar lite på det....



Inte sommarfrilla utan muskelskakning. Hittade lite information om hundrasen Chinese crested powder puff där det stod att hunden inte fryser när den darrar utan den skakar för att hålla värmen. Tänk om jag kunde förbränna energi genom att låta musklerna skaka en timme varje dag. Vad enkelt det skulle vara med motion, fast tråkigt. Nä nu ska jag lura ut maken och lilla hunden på en kvällspromenad. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

Efter en heldag (0800-1900) med stugvärdsutbildning har jag ingen större lust att lägga tid på matlagningen. Det kan bli riktigt gott fast det går fort

Snabblagad lördagsmiddag
5 portioner
En gul lök som hackas och steks gyllengul.
Tillsätt renstek som skärs i mindre bitar.
Stek så att köttet får stekyta men inte för länge! Då blir det hårt och torrt.
Slå över grädde, creme fraiche eller solhavre.
Pressa i två vitlöksklyftor
2 msk tomatpuré
1 tsk timjan
salt och peppar

Till detta serverade jag en varm bulgursallad
3 dl bulgur kokas enligt anvisning
När bulguren är klar bryter du ner
1 paket fetaost
1 dl hackade oliver
1 tomat som skärs i små bitar

När jag som 19-åring liftade runt i USA i tre månader fick mina föräldrar hålla tillgodo med ett brev i veckan från mig. Där kom en relativt detaljerad rapport om vad som hänt under veckan. Jag kan förvånas över att de inte var mer oroliga och nöjd med den information de fick. Att ringa hem var det inte tal om. Under ett år pratade jag med min familj, ja kanske fem till sex gånger.

När S1 har farit på sina utlandsresor har vi pratat med varandra minst en gång per dag.  Några vykort eller brev har jag aldrig sett skymten av. Tiderna förändras och även tillgängligheten. Ska man vara online hela tiden? Glömmer jag telefonen hemma så får jag skäll när jag kommer hem igen. Inte av maken utan av hela familjen. Tänk att de var tvungen att prata med mig under de 30 minuter som jag var borta.

 

För engångs skull har jag försökt att vara en engagerad förälder. S2 påpekar gärna att hon har fått klara sig själv sen hon var två år. Att hennes föräldrar aldrig engagerar sig i hennes skolarbete. Att…. Ja listan är lång. Men ikväll hamnade jag mitt i en rapportskrivning om telefonens historia. Det var ju intressant. Det som fascinerade mig mest var allt annat som hon gjorde samtidigt som hon skrev på rapporten. När jag var som mest koncentrerad och försökte hjälpa henne med en meningsuppbyggnad hade vi snabbt förflyttat oss till facebook där det chattades med minst fyra vänner. Sen tog vi en tvärgir in på MSN för att chatta med några andra. Telefonen pep och där pågick en sms-diskussion med jag vet inte hur många. Samtidigt som allt detta pågick googlade hon efter mer information om telefonens historia. Jag blev yr och konstaterade att jag inte har förmågan att konversera på tre olika forum samtidigt som jag koncentrerar mig på ett skrivarbete. Flickan har rätt. Föräldrarna (i det här fallet mamman) är oengagerade i hennes läxläsning.

Har du provat att yoga någon gång? Det finns säkert massor av olika åsikter om det. Jag har också åsikter och har trott och tyckt. Tycker gör jag fortfarande.

För några år sedan provade jag på power yoga. Det var en ny upplevelse och jag gillade det. Jag köpte till och med en bok med övningar och en fin rosa yogamatta. Tanken var att jag skulle yoga hemma. Men jag har inte det där mysiga avskalade rummet där man får vara i fred med andning och de inre tankarna. Oftast rycktes dörren upp till rummet av något av de tre S'en som kallade på omedelbar uppmärksamhet. Där vinglade jag på ett ben samtidigt som jag skulle hålla koll på andning och nästa rörelse. Projekt yoga lades ner tillsvidare... ända tills en företagsam kvinna flyttade till byn och drog igång en egen yogastudio. Jag var snabb att skriva upp mig och nu är jag en trogen kund. En gång i veckan. Efter varje pass längtar jag till nästa pass. Tur att veckorna går så fort.

Efter några veckor inser jag att denna träningsform blir jobbigare för varje gång. Efter avslutat pass igår kväll utbrister ledaren "Vad mycket färg du har i ansiktet M". Jo jag tackar. Man blir lätt högröd när man överansträngt sig och det gjorde jag igår. Ibland var jag till och med tvungen att ta mig en tjuvandning.

Vi kvinnor är ju duktiga på att göra många saker samtidigt. Med yoga blir vi ännu bättre. Samtidigt som man andas, djupt genom näsan, ska man använda sin styrka (i förhoppning att man har någon) och komma ihåg att använda in- och utandning vid rätt tillfälle till rätt rörelse på ett smidigt och graciöst sätt. Övning ger färdighet! Nu kan jag återigen balansera på ett ben när jag drar på mig en socka.

Efter en härlig helg med släkten, bisättning, 1 års-kalas och fest med den alpina klubbens föräldrar så är vi åter i hemmets kylslagna vrå. Knopparna på björkarna är lika stora som förra veckan. Inte en grön färgklick så långt ögat kan se. Grått är hoppet färg. Eller kanske brunt? Och då tänker jag genast på choklad. Typ 70 % kakao med havssalt och pekannöt som jag just tryckt i mig efter ett arbetsamt pass med kompis K.

Jag hann i alla fall njuta i vitsippsbackarna hos min morbror. De små söta blommorna nickade och var på väg att blomma ut. Förr om åren, innan min mamma flyttade in på servicehuset, skickade hon alltid ett kuvert med blå- eller vitsippor från Hälsingland till oss norr om polcirkeln. Blommorna handskades med andakt och fick stå i en liten vas på köksbordet tills alla kronblad ramlat av. Någon gång fick stjälkarna stå kvar för att de var så dekorativa, lite ikebana (japansk blomsterarrangemang). Tänk vad en liten blomma kan väcka många minnen.

 

Fredag för en dryg vecka sedan kändes inte som någon mysfredag. Jag hittade en slatt köttfärssås som jag använde i en paj. Surade över tidsbrist och dålig fantasi. Men tänk, det blev jättegott. S1 fick i uppdrag att göra pajskalet. Hon följer boken till punkt och pricka så pajen fick både vila i kylen och förgräddas. Sen slog jag över den kalla köttfärssåsen. Blandade 2 dl riven ost med 1 dl majonnäs. Gräddade i cirka 20 minuter tills täcket fått en gyllene färg. Vi serverade en god sallad med oliver och andra godsaker i till pajen. I vanlig ordning när vi lyckats få till det så slogs vi om den sista biten. S2 missade startsignalen för middagen och tjurade ihop eftersom det mesta var uppätet när hon väl kom till skott. ”Den som suver huppar vi uver” sade en norrman en gång. En klok devis som vi lever upp till ganska ofta.

I går samlades vi för att ta ett sista farväl av mamma som gick bort för sex månader sedan. Vi bestämde att de närmsta skulle vara med. Jag räknade och räknade. Sen var jag tvungen att fundera och räkna igen. Mammas barn och barnbarn, bror med barn och vår pappa blev en nätt liten skara på 18 personer.



Jag älskar verkligen de stunder vi samlas. Det är yrt och rörigt. Skratt och flams. Barn i alla olika storlekar. Från 1 år till 20 år. En härlig spridning där man från roliga diskussioner bara får sitta och mysa och snusa på en varm och go babykind.

Det trista i kråksången är avståndet. 80 mil klämmer man inte så ofta. Kanske blir det desto roligare när vi träffas. Jag är glad att bror med familj har ett stort gästrum och ett stort hus så vi kan glida in och inte vara allt för mycket ivägen. Det blir intensivt umgänge och alla är nog lika glada när vi åker som när vi kom. Sen får de längta lite till nästa gång.

S2 lämnade vi av på tågstationen i morse. Hon deltar på vårdunken i Östersund. Första tågresan på egen hand. Återigen fick hon skämmas för sin högljudda familj. S1 hade gått en promenad med hunden när vi övriga handlade på den lokala matvarubutiken. När vi kliver ur bilen ropar jag till S1 "Bajsade hon?". Jättekul tyckte S2 som tyckte att frågan var helt onödig.

När jag stog vid köksfönstret igår såg det ut som om björkarna utanför hade en liten antydan av grönt. Jag var tvungen att gå ut och kontrollera och jo då...



det är på gång. Snart kan vi njuta av musöron.

Varje år funderar jag på att samla sav men jag har inte riktigt fattat hur jag ska gå tillväga. Många samlar de små färska löven och torkar för att använda i mat och te. Det har jag inte heller gjort. Att plocka och torka löv kan ju inte vara någon större ansträgning. Det borde till och med jag klara av.

En vän har ett relativt nystartat företag. Hon erbjuder bland annat smakupplevelser. Hon delar med sig av ett spännande recept där till och med jag borde lyckas få ihop några lövblad. Men maskrossirap? Vår gräsmatta har jag nämnt tidigare. Eftersom mossan har ett rejält övertag på vår gräsmatta trivs inte maskrosorna där.

Björkplättar
1 dl vetemjöl
2 dl mjölk
1 ägg
1 dl finhackade unga björklöv (eller ½ dl
smulade torkade löv)
lite salt och gärna en gnutta socker
smör till stekningen
Låt smeten stå en halvtimme innan man
gräddar. Gör vackra grönprickiga plättar eller
småplättar. Servera med salta tillbehör (till
exempel skinka eller kallrökt fisk samt lite
gräddfil) eller med söta tillbehör, maskrossirap är en höjdare!

För många år sedan samlade jag och min mamma brännässlor. Vi kokade en god och mustig soppa på de färska skotten. Då och då har jag gjort om det. Fingrarna stack och blev bortdomnade av de små bladen men det var värt smärtan. På våra breddgrader har jag inte hittat några nässlor och är faktiskt lite ledsen över det. Nässelsoppa är också ett vårtecken.

Tiden går fort. Det upplever väl de flesta. Att min baby fyller 10 år känns overkligt men också jättekul.

I vanlig ordning firades födelsedagen med den ovala brickan och födelsedagsduken. Brickan fylldes med presenter, blåbärsmilkshake och varm macka.



Födelsedags barnet har länge önskat sig en ring från den lokala tennfabriken, Jokkmokks Tenn. Om man önskar sig något nog länge så kan det hända att det går i uppfyllelse.

Och se så lycklig hon blev!





En prinsessa bör ju få en prinsesstårta och så blir det även i år. Idag ska jag fylla den med egenhändigt plockade jordgubbar från Hälsingland. De har jag sparat i ett litet hörn av frysen från förra sommaren till detta ändamål.

Vår blåbärsmilkshake är helt mjölkfri. Den serverade jag S2 när hon var liten och mjölkproteinallergiker. På den tiden var det mjölkfria utbudet dåligt, nästan obefintligt.

Blåbärsmilkshake
1 msk sesamfrön
2 dl vatten eller hälften vatten och hälften mjölkfri dryck (soja, ris eller havre)
1 dl frusna blåbär
1 banan

Mixa sesamfrön. Tillsätt vätska, frusna blåbär och banan. Servera i ett högt glas med sugrör.

I dag har det varit ytterligare en helknäpp dag. Jag hinner ingenting utan för en tävling med klockan som motståndare. Lägger i högsta växel och gör en rivstart ut genom dörren. Tar knuten på yttersidan av skosulan. Tur att det inte var klackeskornas dag idag.

I går, när jag skulle på videokonferens och insåg att det var fem minuter kvar till videokonferensen började, fick jag tänka till. Det tar 10 minuter att gå dit dessutom hade jag klackeskorna och då bör man nog lägga på några minuter extra. Jag räknade snabbt ut att det gick fortare att krångla ut cykeln ur vinterförvaringen (Nej. jag är inte en vintercyklare) för att premiärcykla till konferensen. Vad jag inte hade räknat med var avsaknad av luft i däcken. Tur för mig att en videokonferens aldrig fungerar klockrent. Det räddade mig även denna gång.

Idag planerade jag att vara mer effektiv och utnyttja dagen maximalt eftersom den var fylld med roliga möten, spännande möten, bankens kvällsarrangemang och ett pass i yogastudion. Ett av mötena fick vara ett lunchmöte. Två kollegot, tillika vänner, kom hit för vi ska planera lite spännande aktiviteter som förhoppningsvis även bidrar till lite löneutbetalningar. Färdigpratat om det. Vad jag tänkte berätta är dagens stora test. Det blev klart godkänt av kollegorna och maken som fick ställa upp som testpanel för en

GAZPACHO PÅ NORRLÄNDSKT VIS



Gazpacho har sitt ursprung i Andalusien och är en spansk soppa gjord på kalla grönsaker. Min gazpacho är gjord på norrländskt vis på potatis och rotfrukter från norra Sverige. Jag kokade den, mixade grönsakerna och kylde ner soppan.

potatis
kålrot
morot
selleri
palsternacka
purjolök
Skala och riv eller skär i små bitar så att rotfrukter och potatis tillsammans blir cirka 1 liter färdigskuret.
Koka grönsakerna mjuka i 1,5 liter grönsaksbuljong.
Smaksätt med
2 vitlöksklyftor (pressa)
1 cm färsk riven ingefära
0,5 dl outspädd apelsinjuice
Smaka av med salt och peppar
Kör soppan i matberedare så den blir slät. Tillsätt mer vätska om den blir för tjock.
Kyl. Jag kan tänka mig att den smakar ännu bättre om den får stå ett dygn och dra åt sig alla smaker.
Serveras med en klick creme fraiche.

"Det luktar så gott när du lagar mat nu förtiden" sa S2 när hon kom hem i går. "Åhhhh, den här maten vill jag ha på min födelsedag" sa S3 efter att hon ätit en stor portion med backning. Och jag, jag är så lycklig över att jag hittade detta recept. Det blev en familjefavorit. Eftersom receptet kommer från LagaLätt så fixar man tillagningen på mindre än en timme.



Harissakyckling med citronpotatis
4 portioner
1 kg potatis skalas
4 kycklingfileér (á 150 g)
1,5 msk harissa (den fixar man man själv. Se recept nedan)
1/2 msk oregano
1 förpackning körsbärstomater (250 g)
1 dl svarta oliver, gärna kalamata
1 citron
olivolja
salt, peppar

Harissa
3 röda urkärnade chilifrukter
2 skalade vitlöksklyftor
Mixa chili och vitlök med
2 msk tomatpuré
0,5 msk socker
1 tsk vitvinsvinäger
0,5 dl rapsolja
1 tsk garam masal (det hoppade jag över)
0,5 tsk salt

• Sätt ugnen på 200°C

• Skala potatisen och skär den i små bitar. Koka den mjuk.

• Lägg kycklingen på en plt. Bred över harissa. Jag gjorde egen harissa och använde allt. Strö över oregano och 1 msk olja. Strö över 0,5 tsk salt.

• Skölj tomaterna. Häll av oliverna. Blanda tomater och oliver  med 0,5 msk olja. Strö dem över plåten. Baka kycklingen i ugnen, cirka 20 minuter.

• Skrubba citronen i ljlummet vatten. Riv skalet och pressa ut 1 msk saft.

• Häll av vattnet och "stompa" potatisen grovt med en gaffel. Tillsätt citronsaft och skal, 2 msk olja, 1 tsk flingsalt och 1 krm peppar.

Huset doftar av nybakad mjukkaka. Men tror du att jag får smaka. Nej nej. Bara baka inte röra. Mer pengar till S2´s Frankrikeresa.

... om ett nytt inlägg blir publicerat. Gårdagens inlägg verkar inte fungera. Det är sparat och publicerat för 12 timmar sedan men syns inte. Teknikens under. Man kan bli gråhårig för mindre. Är det någon som har en lösning? I gengäld får du ett supersmarrigt recept på hallonpannacottapaj.

Ha! Jag löste det själv. När jag publicerade detta inlägg så hängde gårdagens med. Ibland tar det tid.

Värmen har äntligen kommit. Man vet ju aldrig hur länge den stannar. Maken lockades upp ur sängen några timmar tidigare än han hade tänkt sig. Jag tror att han var rätt nöjd när han kom hem efter vår långa morgonpromenad.



Hur länge får vi njuta av värmen? En dag eller en månad? Bara att ta tillfället i akt och njuta av dagen utomhus. Den är dags för den stora trädgårdsfixardagen. Maken påstår att jag har svårt för att avsluta mina  projekt. Jag tycker att jag är mycket effektiv och hinner många olika saker under en dag. ALLT blir kanske inte klart men påbörjat. Under krattningen beklagade jag mig en del över vår mossiga matta. Maken tycker att det är rätt praktiskt med en mossig matta. Då behöver han inte klippa den lika ofta som om den är omossig. Efter en del diskuterande beslöt vi oss för vårens första utflykt till den lokala handelsträdgården för att köpa något som dödar mossa. Maken fick ett telefonsamtal från sin kusin. Det sägs ju att män bara klarar av att göra en sak i taget. Så var det i detta fall. Maken satt kvar i bilen och pratade i telefonen medan jag yrade runt i handelsträdgården och plockade åt mig både det jag skulle ha, det jag tyckte var fint och det jag inte alls behövde. Tyvärr så hade jag glömt plånboken hemma... Så förargligt. Den telefonpratande maken fick snabbt avsluta sitt samtal för att lösa ut frun och alla fina saker hon inhandlat. Kanske det hade blivit lite billigare om han inte hade pratat i telefonen. Vem vet? Men visst är den vacker min nya blomma i en lika ny kruka.



Väl hemma så var ju någon tvungen att laga mat. Under veckan hade jag besökt tyskans deli och köpt hennes egentillverkade grillkorvar. De såg inte alls goda ut. Man är ju van vid att korv ska ha en speciell färg och form. Dessa var grådassigt bleka. Till och med barnen reagerade. När de hade stekts på en stund så blev det i våra ögon en bättre färg på korvarna Smaken på tyskans egentillverkade korvar var återigen en fantastisk smakupplevelse. Alla åt och njöt. Den sista koven delades i exakt lika stora bitar så att hela familjen fick sin del. Till lkorven åt vi mjukkaka och tzatsiki. Sen fortsatte trädgårdsarbetet. Gräsmattan blev inte färdigkrattad men jag satte penseérna som jag köpt och rensade en rabatt. Det gick nog extra fort och lätt eftersom jag fick inviga mina nya fina trädgårdshandskar. Mina fingrar blev verkligen gröna.



Kompis V och mannen i hennes liv kom med en underbar cheese cake. Tydligen har jag vid ett tillfälle bläddrat i en av kompis V´s kokböcker och sett denna kaka och sagt att jag vill ha den. Tur att kompis V har bättre minne än mig. Kakan var ljuvlig så var även sällskapet. Därför bad vi dem komma tillbaka och äta middag med oss. Vi körde en favorit i repris. Asiatisk lax som jag skrev om tidigare i veckan. Hade i vanlig ordning inte alla ingredienser hemma så jag hackade upp isbergssallad och lade på ett stort serveringsfat. Morötter och gurka skars i långa remsor med potatisskalare. När laxen var färdigstek lade jag upp den på salladen och slog sedan soyasåsen över.

Efterrätten hittade jag på nätet i fredags och den lät så god. S1 och jag gjode den under dagen, mellan krattning och blomsättning.

Hallonpannacottapaj

Pajdeg
12 digestive kex
75 g smör
Jag tyckte att det blev för lite pajdeg och gjorde dubbel sats.

Fyllning
3 gelantinblad
3 dl grädde
1 dl strösocker
250 g hallon
200 g philadelphiaost

I receptet står det att pajen räcker till 8 - 10 bitar. Vi var 9 personer som åt och halva kakar är kvar trots att vi tog om.

Kör kex och smör i matbereader. Tryck ut blandningen i botten på en pajform eller en bakform med löstagbar botten. Låt stå i kylen medan fyllningen görs.

Lägg gelatinbladen i skål med kallt vatten. Häll grädde och socker i tjockbottnad kastrull och sjud på svag värme tills sockret har löst sig.

Ta upp gelatinbladen ur vattnet, krama ur och rör ner dem i grädden. Ta bort kastrullen från värmen och låt svalna något.

Mixa hallonen till en puré. Rör ner creeam cheese och purén  i grädden. Vispa till en slät kräm och häll den i pajform.

Låt pajen stå i kylskået i minst tre timmar eller tills den har stelnat. Servera med färska bär.

Jag gjorde även en mjölkfri variant.
Grädden byttes ut mot iMat. Osten uteslöts helt. Det finns en tofuvariant som säkert går bra. Jag hade istället i två extra gelanntinblad.

Lilla flickan fick smaka på det mesta. Mest lockande var ett par foppasandaler i storlek 45. Mums sa flickan och högg i.



Det här hände igår. I dag har jag faktiskt, med viss hjälp av maken, krattat klart. Dagens lunch var en smakupplevelse som jag skriver om i morgon. Håll ut och se fram emot en härlig smaklöksresa.

Har du hört talas om det? Det har jag. Men hinner aldrig uppleva det. Här sitter jag och stirrar mig blind in i skärmen. Maken är kvar på jobbet. Själv borde jag ha en offert klar innan jag tycker på off-knappen och gör helg. Vad blir då helgmyset? Ingen finmat i alla fall. Har familjen tur så blir det en paj på köttfärssåsrester. Det kan ju lyckas och bli riktigt gott. Om familjen inte vet att det är rester så kan det bli bättre uppskattat.... hoppas jag. Kanske jag borde ta en sväng till matvarubutiken för att fylla på de överfulla lagren. Det är ju alltid något som saknas. Har det någon gång hänt dig att du går till affären för att köpa en liter mjölk? När du står vid kassan och ska betala så slutar notan på femhundra spänn. Det finns vissa fördelar med shoppinglista. Plocka snabbt i vagnen och se till att komma ut så fort som möjligt.

Under marknaden besökte mammas väninna Jokkmokk och familjen. Väninnan är en vävglad kvinna och är aktiv i en lokal vävstuga i sin by. De kreativa väverskorna har gett ut en liten receptbok med fräckisar. Boken är underhållande. I boken finns ett recept på salamipaj. Du som inte har en massa rester kan ju testa den. Vid närmare eftertanke kanske jag gör pajen i morgon för vi har några salamikorvar som skramlar runt i kylen efter en klassreseförsäljning. Det har du väl också varit med om? Barnen ska på skolresa. Barnen ska sälja för att tjäna pengar. Det slutar med att föräldrarna säljer OCH köper mer än vad som behövs.

Här kommer två godsaker från den lilla boken.

Den nakne mannen stod och beundrade sig själv i spegeln, när han leende sade till sin fru:
- Det här älskling är 100 kilo ren dynamit!
Frun tittade frågande på sin självgode man och svarade:
- Ojdå! Är det inte farligt med en så kort veke?

Irenes salamipaj

Pajdeg
150 g smör
3 dl vetemjöl
2 msk vatten
Fyllning
150 g salami i strimlor
100 g soltorkade tomater i olja i strimlor
1 tsk paprikapulver

Äggstanning
4 ägg
1,5 dl grädde
1 tsk svartpeppar
1 tsk salt
50 g riven parmesanost eller skabromost

Värm ugnen till 225ºC.
Skär smöret i bitar, tillsätt mjöl och vatten. Nyp ihop degen och låt den ligga svalt en stund.
Platta ut degen i pajform och lägg i salami och tomater. Strö över paprikapulver. Vispa ihop äggstanningen och häll den över pajen. Strö över osten.
Grädda i 25-30 minuter.

Jag har ingen bild på vare sig pajen eller en veke. Eftersom det forfarande är rätt ogrönt på dessa breddgrader får du njuta av en digital blomma och drömma om sommaren som står runt knuten.

Visst låter det fantastiskt? Detta kommer att ske ganska snart. Den 15 juni 2011 drar det igång och håller på till den 19 juni. Någon som har hört talas om Indigenous Terra Madre? Det är en slow food konfererns för urbefolkningen.
Förra året gick konferensen av stapeln i Turin. Där deltog nästan 6500 människor. Det ska bli riktigt spännande att se hur många som kommer till Jokkmokk. Kommer du?




Nedanför Hotel Jokkmokk, efter sjön Talvatis, kommer man att bygga konferensområdet efter strandprommenaden. Det kommer att hända andra spännande saker också för oss som inte deltar i konferensen men ändå gillar mat.
Nu måste jag fundera på vad jag ska hitta på under dessa dagar. Något långsamt blir det med all säkerhet.

I går tog hon av sig strumporna. Idag  lunkar hon runt i ylleunderställ, yllesockar och fårskinnstofflor. Snörvlandet hörs genom hela huset. Så går det när man tror att våren är här. S1 bad mig koka en värmande soppa. Jag gillar ju soppor så det var absolut inga problem. Hottade upp den med en stor fin färsk chilifrukt. Vad kan vara mer uppfriskande än en värmande stark grönsakssoppa i ett hett bubblande bad?



Värmande soppa i förkylningstider
1,5 liter grönsaksbuljong
1/2 lök hackas
Den gröna delen på purjon, strimlas fint
4 potatisar skalas och skärs i fina bitar
1 morot skalas och skärs i fina bitar
2 dl röda linser
2 dl böner av valfri sort
Haricort verts
1 msk färsk riven ingefära
1 röd chili
1 vitlöksklyfta
salt
peppar

Skala och skär grönsakerna. Koka tillsammans med linser. När soppan är klar tillsätts böner, haricort vers och ingefära. Smaka av med kryddor.

Känner mig lättlurad. Snön har smält undan helt i trädgården. Då väcks förhoppning och förväntan om att det ska bli grönt och skönt. Ack och ve. Inte här. Barnen tar av sig strumpor och skor. Min mamma sade varje vår, då kläderna åkte av, att man skulle svettas in våren. Den är absolut ingen fara att jag klär av mig en dag som denna. S2 lovade dyrt och heligt att tightsen får hänga på ett tag till. S1 fryser om fötterna och S3 vill helst inte ha mössa. Men det är KALLT! Jag får nog vackert njuta av yllekläderna ett tag till.

Förberedelseran för sommarens fjälltur har pågått under en längre tid med en del uppehåll. Körde projekt torkning under en period. Kompis V var än mer allert och torkade en köttfärssås. Själv har jag nöjt mig med att torka grönsaker och köttfärs. Det är en imponerande mängd vätska som till exempel köttfärsen innehåller. Ja du ser ju resultatet nedan. !,2 kg rymdes i en liten skål.





Och hur gör man? Jag tänkte först kila över till den lokala järnhandlaren och införskaffa mig en elektrisk torkapparat men kom på att det går precis lika bra med varmluftsugnen. Jag ställer in ugnen på 50°C varmluft och har luckan på glänt. Det som ska torkas (när det är frukt och grönt) lägger jag på ett galler och har en plåt under. Om det är finfördelade grönsaker eller köttfärs lägger jag det direkt på plåten. Sen får det sköta sig självt. Rör om när jag kommer ihåg.





Jag har torkat:
- köttfärs (Innan torkning bryner jag köttfärsen i lite olja så att vätskan försvinner.)
- morötter (Jag skär långa remsor med potatisskalaren.)
- lök (strimlas)
- äpplen (skivas tunt)
- aubergine (skivas tunt)
- squash (skivas tunt)

Det blir som grönsakschips och de är jättegoda att äta torkade.

Då är det slut på skidsäsongen. Skidorna är redan vallade och undanställda i väntan på nästa säsong. Det är med vedmod som jag åker de sista åken och får nästan någon ångestliknande känsla i maggropen för att jag måste vänta i minst sex månader innan jag får åka igen. I dag har jag nött på tillsammans med lilla A (a). Det kändes nästan lite spökligt tomt i backen. Den bara bruna skogsmarken kröp längre och längre ut i pisten. Liftspåret blev smalare och smalare. Nya stubbar och stenar tinade fram. Men vi fortsatte. De sista entusiasterna.

I vår familj är vi väldigt förtjusta i asiatisk mat. Själv tycker jag också om det för att det går så fort att laga. I kväll testade vi en ny rätt och vi kommer absolut att göra den igen. När riset var färdigkokt var även huvudrätten klar. Smidigt, snabbt och enkelt.

Asiatisk lax med sesamfrön, ingefära och soja
4 portioner
3 dl ris
4 bitar laxfilé (á 125 g)
1/2 gurka
1 knippe salladslök
1 lime

Sojasås
1,5 dl japansk soja
1 tsk finstrimlad färsk ingefära
1 röd chilifrukt
0,5 dl socker
1 msk färskpressad citronsaft
1 msk sesamfrön

Koka riset enligt anvisning på förpackningen.
Sojasås:
Blanda alla ingredienser, rör tills sockret lösts upp.
Skala och kärna ur gurkan. Skär den i stavar. Skala och klyfta löken. Klyfta limen. Lägg upp det på serveringsfatet.
Stek laxen i 1 msk olja, cirka två minuter per sida. Häll över sojasåsen och låt småputtra i fyra minuter.
Lyft upp laxen på fatet. Slå över såsen.